Folkpartiet stod i tunnelbanan och delade ut äpplen i morse och på äpplet satt en klisterlapp med följande slogan: ”framtiden börjar i klassrummet”. Jag tyckte det var synd att det inte var ett ekologiskt äpple. Alla partier tycker framtidens skola är viktig. När det gäller framtiden för miljön är det större skillnad.
Ecosecurities rapport Forest Carbon Offsetting Report 2010, som bygger på intervjuer med över 150 multinationella företag och organisationer samt 50 företag som sysslar med klimatkompensation, visar att klimatkompensation genom stöd till skogsprojekt helt har omvärderats, och detta på otroligt kort tid. I synnerhet i Europa. Så här står det bland annat:
För oss som länge insett skogsprojektens betydelse för att förhindra fortsatt avskogning, för att sprida och etablera kunskap kring hur man bedriver ett hållbart skogsbruk i utvecklingsländer samt för att inspirera och stimulera politiska åtgärder på området är detta mycket glädjande. Hela REDD-debatten under klimatförhandlingarna har säkert bidragit till detta uppsving. Jag tror också att det beror på att insikten kring begränsningarna i CDM har växt, vilket inte bara har gynnat anseendet för skogsprojekt utan också för frivilligmarknaden över lag.
Studien visar att det knappt finns några aktörer av vikt kvar som är kritiska till skogsprojekt (endast 16% i Europa). Om det ändå gör det beror det säkerligen på okunskap eller att man har särintressen. Det bör stå klart för alla att ett trovärdigt och komplett paket för att minska utsläppen av växthusgaser inte bara kan hanteras genom utsläppsminskningar i energi- och industrisektorn utan också i jord- och skogsbruket som står för 1/3 av våra växthusgasutsläpp. Tar man hänsyn även till andra miljöaspekter överskuggar jord- och skogsbruksproblemen ofta problemen med fossilbränsleanvändningen (läs nya UNEP-rapporten samt Miljöaktuellt), vilket ökar motivet än mer för att inkludera skogsprojekt i alla klimatkompensationsportföljer.
Jag var på disputation idag på KTH. Lars Hedström som också jobbar på Direct Energy lade fram sin avhandling om bränsleceller och biogas. Två riktigt positiva intryck tar jag med mig därifrån. För det första så är det kul att det görs sådana enorma framsteg vad gäller kostnader, energidensitet och verkningsgrad. Kanske får vi snart se denna gamla relik till uppfinning i verkligheten? För det andra var det bra att disputationen hölls på svenska. Alltför ofta tycker jag man flyger in opponent och betygsnämnd från världens alla hörn i onödan. Ofta har vi den expertis vi behöver på hemmaplan. Att jag förstod precis vad som sades var en positiv bieffekt. Grattis Lars till ett bra försvar av avhandlingen och förhoppningsvis får vi nu mer tid att tala om hur vi kan få Sverige och svenska företag att i högre grad inse vikten av ny teknik såsom bränsleceller, PV och vindkraft. På dessa områden är nämligen Sverige ett u-land.
U&W [you&we] har länge uppmanat företag och organisationer som aktivt kommunicerar sitt klimatengagemang att undvika ordet ”klimatneutral”, vilket är ett mycket problematiskt begrepp. Det signalerar exempelvis att man kommit till vägs ände trots att många företag som kallar sig klimatneutrala bara påbörjat en lång resa mot hållbarhet, liksom övriga samhället. Att det är problematiskt bekräftas nu i en ny studie från Yttra där det visar sig att 6 av 10 svenskar tycker att begreppet används på ett förvirrande sätt och rent av missbrukas. Detsamma gäller tyvärr också ordet ”klimatkompenserad” vilket jag tycker är olyckligt. Klimatkompensation fungerar nämligen ofta som en katalysator som ökar medvetenheten kring klimatfrågan inom företag och organisationer samt hos kunder, och dessutom skyndar det på omställningen i och med att det fungerar som en intern skatt på deras klimatbelastning. Klimatkompenserar man genom projekt i u-länder sprider man dessutom hållbar teknik samt bidrar till utsläppsminskningar alternativt upptag av koldioxid i växande biomassa.
Det gäller dock att välja projekt med omsorg. En enkel sak man kan tänka på är att vända sig till etablerade och trovärdiga leverantörer. En annan sak är att välja projekt som är ”additionella”, det vill säga sådana som inte skulle kommit till stånd utan kompensationspengar. Till projekt som har väldigt låg grad av additionalitet, och som man därför bör undvika, hör vind- och vattenkraftsprojekt i Kina. CDM Executive Board har exempelvis under våren avslagit ansökningar till flera vindkraftprojekt i Kina med motivationen att de är kommersiellt gångbara på egen hand. Michael Wara, en expert på området från Stanford University sa nyligen till Financial Times att: “It is hard to believe that there is additionality in many of the energy projects in China right now”. I andra änden av skalan har vi trädplanteringsprojekt certifierade enligt Plan Vivo som fungerar som stöd till småskaligt jord- och skogsbruk i u-länder. Där involveras inga nya bönder och det planteras heller inga träd såvida det inte finns en ny kompensationskund. Bönder står i kö för att få delta, och pengarna går i många fall till Afrika som i hög grad står lottlös i klimatkompensationssammanhang då bara någon enstaka procent av alla CDM-projekt och utställda certifikat kommer från Afrika. Detta trots att Afrika kan komma att drabbas värst av klimatförändringarna.
Slutsats: Börja klimatkompensera, gärna i Afrika och genom projekt med hög grad av additionalitet och positiva mervärden såsom fattigdomsbekämpning. Undvik ordet klimatneutral och se upp med vindkraft och vattenkraft i Kina som inte är dåligt i sig, men som klarar sig bra på egna meriter.
Är i Amsterdam och slås inte bara av skönheten utan också av den otroliga mängden cyklar. I Stockholm har mängden cyklister ökat med 75 % på tio år enligt SvD, men jag skulle vilja påstå att Amsterdam ligger långt före (liksom Köpenhamn). Stora delar av den medeltida innerstaden i Amsterdam verkar nästan totalt vigd åt cyklister. Dessutom är cyklarna snyggare. Cyklar från De Fietsfabriek och liknande snurrar runt överallt och det är kul att se att sådana nu finns att köpa i Sverige. Kom loss alla stockholmare! Vi struntar i förbifart Stockholm och satsar på cyklar istället. Då får vi inte bara bättre kondition, vi spar 27,6 miljarder också.
Bor för övrigt på ett bra och fräscht miljöanpassat och Gröna Nyckeln-märkt hotell vid van Goghs museum med riktigt bra service. Det heter Museum Square och ingår i en kejda som heter Concious Hotels. Ägaren Marco fick barn en gång i tiden och började då tänka på att planeten är i riktigt dåligt skick. Han och två vänner bestämde sig därför för att skapa ett hållbart hotellalternativ som bland annat innebär att när jag vaknar upp om några timmar möts jag av en nylagad ekoreko-frukost serverad i ett rum med grönskande väggar ett tiotal meter från mitt rum. Jag tror det blir en lysande start på morgondagen som för mig och min kollega Göran består av ett kundbesök hos ett välkänt livsmedelsföretag, besök på Rijksmuseum samt en uppfriskande cykeltur om det inte regnar för mycket. God natt!
Cyklar vid kanalen
Familjecykel i glada färger
Stilren cykel med lysen integrerade i ramen
My "sweet spot"
Rework the World dag 1: En strålande morgon som började med frukost invid Siljans strand med en ny bekantskap från Malawi följdes upp av en inspirerande och avslappnande tur i skogen med en naturguide. Alla sinnen är nu kalibrerade för att ta in viktiga budskap från ex. Elinor Ostrom och andra under dagen. Vi själva deltar med våra besökare från Envirotrade, Ecotrust och Plan Vivo samt vår kund Max i ett seminarium om hållbar mat. För er som är i Leksand så äger seminariet rum i Svea PK klockan 16.30. Jag påminns efter samtal med människor från hela världen att den är liten och att vi på många sätt sitter i samma båt. Dessutom, även om utmaningarna vi står inför på hållbarhetsområdet är komplexa är lösningarna ofta enkla (något omformulerat citat från Mohan Munasinghe under morgonens Plenary Session). Plantera träd är ett sådant exempel.
Norges ”månlandning” i form av avskiljning och lagring av koldioxid från kraftverk (också kallat CCS från engelskans CO2 capture and storage) som Stoltenberg och andra skrutit om i många år skjuts på framtiden. Inte förrän 2014 kommer beslut tas om huruvida gaskraftverket i Mongstad får CCS eller inte, och då kan den inte vara verklighet förrän tidigast 2018. Vad som får den norska regeringen att tveka är inte helt känt, men enligt ett statsråd handlar det om ”praktiske realiteter rundt et av tidenes største industriprosjekter”.
Ännu råder stora vetenskapliga osäkerheter kring säkerhet, kostnader, acceptans och ekonomi. Nyligen publicerades en studie av amerikanska forskare i Journal of Petroleum Science and Engineering där man visar att potentialen för CCS är gravt överskattad. De gick så långt som att kalla CCS ”a profoundly non-feasible option for the management of CO2 emissions”. Trots att studien kritiseras från många håll visar den på de många osäkerheter som råder, vilket kanske bidrar till Norges tvekan. Frågan är dock hur länge denna tvehågsenhet kan fortsätta. Som ett av de största olje- och gasexporterande länderna i världen har de ett enormt ansvar att utveckla teknik så att bränslena på sikt kan eldas på ett miljömässigt bättre sätt. Även om ett totalt stopp av utvinning av fossila bränslen är en miljömässigt mer attraktiv väg att gå verkar den inte vara politiskt gångbar. Monbiot har kallat ett sådant utvinningsstopp för ”leaving fossil fuels in the ground” och beskriver det skämtsamt som en revolutionerande teknik och säker form av CCS, där kolet olikt kol i form av CO2 inte riskerar läcka som vid vanlig CCS. Tvärtom satsar Statoil och Norge på utökad utvinning, bland annat i Kanadas tjärsand som av många anses vara den smutsigaste och mest klimatskadliga industriella aktiviteten. Norge måste bestämma sig. Ska man fortsätta ta upp kol ur marken måste CCS testas och utvecklas snarast.
COP15 i Köpenhamn var för många ett misslyckande men på vissa sätt var mötet en framgång. Inte minst kan det komma att bli en milstolpe på vägen mot riktigt hållbara möten. Det var bland annat det första FN-mötet som levde upp till den brittiska hållbarhetsstandarden för möten som kallas BS8901. Glädjande för oss är att det bland annat är en samarbetspartner, nämligen MCI, som har avrapporterat hållbarhetsarbetet. Du hittar rapporterna här. Läs och låt dig inspireras. Besök även MCI:s blog och läs mer.
I ett tidigare inlägg kritiserade vi i denna blog medias tolkning (här i Sydsvenskan) av en finsk vetenskaplig rapport kring kost och klimat. Även Naturskyddsföreningen reagerade. Tolkningen gick ut på att kosten och köttkonsumtionen inte har någon större inverkan på utsläppen av växthusgaser. Denna tolkning var föga överraskande felaktig och det medger ex. Miljöaktuellt. Den finska studien ligger istället helt i linje med studier från ex. svenska SIK. Enligt SIK visar den finska studien på en halverad påverkan om man väljer vegandiet. Ibland går det lite för snabbt när vetenskapliga studier ska omformuleras till klatschiga nyheter som i sin tur sprids på nyhetssidor i cyberrymden där få verkar söka sig tillbaka till originalkällan.
Man kan enligt studien klimatbanta från 1692 kg CO2 till 879 genom att gå från en medel-Virtanen till Vegan, det vill säga 812 kg. Exakt!
Utvecklingssprång eller ”leapfrogging” som det också kallas är ett begrepp som ofta används när man pratar om utvecklingsländer som ofta står inför möjligheten att hoppa över steg i utvecklingen som västvärlden har behövt gå igenom. Ett konkret exempel finns inom området telefoni och bredband där många länder helt hoppat över trådburna system och gått direkt på trådlösa. I miljösammanhang hoppas många att de på samma sätt ex. ska hoppa över trådburna centraliserade elsystem baserade på kol och gå direkt på självförsörjande öar av vind- och solkraft, hoppa över skorstenar med utsläpp av koldioxid och gå direkt på CCS samt hoppa över glödlampor och satsa direkt på diodbelysning. Det sist nämnda exemplet på utvecklingssprång är för övrigt inte bara aktuellt för utvecklingsländer. Det verkar högst aktuellt även här i Sverige där vi nu har chansen att hoppa över användningen av de ifrågasatta, nervskadande och högt strålande lågenergilamporna och gå direkt på LED som levererar skönare ljus och lägre energiförbrukning.
Även om jag själv väljer att ”leapfrogga till” LED frågar jag mig varför den Schweiziska studien av strålning från lågenergilampor fick sådan uppmärksamhet. Vem fick panik av budskapet att man nu måste hålla sig 30 centimeter ifrån en lågenergilampa? Jo, bland annat SvD som tyckte att nyheten var förstasidesstoff och som idag kallar tekniken osäker. De nya rönen fick mig att inse att jag nu måste bete mig PRECIS SOM VANLIGT när jag står inför hotet lågenergilampan. Gör det ni också.
Senaste kommentarer