U&W [you and we] Blogg

Kafferesan med Arvid Nordquist tog åter vid och inleddes med ett kärt återbesök till kaffefarmen La Cumplida i norra Nicaragua. Det är här Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe av högsta kvalitet.

La Cumplida är ett riktigt paradis som innehåller så mycket mer än bara kaffe. Projektet andas miljömässig- och social hållbarhet och är unikt i sitt slag. Kan beskrivas som ett eget självförsörjande kretslopp. Kaffet odlas i skuggan av träd och i harmoni med naturen och hela farmen drivs på egenproducerad vattenkraft.

Under vårt besök pågår en febril aktivitet för att skörda kaffet, ett arbete som utförs av ca 1500 kaffeplockare varav ca 200 är fastanställda. Det är tydligt att ägarna till farmen, de två familjerna Poncon och Lagoya, bästa vänner sedan 40 år tillbaka, tar väl hand om sina anställda. Vi får exempelvis besöka ett omfattande bostadsprojekt utanför farmens gränser som de anställda familjerna har kunnat köpa in sig i genom microlån. Resterande del, ca 90 % av kostnaden, finansieras av en fond som UTZ-certifieringen gett upphov till och som Arvid Nordquist betalar en extra premie för. Genom Arvid Nordquist långsiktiga avtal med farmen har La Cumplida kunnat garanteras en långsiktig investering, en betydande faktor för att kunna möjliggöra bostadsprojektet. Resultatet är att de anställda getts möjlighet att äga sin egen bostad och har fått en bättre levnadsstandard med närhet till sjukvård och skola, även det något som familjerna Poncon och Lagoya har anlagt på området.

Under vårt besök har kaffeplockarnas barn sommarlov, men befinner sig trots det på ett ”summer camp” på farmens skola. Vi har blivit inbjudna på ett studiebesök som är väl förberett av både barnen och de sex lärarna. Vi möts av ett gäng glada leenden och barnen som stolt visar upp vad de lärt sig. Engelska, matte (som utförs på små minidatorer), traditionell dans, musik, fotboll och sport är några av ämnena som lärs ut och som vi får ta del av i form av uppträdanden och presentationer. De yngre barnen ser med beundran på och tittar nyfiket på oss besökare. Det är svårt att beskriva mötet med barnen i ord. De verkar glada och avslappnade.

Samtidigt arbetar deras föräldrar med att skörda kaffet och det i sig präglas av en hel apparatur och logistik. Vi får själva prova på att plocka kaffet med korgarna på magen. Marken är lerig och halkig. Vid fyratiden samlas alla plockare och kaffet tas om hand. Här krävs muskelkraft och samarbete. Med lastbilar fraktas kaffet till en närliggande anläggning där själva bönan separeras från fruktköttet och de dåliga bönorna rensas bort. Vi tackar makarna Osvaldo och Christine Lagoya för den fina upplevelsen och gästfriheten och åker dagen därpå vidare till Sébaco, nästa stora ”kaffehållplats” där bönorna soltorkas, kvalitetstestas, sorteras och packas. I och med det har vi fått följa kaffet från dess början.

Jag och Mårten, som båda bor nära Arvid Nordquists rosteri i Solna, kommer med all säkerhet förknippa lukten av nyrostat kaffe med våra upplevelser från den här resan. Det natursköna La Cumplida och mötet med dess ägare, barnen, kaffeplockarna och de anställda på Sébaco. Och vårt besök hos Taking Root i San Juan de Limay där vi fått se hur klimatkompensationen genom trädplanteringsprojekten utvecklas med egna ögon och fått träffat småbrukarna på landsbygden som berättat sina historier. Nu är resan nästintill över och vi hoppas att vi har lyckats förmedla våra intryck även om inget kan ersätta ett eget besök. Låt er gärna inspireras genom våra bilder på U&Wes Facebooksida, kanske till en kopp kaffe?

Tack Arvid Nordquist för en fantastiskt arrangerad resa.

//Johanna

Har du hört talas om Avaaz? Om inte är det dags att göra det. Det är en maktfaktor i form av en global rörelse som bygger på internet. Organisationen är ett intressant nytt fenomen för global direktdemokrati. Avaaz tar sig an de mest olika kampanjer såsom att rädda regnskogen i Amazonas, bekämpa Murdoch-imperiet, motsätta sig splitterbomber, stoppa korruptionen i Indien eller förlänga Kyotoprotokollet. Tekniken är att via internet samla namn som sedan överlämnas till regeringar eller ansvariga för missförhållanden. Ofta arrangeras lokala demonstrationer och aktioner av Avaaz-medlemmar i olika länder för att skapa opinion och uppmärksamhet. Men man jobbar också mer handgripligt, har bland annat smugglat in pengar i Syrien för att stödja oppositionen och smugglat ut regimmotståndare. Man har ordnat skyddat boende för aktivister som hotas av repressalier och tortyr. Under sina fem år sedan starten har Avaaz genomfört 1000 kampanjer. Aktivera dig själv, bli medlem tillsammans med 10 miljoner andra i 193 länder.//Göran

Jag spekulerade för några veckor sedan om att Occupy–rörelsen stod för något som inte skulle blåsa över snabbt. Föregående bloggpost visar att inspiration spritt sig även till klimatförhandlingarna i Durban. Rörelsen förlöjligades först, ansågs vara medelklasshippies som inte hade något bättre att ta sig till. Så framställs den fortfarande i Fox nyhetskanaler i USA. Det visar sig nu att den sprider sig över stora delar av världen. Den medverkar till att en rad nya frågor ställs som tidigare inte ställdes, därför att sakernas tillstånd togs för givna. De som handlar om fördelning, rättvisa och inte minst att företag finansierar politiken, att både individer och pengar har rösträtt. Den sätter fingret på själva frågan om vad demokrati är, eller snarare har blivit.
Poliserna i många städer har rivit demonstranternas tält och samlingsplatser. Det har inte stoppat rörelsen, snarast eldat på den. Nu börjar den tas på allvar också. Ett exempel är att Edinburgh City Council på initiativ av de gröna efter omröstning beslutat att man stödjer Occupy-rörelsen. Är det någon som kan se för sig att Stockholms politiker efter en omröstning skulle uttala sitt stöd till en motion som lyder så här? ”Vi stödjer målen och innehållet i Occupy Stockholm och målen för Occupy-rörelserna runt om i världen och vi förstår att de är en strävan att styra om de ekonomiska besluten så att de mer riktas mot de fattiga och svaga, en inriktning som vi ställer oss bakom.” Det är vad som har hänt i Edinburgh!

//Göran

Klimatförhandlingarna i Durban börjar idag, men hotas av ockupation. Det är ett antal utvecklingsländer i Afrika och Asien som tröttnat på att resa till konferens efter konferens, där det pratas men inget beslutas och inget händer. Ockupera klimatförhandlingarna innebär att bojkotta förhandlingarna och anordna “sit-ins”. Det skulle vara en demonstration att nu är det dags att ta på allvar de länder som kommer att drabbas värst, men som inte orsakat klimatförändringarna. Bangladeshs premiärminister säger att klimatförändringen tog 300 0000 liv i hans land under 2010. Frustrationen från utvecklingsländerna har accentuerats sedan USA backat från ett förslag till finansiering av en  Green Fund, som skulle hjälpa dessa länder att anpassa sig till de nya klimatförutsättningarna. Ytterligare bränsle på brasan kom när USAs förhandlare säger att det är fråga om ett politiskt val, snarare än ett baserat på vetenskap. Irritationen är stor över att politiska partier cyniskt använder klimatfrågan för att positionera sig själva, när den handlar om mänsklig överlevnad. Hur ska den djupa klyftan mellan u- och iländer kunna överbryggas?

Förra veckan pratades det mycket om mat – i bloggar, i dagstidningar och på tv. Och nu menar jag inte i matlagningsprogram eller för lansering av nya kokböcker inför julen. Nej, diskussionen handlar om vår köttkonsumtion. Om att äta eller inte äta kött eller att helt enkelt äta ”lagom” med kött. ”Lagom” är enligt australiensisk forskning ungefär tio salamiskivor (80-85 gram var tredje dag) om dagen, om klimatutsläppen från köttproduktion ska stabiliseras till år 2050. I söndags gav LRF med en debattartikel i SvD ett annat perspektiv. Enligt LRF är ”köttfria måndagar inte lösningen på klimatfrågan”. I stället ska vi satsa på kött producerat i Sverige, eftersom svensk kött enligt Helena Jonsson är bland det mest klimatsmarta i världen. På Agenda i SVT gavs ännu ett annat perspektiv på hur vi kan äta. Där diskuterades menyer i form av syrsor och larver som en alternativ lösning på världens matbrist. När sju miljarder människor ska ha mat på bordet kanske köttfärslimpan måste drygas ut med proteinrika insekter? Enligt Marcel Dicke motsvarar ett kilo insekter ungefär tio varmkorvar eller sex Big Mac.

Ett annat alternativ, som personligen känns lite mer lockande än att äta insekter, är att sluta äta kött som en häst och i stället börja äta som en gorilla…

En grupp av mycket rika amerikaner har besökt Kongressen i Washington för att lobba för att skattelagen ändras, så att de får betala mer i skatt. Man vill att de skattesänkningar som beslutades under Bush-eran ska tas bort, så att de kan bidra mer till att finansiera USAs dåliga finanser. Gruppen kallar sig Patriotic Millionaires och de vill att inkomster på över $1 milj ska beskattas med åtminstone 39,6%. I ett upprop säger de: ”Please do the right thing for our country. Raise our taxes”.
Warren Buffet, också en av de megarika; tredje rikaste i världen, har föreslagit att de rikaste ska beskattas för att bidra till att betala USAs skulder. Han betalar mindre i skatt än hans sekreterare. Han säger: ”My friends and I have been coddled long enough by a billionaire-friendly Congress. It’s time for our government to get serious about shared sacrifice.”
Vilket drömläge för presidenten Obama! Och vilket dråpslag för tea party-rörelsen som absolut inte går med på några skattehöjningar.

http://www.guardian.co.uk/business/2011/aug/15/warren-buffett-higher-taxes-super-rich

http://patrioticmillionaires.org/

I dessa tider av ekonomisk oro är det ju kul att det går bra för vissa bolag. Läste idag att Statoil gjorde en nettovinst på 11,4 miljarder norska kronor under tredje kvartalet 2011.

Ännu bättre går det för Exxon Mobil som ökade vinsten med 41 procent till 10,3 miljarder. Dollar alltså. Under tredje kvartalet. Det motsvarar en årsvinst på 260 miljarder kronor…

Utvinningen och förbränningen av olja och gas medför ju en del negativa sidoeffekter på miljön och klimatet – bra då att veta att någon åtminstone tjänar på det. Eller?

Jag frågade för några bloggposter sedan vad Occupy Wall Street egentligen är fråga om. Jag undrade om det inte är något stort som satts igång. Nu förefaller det alltmer så. Rörelsen har spritt sig till de flesta större städer i USA och till andra länder. Den är ledarlös och decentraliserad, vilket tvärtom vad många påstår kanske är dess styrka, unga lyssnar och lär sig om samhället på ett annat sätt än i skolan. Alla får yttra sig. Det är ingen hippierörelse som media först försökte göra det till. Olika grupperingar förenas, miljörörelsen, facket, krigsveteraner, arbetslösa, hemlösa osv. Det är en kanalisering av uppdämd ilska. I gallupundersökningar är de flesta amerikaner är positivt inställda, vilket gör politikerna nervösa.  Allt mer handlar det om orättvisor, ett ledarskap som är till för ekonomin och de stora bolagen, ojämnlikhet, att corporate America inte betalar skatt. Det verkar som man väntat på att detta skulle hända. Allt mer tar det formen av krav på en reformering av demokratin. Tusentals websidor behandlar fenomenet. Riktigt bränsle till rörelsen var det när hundratals fredliga demonstranter arresterades. Det etablerade samhället står ganska frågade, politiska partierna har ännu inte försökt ta poäng genom att associera sig med rörelsen, därtill är partierna alldeles för beroende av finansiering från Wall Street och storföretag. Nu börjar dock gammelmedia ta rörelsen på allvar och youtube är full av klipp. SvD och DN berättar om demonstrationer i Oakland.

Proteströrelsen i New York fortsätter och den sprids som en löpeld. Vi har bloggat om det tidigare. Även svenska media börjar notera det (också här). Det är spännande att se vart den tar vägen. Jag bad en god vän, Johny Johansson, professor i marketing vid Georgetown University, som bor intill Liberty Park att gå ut på gatan och rapportera.

”Det började väldigt nyligen, ett par veckor sedan, några ungdomar som protesterade när folk kom till NY stock exchange nere på Wall Street. Innan dess, för cirka en dryg månad sedan, hade det en morgon varit en liten flashmob, där även några traders deltog genom att ta av sig i stort sett alla kläder när de gick till jobbet. Så det har legat i luften.

Nu har de blivit för stora för själva Wall Street som numera är rätt tomt förutom kravall-stängsel och poliser på häst – folk hålls inne på trottoaren.
Nu håller de till två kvarter norrut, på Zuccotti Park och Liberty street, bredvid Merrill Lynch och rakt över vid World Trade Center. Ungefär som Norrmalmstorg, asfalterat och litet, så det blir trångt. Var där idag och tog några snapshots. Rätt bra fördelning demografiskt, unga och gamla, men också mellanskiktet, dvs office workers och konstruktionsarbetare från Skanska som jobbar på WTC.

Det här är en helgdags-veckända (Columbus Day på måndag), the 9/11 Memorial har just öppnat för besökare, och vädret är solsken med blå himmel och cirka 20 grader, så det är mer turister här än vanligen. Packat överallt, så protesterna får i alla fall bra exposure fast man kan se att många bara tittar.

Det är något liknande protesterna man har sett annanstans, inklusive Berkeley och London. Det som skiljer är att man ännu inte har preciserat gemensamma krav, så man ser inte så många megafoner eller talare än. Men däremot slås man av att de krav som mer eller mindre förs fram av individuella ansatser inte alls är revolutionära eller får mothugg. Det är helt enkelt mestadels krav på rättvisa, ansvar och skyldigheter som i varje civiliserat land kan ställas på maktinnehavarna, framförallt bankerna. Occupy Wall Street får i stort sett sympatierna på sin sida.

Även de välklädda bankirerna syntes hålla med – eller åtminstone hålla god min. Mayor Bloomberg tyckte inte att hans stadsanställda skulle vara med, eftersom ”dom får betalt av bankerna” men den linjen är inte vad som egentligen ifrågasätts. Det är ett generellt krav på de rättigheter som alla invånare bör ha. For Obama kommer det här till nytta – det kan neutralisera the Teaparty’s Republikanska perspektiv. ”

Media betonar att det inte finns något gemensamt program och ingen ledare som träder fram som kan formulera demonstranternas krav. Det låter nästan som ett klagomål. Det är en gammaldags syn. Det här är en civil spontan reaktion, inte planerad som om det vore en aktionsgrupp som låg bakom. Snarare är det uttryck för en uppdämd ilska som kokar över.

Vad händer på Wall Street?
För ett par veckor sedan började aktionen Occupy Wall Street. Och den har fortsatt. Nu har 5000 människor deltagit i en demonstration i New York. Aktionen har spritt sig till flera amerikanska städer och även utomlands. I Grekland strejkas det.
En förklaring kanske tabellen nedan ger som visar skillnader i lön mellan genomsnittsarbetaren och företagsledare i olika länder.

Det låter som ett djupt muller från de djupa leden, en ilska som har att göra med att de som orsakat lånebubblor löses ut av staten och kan fortsätta att ta risker och få bonusar.
Men på Wall Street är det också en miljövåg och klimatmanifestation som bland annat uttalar ett stöd till president Obama att stå emot det som kommit att kallas ”big oil”. Flera rörelser har anslutit sig, bland andra den amerikanska fackföreningsrörelsen. 350.org, Moving Planet, de som vill stoppa offshore drilling och den rörelse som vill stoppa oljesandsledningen från Canada till Texas. En stor manifestation planeras till 21 oktober. Nu är det inte bara en reaktion mot att de rika blir rikare medan de fattiga anser sig få betala för den ekonomiska krisen.
Vad är det som händer? En motsvarighet till tea party-rörelsen, fast på den andra kanten? Har inspirationen kommit från Nordafrika? Det ser ut att bli en spännande höst!