U&W [you and we] Blogg

En grupp av mycket rika amerikaner har besökt Kongressen i Washington för att lobba för att skattelagen ändras, så att de får betala mer i skatt. Man vill att de skattesänkningar som beslutades under Bush-eran ska tas bort, så att de kan bidra mer till att finansiera USAs dåliga finanser. Gruppen kallar sig Patriotic Millionaires och de vill att inkomster på över $1 milj ska beskattas med åtminstone 39,6%. I ett upprop säger de: ”Please do the right thing for our country. Raise our taxes”.
Warren Buffet, också en av de megarika; tredje rikaste i världen, har föreslagit att de rikaste ska beskattas för att bidra till att betala USAs skulder. Han betalar mindre i skatt än hans sekreterare. Han säger: ”My friends and I have been coddled long enough by a billionaire-friendly Congress. It’s time for our government to get serious about shared sacrifice.”
Vilket drömläge för presidenten Obama! Och vilket dråpslag för tea party-rörelsen som absolut inte går med på några skattehöjningar.

http://www.guardian.co.uk/business/2011/aug/15/warren-buffett-higher-taxes-super-rich

http://patrioticmillionaires.org/

Nedräkningen mot klimatkonferensen i Durban i Sydafrika pågår. 28 november är det dags. Det handlar om att besluta om en efterföljare till Kyotoprotokollet. FN vill att den fond, Green Climate Fund, om 6500 miljarder kronor årligen, som beslutades om i Köpenhamn 2009, förverkligas. Med ekonomiska kriser som tornar upp sig runt om i världen blir det inte lätt att få till en sådan fond. Flera stora länder, bl a Japan, Kanada, USA och Ryssland har signalerat att de inte kommer att stödja en förlängning av Kyoto-överenskommelsen. Kina och EU däremot, liksom ett stort antal utvecklingsländer, vill att en ny avtalsperiod ska beslutas. Storleken på fonden, vilka som ska betala och hur pengarna ska distribueras är några av stötestenarna. Dessutom står frågan om nationella utsläppsrestriktioner på agendan. Det ser dyster ut. Men det är mycket i vågskålen. Bland annat riskerar hela det etablerade systemet med utsläppsrätter att haverera. Och skyddet mot avverkning av regnskogar likaså. Och då ska man veta att klimatfrågan är endast en av flera frågor som rör planetens begränsningar.
Kan man säga att mänskligheten står vid ett vägskäl? Finns förmågan och mognaden att fatta de nödvändiga besluten?

I dagarna har de skrivits och pratats om duvorna som åker tunnelbana mellan Farsta Strand och Farsta. Många är roligheterna om plankning, tåg istället för flyg och så vidare. Jag är själv uppvuxen i Farsta så jag vet att duvorna där är företagsamma. Dessutom hade jag en papegoja som hette Alex under min uppväxt. I andra nyhetsinslag har det rapporterats om att EU-beslutet om förbud mot att hålla hönor i oinredda burar nu ska genomföras till årsskiftet. Detta efter 12 års dispens…

Inslagen får mig att fundera kring djuromsorg och vad djur uppfattar och om de kan känna lidande.

Glädjande i allafall att EU äntligen genomför sitt beslut. Nu väntar vi bara på att barnen i våra skolor ska kunna få bestämma att deras pannkakor inte kommer från ägg från hönor som sitter i bur (någon annanstans i världen där det inte är förbjudet).

I helgen såg jag filmen Wall Street där Michael Douglas lystne karaktär Gordan Gekko gör comeback efter en lång fängelsevistelse och skakar om maktbalansen inom Wall Street. En film som krasst skildrar hur vårt finansiella system och aktiemarknad bygger på kortsiktiga spekulationer, psykologi och bonussystem till fantasisummor. En film som ger förståelse för rörelsen ”Occupy Wall Street’s” uppkomst och syften.

I december är det dags för nya klimatförhandlingar i Durban och förväntningarna på resultatet är redan nu låga. Om världens ledare kunde visa samma handlingskraft under klimatförhandlingarna som under finanskriserna skulle det se helt annorlunda ut, men i de mäktiga Annex 1-länderna tycks den lysa med sin frånvaro.

Tillskillnad från finanskrisen, handlar klimatförhandlingarna om att rädda vår planet, det vill säga, ett stabilt klimat, en naturresursbas som skall föda en snabbt växande befolkning samt ekosystemtjänster som vår ekonomi och mänsklighet beror på. Vad är det då haken? Vänner till mig, som jobbar inom finans, förklarar det som att ekonomin är viktigast eftersom det får allt att gå runt och alla människor världen om beror på ekonomin, medan klimatfrågan är så diffus och så ”långt fram”. Jag som jobbar med klimatstrategier och hållbar affärsutveckling menar att ett välfungerande finansiellt system självklart är viktigt, men det måste rymmas inom planetens gränser. Utan en fungerande planet ingen fungerande ekonomi.

Att mänskligheten sätter ett allvarligt tryck på planeten, pratade Johan Rockström om under sitt framträdande i klimatseminariet ”Inför Durban: Sverige kan!”. Ett tryck som bevisligen påverkar ekonomin.  Australiens ekonomi har exempelvis fått känna av konsekvenserna av tolv års extrem torka följt av den största översvämningen någonsin, vilket resulterade i en BNP-minskning på fyra procent. Därtill menar Rockström att all forskning pekar på att vi redan har intecknat planeten och mänskligheten för en minst tvågradig temperaturökning. Genom det riskerar all världens korallrev att kollapsa inom endast 40 års tid, vilket i sig ger fatala ekonomiska konsekvenser för ca 265 miljoner människor som beror på dess ekosystemtjänster. Statistiken börjar bli så stadig att vi även kan koppla samman extrema väderfenomen med konflikter. Rockström menar att 2011 är året där vi inte längre kan säga att extrema väderfenomen är naturliga. Inte minst så påverkar de ekonomin. 2011 är också året då vi närmar oss brytpunkten och har ett val, den önskvärda vägen mot ett stabiliserat klimat? Eller en väg på väg mot katastrof?

Trots att det politiska läget tycks verka låst, fortsätter den globala uppvärmningen att följa de vetenskapliga modellerna till punkt och pricka. Dessvärre menar Rockström att konsekvenserna vi ser är mer överraskande och verkar te sig värre än vad vetenskapen har kunnat förutse.

Av den anledningen behövs krafttag inom klimatförhandlingarna. Men även ett krafttag som skapar långsiktigare tänk inom Wall Street. Vad tycker du?

Jag frågade för några bloggposter sedan vad Occupy Wall Street egentligen är fråga om. Jag undrade om det inte är något stort som satts igång. Nu förefaller det alltmer så. Rörelsen har spritt sig till de flesta större städer i USA och till andra länder. Den är ledarlös och decentraliserad, vilket tvärtom vad många påstår kanske är dess styrka, unga lyssnar och lär sig om samhället på ett annat sätt än i skolan. Alla får yttra sig. Det är ingen hippierörelse som media först försökte göra det till. Olika grupperingar förenas, miljörörelsen, facket, krigsveteraner, arbetslösa, hemlösa osv. Det är en kanalisering av uppdämd ilska. I gallupundersökningar är de flesta amerikaner är positivt inställda, vilket gör politikerna nervösa.  Allt mer handlar det om orättvisor, ett ledarskap som är till för ekonomin och de stora bolagen, ojämnlikhet, att corporate America inte betalar skatt. Det verkar som man väntat på att detta skulle hända. Allt mer tar det formen av krav på en reformering av demokratin. Tusentals websidor behandlar fenomenet. Riktigt bränsle till rörelsen var det när hundratals fredliga demonstranter arresterades. Det etablerade samhället står ganska frågade, politiska partierna har ännu inte försökt ta poäng genom att associera sig med rörelsen, därtill är partierna alldeles för beroende av finansiering från Wall Street och storföretag. Nu börjar dock gammelmedia ta rörelsen på allvar och youtube är full av klipp. SvD och DN berättar om demonstrationer i Oakland.

Delstaten California har tagit ett historiskt beslut. Trots motstånd och försök att stoppa lagförslaget främst från Big Oil och fackföreningar har man beslutat att inför en handel med utsläppsrätter (Cap and Trade) för att få bukt med klimatfrågorna. Målet är att till 2020 får ner utsläppen till 1990 års nivå.

Under en åtta timmar lång hearing uttryckte fackföreningar oro för att jobb skulle gå förlorade, ett flertal representanter för oljebolag ansåg att bestämmelserna är anti-business. Andra talare sa att detta var historiskt och banbrytande. Förre guvernören Arnold Schwarzenegger, som varit en stark supporter för förslaget, kallade förslaget en milstolpe.
Efter hearingen beslutade den åtta man starka kommittén att förslaget ska införas från och med 2012
California blir därmed den första staten i USA som lagstiftar om utsläppshandel.

Proteströrelsen i New York fortsätter och den sprids som en löpeld. Vi har bloggat om det tidigare. Även svenska media börjar notera det (också här). Det är spännande att se vart den tar vägen. Jag bad en god vän, Johny Johansson, professor i marketing vid Georgetown University, som bor intill Liberty Park att gå ut på gatan och rapportera.

”Det började väldigt nyligen, ett par veckor sedan, några ungdomar som protesterade när folk kom till NY stock exchange nere på Wall Street. Innan dess, för cirka en dryg månad sedan, hade det en morgon varit en liten flashmob, där även några traders deltog genom att ta av sig i stort sett alla kläder när de gick till jobbet. Så det har legat i luften.

Nu har de blivit för stora för själva Wall Street som numera är rätt tomt förutom kravall-stängsel och poliser på häst – folk hålls inne på trottoaren.
Nu håller de till två kvarter norrut, på Zuccotti Park och Liberty street, bredvid Merrill Lynch och rakt över vid World Trade Center. Ungefär som Norrmalmstorg, asfalterat och litet, så det blir trångt. Var där idag och tog några snapshots. Rätt bra fördelning demografiskt, unga och gamla, men också mellanskiktet, dvs office workers och konstruktionsarbetare från Skanska som jobbar på WTC.

Det här är en helgdags-veckända (Columbus Day på måndag), the 9/11 Memorial har just öppnat för besökare, och vädret är solsken med blå himmel och cirka 20 grader, så det är mer turister här än vanligen. Packat överallt, så protesterna får i alla fall bra exposure fast man kan se att många bara tittar.

Det är något liknande protesterna man har sett annanstans, inklusive Berkeley och London. Det som skiljer är att man ännu inte har preciserat gemensamma krav, så man ser inte så många megafoner eller talare än. Men däremot slås man av att de krav som mer eller mindre förs fram av individuella ansatser inte alls är revolutionära eller får mothugg. Det är helt enkelt mestadels krav på rättvisa, ansvar och skyldigheter som i varje civiliserat land kan ställas på maktinnehavarna, framförallt bankerna. Occupy Wall Street får i stort sett sympatierna på sin sida.

Även de välklädda bankirerna syntes hålla med – eller åtminstone hålla god min. Mayor Bloomberg tyckte inte att hans stadsanställda skulle vara med, eftersom ”dom får betalt av bankerna” men den linjen är inte vad som egentligen ifrågasätts. Det är ett generellt krav på de rättigheter som alla invånare bör ha. For Obama kommer det här till nytta – det kan neutralisera the Teaparty’s Republikanska perspektiv. ”

Media betonar att det inte finns något gemensamt program och ingen ledare som träder fram som kan formulera demonstranternas krav. Det låter nästan som ett klagomål. Det är en gammaldags syn. Det här är en civil spontan reaktion, inte planerad som om det vore en aktionsgrupp som låg bakom. Snarare är det uttryck för en uppdämd ilska som kokar över.

Vad händer på Wall Street?
För ett par veckor sedan började aktionen Occupy Wall Street. Och den har fortsatt. Nu har 5000 människor deltagit i en demonstration i New York. Aktionen har spritt sig till flera amerikanska städer och även utomlands. I Grekland strejkas det.
En förklaring kanske tabellen nedan ger som visar skillnader i lön mellan genomsnittsarbetaren och företagsledare i olika länder.

Det låter som ett djupt muller från de djupa leden, en ilska som har att göra med att de som orsakat lånebubblor löses ut av staten och kan fortsätta att ta risker och få bonusar.
Men på Wall Street är det också en miljövåg och klimatmanifestation som bland annat uttalar ett stöd till president Obama att stå emot det som kommit att kallas ”big oil”. Flera rörelser har anslutit sig, bland andra den amerikanska fackföreningsrörelsen. 350.org, Moving Planet, de som vill stoppa offshore drilling och den rörelse som vill stoppa oljesandsledningen från Canada till Texas. En stor manifestation planeras till 21 oktober. Nu är det inte bara en reaktion mot att de rika blir rikare medan de fattiga anser sig få betala för den ekonomiska krisen.
Vad är det som händer? En motsvarighet till tea party-rörelsen, fast på den andra kanten? Har inspirationen kommit från Nordafrika? Det ser ut att bli en spännande höst!

Vi har tidigare bloggat om tillväxtfrågan. Här och här och här. För ett par veckor sedan slängde  tre forskare från Uppsala universitet, Globala energisystem, bensin på brasan genom en artikel i DN där man hävdar att regeringen har fel som säger att vi har frikopplat klimatutsläpp och ekonomisk tillväxt, något som statsministern och miljöministern gärna vill framhålla med stöd av officiella siffror. Det som de säger är att vi ökat tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat med 10 % sedan 1990. Nu menar forskarna att det inte stämmer eftersom i utsläppen inte inräknas den konsumtion i form av varor som importeras och som orsakat utsläpp i andra länder. Det blir alltså kreativ klimatbokföring att flytta ut produktion ur Sverige, eftersom då någon annan får ta hand om utsläppen. Tvärtom, säger forskarna, har utsläppen ökat med 20 % om denna konsumtion räknas in. Därmed kan Sverige inte klappa sig för bröstet (om ett land kan göra det). Debatten fortsätter och frågan är om vi kan ha en ekonomisk tillväxt och samtidigt klara miljön och ha den energi som en fortsatt tillväxt kräver.  En nyansering av frågan om ekonomiskt tillväxt är att diskutera innehållet i tillväxten och att det ska vara miljö- och klimatsmart tillväxt. I P1 i morse diskuterades Per Bolund, mp, och Roger Tiefensee, cp, detta och var överens om att tillväxt behövs för att vi inte ska få sociala problem med bla arbetslöshet. Men om man tittar i årets budget är det inte så mycket som illustrerar att denna insikt har trängt igenom. Skatteväxling har talats om i många år, men vi ser inte så mycket av det. Så det är nog en bra bit kvar innan vi får en politik som inte har ekonomisk tillväxt som utgångspunkt, utan, precis som nu sker i allt fler företag, man balanserar ekonomiskt resultat med också socialt och miljömässigt resultat, sk triple bottom line. Alltså en ny definition på BNP.

Nyligen har Carbon Disclosure Project publicerat sin tionde årsrapport för de 500 största börsnoterade bolagen i världen. Svarsfrekvensen ökar år från år. Av de 500 som ombetts rapporter sin syn på klimatförändringen svarade 404, vilket ger drygt 80 %. Av de som svarade säger två tredjedelar att klimatfrågorna är centrala för deras affärer. Nästan hälften säger att de minskat sina utsläpp av växthusgaser som ett resultat av att de tagit klimatfrågorna på allvar. En klar skillnad mot förra året då det bara var 19 % som sade sig ha minskat utsläppen.
PwC som analyserat resultaten konstaterar att de företag som har en aktiv klimatpolicy också lämnar en avkastning till ägarna som är dubbelt så stor som genomsnittet av företag. Lönsamheten ökar alltså när utsläppen minskar. Tesco till exempel har minskat sin energianvändning med 2 miljarder kr per år. Något för alla aktiemäklare att ta sig en titt på…
Nästan 60% av företagen rapporterar att investeringar för att minska utsläppen, till exempel i energianvändning i byggnader, använda lågenergiteknik och att ändra personalens beteende, återvinns inom tre år. Detta är verkligen intressant och som Paul Simpson , CDPs CEO, säger: Det är en vinna-vinna-situation, med en kort avkastningsperiod tjänar både företagen och miljön på åtgärderna.Vad väntar resten av företagen på? Det är bara att sätta igång.
Intressant är också att allt fler av de stora bolagen sätter reduktionsmål. I år har 74 % mål mot 64% i fjol. Att klimatstrategier integreras i verksamheten visas av att 65 % av bolagen tillämpar någon form av belöningssystem för personalen om klimatmålen uppnås.
Denna rapport visar att storbolagen tar klimatfrågorna på största allvar och att det lönar sig. Och det har gått fort. De företag som ännu inte satt igång kommer att få svårt att konkurrera, när det visar sig att deras produktionskostnadsnivå är för hög.
De företag som placerat sig högst upp är Phillips Electronics, Bayer, Cisco, Tesco, Bank of America. Inga svenska storbolag kommer högt på listan. Fortum från Finland är dock med bland de främsta bolagen.
Några av de bolag som vägrade att svara heter Amazon.com, Apple, China Mobile och Bank of China. Har de något att dölja? Att inte svara drar direkt uppmärksamheten till sig och många investerare kontaktar de som inte rapporterat.
I mitten av oktober kommer den nordiska CDP-rapporten, där 200 börsföretag ombetts svara, att publiceras. Jag väntar med att kommentera hur övriga svenska storbolag svarat tills man också kan se de företag som inte tillhör de 500 största. Det ska bli intressant läsning. Och det borde det också vara för politiker. För om näringslivet är i full gång med att göra något åt sin klimatpåverkan kan tuffa nationella mål sättas. Jag undrar dock vad som händer med politiker inom det republikanska partiet i USA. Där verkar många fortfarande tro att det inte är någon klimatförändring, att klimatvetenskaparna ljuger och att i vilket fall som helst människan inte bidrar till uppvärmningen. Det är tur att amerikanska företag inte sticker huvudet i sanden på samma sätt!