U&W [you and we] Blogg

Hur har det kunnat bli så att fossilbränsle för bilar blivit miljöriktigt, att dieselbilar blivit miljöbilar? Det är en märklig historia. Som det nu är ökar försäljningen av diselbilar mer än bilar som drivs förnybart. Och det är kanske inte så konstigt. Försäljningen av etanolbilar har i stort sett upphört på grund av etanolens dåliga rykte trots att alla större mackar måste sälja etanol. Och för gasbilar finns det inte tillräckligt med tankningsställen. Och när man kommer till de få som finns är ofta gasen slut eller får man vänta en halvtimme på att alla taxibilar ska fylla på. Jag talar av egen erfarenhet. En taxichaffis berättade att det kan ta en timme om dagen att vänta vid tankningen av gas. Visserligen finns det diesel med viss inblandning av biodiesel men det hjälper inte. Det politiska målet att göra fordonsflottan fossiloberoende verkar avlägset, eftersom utvecklingen går helt i fel riktning. Endast var sjätte bil går på förnybart. Som det nu är klarar dieselbilarna miljöbildsdefinitionen med 1 gram, 119 g/km när miljöbilsgränsen går vid 120g/km. Men den gränsen måste sänkas snarast.
Under Anders Carlgrens tid försvann i stort sett alla bidrag till riktiga miljöbilar. Rabatten på elbilar är lite teoretisk eftersom dessa har så kort körsträcka. Fråga dem som bor i glesbygd! Men det kanske vara meningen: Låter bra men kostar lite.
Anders Carlgren ansåg med krystade argument att det är bra att bilkörningen ökar. Det är svårt att tro att han verkligen menade det. Man anar Anders Borgs och finansdepartements direktiv. Vår nya miljöminister, Lena Ek, säger tvärtom, att bilkörningen måste minska om vi ska klara klimatmålen och att skattevägen kan komma att användas. Det ska bli intressant att se vad hon orkar med.  //Göran

Har du hört talas om Avaaz? Om inte är det dags att göra det. Det är en maktfaktor i form av en global rörelse som bygger på internet. Organisationen är ett intressant nytt fenomen för global direktdemokrati. Avaaz tar sig an de mest olika kampanjer såsom att rädda regnskogen i Amazonas, bekämpa Murdoch-imperiet, motsätta sig splitterbomber, stoppa korruptionen i Indien eller förlänga Kyotoprotokollet. Tekniken är att via internet samla namn som sedan överlämnas till regeringar eller ansvariga för missförhållanden. Ofta arrangeras lokala demonstrationer och aktioner av Avaaz-medlemmar i olika länder för att skapa opinion och uppmärksamhet. Men man jobbar också mer handgripligt, har bland annat smugglat in pengar i Syrien för att stödja oppositionen och smugglat ut regimmotståndare. Man har ordnat skyddat boende för aktivister som hotas av repressalier och tortyr. Under sina fem år sedan starten har Avaaz genomfört 1000 kampanjer. Aktivera dig själv, bli medlem tillsammans med 10 miljoner andra i 193 länder.//Göran

Ja, då blev det en överenskommelse till sist efter långa nattmanglingar på övertid, men det satt hårt åt. Resultatet är fyllt med kompromisser för att de motspänstiga nationerna skulle kunna gå med. Kyotoprotokollet får en förlängning. Men det ställer inte större krav utöver det som undertecknade länder redan beslutat om som nationella mål. Ett avtal som binder alla länder från 2020 kompromissades fram med där finns inga utsläppsmål angivna. Och 2020 ligger långt fram. Den gröna klimatfonden beslutades också, den fond som ska spara skogarna från att huggas ner, men där återstår frågan hur den ska finansieras.

Lyssna på EUs presskonferens från Durban efter att beslutet fattats.

Enligt SvD säger miljöminister Lena Ek att  värdarna använde en dialogteknik hämtad från de sydafrikanska byråden, vilken gett resultat. Indaba kallas tekniken som betyder möte eller samling.

Det talas i klimatsammanhang om ”decoupling”, dvs att ekonomin växer utan att utsläppen gör det. En annan decoupling kan vi nu konstatera. Det är att det politiska klimatbeslutet på intet sätt kopplar till den vetenskapliga realiteten. Klimatvetenskapens varningar har inte fått genomslag. Durbanpaketet, som det kallas, kommer inte att göra att temperaturhöjningen på jorden hålls inom plus två grader.
Inför nationers oförmåga att inom FN-systemet fatta de nödvändiga besluten för jordens framtid kan andra träda fram? Kan näringslivet driva på? Kommer EU att bli ett föredöme? Kan enskilda stater, deltstater, städer och kommuner sätta egna nödvändiga mål? Kommer politiska partier att fånga upp medborgarnas oro? Ett önskescenario är, eftersom FN inte klarar vår framtid, att insikten nu sprids att alla på alla nivåer måste vara med att ta ansvar.

//Göran

I morgon bitti får vi veta om det har blivit en förlängning av Kyotoprotokollet eller ej. Och om det kommer att finnas en färdplan med ett årtal för ett bindande avtal. Det verkar som att Ryssland, USA och Kina gör allt för att förhala ett beslut. Det är mycket som står på spel… Blir konferensen en flop?

Jag spekulerade för några veckor sedan om att Occupy–rörelsen stod för något som inte skulle blåsa över snabbt. Föregående bloggpost visar att inspiration spritt sig även till klimatförhandlingarna i Durban. Rörelsen förlöjligades först, ansågs vara medelklasshippies som inte hade något bättre att ta sig till. Så framställs den fortfarande i Fox nyhetskanaler i USA. Det visar sig nu att den sprider sig över stora delar av världen. Den medverkar till att en rad nya frågor ställs som tidigare inte ställdes, därför att sakernas tillstånd togs för givna. De som handlar om fördelning, rättvisa och inte minst att företag finansierar politiken, att både individer och pengar har rösträtt. Den sätter fingret på själva frågan om vad demokrati är, eller snarare har blivit.
Poliserna i många städer har rivit demonstranternas tält och samlingsplatser. Det har inte stoppat rörelsen, snarast eldat på den. Nu börjar den tas på allvar också. Ett exempel är att Edinburgh City Council på initiativ av de gröna efter omröstning beslutat att man stödjer Occupy-rörelsen. Är det någon som kan se för sig att Stockholms politiker efter en omröstning skulle uttala sitt stöd till en motion som lyder så här? ”Vi stödjer målen och innehållet i Occupy Stockholm och målen för Occupy-rörelserna runt om i världen och vi förstår att de är en strävan att styra om de ekonomiska besluten så att de mer riktas mot de fattiga och svaga, en inriktning som vi ställer oss bakom.” Det är vad som har hänt i Edinburgh!

//Göran

Klimatförhandlingarna i Durban börjar idag, men hotas av ockupation. Det är ett antal utvecklingsländer i Afrika och Asien som tröttnat på att resa till konferens efter konferens, där det pratas men inget beslutas och inget händer. Ockupera klimatförhandlingarna innebär att bojkotta förhandlingarna och anordna “sit-ins”. Det skulle vara en demonstration att nu är det dags att ta på allvar de länder som kommer att drabbas värst, men som inte orsakat klimatförändringarna. Bangladeshs premiärminister säger att klimatförändringen tog 300 0000 liv i hans land under 2010. Frustrationen från utvecklingsländerna har accentuerats sedan USA backat från ett förslag till finansiering av en  Green Fund, som skulle hjälpa dessa länder att anpassa sig till de nya klimatförutsättningarna. Ytterligare bränsle på brasan kom när USAs förhandlare säger att det är fråga om ett politiskt val, snarare än ett baserat på vetenskap. Irritationen är stor över att politiska partier cyniskt använder klimatfrågan för att positionera sig själva, när den handlar om mänsklig överlevnad. Hur ska den djupa klyftan mellan u- och iländer kunna överbryggas?

Svensk demokrati framhålls ofta som världsledande – speciellt av oss svenskar. Jag sörjer idag att Radioeken är borta men också över insikten att vår demokrati inte lyckas med att bevara en sådan organism. Vi glädjs över den arabiska våren – men hur sköter vi vår egen demokratiutveckling? Hur visar vi respekt för de som inte har en stark egen röst?

I DN kan man se ett flertal bilder från fällningen. Den här visar med all önskvärd tydlighet att eken inte var genomrutten! På en annan bild ser man huvudstammen och den har en hålighet i sig. Har man läst det minsta om hållfasthet så vet man att det påverkar mycket lite om bara det som är runt om är starkt. Vindkraftverkens torn är inte solida utan ihåliga! På SvD:s hemsida finns en filmsnutt som visar med all önskvärd tydlighet att eken hade kunnat stå länge än. Rötan finns uppenbarligen i Stadshuset.

En grupp av mycket rika amerikaner har besökt Kongressen i Washington för att lobba för att skattelagen ändras, så att de får betala mer i skatt. Man vill att de skattesänkningar som beslutades under Bush-eran ska tas bort, så att de kan bidra mer till att finansiera USAs dåliga finanser. Gruppen kallar sig Patriotic Millionaires och de vill att inkomster på över $1 milj ska beskattas med åtminstone 39,6%. I ett upprop säger de: ”Please do the right thing for our country. Raise our taxes”.
Warren Buffet, också en av de megarika; tredje rikaste i världen, har föreslagit att de rikaste ska beskattas för att bidra till att betala USAs skulder. Han betalar mindre i skatt än hans sekreterare. Han säger: ”My friends and I have been coddled long enough by a billionaire-friendly Congress. It’s time for our government to get serious about shared sacrifice.”
Vilket drömläge för presidenten Obama! Och vilket dråpslag för tea party-rörelsen som absolut inte går med på några skattehöjningar.

http://www.guardian.co.uk/business/2011/aug/15/warren-buffett-higher-taxes-super-rich

http://patrioticmillionaires.org/

Nedräkningen mot klimatkonferensen i Durban i Sydafrika pågår. 28 november är det dags. Det handlar om att besluta om en efterföljare till Kyotoprotokollet. FN vill att den fond, Green Climate Fund, om 6500 miljarder kronor årligen, som beslutades om i Köpenhamn 2009, förverkligas. Med ekonomiska kriser som tornar upp sig runt om i världen blir det inte lätt att få till en sådan fond. Flera stora länder, bl a Japan, Kanada, USA och Ryssland har signalerat att de inte kommer att stödja en förlängning av Kyoto-överenskommelsen. Kina och EU däremot, liksom ett stort antal utvecklingsländer, vill att en ny avtalsperiod ska beslutas. Storleken på fonden, vilka som ska betala och hur pengarna ska distribueras är några av stötestenarna. Dessutom står frågan om nationella utsläppsrestriktioner på agendan. Det ser dyster ut. Men det är mycket i vågskålen. Bland annat riskerar hela det etablerade systemet med utsläppsrätter att haverera. Och skyddet mot avverkning av regnskogar likaså. Och då ska man veta att klimatfrågan är endast en av flera frågor som rör planetens begränsningar.
Kan man säga att mänskligheten står vid ett vägskäl? Finns förmågan och mognaden att fatta de nödvändiga besluten?

I dagarna har de skrivits och pratats om duvorna som åker tunnelbana mellan Farsta Strand och Farsta. Många är roligheterna om plankning, tåg istället för flyg och så vidare. Jag är själv uppvuxen i Farsta så jag vet att duvorna där är företagsamma. Dessutom hade jag en papegoja som hette Alex under min uppväxt. I andra nyhetsinslag har det rapporterats om att EU-beslutet om förbud mot att hålla hönor i oinredda burar nu ska genomföras till årsskiftet. Detta efter 12 års dispens…

Inslagen får mig att fundera kring djuromsorg och vad djur uppfattar och om de kan känna lidande.

Glädjande i allafall att EU äntligen genomför sitt beslut. Nu väntar vi bara på att barnen i våra skolor ska kunna få bestämma att deras pannkakor inte kommer från ägg från hönor som sitter i bur (någon annanstans i världen där det inte är förbjudet).