U&W [you&we]‘s sista Almedalsseminarium om ekosystemtjänster hade en kunnig och kompetent publik trots att många hade lämnat Gotland under gårdagen. Internationella centrumet för lärande för hållbar utveckling(Swedesd) på Högskolan på Gotland poängterade att detta var det enda seminariet av veckans 1.400 seminarier som tog upp ekosystemtjänster. På seminariet presenterade vi, U&W [you&we], Coop, Dyrare Mat Nu och Greenpeace olika aspekter av ekosystemtjänster. Vi hoppas verkligen på bättring nästa år! Generaldirektören för Kemikalieinspektionen (KemI) Ethel Forsberg framhöll att det var första gången hon fick en vettig beskrivning av ekosystemtjänster. Intressant var att även om alla framhöll att det fanns ett värde i att försöka framhålla värdet av ekosystemtjänster så tyckte några att det borde räcka med att framhålla vi ska ha en biologisk mångfald.
Själv tycker jag tyvärr att historien har visat att det är alldeles otillräckligt. Vi har en aldrig skådad artutrotning, rödlistade växter och djur väger fjäderlätt när de ställs mot ”samhällsintressen”. Jag tror att det är först när dessa sk samhällsintressen ställs mot andra samhällsintressen, dvs de ekosystemtjänster som riskerar att förstöras, som beslutsfattare tänker om. Vår välfärd är redan idag hotad av att 60% av de ekosystemtjänster på planeten som samhället är beroende av är förstörda eller ohållbart brukade (se mer i FN’s Millenium Ecosystemsservice Assessment och TEEB report). Den utvecklingen måste vändas så att vi stärker ekosystemen, istället för försvagar dem.
Föreningen för Bevara Ojnareskogen som kämpar för ekosystemet i form av skogen och sjön Bästeträsk problematiserade på seminariet på ett intressant sätt vad som bäst kan skydda en natur – de ekosystemtjänster som Ojnarskogen och Bästeträsk skapar eller bara genom ekosystemets existens. I svenska miljöbalken är det faktiskt inskrivet att natur kan skyddas för dess egen skull, vilket har få internationella motsvarigheter. Den sittande Alliansregering har dock ändrat i miljöbalken så att kalkbolagen Nordkalk och SMA som vill göra kalkbrott av Ojnareskogen (vilken är förslagen som nationalpark) kan få göra detta för att säkerställa sina behov av kalksten mot att de betalar ersättning för de ekosystemtjänster de förstör. Det handlar om bland annat ekosystemtjänsten vattenförsörjning, Bästeträsk är en av Gotlands största sjöar och har ovanligt goda förutsättningar att utgöra vattentäkt. Mycket viktigt på Gotland där var 3:e brunn har försaltats. Framtiden för ekosystemtjänsterna i Ojnarskogen och Bästeträsk kommer att avgöras i augusti och senare i höst när prövningstillstånden för Nordkalk och SMA avgörs i Högsta domstolen. Domslutet där kommer att bli starkt vägledande för vad skyddet för ekosystem och ekosystemtjänsterna egentligen är värda! Jag tvivlar på att Högsta domstolen har kompetens att bedöma detta, inte minst med tanke på hur begränsad kunskapsnivån om ekosystemtjänster är generellt.
Nu är jag på plats på Gotland inför Almedalen. Gotland, denna vackra magiska plats där älvorna dansar på fälten och det känns nästan som om man kan få kontakt med andra makter.
Kanske kommer Astrid Lindgren till vårt seminarium på tisdag kring djuromsorg, det var ju en av hennes hjärtefrågor och det var Astrid som fick den nya djuromsorgslagen i 80-årspresent av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Hon betackade sig dock för den presenten när hon synat innehållet lite i sömmarna.
Kanske kommer Astrid på tisdag, kanske fungerar den gotländska magin – det skulle inte minst djuren uppskatta. Kanske kommer du?
Önskar vi alla vår blogläsare.
Är i Amsterdam och slås inte bara av skönheten utan också av den otroliga mängden cyklar. I Stockholm har mängden cyklister ökat med 75 % på tio år enligt SvD, men jag skulle vilja påstå att Amsterdam ligger långt före (liksom Köpenhamn). Stora delar av den medeltida innerstaden i Amsterdam verkar nästan totalt vigd åt cyklister. Dessutom är cyklarna snyggare. Cyklar från De Fietsfabriek och liknande snurrar runt överallt och det är kul att se att sådana nu finns att köpa i Sverige. Kom loss alla stockholmare! Vi struntar i förbifart Stockholm och satsar på cyklar istället. Då får vi inte bara bättre kondition, vi spar 27,6 miljarder också.
Bor för övrigt på ett bra och fräscht miljöanpassat och Gröna Nyckeln-märkt hotell vid van Goghs museum med riktigt bra service. Det heter Museum Square och ingår i en kejda som heter Concious Hotels. Ägaren Marco fick barn en gång i tiden och började då tänka på att planeten är i riktigt dåligt skick. Han och två vänner bestämde sig därför för att skapa ett hållbart hotellalternativ som bland annat innebär att när jag vaknar upp om några timmar möts jag av en nylagad ekoreko-frukost serverad i ett rum med grönskande väggar ett tiotal meter från mitt rum. Jag tror det blir en lysande start på morgondagen som för mig och min kollega Göran består av ett kundbesök hos ett välkänt livsmedelsföretag, besök på Rijksmuseum samt en uppfriskande cykeltur om det inte regnar för mycket. God natt!
Cyklar vid kanalen
Familjecykel i glada färger
Stilren cykel med lysen integrerade i ramen
Läser Gröna Bilisters nyhetbrev och slås av hur mycket som händer med utveckling av nya miljöbilmodeller, hybridbilar, elbilar, laddningsstolpar, nya fabriker, nya bränslen, batteriteknik, trängselskatt…
För att få perspektiv på utvecklingen läste jag Gröna Bilisters nyhetsbrev från maj 2005. Jämförelsen av innehållen visar att det har ägt rum och det äger rum en mycket snabb utveckling av miljöbilsområdet. Saker pågår i verkligheten som bara var en vision för fem år sedan. Idag kan ingen bilfabrikant stå utanför. Att ha miljöbilsalternativ har blivit en hygienfaktor.
En twittrare som uppger sig vara BPs PR-avdelning har fått mer trafik än BPs riktiga Twitter. Den är hejdlöst rolig. Twittraren kallar sig @BPGlobalPR. En del läsare trodde till en början att det var på riktigt och blev upprörda över företagets inställning. Allmänheten uppmanades till exempel att inte ta rätt på ilandfluten olja eftersom den tillhör BP. Den som gör det riskerar stämning.
Det framgår också att BP sponsrar sommarens bluesfestival i New Orleans som speciellt hyllar Muddy Waters. Eller: ”Tusental människor skadas av havsdjur varje år. Vi på BP försöker göra något åt det.” Man får också veta att sjöjungfrur finns på riktigt men att de nu är utdöda. ”Folk säger att Obama ska göra något. Sanningen är den att han har inte en aning om vad vi gör.”
Den som klagar erbjuds en T-shirt med texten BP cares.
I en artikel i gårdagens DN stod det att skattepengar går i sjön pga dåligt skötta upphandlingar. Som exempel togs Rättviks kommun upp som ställt krav i sin upphandling på att det kött som inhandlas ska uppnå svensk djurskyddslag och därmed så stängs vissa leverantörer ute och på så sätt så hamnar alltså pengarna i sjön. Antar att DN menar Siljan.
För mig känns hela artikeln mycket underligt vinklad. Om jag var skolbarn i Rättvik skulle jag inte tycka att det var pengar i sjön om det kött jag åt kom från grisar vars svansar inte blivit avklippta eller ägg från hönor som inte behövt tillbringa sitt strävsamma liv i oinredda burar. Tvärtom – det vore väl använda skattepengar som bidrog till ett bättre samhälle.
Om upphandlingen var helt rätt formulerad är en annan och mindre viktig fråga. Att inte se denna relation och lyfta fram den i artikeln tycker jag är dålig journalistik som gynnar en syn på mat som något som ska vara billigt, billiggare, billigast. Initiativet Dyraremat.nu tar upp dessa frågeställningar.
Sedan vi startade bloggen för nio månader sedan har vi haft över 7000 besökare. Och tendensen är att antalet ökar månad för månad.
Norges ”månlandning” i form av avskiljning och lagring av koldioxid från kraftverk (också kallat CCS från engelskans CO2 capture and storage) som Stoltenberg och andra skrutit om i många år skjuts på framtiden. Inte förrän 2014 kommer beslut tas om huruvida gaskraftverket i Mongstad får CCS eller inte, och då kan den inte vara verklighet förrän tidigast 2018. Vad som får den norska regeringen att tveka är inte helt känt, men enligt ett statsråd handlar det om ”praktiske realiteter rundt et av tidenes største industriprosjekter”.
Ännu råder stora vetenskapliga osäkerheter kring säkerhet, kostnader, acceptans och ekonomi. Nyligen publicerades en studie av amerikanska forskare i Journal of Petroleum Science and Engineering där man visar att potentialen för CCS är gravt överskattad. De gick så långt som att kalla CCS ”a profoundly non-feasible option for the management of CO2 emissions”. Trots att studien kritiseras från många håll visar den på de många osäkerheter som råder, vilket kanske bidrar till Norges tvekan. Frågan är dock hur länge denna tvehågsenhet kan fortsätta. Som ett av de största olje- och gasexporterande länderna i världen har de ett enormt ansvar att utveckla teknik så att bränslena på sikt kan eldas på ett miljömässigt bättre sätt. Även om ett totalt stopp av utvinning av fossila bränslen är en miljömässigt mer attraktiv väg att gå verkar den inte vara politiskt gångbar. Monbiot har kallat ett sådant utvinningsstopp för ”leaving fossil fuels in the ground” och beskriver det skämtsamt som en revolutionerande teknik och säker form av CCS, där kolet olikt kol i form av CO2 inte riskerar läcka som vid vanlig CCS. Tvärtom satsar Statoil och Norge på utökad utvinning, bland annat i Kanadas tjärsand som av många anses vara den smutsigaste och mest klimatskadliga industriella aktiviteten. Norge måste bestämma sig. Ska man fortsätta ta upp kol ur marken måste CCS testas och utvecklas snarast.
En iransk ayatolla har gett förklaring till den senaste tidens många jordbävningar. Han säger att det beror på att iranska kvinnor är solbrända, vilket utöver den seismiska effekten också distraherar unga män.
Skönt att det finns ett globalt problem orsakat av människor och som faktiskt skulle kunna lösas.
Senaste kommentarer