U&W [you and we] Blogg

Australien är inte känt för att ta lead i klimatfrågan. Initiativ som handlar om att byta ut glödlampor till energilampor är OK, medan införandet av en koldioxidskatt möter extremt hårt motstånd och blev tidigare premiärministern Kevin Rudds fall (som innan dess åtminstone hann skriva på Kyotoprotokollet).

Ett annat exempel är Australiens syn på klimatkompensation. För dem handlar klimatkompensation främst om att det är OK för gruvföretag att exploatera mark på ett ohållbart sätt så länge de återställer naturområden någon annanstans. Till skillnad från de svenska klimatkompenserande kunder som U&W samarbetar med, leder alltså inte denna form av klimatkompensation till den beteendeförändring eller en snabbare omställning som vi erfar här. Istället är det OK för företagen att fortsätter med ”business as usual”.

Nu har ytterligare ett snurrigt initiativ för att hantera klimatfrågan kommit fram. I tisdags den 21 juni skriver DI en artikel om att landet down under lanserar ett program där bönder eller investerare kan få utsläppsrätter om de visar nya sätt att minska landets klimatpåverkan. Ett förslag som nu granskas av myndigheterna handlar om att döda kameler. Australien huserar ca i miljon kameler i sitt ökenområde the outback som enligt initiativtagare Tim Moore på företaget Northwest Carbon, inte bara är ”klimatvidriga” då de i samband med sin idissling släpper ut metan, utan ”även förstör växtligheten och stör urinvånare”. Tanken går ut på att kamelerna ska skjutas från helikoptrar eller jeepar och skickas till slakteri och samtidigt som de tillgodoräknas som utsläppsrätter.

För ett land vars ekonomiska struktur, likt ett utvecklingsland, beror starkt på uttag av naturresurser och användning av fossila bränslen finns det betydligt bättre sätt att reducera sin klimatpåverkan på än att döda kameler. Det innebär dock en beteendeförändring och ett långsiktigare tänk som leder till omställning.

Men om man nu vill inkludera kameler i sitt tillvägagångssätt kan det göras det på betydligt fredligare sätt. U&W hjälper t.ex företag med ”Kamelanalyser” som handlar om att kartlägga företags strategiskt viktiga hållbarhetsfrågor som gör att de stärker sina affärer samtidigt som de bidrar till hållbar utveckling.  På så sätt kan företag ”sila kameler” istället för att döda dem. Visst låter det bättre?

Döda inte kamelerna- sila dem istället...

Att företag och branscher har olika mognad för att minska sin miljöpåverkan och bidra till ett hållbart samhälle är inte nytt. När de av miljöministern inbjudna företagen igår reflekterade över sin roll arbetet för en giftfri vardag bekräftas skillnaderna. Trist nog är det leksaksbranschen som sticker ut och säger sig behöva global gemensam lagstiftning och tillsyn för att vidta åtgärder mot hälso- och miljöfarliga ämnen i leksaker. Barnen är den mest utsatta och känsligaste gruppen i vår giftiga vardag. Men det räcker inte som motivation för leksakshandlarna. Gudskelov finns det goda exempel även i denna bransch. Gör ett besök på http://blinkotoys.se/.

Den rosa badankan som jag tidigare gav miljöminister Andreas Carlgren som en påminnelse om behovet av åtgärder för att få en giftfri vardag, fick igår en ny innebörd. Den symboliserar också nonchalans i leksaksbranschen. Nonchalans mot kunderna, barnen.

Aktierna på Tokyobörsen dyker och mest Tokyo Electric Power som äger Fukushima som har droppat 24%. Inte särskilt konstigt. Snarare att de inte sjunker mer med tanke på att konsekvenserna och riskerna för de aktuella kärnkraftsverken ännu inte är klarlagda, men inte heller kostnaderna för att sanera och återställa.
Precis som med BP kan man konstatera att företag som arbetar med storskalig teknologi, där riskerna för människor och natur är svårbedömda eller oöverskådliga, är företag som man ska undvika att äga aktier i. Dessa risker verkar inte tas med i bedömningen av värdet på aktierna. Däremot, då den olycka som inte kunde inträffa inträffar, då är det som att investerarna vaknar upp och aktiern störtdyker. Med andra ord kolla vad du har för innehav i pensionsfonderna!

När jag åt lunch med miljöminister Andreas Carlgren, gav jag honom en liten chockrosa bad-anka. Den var hämtad ur mitt bonusbarnbarn Idas leksakslåda. När mamman blev klar över att den innehöll hormonstörande ämnen, var hon inte så angelägen att behålla den. Nu har den fått en ny ägare. För Andreas Carlgren var det förstås ingen nyhet att leksaker kan innehålla farliga kemikalier. Och nu hoppas jag att den chockrosa ankan kommer att synas väl på ministerns rum i jugendpalatset på Tegelbacken. Att den kommer att påminna honom om vikten av att skapa en mer giftfri vardag. Barnen är särskilt utsatta, av flera skäl. De exponeras mest samtidigt som de är känsligast. En situation som aldrig beaktas i riskbedömningar. Inte heller beaktas det faktum att vi exponeras för flera olika farliga kemikalier samtidigt. Vi exponeras aldrig för ett ämne i taget. Men det är ändå det scenario som gränsvärden och bedömningar utgår ifrån. I morgon ska jag köpa en ny leksak till Ida, utan gifter.

Efterfrågan av silver minskade när fototekniken digitaliserades. Industrin utvecklar som en följd nya silverbaserade produkter. Silver är miljöfarligt, skriver Richard Arvidsson, Sverker Molander och Björn Sandén, Chalmers Tekniska Högskola, på SvD:s brännpunkt idag. Nu kan vi köpa kläder med silver som tillsats som håller tyget fritt från bakterier. Silvret sköljs ut vid tvätt och sprids vidare. Silver dödar och skadar vattenlevande organismer.

Silver är också hälsofarligt. Tungmetallen dödar bakterier. Men inte utan bekymmer. Silver skapar nämligen antibiotikaresistens hos bakterierna. Ytterligare ett skäl att använda silver med större försiktighet. Användningen av antibiotika är efter flera års arbete på väg att bli mer restriktiv. I syfte att skydda antibiotika som den kraftfulla medicin den är. Att samtidigt slentrianmässigt börja använda silver i allt från träningskläder, kylskåp till rengöringsmedel är inte förnuftigt.

Än så länge finns det inga krav på märkning av konsumentprodukter. Men genom att vara frågvis i butiken och begära svar på varans innehåll är ett sätt att öka uppmärksamheten på silverindustrins kreativa men hälso- och miljöfarliga produktutveckling.

Nu börjar rättsmaskineriet gå igång. BP och fyra andra bolag som anses ansvariga för oljeläckan i Mexikanska bukten ska ställas till svars i USA. Kostnaden  kan bli så stor som 143 miljarder kronor för skadegörelsen till följd av utsläppet av olja som pågick i nästan tre månader innan man lyckas täta till. Men åklagaren säger att ännu kan inte hela skadegörelsen bedömas. Med andra ord det kan kosta mer. Rättsprocessen bedöms ta 5-10 år.
Aktiekursen halverades i samband med katastrofen. Därefter har den återhämtat sig något. Men när stämningen publicerades sjönk kursen igen. BP är nog ingen bra aktie att äga. Men eftersom bolaget är så stort återfinns aktien i de flesta pensionsfonders portföljer. Kanske klokt att se efter vad dina pensionspengar är placerade!

Igår vann Fredrik Gertten en seger. Efter snart två år av skadeståndshot och rättegång gav en domstol i Los Angelos den svenske filmmakaren Fredrik Gertten rätt på alla punkter. Fruktgrossisten Dole fråntas rätten att stämma Fredrik Gertten och hans filmmakarkollegor igen och tvingas betala dem 1,4 miljoner kronor.

Filmen Bananas handlar om kemikalieanvändningen i Nicaraguas bananodlingar, och om konsekvenserna för jordbruksarbetarna och deras familjer.

I utvecklingsländer leder hanteringen av kemiska bekämpningsmedel många gånger till skador på människor. Ibland dödliga. Enligt den statistik som FN:s Världshälsoroganisation WHO ställer samman, omkommer varje år mer än 200 000 personer vid hantering av kemiska bekämpningsmedel. Statistiken visar heller inte på någon nedgång. Tvärtom närmar sig siffran 300 000. Skyddsutrustning finns inte på plats. Lantarbetarna kan inte läsa skyddsanvisningarna. Ibland därför att de står på ett främmande språk. Ibland är de som hanterar kemikalierna analfabeter. Skrupelfria kemiföretag säljer preparat som har förbjudits i västvärlden för att de är hälsofarliga. Att då välja ekologiskt odlade bananer eller kaffe, är att bry sig om. Vår konsumtion i vårt rika land får konsekvenser för lantarbetarna och deras familjer i utvecklingsländer. Vi kan påverka som konsumenter.

Maria Albin, medicine doktor, överläkare och chef för institutionen för Yrkesmedicin vid Lunds universitetsjukhus har i en artikel i Läkartidningen konstaterat att bekämpningsmedlet DBCP, 1,2-dibrom-3-klorpropan är ett ovanligt väl känt preparat. Det finns bra vetenskapligastudier som beskriver de skadliga effekterna. Effekter som Dow Chemicals, tillverkaren, känner till. De dokumenterade redan i början av 1960-talet att preparatet skadar mäns testiklar. Sädesledarna tillbakabildas, antalet spermier blir mindre och missbildas.

Bekämpningsmedlet kommer in i kroppen genom inandning. Men också via partiklar som sväljs och genom huden. I mitten 1970-talet upptäckte man att arbetare på ett kemiföretag i Kalifornien ofta drabbades av barnlöshet. På ett företag som producerade bekämpningsmedlet. Undersökningar bekräftade ett samband med preparatet. Då förbjöd USA preparatet 1977. Året därpå förbjöds det i Sverige.

Dow Chemicals hade svårt att fortsätta med sin tillverkning. Det stoppade inte Standard Fruits som Doles hette tidigare. De letade istället upp nya leverantörer. Som inte lät sig hämmas av de nya vetenskapliga studierna. Standard Fruits hittade dem i Israel och Mexico. Bekämpningsmedlet förbjöds i Costa Rica två år senare. Då såg fruktgrossisten till att lagra upp stora kvantiteter i grannlandet Honduras.

Maria Albin drar två slutsatser av detta.”Den ena är att farliga ämnen som förbjuds i rika länder ofta fortsätter att användas i fattiga länder. Den andra är att forskningsresultat är till för att användas, inte för att tystas ned av ekonomiska intressenter.”.

Fredrik Gertten och hans kollegor har bidragit till att förskjuta maktbalansen till de utsatta jordbruksarbetarnas fördel! Grattis!

Glädjande men överraskande att EU-kommissionen har beslutat att stoppa användningen av den hälso- och miljöfarliga kemikalien bisfenol A i nappflaskor. Överraskningsmomentet ligger i att EU:s ansvariga myndighet EFSA så sent som i somras återigen bekräftade sin bedömning att det var ok att plasten i nappflaskor innehöll hormonpreparat. Hälsokommissionär John Dalli körde helt enkelt över livsmedelsmyndigheten, när medlemsland efter medlemsland aviserade nationella förbud.

När bisfenol A togs fram av kemiindustrin för femtio år sedan användes den som aktiv substans i p-piller. Ett par decennier senare hade de det dåliga omdömet att tycka att den lämpade sig som material i nappflaskor. Hormonpreparatet lämnar plasten när flaskan fylls med varm välling eller bröstmjölksersättning. Och spädbarnet matas med p-piller.

EU:s förbud rör bara en liten del av vår användning. Bisfenol A är en av de största kemikalierna i världen. Därför är det viktigt att den övriga användningen också ses över. Som när bisfenol A-plast hälls ner i de gamla vattenledningsrören när det är dags för stambyte, det som kallas ”lining”. Plasten anpassar sig smidigt efter alla krökar i rörsystemen och härdar på plats. Vet någon hur mycket av det gamla p-pillret som har lösts ut i dricksvattnet när vi öppnar kranen i lägenheten?

Jordbruksverket föreslår nya regler för försäljning av fröer. Vi anser att det kommer att begränsa den biologiska mångfalden genom att många frösorter som utgör en genbank kommer att försvinna ur marknaden. Vi har därför skrivit följande remissvar:

Minskningen av biologisk mångfald är ett av de största globala hoten. Att skydda biologisk mångfald måste därför vara ett av de viktigaste uppgifterna för Jordbruksverket. I konsekvensutredningen för “Föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter” sägs att:

“I dag finns både större och mindre företag inom utsädesbranschen. Jordbruksverkets bedömning är att huvudsakligen små företag kommer att arbeta med bevarandesorter och produktion av och saluföring av utsäde av bevarandesorterna. Reglerna kan vara en etableringströskel för små företag, men Jordbruksverket ser utifrån direktivets innehåll ingen möjlighet att utforma regelverket annorlunda.”

Konsekvensen att speciellt små företag inte kommer att ha råd att marknadsföra många av de sorter som de marknadsför idag är synnerligen olycklig med avseende på biologisk mångfald, eftersom omfattningen av borfallet är omöjlig att förutse. Det är inte endast fråga om ett etableringshinder utan också ett hinder för befintliga företag att fortsätta sin verksamhet. Med detta förslag till föreskrifter tar Jordbruksverket på sig ansvaret att ett stort antal sorter av köksväxter kan komma att försvinna ur framför allt de mindre företagens sortiment.

Att Jordbruksverket konstaterar att det inte ser någon möjlighet att utforma regelverket annorlunda är anmärkningsvärt. Innebörden är att Jordbruksverkets uppgift att bevara biologisk mångfald därmed urholkas. Med hänvisning till frågans principiellt viktiga karaktär uppmanas Jordbruksverket att söka sig fram till en lösning som inte står i strid med det överordnade målet om bevarande av biologisk mångfald. Bland annat bör undersökas om någon regeländring över huvud taget är nödvändig.

I bloggposten här under tipsar Mårten om Ethels artikel i SvD om kemiföretagen och att genmodifierade grödor inte minskar kemikalieanvändningen, trots alla löften. Som en bekräftelse på detta läser jag att Monsanto nu rekommenderar bönder, som är deras kunder,  att använda bekämpningsmedel från konkurrenterna.
Roundup, företagets mirakelmedel, skulle effektivt döda allt ogräs men inte den odlade grödan. Men som vetenskapsmän varnade för redan för 15 år sedan blir ogräset resistent. Bönderna har ökat doserna av Rundup men det hjälper inte. Så då rekommenderas de att använda ogräsmedel från andra tillverkare. Bönderna får till och med betalt för att göra det. De får $6 av Monsanto för varje hektar de sprutar med minst två andra medel. Undrar vad som händer med huvudgrödan? Att jorden får ökade doser med kemikalier är ju uppenbart. Det är ett skrämmande perspektiv, särskilt som Monsantos Roundup Ready-utsäde täcker 90% av sojaodlingarna i USA och 70% av bomulls- och majsodlingarna. Ytterligare skäl att sälja Monsanto-aktier som jag föreslog häromdagen.