U&W [you&we]‘s sista Almedalsseminarium om ekosystemtjänster hade en kunnig och kompetent publik trots att många hade lämnat Gotland under gårdagen. Internationella centrumet för lärande för hållbar utveckling(Swedesd) på Högskolan på Gotland poängterade att detta var det enda seminariet av veckans 1.400 seminarier som tog upp ekosystemtjänster. På seminariet presenterade vi, U&W [you&we], Coop, Dyrare Mat Nu och Greenpeace olika aspekter av ekosystemtjänster. Vi hoppas verkligen på bättring nästa år! Generaldirektören för Kemikalieinspektionen (KemI) Ethel Forsberg framhöll att det var första gången hon fick en vettig beskrivning av ekosystemtjänster. Intressant var att även om alla framhöll att det fanns ett värde i att försöka framhålla värdet av ekosystemtjänster så tyckte några att det borde räcka med att framhålla vi ska ha en biologisk mångfald.
Själv tycker jag tyvärr att historien har visat att det är alldeles otillräckligt. Vi har en aldrig skådad artutrotning, rödlistade växter och djur väger fjäderlätt när de ställs mot ”samhällsintressen”. Jag tror att det är först när dessa sk samhällsintressen ställs mot andra samhällsintressen, dvs de ekosystemtjänster som riskerar att förstöras, som beslutsfattare tänker om. Vår välfärd är redan idag hotad av att 60% av de ekosystemtjänster på planeten som samhället är beroende av är förstörda eller ohållbart brukade (se mer i FN’s Millenium Ecosystemsservice Assessment och TEEB report). Den utvecklingen måste vändas så att vi stärker ekosystemen, istället för försvagar dem.
Föreningen för Bevara Ojnareskogen som kämpar för ekosystemet i form av skogen och sjön Bästeträsk problematiserade på seminariet på ett intressant sätt vad som bäst kan skydda en natur – de ekosystemtjänster som Ojnarskogen och Bästeträsk skapar eller bara genom ekosystemets existens. I svenska miljöbalken är det faktiskt inskrivet att natur kan skyddas för dess egen skull, vilket har få internationella motsvarigheter. Den sittande Alliansregering har dock ändrat i miljöbalken så att kalkbolagen Nordkalk och SMA som vill göra kalkbrott av Ojnareskogen (vilken är förslagen som nationalpark) kan få göra detta för att säkerställa sina behov av kalksten mot att de betalar ersättning för de ekosystemtjänster de förstör. Det handlar om bland annat ekosystemtjänsten vattenförsörjning, Bästeträsk är en av Gotlands största sjöar och har ovanligt goda förutsättningar att utgöra vattentäkt. Mycket viktigt på Gotland där var 3:e brunn har försaltats. Framtiden för ekosystemtjänsterna i Ojnarskogen och Bästeträsk kommer att avgöras i augusti och senare i höst när prövningstillstånden för Nordkalk och SMA avgörs i Högsta domstolen. Domslutet där kommer att bli starkt vägledande för vad skyddet för ekosystem och ekosystemtjänsterna egentligen är värda! Jag tvivlar på att Högsta domstolen har kompetens att bedöma detta, inte minst med tanke på hur begränsad kunskapsnivån om ekosystemtjänster är generellt.
Vetenskapsradion rapporterar idag om att en genmodifierad snabbväxande lax verkar godkännas för försäljning i USA. Intressant utveckling som öppnar upp för billigare mat vilket vi ju alla vill ha – eller?
Besök gärna våra frukostseminarier i Almedalen och diskutera vilken mat vi ska ha på våra bord.
En twittrare som uppger sig vara BPs PR-avdelning har fått mer trafik än BPs riktiga Twitter. Den är hejdlöst rolig. Twittraren kallar sig @BPGlobalPR. En del läsare trodde till en början att det var på riktigt och blev upprörda över företagets inställning. Allmänheten uppmanades till exempel att inte ta rätt på ilandfluten olja eftersom den tillhör BP. Den som gör det riskerar stämning.
Det framgår också att BP sponsrar sommarens bluesfestival i New Orleans som speciellt hyllar Muddy Waters. Eller: ”Tusental människor skadas av havsdjur varje år. Vi på BP försöker göra något åt det.” Man får också veta att sjöjungfrur finns på riktigt men att de nu är utdöda. ”Folk säger att Obama ska göra något. Sanningen är den att han har inte en aning om vad vi gör.”
Den som klagar erbjuds en T-shirt med texten BP cares.
Det sker en spridning av gifter, läkemedelsrester och tungmetaller på vår jordbruksmark. Det slam från reningsverken som tillförs kan innehålla 100 000 olika substanser. Ingen vet. Ingen vet heller vilka nya ämnen som bildas i den kemikaliecoctail som rinner genom avloppsrören.
Genom ett certifieringssystem garanteras innehållet i slammet, men man mäter endast ett fåtal ingående substanser, så där finns ett stort mörkertal. LRF säger ja till denna spridning. Miljödepartement och Naturvårdsverket likaså.
Idag är lokalproducerat ett starkt profileringskoncept när det gäller mat. Det skapar en trygghet i form av att man vet att det man stoppar i sig kommer från Sverige (alltså ren mat) och man vet till och med ibland vilken bonde som odlat eller fött upp. Livsmedelsföretagen har ansvar för sin leverantörskedja. Det kommer aldrig att fungera om Semper eller Findus barnmat säger att vi inte vet vad bönderna gör och det är inte vårt bord. Tvärtom, om det blir en giftskandal, som slås upp stort i media och som har sin orsak i slamanvändningen på svenska åkrar kommer det att drabba svenska matvarumärken. Då kommer konkurrensstyrkan i lokalodlat att försvinna. De bönder som har slamjordar kommer naturligtvis att bojkottas. Då gäller det att snabbt skaffa råvaror från andra länder med strängare regler för kemitillförsel till jordar. Svensk mat blir detsamma som mat som är farlig för hälsan. Positivt är att efterfrågan på ekologiskt odlat kommer att öka.
Ett argument för att tillåga slamspridning är att fosfor från gruvor är en ändlig resurs och att vi måste vara försiktiga så att den inte tar slut. Men fosfor tar inte slut, den finns hela tiden kvar, till skillnad mot oljan. Slammet innehåller dessutom endast 3% fosfor. 97% är onödigt och farligt. Det finns också tekniker för att utvinna fosfor ur slam som används i andra länder. Mitt intryck är att vi hjälper reningsverken att hålla nere driftskostnaderna genom att lagra upp de gifter i våra kroppar som skulle separerats ut eller aldrig kommit ut på jordarna. Här har vi ett kretslopp som inte är av godo utan som bör stoppas!
Den som vill sätta sig in i denna systematiska giftlagring kan läsa vad initiativet Ren Åker Ren Mat säger.
Det multinationella företaget Nestlé har fått utstå mycket kritik för att deras produkter innebär att regnskog skövlas i Indonesien för tillverkning palmolja. Det är framför allt Greenpeace som attackerat företaget.
Attacken har varit välplanerad. Greenpeace har producerat en rapport där kritiken framförs.
Man har demonstrerat utanför Nestlés huvudkontor utklädda till orangutanger. Kampanjen har omfattat 24 länder. Greenpeace har producerat flera filmer som ligger ute på Youtube som fått hundratusentals besökare. Bland annat har förpackningen för produkten Kitkat förvanskats till Killer.
Greenpeace har också producerat en suggestiv film om tvålen Dove som mäter sig med vilken reklambyråproduktion som helst.
Det som också hänt är att Nestlés Facebook-sida haft besök av 90 000 “vänner” som uttryckt sitt missnöje. Nestlé har försökt bemöta kritiken på Facebook men det har inte gått att stoppa inflödet av kritik. Man har också övervägt att stänga ner sin Facebooksida.
Idag har Nestlé meddelat att man kommer att ändra sin policy när det gäller leverantörskontrakt i Indonesien. Inga av deras produkter ska ha några “deforestation footprints”. Med tanke på att Indonesien är den största utsläpparen av koldioxid efter Kina och USA regnskogen skövlas i snabb takt (trehundra fotbollsplaner försvinner varje timme) är detta ett välkommet besked.
Har funderat en stund på varför vi inte fått läsa mer om Stefan Jarls nya film Underkastelsen i tidningarna? Orkar vi inte fler larm? Är vi helt enkelt mätta på att läsa om de många ännu olösta problemen? I en artikel i Ny Teknik uttalar sig Åke Bergman, professor i miljökemi på Stockholms Universitet om sin medverkan i filmen och vad som är det mest allvarliga med kemisamhället:
- Vi vet så väldigt lite.
Det uttalandet skrämmer mig, men får mig samtidigt att vilja göra något. Att vilja gå från en tid där vi enbart larmar om nya problem till en tid där vi finner lösningar på problemen vi själva skapat och sätter upp mål för en rimligare värld.
När USAs militärer varnar för att det kommer att bli ont om olja redan 2015 känns det på något sätt riktigt allvarligt. Det är ju inte precis den första varningen, bland andra har Kjell Aleklett från Uppsala universitet varnat för det i flera år. Peak oil kallas det och det handlar om den tidpunkt då utvinningen av olja inte längre ökar pga minskad tillgång från oljekällor.
Konsekvensen av detta, tror militären, är att svaga länder kan kollapsa, svåra problem uppstår för länder som Kina och Indien och att en ny recession inträffar i USA.
Företag gör nog klokt i att snabbt göra sig oberoende av olja antingen det används för att elda upp eller som råmaterial i produkter.
Vattenfall släppte under 2009 ut 90 milj ton CO2. Det är mer än Sveriges samlade utsläpp. För att förstå vad det rör sig om är det lika mycket som 30 000 000 bensinbilar släpper ut. Lars Joseffson avgår nu. Under hans tid som VD har Vattenfall släppt ut 700 milj ton CO2.
Undrar om han sover gott om nätterna?
Vid årsskiftet slopades skatten på handelsgödsel som ett sätt att kompensera bönderna för den ökade dieselskatten. Flera bedömare, bl a Naturskyddsföreningen, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket, är rädda för att det kommer att leda till högre halter av tungmetallen kadmium i importgödsel och därmed i jordarna och därmed i maten. Man menar att skatten verkligen fungerade så att halten av kadmium hölls nere.
Samtidigt pågår en debatt om slamspridning på våra åkrar. Reningsverken vill kunna göra sig av med slam genom att kostnadsfritt erbjuda det till bönderna att lägga på åkrarna. Man anser sig göra en miljögärning genom att fosfor som finns i slammet återförs till åkrarna. Branschorganisationen Svenskt Vatten har tagit fram ett certifieringssystem REVAC, som röner mycken kritik, eftersom det sätter gränsvärden för endast vissa av de gifter tusentals gifter som slammet innehåller. LRF har efter mycket motstånd gett med sig och tillåter nu slamspridning. För att dölja sin kovändning säger de sig nu vara en av initiativtagarna till REVAC. Slam innehåller även kadmium som är ett starkt gift som inte bryts ner i naturen. Halterna i jorden ökar alltså. Antingen det kommer från handelsgödsel eller slam.
Nu oroar sig läkare för vad kadmium gör med människokroppen. Det är känt att det kan orsaka njurskador, cancer bl a livmodercancer, och skelettskörhet. I en artikel i DN igår säger professor Björn Fagerberg vid Sahlgrenska: ”Kadmium är mycket farligare än vad vi trott.”
Kritiker mot slamspridning menar att det utomlands finns exempel på att slam hanteras på ett säkrare sätt genom att bränna det och sedan återvinna fosfor ur askan som sedan kan gödslas.
På World Water Day skrev Annie Leonard om flaskvatten i The Huffington Post. För att göra det hela tydligt har hon gjort en ny liten film, The Story of Bottled Water. Se den! Artikeln är också läsvärd och ger insikt i marknadsföringsstrategier. I detta fall delvis byggd på rädsla! För vanligt kranvatten.
Flaskvattenfilmen är en fortsättning på hennes tidigare inlägg kring alla våra prylar som till sist leder till ökade sopberg… om vi inte tänker smart från början. Den filmen heter The Story of Stuff och har några år på nacken men är fortfarande högaktuell och väl värd att titta på. Jag tipsade om filmen i maj förra året eftersom den även lär oss mycket om systemet planeten och ekologiska principer. På projektets hemsida finns fler filmer upplagda och en blogg att följa.
Tips om detta fick jag via Nanok Bies dagliga internet notis med rubriken Varför man inte ska köpa flaskvatten. Läs även vårt tidigare inlägg om Vattenbovar.
Senaste kommentarer