Politiker blir glada när de hör ordet biogas. Det ger energi med minsta möjliga klimatpåverkan. I Tyskland får bönder som ställer om till att odla grödor för biogas, främst majs och energigräs, 20 års garanterat leveranspris. Omfattande arealer odlas nu upp. Men biodlare har lagt märke till att bisamhällena går under i områden där dessa grödor odlas. Nu slår de tillsammans med forskare larm. När bina under sommaren ska dra in nektar finns det inga blommor. Den GMO-majsen ger nämligen ingen blomning och bina svälter ihjäl och binäringen likaså. Biodlare flyttar sina kupor in till städerna för att få honung från trädgårdar och parker, landsbygden fungerar inte längre. Gamla majssorter har försvunnit eller finns möjligtvis i genbanker. Solros skulle kunna vara en alternativ biogasgröda, men den industriella solrosen ger ingen nektar. De gamla sorterna har också försvunnit. Det är inget mindre än en katastrof för biodlingen som nu uppdagas.  I Sverige bör vi noggrant följa det som sker, eftersom vi kommer att hamna i samma fälla i de stora jordbruksområdena i Sydsverige, Östergötland och Västergötland, när politikerna ska stödja produktionen av grödor för  biogas. Finns det en lösning så att vi får både bi och gas? Annars kommer det att bli “Tyst sommar”.

Satt och lyssnade på Tankar för Dagen i P1 igår och blev helt tagen av Pernilla Glasers tankar om utveckling. Lyssna här.

Att klimatarbete kan vara en lönsam affär har vi belyst flera gånger på vår blogg. I lördags skrev Jan Joel Andersson och Harry McNeil från Utrikespolitiska Institutet på SvD Brännpunkt om att ”klimathotet erbjuder aldrig tidigare skådade affärsmöjligheter. Deras inlägg gör mig hoppfull inför 2010 efter bakslaget i Köpenhamn. De undrar var de visionära svenska företagsledarna är som med nya affärsmodeller, innovativa produkter med en hållbar design kan bidra till en bättre värld?

Tänk om vi i Sverige efter det politiska misslyckandet i Köpenhamn kan se nya svenska industriella kluster växa fram likt det som hände i Sverige under slutet av 1800-talet. Jag tänker på idag svenska stoltheter som Sandvik, Atlas Copco, Ericsson, ASEA, SKF med flera. Andersson och McNeil menar att det är dags för Sverige och svenskt näringsliv att ta ledningen i en av vår tids viktigaste frågor – global uppvärmning. Om nya bolag tillåts att växa fram och gamla reformerar sig till de nya förutsättningarna vi står inför, med resursbrist och försvagade ekosystemtjänster, kan vi samtidigt sluta halka efter i OECDs välfärdslista. Svenska företag kan bli världsledande på hållbara produkter och tjänster, och innovativ teknik.

Då som nu krävs förstås lite hjälp på traven. Då fanns Johan August Gripenstedt, en liberal finansminister, skriver Per Gudmunsson på Signerat i SVD. Idag har vi istället politiker som slår undan fötterna för de nya bolagen! För vindkraftsbolag som O2 Vindel och Falkenberg är bifallet till tilläggsskatt på vindkraftskooperativ ett bakslag. De erbjuder en ny affärsmodell som inte går att jämföra med Vattenfall och EON, läser jag i Dagens Industri. Vi behöver således både modiga politiker och framsynta företagsledare.

Andersson och McNeil ger svenska industri- och företagsledare fyra tips som jag återger i sin helhet nedan:

• Ta aktiv ställning i denna viktiga fråga
• Gå samman och arbeta för en klimatneutral näringslivssektor i Sverige och världen
• Utveckla innovativa affärsmodeller för dagens låginkomstmarknader – framtidens tillväxtmarknader
• Reformera gårdagens affärsmodeller och bli världsledande med innovationer för tjänster och service, energisnåla processer, återanvändande, mer kvalitet och mindre slit och släng

För att detta ska hända behövs en radikal förändring byggd på fakta. Det är stora förändringar inom företag som måste till, omvärdering av befintliga strukturer och modeller. Förändringar har dock en tendens att mötas av motstånd. Med hjälp av filmen och workshopen Beyond the Line ges företag en god start i omställningen till ett hållbart företagande på riktigt. Vi kallar denna nya industriella revolution Eco-transition. Klimatkompensation och energieffektivisering i alla ära, men det räcker inte. Vi talar om att gå bortom lagomlinjen.

För mindre företag finns under 2010 ett program i hållbar affärsutveckling som kallas Grönsamma affärer. Det genomförs med stöd av Entrepreneur Sthlm och EU. Min förhoppning är att företag som genomgår detta program också kommer att vara framtidens vinnare i ett hållbart samhälle.

I London igår lyssnade jag tillsammans med 250 andra intresserade till professor Tim Jackson*), författare till rapporten ”Prosperity without Growth”, ett arbete han ägnat sig åt i fem år. Vad han gör är att åter aktualisera den fråga som det varit rätt tyst om sedan 70-talet. Nämligen vår tids i särklass största dilemma: Hur är det möjligt att ha obegränsad ekonomisk tillväxt på en planet med begränsade resurser och stressade livsuppehållande ekosystem? Att ha ett oändligt system inneslutet i ett ändligt system är en teoretisk omöjlighet och det leder oundvikligt till kollaps. Svårigheten att hantera denna fråga politiskt har att göra med att ökad produktivitet hela tiden leder till mindre arbete, dvs. arbetslöshet och minskad köpkraft. Alltså måste ekonomin växa mer än produktivitetsökningen och mer än befolkningen ökar. Svaret måste vara jobb men inte tillväxt. Ett sätt att komma åt denna fråga är ”decoupling” (svårt att hitta ett svensk ord, frånkoppling kanske), dvs. tillväxten ökar men inte resursuttag och belastning på ekosystem. Ni kanske har hört Reinfelt tala om att Sverige minskat sina CO2-utsläpp samtidigt som BNP ökat? Men globalt har detta inte skett och CO2, menade Jackson, är en enkel fråga att hantera i jämförelse med biologisk mångfald, markanvändning, kväveflöde och en andra begränsande faktorer. Så det är inte lösningen. Det krävs en helt annan ekonomi, säger han. Investeringar ska vara ekoinvesteringar och leda till jobb men inte resursuttag. Därtill krävs stora insatser från regeringar och helt andra incentiv. Han sa också att vi har det system vi förtjänar. Människor trivs i det och vill ha individuell frihet, individuella mål och personligt förverkligande, vilket sker genom materiella ting. Politiker lovar stabilitet men det som krävs är ett totalt nytt system. Jackson pekar mot kollektiva lösningar, jobb inom service såsom renovering, vård, utbildning. I företag kommer finansdirektörer att få helt andra spelregler och årsredovisningar kommer att innehålla mätning av hur man belastar jorden. Och som individer måste vi tänka om när det gäller vad lycka och välbefinnande verkligen är.

*) Tim Jackson är professor i Sustainable Development vid University of Surrey och Economics Commissioner för brittiska regeringens Sustainable Development Commission.

ETC har räknat ut att Vattenfall släpper ut 2,6 ton CO2 i sekunden. Inte dåligt! På den  tid det tar för en genomsnittsvensk att andas in och ut har de släppt ut 10 ton – lika mycket som var och en av oss släpper ut per år.

Det finns starka krafter i rörelse för att slam från reningsverk ska få spridas på åkermarken. Det är Svenskt Vatten som uppmanar reningsverken att certifiera sig så att man under ”kontrollerade” former kan återföra växtnäring till åkermarken.
Sker detta blir det sanktionerat att sprida ett antal mycket farliga gifter, såsom kadmium, arsenik, antibiotika etc och dessa kommer att hamna i maten.
Protesterna mot certifieringen är många. Bland annat uppropet Ren Åker – Ren Mat. Om du också är orolig, skriv under uppropet.

I Iran och andra utvecklingsländer går enorma summor årligen till subventioner av olja, kol och gas. I många länder kostar exempelvis bensin runt en krona per liter oavsett oljepris. Regeringar blir alltmer medvetna om att detta på sikt inte är hållbart. Det snedvrider konkurrensen och motverkar klimatambitioner genom att uppmuntra slöseri och minska drivkraften till att ställa om till förnybara energialternativ.

I bilden till vänster kan man se de enorma summor som årligen går till dessa subventioner. G20 har fört frågan om att fasa ut fossilbränslesubventionerna på den globala politiska agendan. Frågan är dock inte lätt att lösa och därför ställer man sig frågan vad man konkret planerar att göra. I Iran så ledde införsel av ransonering till enorma kravaller 2007. Fattiga riskerar att komma i kläm om utfasningen av subventioner inte möts upp av satsningar på alternativ. Denna och andra relaterade frågor tas upp i ett mycket intressant nyhetsbrev publicerat idag från The Global Subsidies Initiative.

 Elinor Ostrom har fått ekonomipriset till Nobels minne för sitt arbete att studera  hur gemensamma tillgångar som  är gratis tas omhand. Hennes forskningsresultat pekar på att marknaden inte löser denna uppgift  särskilt väl och att heller inte statliga interventioner är framgångsrika. Däremot kan de som har ett intresse i tillgången ofta på ett bättre sett hantera överuttag och hålla  efter dem som missbrukar resursen. Detkan röra sig om föreningar, samfälligheter eller  andra gemenskapsformer som löser uppgiften bättre.
Det är i grunden ett positivt budskap, men jag blir förbryllad. Det första jag tänker på är fisket. Det påstås att Ostrom studerat fiskerinäringen, men exemplet Sverige är inget exempel på att de som fiskar lyckats begränsa uttaget. Tvärtom. Andra exempel är bristande vattenförsörjning i många delar av världen. Jag önskar att hon kan visa att hennes teorier eller resultat kunde gäller utsläpp av miljögifter, skogsskövling och klimatfrågan. Där har inte som jag vet frivilliga intresseorganisationer kunnat åstadkomma några lösningar. Alltså en forskning som inte reflekterar det man ser när man tittar sig omkring. Är det någon som ser något annat? Tills jag får det belagt måste jag nog anse att hennes teorier inte är särskilt generella. Även om hon verkar vara en härlig 76-åring!

Jag skrev i juni att GM skulle sälja Hummer till en kinesisk biltillverkare för 500 m dollar. Nu är det ute bland nyheterna igen. Det har tydligen tagit lite tid att förhandla färdigt, men å andra sidan är det ett definitivt avtal och nu talas det om 1 000 m dollar.

Det ska bli intressant att se om kinesiska myndigheter godkänner köpet. Det är ju inte helt otänkbart att man anser att köpet är oförenligt med Kinas strävanden att minska sina utsläpp  och därför stoppar affären.

Nu kan en trailer på filmen Beyond the Line beskådas på Youtube. Den tar ungefär 5 minuter.
Vi har medverkat i produktionen av filmen som handlar om hur företag på ett kreativt sätt utvecklar klimatstrategier och tar frågan om ekosystemtjänster på allvar.

Inom någon vecka kommer den att erbjudas till försäljning.