Läser att Max Hamburgare hamnat på tidningen Fast Companys 10 i topp lista över de mest innovativa matföretagen i världen, och det enda utanför USA, för klimatmärkningen av sin mat - grattis! Vi känner oss naturligtvis stolta över att ha bidragit.
När jag åt lunch med miljöminister Andreas Carlgren, gav jag honom en liten chockrosa bad-anka. Den var hämtad ur mitt bonusbarnbarn Idas leksakslåda. När mamman blev klar över att den innehöll hormonstörande ämnen, var hon inte så angelägen att behålla den. Nu har den fått en ny ägare. För Andreas Carlgren var det förstås ingen nyhet att leksaker kan innehålla farliga kemikalier. Och nu hoppas jag att den chockrosa ankan kommer att synas väl på ministerns rum i jugendpalatset på Tegelbacken. Att den kommer att påminna honom om vikten av att skapa en mer giftfri vardag. Barnen är särskilt utsatta, av flera skäl. De exponeras mest samtidigt som de är känsligast. En situation som aldrig beaktas i riskbedömningar. Inte heller beaktas det faktum att vi exponeras för flera olika farliga kemikalier samtidigt. Vi exponeras aldrig för ett ämne i taget. Men det är ändå det scenario som gränsvärden och bedömningar utgår ifrån. I morgon ska jag köpa en ny leksak till Ida, utan gifter.
Efterfrågan av silver minskade när fototekniken digitaliserades. Industrin utvecklar som en följd nya silverbaserade produkter. Silver är miljöfarligt, skriver Richard Arvidsson, Sverker Molander och Björn Sandén, Chalmers Tekniska Högskola, på SvD:s brännpunkt idag. Nu kan vi köpa kläder med silver som tillsats som håller tyget fritt från bakterier. Silvret sköljs ut vid tvätt och sprids vidare. Silver dödar och skadar vattenlevande organismer.
Silver är också hälsofarligt. Tungmetallen dödar bakterier. Men inte utan bekymmer. Silver skapar nämligen antibiotikaresistens hos bakterierna. Ytterligare ett skäl att använda silver med större försiktighet. Användningen av antibiotika är efter flera års arbete på väg att bli mer restriktiv. I syfte att skydda antibiotika som den kraftfulla medicin den är. Att samtidigt slentrianmässigt börja använda silver i allt från träningskläder, kylskåp till rengöringsmedel är inte förnuftigt.
Än så länge finns det inga krav på märkning av konsumentprodukter. Men genom att vara frågvis i butiken och begära svar på varans innehåll är ett sätt att öka uppmärksamheten på silverindustrins kreativa men hälso- och miljöfarliga produktutveckling.
Igår vann Fredrik Gertten en seger. Efter snart två år av skadeståndshot och rättegång gav en domstol i Los Angelos den svenske filmmakaren Fredrik Gertten rätt på alla punkter. Fruktgrossisten Dole fråntas rätten att stämma Fredrik Gertten och hans filmmakarkollegor igen och tvingas betala dem 1,4 miljoner kronor.
Filmen Bananas handlar om kemikalieanvändningen i Nicaraguas bananodlingar, och om konsekvenserna för jordbruksarbetarna och deras familjer.
I utvecklingsländer leder hanteringen av kemiska bekämpningsmedel många gånger till skador på människor. Ibland dödliga. Enligt den statistik som FN:s Världshälsoroganisation WHO ställer samman, omkommer varje år mer än 200 000 personer vid hantering av kemiska bekämpningsmedel. Statistiken visar heller inte på någon nedgång. Tvärtom närmar sig siffran 300 000. Skyddsutrustning finns inte på plats. Lantarbetarna kan inte läsa skyddsanvisningarna. Ibland därför att de står på ett främmande språk. Ibland är de som hanterar kemikalierna analfabeter. Skrupelfria kemiföretag säljer preparat som har förbjudits i västvärlden för att de är hälsofarliga. Att då välja ekologiskt odlade bananer eller kaffe, är att bry sig om. Vår konsumtion i vårt rika land får konsekvenser för lantarbetarna och deras familjer i utvecklingsländer. Vi kan påverka som konsumenter.
Maria Albin, medicine doktor, överläkare och chef för institutionen för Yrkesmedicin vid Lunds universitetsjukhus har i en artikel i Läkartidningen konstaterat att bekämpningsmedlet DBCP, 1,2-dibrom-3-klorpropan är ett ovanligt väl känt preparat. Det finns bra vetenskapligastudier som beskriver de skadliga effekterna. Effekter som Dow Chemicals, tillverkaren, känner till. De dokumenterade redan i början av 1960-talet att preparatet skadar mäns testiklar. Sädesledarna tillbakabildas, antalet spermier blir mindre och missbildas.
Bekämpningsmedlet kommer in i kroppen genom inandning. Men också via partiklar som sväljs och genom huden. I mitten 1970-talet upptäckte man att arbetare på ett kemiföretag i Kalifornien ofta drabbades av barnlöshet. På ett företag som producerade bekämpningsmedlet. Undersökningar bekräftade ett samband med preparatet. Då förbjöd USA preparatet 1977. Året därpå förbjöds det i Sverige.
Dow Chemicals hade svårt att fortsätta med sin tillverkning. Det stoppade inte Standard Fruits som Doles hette tidigare. De letade istället upp nya leverantörer. Som inte lät sig hämmas av de nya vetenskapliga studierna. Standard Fruits hittade dem i Israel och Mexico. Bekämpningsmedlet förbjöds i Costa Rica två år senare. Då såg fruktgrossisten till att lagra upp stora kvantiteter i grannlandet Honduras.
Maria Albin drar två slutsatser av detta.”Den ena är att farliga ämnen som förbjuds i rika länder ofta fortsätter att användas i fattiga länder. Den andra är att forskningsresultat är till för att användas, inte för att tystas ned av ekonomiska intressenter.”.
Fredrik Gertten och hans kollegor har bidragit till att förskjuta maktbalansen till de utsatta jordbruksarbetarnas fördel! Grattis!
Socialdemokraterna håller på att söka sig tillbaka till sina rötter. Flera artiklar dyker upp av ledande socialdemokrater som diskuterar frågan. I dagens DN gör tidigare miljöministern Lena Sommestad det och äntligen är det någon som tar upp den fråga som var sorgligt frånvarande i den senaste valrörelsen (vilket vi tidigare bloggat om). Nämligen den gemensamma, framtida miljön. Hon föreslår att socialdemokraterna ska ha hållbar utveckling som en av sina tidlösa värden. Det är en fråga som handlar om solidaritet, eftersom alla drabbas och alla måste vara delaktiga i arbetet att hantera miljöfrågorna. På så vis känns den igen som en fråga som hör hemma inom socialdemokratin. Det är också en fråga om att stå upp för en politik och sälja den därför att man tror på den. Hon är kritisk mot Tomas Östros, vars vision är att det ska löna sig att arbeta, vilket är ett mer individualistiskt synsätt, och han lämnar miljön därhän.
Artikeln är intressant och den får mig att reflektera över hur företag omformar sina visioner mot bakgrund av en ny verklighet, dvs en framtid där klimatförändringar, kemikalier i vår mat, minskad biologisk mångfald etc utgör en risk. De kan reagera som att de följer de lagar och bestämmelser som samhället ställer upp. Men de kan också ta ledningen och göra hållbarhet till en profil- och varumärkesfråga. Det är att ta en risk som också är en affärsmässig möjlighet, nämligen att låta hållbarhetsstrategin driva affärsutvecklingen. Man måste då dels lita på att kunderna berörs av och blir positiva till detta och dels att de förändrar sitt köpbeteende. Lyckas de kan det få ett konkurrensmässigt övertag. Vi har flera exempel på detta bland våra kundföretag.
Jag tror det är här någonstans de politiska partierna står, nämligen att lämna plånboksfrågorna (jfr kvartalsekonomin) som inte leder mot en anpassning av samhället utan bara en konservering och förstärkning av att göra mer av det vi redan gör. Och litar på att det går att sälja en politik som i högsta grad handlar om våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det ska bli intressant att följa vad kommentarerna blir på Sommestads artikel!
Mats-Erik Nilsson ger en snabbkurs till vad ekologiskt betyder i SvD med hjälp av KRAVs regler. Många konsumenter har enligt samma artikel vaga uppfattningar om vad det betyder. Synd tänker jag, att inte fler av livsmedelskedjorna berättar mer i sina butikshyllor.
Redan 2005 togs det fram ett sätt att kommunicera 15 st vanliga produkter med hjälp av ett ekokvitto. Det är inga ”vanliga” kvitton, utan sätter siffror på de förbättringar som sker i lantbruket tack vare att vi väljer ekologiska livsmedel. I arbetet med att synliggöra miljöpåverkan inom dialogprojektet Framtida handel deltog Arla, Coop, ICA , Skånemejerier, Jordbruksdepartementet, Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, KRAV, Ekologiska lantbrukarna och Svensk Dagligvaruhandel. Så man var och är också överens om vad man får säga om de ekologiska mervärdena!!
Vill du veta mer hittar du Konsumentverkets broschyr om Ekokvitton här. U&W [you&we] hjälper företag att räkna fram dessa ekokvitton, t ex för kaffe, bananer och mjölk.
I morse genomförde vi tillsammans med Djurskyddet vårt seminarie i Almedalen.
Redan före kl. 8 anlände folk och lät sig smaka av den goda ekologiska frukosten som Coop stod för. Totalt var vi runt 60 personer som lyssnade på Ilse Hallgren och Mikael Robertsson och den efterföljande debatten som modererades av Louise Ungerth på ett utmärkt sätt. Helena Leander (MP), Sofia Jöngren, politiskt sakkunnig för jordbruksministern, Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige och Anders Täljebäck, PRO deltog förutom talarna i panelen. Läs gärna mer på Djurskyddets hemsida.
Imorgon bitti bjuder vi återigen på god frukost, ämnet är då klimatkompensation. Kl 08-10 på Folkets Bio, Adelsgatan.
Nedan lite bilder från dagens evenemang:
Idag var det tävling i Almedalen kring Djuromsorg
Fyra olika frågor, ganska svåra skulle det visa sig, skulle besvaras. Imorgon på seminariet 8-10 på Folkets Bio, Adelsgatan presenteras de rätta svaren samt vinnaren. Kanske du vill försöka?
Para ihop Bild med Bacon
Para ihop Vätska med Värde
A – 12,00 kr, B – 10,90 kr, C- 7,30 kr
Hur stor andel av de svenska grisarna är ekologiska?
Hur stor andel av de svenska hönorna sitter i bur?
Imorgon klockan 15.30 delas Änglamarkspriset ut i Kungträdgården på temat Djuromsorg.
Finalisterna i Änglamarkspriset 2010 är:
• Bo Algers, veterinär och professor i husdjurshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.
• Claes och Birgitta Alwén, uppfödare av ekologisk slaktkyckling vid Bosarps gård.
• Lennart E Bengtsson, lantbrukare och mejeriföretagare vid Wapnö gård.
• Rickard Björklund, köttbonde vid Järinge gård och delägare i Skebo Kött.
• Anders och Maria Engvall, grisbönder vid Forsa gård.
• Eva Mattsson, opinionsbildare för ekologisk djurhållning och djuromsorg.
• Åsa Odelros, husdjursagronom och drivande bakom KRAV-uppfödning av värphöns.
• Malin Olofsson och Daniel Öhman, reportrar vid Sveriges Radio som uppmärksammat djurhållningen i flera program och inslag.
• Gun och Martin Ragnarsson, uppfödare av så kallade sprättgrisar vid Kärragärde gård.
• Maria och Göran Roman, lantbrukare vid Säby gård som säljer ekologiskt naturbeteskött.
• Gunnela Ståhle, opinionsbildare för en bättre djuromsorg, anställd på Svenskt Sigill.
• Lotta Wiringe, mjölkbonde och aktiv i LRF Värmlands djuromsorgsgrupp
I Almedalen den 6 juli kommer U&W[you&we] anordna ett frukostseminarium tillsammans med Djurskyddet på temat ”Ett anständigt liv, är det värt nåt? Kan god djuromsorg vara en konkurrensfördel?” Kom dit och lyssna och var med i diskussionerna.
Installation av elmätare för att minska hushållens förbrukning har inte gett önskat resultat. Det har inte gett något resultat alls, trots en investering av 12 miljarder. En rapport visar att ingen minskning av förbrukningen skett.
Jag undrar om inte en förklaring är att människor måste koppla ihop att mätaren faktiskt kan användas för att hålla koll på elkonsumtionen och inte bara för att kolla att elräkningen stämmer. Liksom att alla förstår det bakomliggande syftet med att spara på elen, dvs miljöaspekten. Sedan skulle det väl inte skada om taxorna sätts så att minskning av förbrukningen återverkar på elräkningen. Men då måste man göra som telebolagen; ge möjlighet att välja bort fasta kostnaden och betala mer för förbrukningen.