U&W [you and we] Blogg

Den oförtröttliga bevakaren av kemiska gifter i livsmedel, Gunnar Lindgren, tipsar om en artikel i Göteborgsposten som handlar om höga halter av kadmium i mjöl. Analyser har gjorts på Kungsörnens mjöl och tre andra mjölsorter. Det visade sig att Kungsörnens fullkornsmjöl har 64 mikrogram kadmium per kg. Vitt vetemjöl från Kungsörnen har 31 mikrogram. Övriga ligger på 11-14 mikrogram. Det vill säga Kungsörnens ligger mellan två och fyra gånger högre än övriga testade. Övre gränsen för barnmat är 50 mikrogram, vilket gör Kungsörnens fullkornsmjöl olämpligt att använda för gröt till de små.
En orsak till Kungsörnens höga halter kan vara att spridningen av slam på våra åkrar börjar visa sig i kretsloppet. Lantmännen, som äger Kungsörnen, tillåter slamspridning på åkrar, något som kraftigt ifrågasatts, bl a på denna blogg, eftersom få ämnen i slammet är analyserade och att kadmium från slam har 10 gånger högre halt än konstgödsel.
Artikeln som skrivits av Lena Järlöv från organisationen Ren Åker Ren Mat säger att svenska myndigheter är okoordinerade i denna fråga; Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket är negativa till slamspridningen medan Naturvårdsverket är för. Hon menar att det är dags för ansvariga myndigheter att agera samfällt i konsumenternas intresse och stoppa slamspridningen.

Många journalister och rubriksättare söker fler läsare genom kontroversiella och indragande rubriker. Inget konstigt i det. Men oj så olyckligt när rubriken tvärsäkert sågar en vetenskaplig rapport!

SIK har nyligen publicerat en mycket intressant rapport om Klimatavtryck av ekologiska produkter. På Vetenskapsradion har man rubricerat morgonens inslag med ”dött lopp mellan ekologiskt jordbruk och konventionellt” och säger i inslaget att det är ”ingen skillnad klimatmässigt mellan eko/konventionellt jordbruk” enligt forskarstudie.

LRF skriver om samma rapport och menar att det är ”olika utmaningar för ekologiskt och konventionellt jordbruk”.

Magdalena Wallman, agronom och forskare på SIK säger så här: ”- Det har varit farhågor om att ekologisk produktion är sämre ur klimatsynpunkt än konventionell, men det kan vi inte säga utifrån den studie vi har gjort, utan där vi har svar är det bättre eller lika”

Vidare slutsatser i rapporten, som min kollega Peter Wrenfelt redan har hunnit läsa, är: ”De lägre utsläppen för ekologiskt jordbruk i relation till konventionellt finner vi framförallt i vallodlingen där det genomgående är lägre avtryck per kg vallfoder, en viktig förklaring är att skördenivån i ekologisk vall är relativt god. Klimatavtrycket för ekologiska spannmålsgrödor relativt konventionella beror framförallt på skördenivå och kvävegödslingsstrategi. En god skördenivå i kombination med en moderat giva av stallgödsel alternativt specialgödsel ger avtryck per kg spannmål som generellt är lägre än för konventionell spannmål. Klimatavtrycket för oljeväxter, åkerbönor och ärter är i samma nivå som konventionell odling. De låga skördenivåerna i ekologiska oljeväxter är en förklaring liksom frånvaron av N-gödsling i konventionella åkerbönor. För mjölk finns det relativt många studier publicerade internationellt där ekologisk och konventionell mjölk jämförs och här finns ett bra underlag att säga att det inte är någon skillnad i klimatavtryck mellan mjölk från de två produktionsformerna. För nötkött, griskött och ägg finns det alltför få studier för att säga något definitivt om skillnader. ”

Peter påpekar också att SIK-studien inte innefattar kolinlagring eller ”landuse” (avskogning).

Min fundering är hur mycket av rapporten som Pelle Zettersten har läst? Eller är det en fråga om värderingar?

Köttätandet i vår mathållning är ett växande problem eftersom det bidrar till klimatförändringen. Det krävs stora landarealer för att föda upp kossorna och en växande befolkning gör att allt mer mark måste tas i anspråk. I det långa loppet går detta inte ihop. Samtidigt har många svårt att överge köttdieten. Men nu har en grupp forskare vid universiteten i Oxford Amsterdam lyckats odla fram kött i laboratorier. De säger att deras metod, om den används i stor skala, skulle dramatiskt minska utsläppen av växthusgaser. En minskning med 94% skulle vara möjlig i jämförelse med konventionell köttproduktion. Och den nya metoden skulle innebära att endast 1% av den landyta som nu används skulle behövas. Vattenanvändningen skulle bli bara 5% mot vad som krävs idag. Djuretikfrågan med långa transporter av slaktdjur och uppfödning i alltför små bås skulle försvinna från agendan. Det låter som en fantastisk möjlighet. Vem vet, denna framställningsmetod kanske kan tillämpas småskaligt. Lokala köttfabriker alltså. Bönderna blir köttodlare i stället för kobönder. Avflyttningen från landsbyggden stoppas. Bara vinnare. Då kan alla som kräver en blodig biff till middag fortsätta denna vana utan en fadd eftersmak av dåligt samvete. Som vegetarian är jag dock kanske inte rätt person att uttala mig i denna fråga…

Snubblade över en tidningsnotis som väckte mitt intresse: Flygplatser har stora områden med outnyttjad mark runt start- och landningsbanor. Det finns inte mycket den marken kan användas till. Flygplatsen O’Hare i Chicago har i sina miljösträvanden kommit på en lysande idé (tycker jag som själv är biodlare). Man har upplåtit marken intill banorna till biodling. På den outnyttjade marken finns mycket blommor och växtlighet som bina kan hämta nektar från. En organisation som heter Sweet Beginnnings (fyndigt!) har ställt upp 23 bikupor. Honungen säljs och man gör också hudcreme och lotion av vaxet. En honungskiosk i flygplatshallen planeras också. Men inte nog med detta. De som sköter bina är tidigare fängelsekunder som ges en chans att på det här sättet få ett riktigt jobb. Som en representant för Sweet Beginnings säger: ”Bees don’t distinguish between weeds and flowers”.
Det är spännande när näringslivet på ett kreativt sätt kopplar sitt eget miljöarbete och sin miljöprofilering till att motverka att bisamhällen dör.
Saintsbury har också engagerat sig. De har satt upp ”bihotell” på taken av 38 av sina sina stormarknader. Det sker inom ramen för deras program ”Respect for the Environment”. Och i Stockholm har vi Bee Urban som erbjuder företag att sponsra bikupor. Ett liknande initiativ finns i London och kallas Urban Bees som även har utbildning i biodling. Många initiativ behövs för att motverka den mystiska bidöden.

Företag som har produkter och verksamhet som ligger rätt ifråga om miljö och klimat har allt att vinna på att försöka påverka statsmakterna att skärpa lagstiftning och regelverk. Lyckas man betyder det att konkurrenterna får investera och jobba på om de vill vara med. Trots det finns det en reflexinställning hos många företag att lagstiftning och regleringar är av ondo och ska motarbetas. Egentligen konstigt när man arbetat med att skapa en unik position som kan bli ännu unikare. På samma sätt finns det mycket att vinna på att få till samarbeten med miljöorganisationer, dels för att få hjälp att bli ännu bättre och dels för att profilera sig. Trots det har jag en känsla av att många företag är ovilliga att ge sig in i sådana samarbeten.

I filmen Beyond the Line beskriver vi en strategisk modell som innebär att företag bör söka nya intressenter, ta hjälp av t ex ideella organisationer och jobba med politiker för att skärpa miljökraven inom sin bransch.

Ett strålande exempel på detta tänk står Middagsfrid för. I en debattartikel i Miljöaktuellt har Kicki och Victor Theander gått tillsammans med Naturskyddsföreningen och forskare från SLU och kräver att politiker ska ta ansvar för att vi ändrar vår livsstil när det gäller våra matvanor, eftersom allt köttätande har så stor negativ klimatpåverkan.

Genom att gå ihop med dessa parter framstår Middagsfrid som en förkämpe för ett bättre klimat, man får in en artikel i Miljöaktuellt, får upp en fråga som de själva kommunicerar till sina kunder och de framstår som ansvarfulla. Jättebra!!

Läste Du Svenska Dagbladets artikel om miljödrivna innovativa entreprenörer och världens första kollektion av komposterbara kläder? Blev Du intresserad av Michael Braungart, den tyske kemisten som utvecklade konceptet C2C, Cradle to cradle? I september kommer han till Sverige. Ta gärna vara på tillfället att lyssna och diskutera med honom på The Chemical Summit 2011! Det kommer jag att göra.

George Monbiot, den engelska skribenten och miljödebattören, slänger bensin  på kärnkraftsbrasan genom att hävda att miljörörelsen har överdrivit den radioaktiva strålningsrisken. Han tar Tjernobyl som exempel och hävdar att det inte finns vetenskapliga bevis som visar på höga dödstal. Tvärtom menar han att sanningen är att 47 människor dog som en direkt följd av haveriet och att ett stort antal cancerfall har att göra med att regeringen inte kunde stoppa människor från att dricka mjölk som var kontaminerad med radioaktiv jod. Dvs med ett resolutare ingripande hade cancerfallen inte inträffat. Uppgifter om att 985 000 människor dog saknar grund. Eller snarare är fejkade av miljörörelsen, säger han.
Detta är sensationella anklagelser för att komma från en av  miljörörelsen mest seriösa förkämpar. Resultatet är att han kommit fram till att kärnkraften inte är så farlig som påståtts och alltså bör vara en energikälla i framtiden. Han tycks inte ta upp riskerna med slutförvaring av kärnavfall, men den strålningen kanske också är överskattad? Själv blir jag mycket konfunderad. Vad som händer i Japan just nu kommer att visa vad som är rätt och fel i denna fråga.

I slutet av förra veckan kom utslaget från Uppsala förvaltningsdomstol rörande Serveras överklagande av de krav som Sigtuna Kommun ställt kring djuromsorg. Vi har skrivit om detta i två tidigare blogginlägg.

Domstolen går på Serveras linje och underkänner upphandlingen. Beklämmande att de tycks gå enbart på Serveras information. Miljöstyrningsrådet har låtit en jurist undersöka frågan kring djuromsorgskrav och det konstateras i rättsutlåtandet att krav kring djuromsorg bör vara tillåtna.

Låt oss hoppas att domen överklagas till kammarrätten och att Servera ändrar inställning. Att våra skolbarn, äldre och sjuka som får mat finansierad av det offentliga inte ska kunna få mat som producerats på ett värdigt sätt är en skam.

Nu har också Rapport uppmärksammat att Servera överklagar Sigtunas upphandling, något Peter skrev om den 15:e april.

Serveras Nils Berntsson gör ett mycket blekt intryck och hänvisar till att de tidigare överklagat ett antal upphandlingar samt att lagen om offentlig upphandling är komplicerad och svåra att följa.

Kanske börjar insikten om att Servera håller på att förlora sin trovärdighet och därmed skada sitt varumärke allvarligt smyga sig på? Kanske börjar ägaren Antonia Ax:son-Johnson och Serveras systerföretag, bl. a. Axfood uppmärksamma problematiken? Media brukar ju ha den effekten.

Låt oss hoppas att Servera tar sitt förnuft tillfånga och börjar leva upp till de vackra orden som finns i hållbarhetsredovisningar och på hemsidor. Servera – dra tillbaka överprövningen av upphandlingen och visa att ni menar allvar med att ni vill ge era kunder vad de vill ha!

Sigtuna kommun har i sin offentliga upphandling ställt krav på miljö och djurvälfärd, inte några dramatiska krav utan bara baskrav. Det här ogillade Servera (ett av de få företag som dominerar grossistmarknaden för kommuner) så starkt att de inledde en rättslig process mot Sigtunas inköpskrav. Servera kräver att kommunen ska bevisa att dålig djurvälfärd försämrar kvalitén på maten för att Sigtuna ska få ställa krav.  Vidare vill inte Servera att kommunen ska få köpa produkter av de bondgårdar som Sigtunas skolbarn besöker, vilket kommunen vill göra av pedagogiska skäl.

Det här kan bli ett vägledande rättsfall eftersom Sigtuna har använt sig av det delvis statliga Miljöstyrningsrådets riktlinjer i sin upphandling. Blir utfallet som Servera vill kan det starkt hämma alla krav som daghem, skolor och sjukhus behöver ställa på en rimlig miljöpåverkan och en bättre djurvälfärd!

Jag upplever det som föga affärsmässigt av Servera att försöka eliminera möjligheten att konkurrera med produkter som har en högre djurvälfärd och lägre miljöpåverkan, då blir EU:s minimikrav också maximikrav.

Servera själva agerar inte som de lär, i deras egen Uppförandekod finner man följande: ”Servera vill verka för att djurskyddsaspekterna är en naturlig del i affärerna, där möjligheten att förmedla ökad förståelse, medkänsla och respekt för djur finns genom en aktiv dialog med leverantörer och kunder.”

Den aktiva dialogen med sin kund, så att djurskyddet blir ”en naturlig del i affärerna”, har Servera valt att föra i Förvaltningsdomstolen. När domstolen kommer med sitt domslut om ett par veckor får vi verkligen hoppas att den inte lyckas misstolka EUs intentioner till korrekta upphandlingar.

Ni som har möjlighet själva välja leverantör, välj någon som inte försöker hejda stegen mot en bättre miljö och bättre djurvälfärd!

Läs även Dagens Nyheters ledare som idag ifrågasätter Serveras agerande!