U&W [you and we] Blogg » Livsmedel, jordbruk

”Det är lite mer jobb än att bara gå ut och plantera träd”

Johanna Grant (fd Brunge) — Tue, 24 Jan 2012 23:26:22 +0000

Det har varit en händelserik dag för San Juan de Limay, då samhället gästats av ytterligare 14 svenskar. Arvid Nordquists kunder bestående av vendingföretag som Beans, Job meal, Mat på jobbet och Smiling faces med flera, kom nämligen på besök. Genom att ha presterat väl i en säljtävling har deltagarna vunnit en resa till landet där allt Arvid Nordquists kaffe klimatkompenseras.

Kahlil Baker på Taking Root och vi på U&We tog emot gästerna på Taking Roots kontor. Förmiddagen inleddes med en introduktion och genomgång av trädplanteringsprojektet, följt av ett besök hos Plan Vivo-bonden Ernesto.

-Problematiken, berättar Kahlil Baker för besökarna, är att 17 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från avskogning, alltså mer än de globala transporterna tillsammans.

Här i Nicaragua beror avskogning främst på att man vill använda marken till bete och djurhållning. Människorna har inte verktyg och maskiner för att bruka sin jord, istället planterar man någon hektar med grödor och låter djuren beta på övrig mark. Det sätter ett ständigt tryck på marken och låter inga träd växa upp på nytt.

-Taking Root behövde utforma ett system som manövrerar människornas behov av avskogning. Träden behöver ses som en del av produktionen istället för något som är i vägen för den, menar han.

Kahlil och hans tekniska medarbetare Dave och Jean-Simon på Taking Root beskriver hur man med hjälp av GPS, satellitbilder och GIS (geografiska informationssystem) har skapat en databas och metod som hjälper till att planera logistiken, mäta kolbindningen samt att följa upp trädens tillväxt. Deras arbete är avancerat och högteknologiskt. Jag överhör en kommentar från en av deltagarna: ”Oj, det är lite mer jobb än att bara gå ut och plantera träd!”.

Det är dagens insikt. Att plantera ett träd i sig är lätt och kostar inte mer än ca 50 öre. Det som däremot kostar är allt arbete runt om, vilket Taking Root beskriver för oss med ord och bilder. Att säkerställa att trädet får stå kvar. Att man kan mäta och följa upp hur det växer och sköts. Att staket sätts upp och att plantskolor startas. Att nya träd av rätt art återplanteras om plantor har dött eller gallrats bort. Att bönderna får betalt för sitt arbete. All planering och logistik och allt som bidrar till en beteendeförändring hos bönderna som gör trädplanteringen LÅNGSIKTIG. Deras arbete är imponerande!

När presentationen är över åker vi och besöker Plan Vivo-bonden Ernesto.

Ernesto är en kortvuxen äldre man, med den typiska cowboyhatten på huvudet och en machete i handen. Han berättar att han har åtta barn, men hans fru har gått bort.

Träden han planterat är endast åtta månader gamla och de snabbväxande arterna har redan hunnit bli över en meter höga, medan ädelträden som mahogny enbart nått några decimeters höjd.

- Om ett tag, berättar Ernesto, kommer jag att plantera lök under träden för att få en extra gröda i dess skugga.

Anledningen att han ville gå med i projektet var kort och koncist:

- Jag gillar träd och när Taking Root frågade om jag vill vara med sa jag ja”.

Ernesto är nog projektets mest fotograferade bonde då deltagarna ivrigt följer honom med sina kameror. När besöket är över tackar vi Ernesto och framförallt Taking Root som har tagit fantastiskt väl hand om oss sedan vi kom till San Jose de Limay. Ytterligare 14 besökare, svenska säljare och säljchefer åker vidare med personliga intryck om vad det klimatkompenserade kaffet innebär i praktiken.

Nu övergår vår fortsätta resa till Nicaraguas kafferegioner med Arvid Nordquist som vägledare. Sebilder på vår facebooksida.

//Johanna

No related posts.

Besök hos kommunledningen i Limay

Marten Lind — Tue, 24 Jan 2012 23:10:50 +0000

Efter en lång dag ute i fält gjorde vi oss i ordning för att träffa kommunledningen. Klockan 6 träffade vi dem i kommunhuset som låg intill kyrkan i byn. Kahlil inledde mötet men lämnade snabbt över till mig och jag försökte på ett lättförklarligt sätt berätta vilka vi var och varför vi kommit till Limay. Jag betonade hur mycket vi imponerats av Taking Roots projekt och organisation under dessa dagar och att vill ser detta som ett långsiktigt samarbete och åtagande. Kommunföreträdarna tog sedan vid och berättade om hur viktigt Taking Roots projekt är i kommunen och att det sammanfaller väl med kommunens ambition och 10-årsplan som i hög grad går ut på att beskoga området och därmed skydda vattentäkterna som främst finns nordost om staden, och det är just där Taking Root valt att fokusera sina insatser. Ett sätt på vilket kommunen visar sin uppskattning för projektet är att Elvin, som leder Taking Roots arbete i Limay, fått en plats i kommunens miljögrupp. Genom Taking Roots projekt ser kommunen att småbrukare börjar se skogsbruk som ett fullgott alternativ i jämförelse med annan användning av marken. Tidigare var skog bara något som var i vägen för andra aktiviteter, boskapsuppfödning, odling av grödor etc. Kommunen vill nu hjälpa Taking Root att expandera och ett sätt att göra det är att kommunen utser en miljöperson i varje by som kan tala för och väcka intresse för Taking Root. Vice borgmästaren ville veta hur Taking Root avsåg arbeta med de som hade det sämst i kommunen och vilka andra aktiviteter förutom skogsplantering man ägnade sig åt. Elvin svarade att man installerar effektiva spisar och att man i enstaka fall byggt hus åt några som hade haft det riktigt dåligt ställt. Man har även skänkt kläder och dylikt vid olika tillfällen. Man har även sökt pengar från ett statligt organ för att skala upp planteringen från 200 – 300 manzanas. Efraim, en deltagande småbrukare, fick avsluta mötet. Han var väldigt nöjd med att få delta i projektet, så nöjd att han upplåtit en del av sin mark med god vattentillgång och bra jord för en plantskola. Jag och Johanna fick varsin litet hantverk kallad Gorda i present av Kahlil. Vi fick berättat för oss hela historien om hur Luxemburg en gång stöttat ett projekt som syftade till att dels få igång produktion av konsthantverk i Limay, dels visa vägen till Limay för fler turister. Mycket fina! Vi fick också äran att hälsa på personen som gjort dem, han jobbade som vakt i kommunhuset. Middagen tillsammans med kommunledningen avnjöts på vårt hotell i byn.

Middag med kommunledningen

Effektiva spisar samt besök hos Marciel

Effektiva spisar samt besök hos Marciel

Marten Lind — Mon, 23 Jan 2012 15:42:21 +0000

David från Taking Root inledde dagen med att hålla ett föredrag om hur projektet dokumenteras och kontrolleras. Man har ett egenutvecklat databasprogram där all data matas in från projektet, ex. info om deltagande bönder, om de träd som planteras, hur de växer, vilka som har dött. En stor del av all information samlas in inför den årliga kontrollen, som i sin tur ligger till grund för årsrapporteringen till Plan Vivo som i sin tur dikterar hur många klimatkompensationscertifikat som ställs ut. I databasen aggregeras data från lägsta nivåerna, ex. ”plot” och ”parcel” till högre nivåer, ”producer” och ”project”. Det är mycket data som ska samlas in från fältet. Tidigare var detta data som samlades in manuellt ute på fält, informaion som man sedan fick transkribera och föra in i datorn hemma på kontoret. I år har man Android-tablets som teknikerna för in data i direkt. På kontoret trycker teknikern på en synkroniseringsknapp och då hamnar all data på en server i Kanada.

Elvin berättar om installation av effektiva spisar

Sedan gick vi rakt över gatan till en familj där Taking Root har installerat en effektiv spis. Vi fick höra av Elvin hur spisarna tillverkas och vilken effekt de har. Ofta står det något och kokar på spisen mest hela dagen och med en konventionell spis går det åt mängder med ved eller annat bränsle. Frun i familjen kunde bekräfta att hon numer använde mindre än halva mängden ved jämfört med den gamla spisen. I början var det svårt att få människor att vilja byta spis, men nu när alla märkt att det innebär en så stor förbättring står många på tur. Inomhusmiljön förbättras radikalt, vilket främst gynnar kvinnor och barn som vistas inne en stor del av dagen, och mängden ved som släpas hem reduceras vilket männen uppskattar. Taking Root har inte brytt sig om att försöka beräkna och certifiera klimatnyttan av spisarna. Detta skulle kräva projektutveckling och användandet av ännu en standard utöver Plan Vivo, samt fler revisionsteam, rapportering och kontroller som innebär mycket administration.

Sedan var det dags för besök hos en av småbrukarna, Marcial Rodriguez Gonzalez, som gick med i projektet det första planteringsåret 2010. Faktum är att det var på den farmen Kahlil såg det första Plan Vivo-trädet planteras. Denna gång var resan väldigt lång och det tog minst en timme för Elvins stackars bil att ta sig genom flodfåror och annat. Tydligen hade vägen varit bättre förut men drabbats hårt av de senaste översvämmningarna. Väl framme fick vi träffa Marcial och hans familj. Vi visades runt farmen och tittade på olika trädarter och fick bekräftat än en gång hur glad småbrukarna är över att vara en del av projektet. Han deltog med ca. 2 hektar i projektet och hade tidigt hakat på eftersom han tycker att trädplantering är så bra samt att han uppskattade att få ett staket runt sina ägor. Många bönder går med i projektet bara på grund av staketen och är villiga att upplåta sin mark i 10 år eftersom marken blir mycket mer värd med staket. Även dessa träd som planterades för snart 2 år sedan är för små för att man ska ha upplevt den fulla bredd av ekosystemtjänster som de i inom kort kommer ge. Vi gav honom en sekatör vilket var mycket uppskattat. Vi kunde se att många träd skadats av macheten som han gick och viftade med, och Kahlil visade nu hur han med sekatören nu kan beskära träden på ett bättre och mer precist sätt.

Marciel berättar om sin plantering och sina framtidsplaner

David och Kahlil visade till sist hur man kontrollerar projektet på en s.k. ”sample plot”. Kahlil drog ut ett uppmätt rep på 7 meter och gick runt i en cirkel och tittade på vilka träd föll inom radien. Trädens omkrets och höjd mättes samt överlevnad och beskärning. Medan Kahlil mätte stod David bredvid och skrev in data direkt i sin lilla ”tablet”. I normalfallet är det den enskilde teknikern som gör detta jobb. Vi fick en särskild demonstration i hur det lilla verktyget för att mäta trädens höjd fungerar. Detta gjordes dock på ett intilliggande stort träd som inte ingår i projektet.

Johanna, Kahlil och David mäter en Leucaena

Dagen var händelserik och slutade inte här. Resten kommer i nästa inlägg. //Mårten

Besök hos kommunledningen i Limay

Nicaragua, La Cumplida

Marten Lind — Sat, 21 Jan 2012 23:06:43 +0000

Den första dagen på vår långa resa runt Nicaragua bar det av till La Cumplida. Med på resan var jag, Mårten Lind från U&We, Johanna också från U&We, Erica Bertilsson från Arvid Nordquist samt Philippe Barreca från Arvid Nordquist. Först hade vi bara tänkt äta lunch för vidare färd mot klimatkompensationsprojektet i Limay, men lunchen blev förlängd. La Cumplida är kaffefarmen där Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe med samma namn. Farmen ligger inte långt från Matagalpa, Nicaraguas andra största stad, och resan dit från Managua var inte så lång. Sista biten var väldigt skumpig och den avslutades med en färd genom en lång allé med palmer och vid slutet av allén låg den. Man slogs direkt av den otroliga grönskan samt mångfalden i växtlighet och djurliv. La Cumplida är certifierad enligt UTZ och Rainforest Alliance och även om det inte innebär att kaffet är ekologiskt är miljö och hållbarhet första prioritet. Under lunchen njöt vi av de blommande träden, orkidéernana och fåglar. Höjdpunkten var Tucanen som flög fram och tillbaka. Tyvärr var den snabb som en pil och finns därför inte med på bild.

När vi sedan visades runt på farmen såg vi bland annat hur kaffet tvättas och behandlas för att sedan transporteras iväg till anläggningen där det torkas. Sedan åkte vi med bil rakt ut i den enorma odlingen (Nicaraguas största) och framåt klockan tre började alla plockare komma ut ur skogen och planteringarna med sina tunga säckar som vägdes och lastades upp på lastbilsflak för transport till tvättningen. Bönderna jobbar långa dagar som börjar med gemensam frukost runt klockan 5. Sedan går det ut i fält och är där hela dagen. Inkomsten för plockarna beror på hur mycket de plockar men i genomsnitt rör det sig om $10 per dag. Eftersom det är minst 1000 plockare som arbetar i ett par månader per år är skörden en stor apparat att administrera och en stor kostnad för farmen.

La Cumplida har också omfattande trädplantering. 300 hektar har beskogats med ca. 10 olika trädarter, främst inhemska ädelträarter som är FSC-certifierade. Liksom våra Plan Vivo-projekt bidrar de till klimatnytta, men här är man främst ute efter timmer samt att de ska ge skugga åt kaffet. Skuggkaffe ger ofta en bättre kvalitet berättade Philippe då den gör att kaffebönan mognar lite långsammare och i en stabil temperatur. På farmen är man dock noga med att det inte får vara för mycket skugga. Vi stannade vi en plantering där man precis gallrat och fått ner skuggan, vilken mäts i procent, från ca. 80% till 40% vilket är lagom för kaffet (se bild). Förutom att ge skugga är träden viktiga för att binda jorden och förhindra erosion i de branta sluttningarna.

Besöket vid La Cumplida avslutades med en flygtur i Clementes lilla Cessna. Det var bokstavligen talat en höjdare. Från höjd såg man hela farmen och kunde framför allt se att den jämfört med omkringliggande farmer fokuserat på miljö och träd. Omkringliggande farmer hade stora områden av monokulturer vilket La Cumplida in har. Väl nere på fast mark bar det av mot Limay.

Bilresan till Limay var otroligt lång. Den sista biten körde vi på vägar eller snarare stigar som var näst intill oframkomliga. Vi kom fram vid 9 istället för 5 som planerat och möttes av Kahlil som tog oss direkt till hotellet för middag och välförtjänt sömn. Kahlil hade dåligt samvete att hotellet hade dålig standard, men faktum är att det var väldigt charmigt. Jag sov gott under myggnätet men man vaknade tidigt av galande tuppar, vedhuggning, hästar som travade förbi, fåglar som sjöng och kor som råmade. Underbart!

/Mårten

Nicaragua – Del 1

Nicaragua – Del 1

Marten Lind — Thu, 19 Jan 2012 14:17:43 +0000

På plats i Nicaragua. Resan tog 24 timmar. Nu efter en natt på hotell i Managua ska vi upp till klimatkompensationsprojektet i Limay. Först ska vi dock hinna stanna vid kaffefarmen La Cumplida där Classic hämtar sitt ”single estate”-kaffe med samma namn. Med på resan är Johanna från oss, Philippe & Erica från Arvid Nordquist och inte minst Solvatten som jag lyckats lirka genom och förbi otaliga kontroller och röntgenutrustningar. Följ med på resan vettja!
/ Mårten

No related posts.

Följ med oss till Nicaragua

Johanna Grant (fd Brunge) — Mon, 16 Jan 2012 23:32:20 +0000

”Tar du ditt kaffe svart? Eller grönt.” Vid det här laget kanske en bekant paroll för de flesta? Så lyder nämligen rubriken för Arvid Nordquists stora klimatsatsning som gjort Classic kaffe till det första klimatkompenserade varumärket i kaffehyllan, men även till det första klimatkompenserade livsmedlet i hela dagligvaruhandeln. I praktiken innebär satsningen att kaffets klimatpåverkan, från odling till butik, med U&We’s inblandning har beräknats och kompenserats genom omfattande trädplantering i Nicaragua. Samtidigt arbetar Arvid Nordquist hårt med att bl.a. öka andelen certifierat kaffe som bidrar till både bättre förhållanden för kaffeproducenterna och mindre belastning på miljön.

I veckan åker två av oss, Mårten Lind och jag, Johanna Grant, tillsammans med en delegation från Arvid Nordquist till Limay-regionen i Nicaragua för att besöka projekten och den lokala organisationen Taking Root. I en närliggande region kommer vi även besöka de kaffeproducerande bönderna som ligger bakom Arvid Nordquist bästa ”single estate”-kaffe.

Innan det bär av, tänkte jag sätta vår resa i ett större sammanhang. Läste nyligen Malin Sahlins kolumn på Supermiljöbloggen som ger en tydlig bild av hur den svenska skogen står sig i ljuset av skogens roll för klimathotet och generering av oumbärliga ekosystemtjänster. Sammanfattningsvis menar Malin ”det har aldrig funnits så många träd i Sverige som det gör idag. Riktig skog är det lite sämre ställt med”.

I de tropiska skogarna är läget det motsatta. I en forskningsrapport av Pan et al, 2011, som i somras väckte uppståndelse i Science, har man sedan 1990 mätt skogarnas årliga upptag av koldioxid och kan konstatera att det totala upptaget har hållit sig intakt, däremot finns stora skillnader i de olika sänkornas storlekar.

Kortfattat visar analyserna att kolsänkan i de tempererade skogarna ökade 17 % under 2007-2009-talet i jämförelse med 1990-1999, medan koldioxidupptaget i de tropiska skogarna, som tillsammans utgör ca 70 % av skogens globala bruttokolsänka, minskade med 23 % under samma period. Satt i ett mer begripligt sammanhang motsvarar det ca 40 % av de globala utsläppen från förbränning av fossila bränslen! Orsaken är främst kopplad till en kraftig avskogning till förmån för jordbruksland, bete och virke. Det, menar forskarna, gör de tropiska skogar nästintill neutrala vad gäller upptag av koldioxid.

Det är därför återplantering och bevaring av skog (REDD+) är så viktigt. I väntan på att framsteg skall tas på den internationella politiska arenan, gläds vi över att få arbeta med ambitiösa kunder som liksom Arvid Nordquist m.fl. går före och genom klimatkompensation tar direkt ansvar, inte bara för sin egen utan även för sina underleverantörers påverkan.

Under besöket i Nicaragua ser vi fram emot personliga möten med småbrukarna och att med egna ögon få erfara vad Arvid Nordquists klimatsatsning bidrar till. I vår blogg och sociala medier hoppas vi kunna dela med oss av våra upplevelser, så håll utkik och välkomna att hänga med!

//Johanna

No related posts.

Sugar washing

Goran Wiklund — Tue, 10 Jan 2012 20:14:57 +0000

Såg ni Sverker på teve igår när han tog upp sockerkonsumtionen och fetman? Det är ett lyft att se hur proffsigt han leder programmet och tar sig an samhällsproblem som vi tenderar att låta slippra mellan fingrarna av ren tillvänjning. Den här gången var det godis och socker i mat och dryck som skapar beroende. Och handeln som exponerar godis nära kassorna för att få merförsäljning. De handlare som var med hade inget moraliskt problem med detta. Konsumentministern Birgitta Olsson ansåg att friheten att själv välja är viktigast. Att höja skatten på socker som man gjort i våra grannländer ansåg hon vara fel. Att motionera och ha fler gymnastiktimmar var hennes lösning. Göran Greider, som själv gått ner i vikt, såg fetman och sockerkonsumtionen som ett klassproblem. Sverker undrade vad Livsmedelsverket håller på med, eftersom trots deras arbete befolkningens vikt bara ökar. Därifrån menar man att de inte har en chans att nå fram med sin kommunikation, när de har konkurrens från företagen med stora reklambudgetar.
Ur ett CSR-perspektiv kan fetmafrågan inte sopas under mattan. Att skapa tillvänjning hos unga konsumenter är i princip lika illa som att sälja tobak och sprit till ungdom. Även om det på ytan ser mer oskyldigt ut. Att ha en CSR-policy och jobba med miljön blir lite futtigt när de produkter som produceras med stort ansvar för vattenförbrukning och klimateffekt är sådana att leder till dålig hälsa och ytterst risk för förkortade liv. Vad ska det kallas; suger washing?
Jag ser fram emot Sverker nästa måndag kl 8. Då tar han sig an ekonomin, bankerna och deras avgifter. //Göran

No related posts.

Att äta som en gorilla

Anna Larsson — Mon, 21 Nov 2011 20:35:38 +0000

Förra veckan pratades det mycket om mat – i bloggar, i dagstidningar och på tv. Och nu menar jag inte i matlagningsprogram eller för lansering av nya kokböcker inför julen. Nej, diskussionen handlar om vår köttkonsumtion. Om att äta eller inte äta kött eller att helt enkelt äta ”lagom” med kött. ”Lagom” är enligt australiensisk forskning ungefär tio salamiskivor (80-85 gram var tredje dag) om dagen, om klimatutsläppen från köttproduktion ska stabiliseras till år 2050. I söndags gav LRF med en debattartikel i SvD ett annat perspektiv. Enligt LRF är ”köttfria måndagar inte lösningen på klimatfrågan”. I stället ska vi satsa på kött producerat i Sverige, eftersom svensk kött enligt Helena Jonsson är bland det mest klimatsmarta i världen. På Agenda i SVT gavs ännu ett annat perspektiv på hur vi kan äta. Där diskuterades menyer i form av syrsor och larver som en alternativ lösning på världens matbrist. När sju miljarder människor ska ha mat på bordet kanske köttfärslimpan måste drygas ut med proteinrika insekter? Enligt Marcel Dicke motsvarar ett kilo insekter ungefär tio varmkorvar eller sex Big Mac.

Ett annat alternativ, som personligen känns lite mer lockande än att äta insekter, är att sluta äta kött som en häst och i stället börja äta som en gorilla…

Duvhöna

Jens Johansson — Mon, 14 Nov 2011 08:49:58 +0000

I dagarna har de skrivits och pratats om duvorna som åker tunnelbana mellan Farsta Strand och Farsta. Många är roligheterna om plankning, tåg istället för flyg och så vidare. Jag är själv uppvuxen i Farsta så jag vet att duvorna där är företagsamma. Dessutom hade jag en papegoja som hette Alex under min uppväxt. I andra nyhetsinslag har det rapporterats om att EU-beslutet om förbud mot att hålla hönor i oinredda burar nu ska genomföras till årsskiftet. Detta efter 12 års dispens…

Inslagen får mig att fundera kring djuromsorg och vad djur uppfattar och om de kan känna lidande.

Glädjande i allafall att EU äntligen genomför sitt beslut. Nu väntar vi bara på att barnen i våra skolor ska kunna få bestämma att deras pannkakor inte kommer från ägg från hönor som sitter i bur (någon annanstans i världen där det inte är förbjudet).

Skattepengar i sjön?

Drivmedel eller njutningsmedel?

Marten Lind — Wed, 02 Nov 2011 09:18:27 +0000

Det är höstlov och ganska tomt och trist på kontoret. Tröstar mig med en kopp kaffe. Har svårt att sluta tänka på Korrespondenterna i förra veckan som målade upp en väldigt dyster bild av hur svårt många kaffeodlande bönder har det samt hur kaffet påverkas av klimatförändringen som innebär stigande temperaturer, skadeangrepp och annat. Det var inte så att jag blev överraskad. Vi har jobbat mycket med analyser av kaffeodling, inte minst för Classic under det senaste året. Det var nog bara så att när man fick se hur människor far illa i rörliga bilder så blev det mer påtagligt än att läsa om det i en rapport. Det verkar faktiskt vara så att kaffet som vi känner det är starkt hotat.

Odling av kaffeplantor i anslutning till Classics klimatkompensationsprojekt i Limay, Nicaragua - Property of Taking Root / EnRacine. Reproduced with permission

Vad gör då branschen? Löfbergs gjorde igår ett tufft utspel i Miljöaktuellt om att allt kaffe ska vara certifierat om fem år, vilket känns väldigt spännande. Classic har bland annat som mål att öka andelen certifierat kaffe och har börjat klimatdeklarera och klimatkompensera hela sitt sortiment för att driva på miljöarbetet. Analysen visar att nästan 80% av klimatbelastningen ligger i odlingsledet, mycket på grund av konstgödselanvändningen vid konventionell odling. Kimatkompensationen sker i Nicaragua i en region där man också tar en del av sitt allra bästa ”single estate”-kaffe. Starbucks ser att klimatförändringen hotar hela deras värdekedja och uppvaktar nu USA:s kongressledamöter och andra makthavare för att göra något åt problemet. Allt detta är positivt, men det är svårt för de producerande bolagen att driva detta om inte också konsumenterna drar sitt strå till stacken och ex. visar på bättre miljöengagemang och betalningsvilja.

Vad kan man då göra konkret som konsument? Själv dricker jag olika kaffesorter men det ska vara certifierat. Just idag dricker jag ett kaffe från Sackeus som är ekologiskt och rättvisemärkt, Eguale mörkrostade hela bönor. Gör det någon skillnad då kan man fråga sig. Ja, certifierat kaffe är bra miljömässigt, socialt och ekonomiskt. I en ny studie från COSA där man undersökte skillnaden mellan konventionella och certifierade farmer runtom i världen visade det sig framför allt att certifierade farmer ger bättre hälsa, säkerhet och ekonomi. Vad kan man göra mer? Det man kan börja mer är att dricka färre och dyrare koppar kaffe. I Korrespondenterna häromdagen reflekterade Johan & Nyströms Johan Ekfeldt kring huruvida kaffe är ett ”drivmedel eller njutningsmedel”. Kanske har vi som Johan säger gått alldeles för långt mot det tidigare. Vi svenskar dricker nästan mest kaffe i världen och har därför ett särskilt ansvar, och mycket av det gemene man dricker är säkerligen inte någon smakupplevelse. Kanske blir det en naturlig följd av stigande priser, men varför inte föregå den utvecklingen och bestämma sig för att ex. dricka ett par riktig goda, dyra och hållbara koppar kaffe om dagen istället för att bälga i sig sunkkaffe i syfte att ta udden av abstinensbesvären. Vad och hur mycket dricker du?

God choklad & goda affärer