U&W [you and we] Blogg

I morse genomförde vi tillsammans med Djurskyddet vårt seminarie i Almedalen.

Redan före kl. 8 anlände folk och lät sig smaka av den goda ekologiska frukosten som Coop stod för. Totalt var vi runt 60 personer som lyssnade på Ilse Hallgren och Mikael Robertsson och den efterföljande debatten som modererades av Louise Ungerth på ett utmärkt sätt. Helena Leander (MP), Sofia Jöngren, politiskt sakkunnig för jordbruksministern, Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige och Anders Täljebäck, PRO deltog förutom talarna i panelen. Läs gärna mer på Djurskyddets hemsida. 

Imorgon bitti bjuder vi återigen på god frukost, ämnet är då klimatkompensation. Kl 08-10 på Folkets Bio, Adelsgatan.

Nedan lite bilder från dagens evenemang:

Idag var det tävling i Almedalen kring Djuromsorg

Fyra olika frågor, ganska svåra skulle det visa sig, skulle besvaras. Imorgon på seminariet 8-10 på Folkets Bio, Adelsgatan presenteras de rätta svaren samt vinnaren. Kanske du vill försöka?

Para ihop Bild med Bacon

1. Eko
2. Svenskt
3. Import

Para ihop Vätska med Värde

1. Mjölk
2. Äppeljuice
3. Vatten

A – 12,00 kr, B – 10,90 kr, C- 7,30 kr

Hur stor andel av de svenska grisarna är ekologiska?

1. 1%
2. 5%
3. 10%

Hur stor andel av de svenska hönorna sitter i bur?

1. 10%
2. 40%
3. 90%

Nu är jag på plats på Gotland inför Almedalen. Gotland, denna vackra magiska plats där älvorna dansar på fälten och det känns nästan som om man kan få kontakt med andra makter.

Kanske kommer Astrid Lindgren till vårt seminarium på tisdag kring djuromsorg, det var ju en av hennes hjärtefrågor och det var Astrid som fick den nya djuromsorgslagen i 80-årspresent av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Hon betackade sig dock för den presenten när hon synat innehållet lite i sömmarna.

Kanske kommer Astrid på tisdag, kanske fungerar den gotländska magin – det skulle inte minst djuren uppskatta. Kanske kommer du?

Imorgon klockan 15.30 delas Änglamarkspriset ut i Kungträdgården på temat Djuromsorg.

Finalisterna i Änglamarkspriset 2010 är:
• Bo Algers, veterinär och professor i husdjurshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.
• Claes och Birgitta Alwén, uppfödare av ekologisk slaktkyckling vid Bosarps gård.
• Lennart E Bengtsson, lantbrukare och mejeriföretagare vid Wapnö gård.
• Rickard Björklund, köttbonde vid Järinge gård och delägare i Skebo Kött.
• Anders och Maria Engvall, grisbönder vid Forsa gård.
• Eva Mattsson, opinionsbildare för ekologisk djurhållning och djuromsorg.
• Åsa Odelros, husdjursagronom och drivande bakom KRAV-uppfödning av värphöns.
• Malin Olofsson och Daniel Öhman, reportrar vid Sveriges Radio som uppmärksammat djurhållningen i flera program och inslag.
• Gun och Martin Ragnarsson, uppfödare av så kallade sprättgrisar vid Kärragärde gård.
• Maria och Göran Roman, lantbrukare vid Säby gård som säljer ekologiskt naturbeteskött.
• Gunnela Ståhle, opinionsbildare för en bättre djuromsorg, anställd på Svenskt Sigill.
• Lotta Wiringe, mjölkbonde och aktiv i LRF Värmlands djuromsorgsgrupp

I Almedalen den 6 juli kommer U&W[you&we] anordna ett frukostseminarium tillsammans med Djurskyddet på temat ”Ett anständigt liv, är det värt nåt? Kan god djuromsorg vara en konkurrensfördel?” Kom dit och lyssna och var med i diskussionerna.

U&W [you&we] har besök av bönder från Afrika som deltar i trädplanteringsprojekten som binder koldioxid. Vår kund Arla Foods, som klimatkompenserar Yoggi Yalla-dryckerna, arrangerade igår ett besökt hos en svensk bonde, tillika ekologisk, Elin Rydström på Lövö Prästgård. Att en svensk ko producerar 40 l mjölk om dagen förvånade, när en ko i Uganda ger 2 liter. Hållbarhet blev ett tema i samtalen. I Afrika är hållbart jordbruk en nödvändighet för att överleva. Vi har inte fått kniven på strupen ännu. Där är kemikalier alltför dyra. Insekter och sjukdomar måste hanteras med mångfald, ”companion planting” och biologiska metoder. Kväve måste tillföras genom träd och växter. I våra projekt tillämpas inte längre ”slach and burn”. I stället får bönderna hjälp att inkludera trädplantering i jordbruket, vilket ger ved till matlagning, timmer och brädor och medicin från bark, liksom honung. Och också ”carbon money”.

”Så här mjölkar vi.”

Elin Rydström med långväga besökare.

Det sker en spridning av gifter, läkemedelsrester och tungmetaller på vår jordbruksmark. Det slam från reningsverken som tillförs kan innehålla 100 000 olika substanser. Ingen vet. Ingen vet heller vilka nya ämnen som bildas i den kemikaliecoctail som rinner genom avloppsrören.
Genom ett certifieringssystem garanteras innehållet i slammet, men man mäter endast ett fåtal ingående substanser, så där finns ett stort mörkertal. LRF säger ja till denna spridning. Miljödepartement och Naturvårdsverket likaså.

Idag är lokalproducerat ett starkt profileringskoncept när det gäller mat. Det skapar en trygghet i form av att man vet att det man stoppar i sig kommer från Sverige (alltså ren mat) och man vet till och med ibland vilken bonde som odlat eller fött upp. Livsmedelsföretagen har ansvar för sin leverantörskedja. Det kommer aldrig att fungera om Semper eller Findus barnmat säger att vi inte vet vad bönderna gör och det är inte vårt bord. Tvärtom, om det blir en giftskandal, som slås upp stort i media och som har sin orsak i slamanvändningen på svenska åkrar kommer det att drabba svenska matvarumärken. Då kommer konkurrensstyrkan i lokalodlat att försvinna. De bönder som har slamjordar kommer naturligtvis att bojkottas. Då gäller det att snabbt skaffa råvaror från andra länder med strängare regler för kemitillförsel till jordar. Svensk mat blir detsamma som mat som är farlig för hälsan. Positivt är att efterfrågan på ekologiskt odlat kommer att öka.

Ett argument för att tillåga slamspridning är att fosfor från gruvor är en ändlig resurs och att vi måste vara försiktiga så att den inte tar slut. Men fosfor tar inte slut, den finns hela tiden kvar, till skillnad mot oljan. Slammet innehåller dessutom endast 3% fosfor. 97% är onödigt och farligt. Det finns också tekniker för att utvinna fosfor ur slam som används i andra länder. Mitt intryck är att vi hjälper reningsverken att hålla nere driftskostnaderna genom att lagra upp de gifter i våra kroppar som skulle separerats ut eller aldrig kommit ut på jordarna. Här har vi ett kretslopp som inte är av godo utan som bör stoppas!

Den som vill sätta sig in i denna systematiska giftlagring kan läsa vad initiativet Ren Åker Ren Mat säger.

Det multinationella företaget Nestlé har fått utstå mycket kritik för att deras produkter innebär att regnskog skövlas i Indonesien för tillverkning palmolja. Det är framför allt Greenpeace som attackerat företaget.
Attacken har varit välplanerad. Greenpeace har producerat en rapport där kritiken framförs.
Man har demonstrerat utanför Nestlés huvudkontor utklädda till orangutanger. Kampanjen har omfattat 24 länder. Greenpeace har producerat flera filmer som ligger ute på Youtube som fått hundratusentals besökare. Bland annat har förpackningen för produkten Kitkat förvanskats till Killer.

Greenpeace har också producerat en suggestiv film om tvålen Dove som mäter sig med vilken reklambyråproduktion som helst.
Det som också hänt är att Nestlés Facebook-sida haft besök av 90 000 “vänner” som uttryckt sitt missnöje. Nestlé har försökt bemöta kritiken på Facebook men det har inte gått att stoppa inflödet av kritik. Man har också övervägt att stänga ner sin Facebooksida.

Idag har Nestlé meddelat att man kommer att ändra sin policy när det gäller leverantörskontrakt i Indonesien. Inga av deras produkter ska ha några “deforestation footprints”. Med tanke på att Indonesien är den största utsläpparen av koldioxid efter Kina och USA regnskogen skövlas i snabb takt (trehundra fotbollsplaner försvinner varje timme) är detta ett välkommet besked.

I en artikel i gårdagens DN stod det att skattepengar går i sjön pga dåligt skötta upphandlingar. Som exempel togs Rättviks kommun upp som ställt krav i sin upphandling på att det kött som inhandlas ska uppnå svensk djurskyddslag och därmed så stängs vissa leverantörer ute och på så sätt så hamnar alltså pengarna i sjön. Antar att DN menar Siljan.

För mig känns hela artikeln mycket underligt vinklad. Om jag var skolbarn i Rättvik skulle jag inte tycka att det var pengar i sjön om det kött jag åt kom från grisar vars svansar inte blivit avklippta eller ägg från hönor som inte behövt tillbringa sitt strävsamma liv i oinredda burar. Tvärtom – det vore väl använda skattepengar som bidrog till ett bättre samhälle.

Om upphandlingen var helt rätt formulerad är en annan och mindre viktig fråga. Att inte se denna relation och lyfta fram den i artikeln tycker jag är dålig journalistik som gynnar en syn på mat som något som ska vara billigt, billiggare, billigast. Initiativet Dyraremat.nu tar upp dessa frågeställningar.

Var bor de som hungrar:
Sub-Sahara Afrika: 265 miljoner
Asien och Stilla havet: 642 miljoner
Latinamerika och Karibien: 53 miljoner
Mellanöstern och Nordafrika: 42 miljoner
Utvecklade länder: 15 miljoner

FAO lanserar en kampanj som heter I’m Mad as Hell. Öppna och signera!

Har precis läst senaste numret av Ekologiskt lantbruk. Peter Einarsson har granskat Jordbruksverkets hantering av Christel Cederbergs studie som tagits fram i ett led att utvärdera miljöersättningen till ekologisk produktion. Cederbergs siffror talar sitt tydliga språk: De lantbrukare som lagt om till ekologisk produktion har genom att inte använda konstgödsel minskat det svenska jordbrukets utsläpp av växthusgaser med 425 000 ton per år. Christel Cederberg är en välrenomerad forskare och vann Änglamarkspriset 2008.

Trist att Jordbruksverket inte valt att publicera studien. Man undrar vad som ligger bakom?

Är du intresserad av att läsa Peter Einarssons artikel i Ekologiskt lantbruk hittar du den här.