U&W [you and we] Blogg

Har du hört talas om terbium, yttrium, dysprosium, europium och neodymium? De är naturresurser som det börjar bli knappt om. Under året som gick, fick deltagarna vid den nyligen avslutade Davos-konferensen höra, tiodubblades tidvis priset på dessa så kallade ’rare earth metals’, alltså metaller som det är knappt om. Vad spelar det för roll? Jo, dessa sällsynta metaller ingår i både vindkraftverk och solenergi, liksom i elbilars batterier och energisnåla lampor. Trenden med allt lägre kostnader till följd av skalfördelar för förnybara energiformer kan komma att brytas, därför att priserna på dessa sällsynta råvaror går upp. Dessutom bryts 95 procent av metallerna i Kina, som börjar bli allt mer restriktivt med export, eftersom man behöver dem för eget bruk, därav prisökningen. Dessutom är frågor om arbetarskydd i de kinesiska gruvorna inte de mest prioriterade. Metallerna finns på andra håll i världen, bland annat på havets botten där de dock inte är lätt åtkomliga. En risk som framhölls i Davos är att utbyggnaden av förnybar energi bromsas tills utvinningen av dessa nyckelmetaller ökat.

För Nordiska Ministerrådets räkning genomför U&W [you&we], tillsammans med partners i Finland (Gaia) och Norge (Ethical Trading Initiative ) en kartläggning och utvärdering av miljöpåverkan i globala produktionskedjor med fokus på sällsynta metaller som används i cleantech-industrin. Projektet fokuserar på två områden – solceller och elbilar. Under projektets gång ska bland annat leverantörskedjorna för några utvalda företag utvärderas utifrån ett hållbarhetsperspektiv. //Göran

Kafferesan med Arvid Nordquist tog åter vid och inleddes med ett kärt återbesök till kaffefarmen La Cumplida i norra Nicaragua. Det är här Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe av högsta kvalitet.

La Cumplida är ett riktigt paradis som innehåller så mycket mer än bara kaffe. Projektet andas miljömässig- och social hållbarhet och är unikt i sitt slag. Kan beskrivas som ett eget självförsörjande kretslopp. Kaffet odlas i skuggan av träd och i harmoni med naturen och hela farmen drivs på egenproducerad vattenkraft.

Under vårt besök pågår en febril aktivitet för att skörda kaffet, ett arbete som utförs av ca 1500 kaffeplockare varav ca 200 är fastanställda. Det är tydligt att ägarna till farmen, de två familjerna Poncon och Lagoya, bästa vänner sedan 40 år tillbaka, tar väl hand om sina anställda. Vi får exempelvis besöka ett omfattande bostadsprojekt utanför farmens gränser som de anställda familjerna har kunnat köpa in sig i genom microlån. Resterande del, ca 90 % av kostnaden, finansieras av en fond som UTZ-certifieringen gett upphov till och som Arvid Nordquist betalar en extra premie för. Genom Arvid Nordquist långsiktiga avtal med farmen har La Cumplida kunnat garanteras en långsiktig investering, en betydande faktor för att kunna möjliggöra bostadsprojektet. Resultatet är att de anställda getts möjlighet att äga sin egen bostad och har fått en bättre levnadsstandard med närhet till sjukvård och skola, även det något som familjerna Poncon och Lagoya har anlagt på området.

Under vårt besök har kaffeplockarnas barn sommarlov, men befinner sig trots det på ett ”summer camp” på farmens skola. Vi har blivit inbjudna på ett studiebesök som är väl förberett av både barnen och de sex lärarna. Vi möts av ett gäng glada leenden och barnen som stolt visar upp vad de lärt sig. Engelska, matte (som utförs på små minidatorer), traditionell dans, musik, fotboll och sport är några av ämnena som lärs ut och som vi får ta del av i form av uppträdanden och presentationer. De yngre barnen ser med beundran på och tittar nyfiket på oss besökare. Det är svårt att beskriva mötet med barnen i ord. De verkar glada och avslappnade.

Samtidigt arbetar deras föräldrar med att skörda kaffet och det i sig präglas av en hel apparatur och logistik. Vi får själva prova på att plocka kaffet med korgarna på magen. Marken är lerig och halkig. Vid fyratiden samlas alla plockare och kaffet tas om hand. Här krävs muskelkraft och samarbete. Med lastbilar fraktas kaffet till en närliggande anläggning där själva bönan separeras från fruktköttet och de dåliga bönorna rensas bort. Vi tackar makarna Osvaldo och Christine Lagoya för den fina upplevelsen och gästfriheten och åker dagen därpå vidare till Sébaco, nästa stora ”kaffehållplats” där bönorna soltorkas, kvalitetstestas, sorteras och packas. I och med det har vi fått följa kaffet från dess början.

Jag och Mårten, som båda bor nära Arvid Nordquists rosteri i Solna, kommer med all säkerhet förknippa lukten av nyrostat kaffe med våra upplevelser från den här resan. Det natursköna La Cumplida och mötet med dess ägare, barnen, kaffeplockarna och de anställda på Sébaco. Och vårt besök hos Taking Root i San Juan de Limay där vi fått se hur klimatkompensationen genom trädplanteringsprojekten utvecklas med egna ögon och fått träffat småbrukarna på landsbygden som berättat sina historier. Nu är resan nästintill över och vi hoppas att vi har lyckats förmedla våra intryck även om inget kan ersätta ett eget besök. Låt er gärna inspireras genom våra bilder på U&Wes Facebooksida, kanske till en kopp kaffe?

Tack Arvid Nordquist för en fantastiskt arrangerad resa.

//Johanna

SvD skriver om att kvicksilver sprids i naturen genom att lågenergilampor, som ju innehåller detta farliga ämne, felaktigt lämnas till glasåtervinning. Svensk Glasåtervinning beräknar att 200 000 sådana lampor lämnas in. Hur många som slängs med hushållssoporna kan man bara gissa.
Beslutet att fasa ut glödlamporna togs av EU eftersom lågenergilamporna är så mycket mer effektiva. Men dessa har inte lågenergilampornas obehagliga miljöegenskaper. Det blir ett klassisk systemfel: Man inför en åtgärd som är positiv, men får samtidigt en annan negativ effekt. En tesked kvicksilver kan förstöra en hel sjö. Vi tänkte inte på’et… För att undvika den negativa effekten måste alltså metoderna för att samla in och återvinna lågenergilamporna göras vattentätt.

För den som inte vet: Lågenergilampor lämnas till kommunens återvinningscentraler! Om en sådan lampa går sönder passa upp så att ingen andas in gaser. Lysrör ska också gå till återvinningscentraler.

Den oförtröttliga bevakaren av kemiska gifter i livsmedel, Gunnar Lindgren, tipsar om en artikel i Göteborgsposten som handlar om höga halter av kadmium i mjöl. Analyser har gjorts på Kungsörnens mjöl och tre andra mjölsorter. Det visade sig att Kungsörnens fullkornsmjöl har 64 mikrogram kadmium per kg. Vitt vetemjöl från Kungsörnen har 31 mikrogram. Övriga ligger på 11-14 mikrogram. Det vill säga Kungsörnens ligger mellan två och fyra gånger högre än övriga testade. Övre gränsen för barnmat är 50 mikrogram, vilket gör Kungsörnens fullkornsmjöl olämpligt att använda för gröt till de små.
En orsak till Kungsörnens höga halter kan vara att spridningen av slam på våra åkrar börjar visa sig i kretsloppet. Lantmännen, som äger Kungsörnen, tillåter slamspridning på åkrar, något som kraftigt ifrågasatts, bl a på denna blogg, eftersom få ämnen i slammet är analyserade och att kadmium från slam har 10 gånger högre halt än konstgödsel.
Artikeln som skrivits av Lena Järlöv från organisationen Ren Åker Ren Mat säger att svenska myndigheter är okoordinerade i denna fråga; Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket är negativa till slamspridningen medan Naturvårdsverket är för. Hon menar att det är dags för ansvariga myndigheter att agera samfällt i konsumenternas intresse och stoppa slamspridningen.

Vi har fått ett blogginlägg från vår tidigare praktikant Hanna Öberg:

”Efter en mycket trevlig praktikperiod på U&W [you&we] befinner jag mig i Kumasi, Ghana. Jag är här för att skriva min masteruppsats om sophantering och tänkte att jag skulle dela med mig av några upplevelser härifrån. Kumasi, Ghanas näst största stad, är en livlig, färgstark, kulturell och intressant stad. Tyvärr är det även en mycket smutsig stad med skräp längs gator och vattendrag samt luftföroreningar vilka gör att staden vissa dagar är täckt i en gulgrå luftsörja. När jag först kom hit var det svårt och tro att de ens hade något de kallade sophantering. Fast detta visade sig vara helt fel och efter en månad i Kumasi har jag fått lära om stadens skräp och sophantering. När jag jobbade på renhållningen i Sigtuna kommun sade en kvinna, när jag informerade henne om fördelen med att sortera ut matavfallet: ‘varför är det bara vi i Sverige som ska bry oss om miljön när inte resten av världen gör det?’. Då hade jag inget bra svar att ge henne. Nu vet jag att det händer en hel del i Afrika – det tar bara lite längre tid. Brist på finansiering och kunskap, omedvetenhet och diverse kulturella aspekter gör det svårare att integrera en effektiv sophantering i Ghana. Inte blir det lättare när folk inte vill använda den av kommunen tillhandahållna soptunnan till sopor utan till annat praktiskt, eftersom den är alltför fin för att ha sopor i. Tyvärr så är tid något Kumasi inte har. Om några år kommer stadens gigantiska soptipp att vara full och på grund av senaste årens expandering av staden är det svårt att hitta ledigt land till en ny soptipp.
Jag fick följa med min handledare till en liten by strax utanför Kumasi där man informerade invånarna om kompostering. Byn ska vara med i ett pilotprojekt där de själva ska kompostera sitt matavfall för att sedan använda det på åkrarna runtomkring byn. Detta kommer även hjälpa invånarna ekonomiskt eftersom de inte kommer behöva köpa kemiska gödningsmedel. Efter att ha hälsat på byns överhuvud och bett om tillstånd att få prata till byborna informerade vi om sopsortering och genom att förklara vad som skulle läggas i den gröna tunnan och vad som var ok att kasta i den röda tunnan. Jag hoppas projektet blir lyckat och att byborna kan få se fördelarna samt lära om hur de kan ge tillbaka till naturen.”

Göran Palms teaterpjäs på Stadsteatern i Stockholm med Helge Skoog som föreläsare är en magnifik föreställning på blankvers om människan och naturen. Närmare bestämt människans arrogans i förhållande till naturen och hur vi ställt oss själva i centrum.Palm reflekerar över ord: Glesbygd – där människor är få men djuren har gott om plats. Djuren i skogen sägs vists i ett tillstånd som vi kallar utomhus. Mänsklig är lika med tolerant, barmhärtid, mild, human och godhjärtad, medan djurisk  enlig ordboken betyder brutal,omänsklig, driftsstyrd, animal, lågt stående. Ack ja!

Svenska Dagbladet berättar om svartrivning av asbest, som är ett välkänt livsfarligt material. Så välkänt att det är lätt att tro att problemet redan är åtgärdat. Det förbjöds visserligen för 35 år sedan, men finns kvar i byggnader som nu saneras på ett sätt som riskerar byggarbetarnas hälsa. Det är inte första gången som asbest hanteras oseriöst. Vill du läsa mer? Kolla in blogpost hos Miljöaktuellt.

I Cancùn presenteras idéer om vad som snabbt och till rimlig kostnad skulle kunna minska de globala utsläppen. En åtgärd är att få bort matlagning på öppen eld. Skulle dessa eldar  försvinna och ersättas av moderna spisar eller spisar med sluten förbränning skulle sotutsläpp minska. Sotet innehåller partiklar som absorberar solstrålningen och värmer upp luften. Den värmande effekten från sotet kan vara upp till 60 procent av koldioxidens. Det skulle också ge omedelbar effekt. Sot försvinner ur atmosfären på ett par veckor.

Bland våra projekt för klimatkompensation har vi flera som går ut på att minska utsläpp i samband med matlagning, bl a ett projekt med solspisar i Kina. SEB stödjer detta projekt som innebär att landsbygdsbefolkning byter koleldade ineffektiva spisar mot solenergidrivna.

En annan åtgärd är att byta ut alla gamla glödlampor mot lågenergilampor i alla länder som ännu inte tagit det beslutet. El för belysning svarar för 8 procent av växthusgaserna. Ett sådant byte skulle ta bort 2 procent av utsläppen. Då uppstår naturligtvis problemet med återvinning, eftersom de nya lamporna innehåller farliga kemikalier, främst kvicksilver. I Sverige återvinns ca hälften av alla lysrör. Det betyder att mycket kvicksilver sprids. Jag undrar om man beaktat den aspekten.

Dessa åtgärder som innebär byte av teknik, bedöms lättare att acceptera för länder som Indien och Indonesien än att ålägga dem utsläppsrestriktioner.

Nu har klimatkonferensen i Cancùn i Mexico börjat. Förväntningarna på resultat är inte högt ställda när det gäller att uppnå globala mål där alla länder är delaktiga. Ett annat sätt att säga det är att man startar på en mer realistisk nivå än som fallet var i Köpenhamn, där debaclet kom som en kalldusch. Inget tyder på att USA och Kina ännu är villiga att sätta bindande utsläppsmål, så den vägen att nå ett avtal är nog stängd tills vidare. Mer hoppfullt är det när det gäller att hitta former för att begränsa skogsskövlingen och att sätta ett pris på den ekosystemtjänst som de tropiska skogarna utgör. EU avser att fortsätta med handelssystemet för  utsläppsrätter och det är viktigt för näringslivet att få besked om vilka spelregler som kommer att gälla här. En fråga som blir intressant att följa är om den ökade mängden kunskap om effekterna av en global temperaturhöjning, de positiva feedback-looparna och speciellt effekterna på ekosystem, matförsörjning och befolkningsökning kommer att tas på allvar. Eller om klimatförnekarnas PR- och lobbykampanjer fortsättningsvis är framgångsrika. Det står och väger…

U&W [you&we]‘s sista Almedalsseminarium om ekosystemtjänster hade en kunnig och kompetent publik trots att många hade lämnat Gotland under gårdagen. Internationella centrumet för lärande för hållbar utveckling(Swedesd) på Högskolan på Gotland poängterade att detta var det enda seminariet av veckans 1.400 seminarier som tog upp ekosystemtjänster. På seminariet presenterade vi, U&W [you&we], Coop, Dyrare Mat Nu och Greenpeace olika aspekter av ekosystemtjänster. Vi hoppas verkligen på bättring nästa år! Generaldirektören för Kemikalieinspektionen (KemI) Ethel Forsberg framhöll att det var första gången hon fick en vettig beskrivning av ekosystemtjänster. Intressant var att även om alla framhöll att det fanns ett värde i att försöka framhålla värdet av ekosystemtjänster så tyckte några att det borde räcka med att framhålla vi ska ha en biologisk mångfald.

Själv tycker jag tyvärr att historien har visat att det är alldeles otillräckligt. Vi har en aldrig skådad artutrotning, rödlistade växter och djur väger fjäderlätt när de ställs mot ”samhällsintressen”. Jag tror att det är först när dessa sk samhällsintressen ställs mot andra samhällsintressen, dvs de ekosystemtjänster som riskerar att förstöras, som beslutsfattare tänker om. Vår välfärd är redan idag hotad av att 60% av de ekosystemtjänster på planeten som samhället är beroende av är förstörda eller ohållbart brukade (se mer i FN’s Millenium Ecosystemsservice Assessment och TEEB report). Den utvecklingen måste vändas så att vi stärker ekosystemen, istället för försvagar dem.

Föreningen för Bevara Ojnareskogen som kämpar för ekosystemet i form av skogen och sjön Bästeträsk problematiserade på seminariet på ett intressant sätt vad som bäst kan skydda en natur – de ekosystemtjänster som Ojnarskogen och Bästeträsk skapar eller bara genom ekosystemets existens. I svenska miljöbalken är det faktiskt inskrivet att natur kan skyddas för dess egen skull, vilket har få internationella motsvarigheter. Den sittande Alliansregering har dock ändrat i miljöbalken så att kalkbolagen Nordkalk och SMA som vill göra kalkbrott av Ojnareskogen (vilken är förslagen som nationalpark) kan få göra detta för att säkerställa sina behov av kalksten mot att de betalar ersättning för de ekosystemtjänster de förstör. Det handlar om bland annat ekosystemtjänsten vattenförsörjning, Bästeträsk är en av Gotlands största sjöar och har ovanligt goda förutsättningar att utgöra vattentäkt. Mycket viktigt på Gotland där var 3:e brunn har försaltats. Framtiden för ekosystemtjänsterna i Ojnarskogen och Bästeträsk kommer att avgöras i augusti och senare i höst när prövningstillstånden för Nordkalk och SMA avgörs i Högsta domstolen. Domslutet där kommer att bli starkt vägledande för vad skyddet för ekosystem och ekosystemtjänsterna egentligen är värda! Jag tvivlar på att Högsta domstolen har kompetens att bedöma detta, inte minst med tanke på hur begränsad kunskapsnivån om ekosystemtjänster är generellt.