U&W [you and we] Blogg

Idag publicerades en pressrelease för den nordiska CDP-rapporten (Carbon Disclosure Project). I morgon sker den officiella publiceringen av hela rapporten. De 10 företag som placerade sig högst på rankingen är:

Fortum, Finland, 97 poäng
Tieto, Finland, 96 poäng
Novo Nordisk, Danmark, 89 poäng
Nordea Bank, Sverige, 87 poäng
Norske Skog, Norge, 87 poäng
Stora Enso, Finland, 87 poäng
Electrolux, 86 poäng
Rockwool Intl, Danmark, 86 poäng
SCA, Sverige, 86 poäng
Novozymes, Danmark, 85 poäng

Tre svenska företag bland de tio främsta, varav det första på delad fjärde plats. Guld och silver till Finland. Det kanske inte riktigt stämmer med bilden av hur duktiga vi är?

Endast ett företag placerade sig i kategori A för ’Climate Leadership Performance’ och det är finska Tieto.

Totalt sett har nordiska företag ökat utsläppen av växthusgaser med ca 1% sedan 2009, men det kan förklaras av att det var ett lågkonjunkturår och många företag reste och producerade mindre än under 2010.
I rapporten konstateras att nordiska företag ligger efter när det gäller att redovisa klimatpåverkan från leverantörsledet och från användningen av företagets produkter.

En mycket intressant upplysning, som borde få kapitalförvaltare att höja på ögonbrynen, är att den totala avkastningen för de 26 högst rankade bolagen är 151% under perioden 2005 till 2010. Avkastningen för samtliga nordiska bolag som rapporterade under denna period är endast 67%. I avkastningen inkluderas aktieutdelning såväl som annan utdelning och kapitalvinster genom höjda aktiekurser. Här bör orsak och verkan synas. Det kan vara så att de företag som går bra har resurser att bedriva ett aktivt klimatarbete och sätta av resurser för att göra en omfattande redovisning. Alltså: vinsterna driver på klimatarbetet. Men det kan också vara så att det lönar sig att jobba med klimatfrågan, eftersom det ger konkurrensfördelar, lojala kunder, nya affärsmöjligheter och lägre kostnader. Alltså: Klimatarbetet driver fram vinster. För vår del ser vi många exempel på att den senare tolkningen stämmer.

Vad händer på Wall Street?
För ett par veckor sedan började aktionen Occupy Wall Street. Och den har fortsatt. Nu har 5000 människor deltagit i en demonstration i New York. Aktionen har spritt sig till flera amerikanska städer och även utomlands. I Grekland strejkas det.
En förklaring kanske tabellen nedan ger som visar skillnader i lön mellan genomsnittsarbetaren och företagsledare i olika länder.

Det låter som ett djupt muller från de djupa leden, en ilska som har att göra med att de som orsakat lånebubblor löses ut av staten och kan fortsätta att ta risker och få bonusar.
Men på Wall Street är det också en miljövåg och klimatmanifestation som bland annat uttalar ett stöd till president Obama att stå emot det som kommit att kallas ”big oil”. Flera rörelser har anslutit sig, bland andra den amerikanska fackföreningsrörelsen. 350.org, Moving Planet, de som vill stoppa offshore drilling och den rörelse som vill stoppa oljesandsledningen från Canada till Texas. En stor manifestation planeras till 21 oktober. Nu är det inte bara en reaktion mot att de rika blir rikare medan de fattiga anser sig få betala för den ekonomiska krisen.
Vad är det som händer? En motsvarighet till tea party-rörelsen, fast på den andra kanten? Har inspirationen kommit från Nordafrika? Det ser ut att bli en spännande höst!

ZeroMission gav tidigare Plan Vivo-projektet i Moçambique en kamera för att dokumentera hur  klimatkompensationspengarna bidrar till förbättringar för de involverade småbrukarna. På Moçambiques landsbygd är fattigdomen särskilt utbredd och den extra klimatkompensationspengen går ofta till att känsliga stråtak byts ut till plåttak.

Här delar vi med oss av två bilder från Plan Vivo-bonden Lourinha’s satsning. Hennes tidigare hus med stråtak riskerades att spolas bort vid kraftiga skyfall, vilket förstörde hennes mattillgångar och ägodelar. Det nya huset med plåttak ger hennes familj en ny trygghet även under regnperioden. Det gamla huset använder hon istället som matlagningsplats.

Även om koldioxid är en osynlig ”vara” de klimatkompenserade företagen köper, är skillnaderna för de involverade småbrukarna desto synligare för ögat!

Idag känns jobbet vi gör på U&W extra viktigt. Kontoret har nämligen haft besök av indianhövdingen Almir från Amazonas. Almir berättar hur man arbetar för att skydda regnskogen och att man genom klimatkompensation försöker hitta försörjningsmöjligheter för indianstammen Suruí.

Stammens område, som gränsar till Bolivias vildmark, har utstått ett hårt exploateringstryck sedan 60-talet. Landets ekonomiska utveckling har byggt på kortsiktiga intressen med förödande resultat för Amazonas skogar. Men Suruí-stammen försöker vända utvecklingen. Det sker genom att kombinera stammens uråldriga traditioner med den senaste tekniken. Sedan 2007 arbetar Suruí-stammen nämligen med Google Earth och kan genom mobiltelefoner och GPS-teknik kontrollera och dokumentera sin mark. Informationen laddas direkt upp till Google Earth och ger en exakt bild av vad som pågår. Almir berättar att det även har gett stora möjligheter att kommunicera indianstammens 50-åriga plan för ett hållbart skogsbruk där skogens värde är centralt.

Hela Almirs person visar en blandning av tradition och teknik. Idag, under sitt Stockholmsbesök är han klädd i tre lager tröjor. På huvudet sitter en krans av fjädrar och i knät håller han sin MacBook Air.

Precis som vi på U&W framhäver när vi pratar om våra trädplanteringsprojekt, menar Almir att klimathotet är ett problem som måste respekteras och att bevarandet av regnskog har en viktig roll för att bibehålla balansen. Det har att göra med att en femtedel av de globala utsläppen härrör från avskogning där högst tryck är på jordens regnskogar, liksom Amazonas.

Nu har stammen tagit initiativ till att använda skogen i klimatkompensationsprojekt. En certifieringsprocess och validering pågår och resultatet gör att stammen kan sälja utsläppskrediter för både bevarande av regnskog (inom ramen för REDD) och för återplantering av redan skövlad mark.

- Vi ber inte om tjänster eller bistånd, vi erbjuder en service till marknaden, säger Almir.

Inkomsten från kompensationen går till en gemensam fond som sedan läggs på hållbarhetssatsningar för stammen.

Att höra Almirs berättelse gör idén med klimatkompensations ännu mer verklig. Det står klart att kunder som väljer att klimatkompensera inte bara bidrar till en koldioxidbindning utan, som Suruí-folkets berättelse visar, framförallt ger förbättrade möjligheter för människorna att fortsätta leva i en långsiktig relation med naturen. U&W tackar för besöket och ser fram emot att inspireras av fortsatta diskussioner!

Fackförbund har en viktig roll att driva opinion och att vara en förebild för sina medlemmar. Att visa handlingskraft när det gäller klimatförändringar kan man därför tycka vara ett naturligt steg att ta? Än är det dock endast ett fåtal fackförbund som har mätt upp sin egen klimatpåverkan och tar direkt ansvar för den. SKTF var tidigt ute med att klimatkompensera sina resor genom ZeroMission och att bli en Fair Union där man lever som man lär. Att förbundet nu bytt namn till Vision kan man tycka pekar på att man vill vara en organisation i framkant!

Naturvetarna har tagit steget längre och är först ut att göra ett klimatbokslut för sin årliga påverkan. I det ingår såväl tjänsteresor som förbrukning av el, värme och papper inklusive medlemstidningen ”Naturvetare”. Genom ZeroMissions trädplanteringsprojekt kommer nu fackförbundet att klimatkompensera hela sin påverkan. Naturvetarnas ordförande, Madelen Nilson tar sina medlemmar på allvar och resonerar i ett pressmeddelande att ”beslutet sänder en stark signal om vilken riktning vi som samhälle måste välja om vi ska få en positiv utveckling framåt”.

Jag är själv medlem i Naturvetarna och känner mig stolt över mitt förbunds satsning. Organisationer som visar framfötterna är viktiga. Förhoppningsvis ser vi fler fackförbund låta sig inspireras och ta ställning.

Nyligen har Carbon Disclosure Project publicerat sin tionde årsrapport för de 500 största börsnoterade bolagen i världen. Svarsfrekvensen ökar år från år. Av de 500 som ombetts rapporter sin syn på klimatförändringen svarade 404, vilket ger drygt 80 %. Av de som svarade säger två tredjedelar att klimatfrågorna är centrala för deras affärer. Nästan hälften säger att de minskat sina utsläpp av växthusgaser som ett resultat av att de tagit klimatfrågorna på allvar. En klar skillnad mot förra året då det bara var 19 % som sade sig ha minskat utsläppen.
PwC som analyserat resultaten konstaterar att de företag som har en aktiv klimatpolicy också lämnar en avkastning till ägarna som är dubbelt så stor som genomsnittet av företag. Lönsamheten ökar alltså när utsläppen minskar. Tesco till exempel har minskat sin energianvändning med 2 miljarder kr per år. Något för alla aktiemäklare att ta sig en titt på…
Nästan 60% av företagen rapporterar att investeringar för att minska utsläppen, till exempel i energianvändning i byggnader, använda lågenergiteknik och att ändra personalens beteende, återvinns inom tre år. Detta är verkligen intressant och som Paul Simpson , CDPs CEO, säger: Det är en vinna-vinna-situation, med en kort avkastningsperiod tjänar både företagen och miljön på åtgärderna.Vad väntar resten av företagen på? Det är bara att sätta igång.
Intressant är också att allt fler av de stora bolagen sätter reduktionsmål. I år har 74 % mål mot 64% i fjol. Att klimatstrategier integreras i verksamheten visas av att 65 % av bolagen tillämpar någon form av belöningssystem för personalen om klimatmålen uppnås.
Denna rapport visar att storbolagen tar klimatfrågorna på största allvar och att det lönar sig. Och det har gått fort. De företag som ännu inte satt igång kommer att få svårt att konkurrera, när det visar sig att deras produktionskostnadsnivå är för hög.
De företag som placerat sig högst upp är Phillips Electronics, Bayer, Cisco, Tesco, Bank of America. Inga svenska storbolag kommer högt på listan. Fortum från Finland är dock med bland de främsta bolagen.
Några av de bolag som vägrade att svara heter Amazon.com, Apple, China Mobile och Bank of China. Har de något att dölja? Att inte svara drar direkt uppmärksamheten till sig och många investerare kontaktar de som inte rapporterat.
I mitten av oktober kommer den nordiska CDP-rapporten, där 200 börsföretag ombetts svara, att publiceras. Jag väntar med att kommentera hur övriga svenska storbolag svarat tills man också kan se de företag som inte tillhör de 500 största. Det ska bli intressant läsning. Och det borde det också vara för politiker. För om näringslivet är i full gång med att göra något åt sin klimatpåverkan kan tuffa nationella mål sättas. Jag undrar dock vad som händer med politiker inom det republikanska partiet i USA. Där verkar många fortfarande tro att det inte är någon klimatförändring, att klimatvetenskaparna ljuger och att i vilket fall som helst människan inte bidrar till uppvärmningen. Det är tur att amerikanska företag inte sticker huvudet i sanden på samma sätt!

Industriländerna måste minska sina utsläpp kraftigt, konstaterar SMHI i en rapport där man uppdaterar den vetenskapliga grunden för klimatarbetet. I rapporten diskuterar man temperaturmål och säger att riskerna inte försvinner om vi lyckas nå tvågradersmålet, inte ens med 1,5-gradersmålet. I jämförelse med IPCCs rapport från 2007 visar nya forskningsresultat att havsnivåhöjningen kan bli större, försurningseffekten på marina system omfattande och att förändringarna i Arktis sker snabbt. När utsläppen fördelas per capita över hela världen visar SMHIs forskare att i Sverige måste vi minska växthusgasutsläppen med 70 % från 2005 till 2050 och till noll utsläpp år 2100. För hela EU är siffran 80 %. Man visar också att det är viktigt att minskningen sker snabbt såför att växthusgaser inte ska ackumuleras i atmosfären
Detta är viktigt information till näringslivet. Att har lägre mål än dessa vetenskapsbaserade innebär att inte ta sitt fulla ansvar för framtiden. Detsamma gäller politiker.

Köttätandet i vår mathållning är ett växande problem eftersom det bidrar till klimatförändringen. Det krävs stora landarealer för att föda upp kossorna och en växande befolkning gör att allt mer mark måste tas i anspråk. I det långa loppet går detta inte ihop. Samtidigt har många svårt att överge köttdieten. Men nu har en grupp forskare vid universiteten i Oxford Amsterdam lyckats odla fram kött i laboratorier. De säger att deras metod, om den används i stor skala, skulle dramatiskt minska utsläppen av växthusgaser. En minskning med 94% skulle vara möjlig i jämförelse med konventionell köttproduktion. Och den nya metoden skulle innebära att endast 1% av den landyta som nu används skulle behövas. Vattenanvändningen skulle bli bara 5% mot vad som krävs idag. Djuretikfrågan med långa transporter av slaktdjur och uppfödning i alltför små bås skulle försvinna från agendan. Det låter som en fantastisk möjlighet. Vem vet, denna framställningsmetod kanske kan tillämpas småskaligt. Lokala köttfabriker alltså. Bönderna blir köttodlare i stället för kobönder. Avflyttningen från landsbyggden stoppas. Bara vinnare. Då kan alla som kräver en blodig biff till middag fortsätta denna vana utan en fadd eftersmak av dåligt samvete. Som vegetarian är jag dock kanske inte rätt person att uttala mig i denna fråga…

The interest in carbon offsetting, by preserving forests and planting trees is growing rapidly, not least because of the projects’ positive impact on the climate, the local environment and local populations’ social conditions. Today, our ZeroMission Forum was guested by the charismatic Kahlil Baker, the founder of  Taking Root, who during the seminar shared his experiences about the Plan Vivo project that they started from scratch in Nicaragua.

Kahlil Baker is from Canada and has many years of experience in forestry and reforestation project in both Costa Rica and Nicaragua. He strives to make sustainable forest management practices into a more central and integral part of sustainable development in developing countries.  The seminar was well visited, among all by Arvid Nordqvist who carbon offset all their coffee through this very Plan Vivo project.

During the seminar, Kahlil talked about the driving forces behind the project, what the conditions are like in Nicaragua and the effects it has on a global, regional and local scale.

Just as U&W, Kahlil is often asked about how much a single tree will sequester and what happens when that tree dies? With outstretched arms, sighing loudly he said, “the trees will die at some point, that’s nothing we’re trying to hide. Swedish forests for instance have been around since the ice age, even though individual trees have come and gone. The interesting thing is not what happens to the individual tree, but what happens to carbon sequestration in the whole area over time”.

By using Google Earth, Kahlil zoomed in on a single farmer’s plot in the Limay region. This farmer will plant trees, thin the area, use the trees for timber and fuel while replanting.  Then, zooming out again, displaying a larger area of Nicaragua’s landscape, he stressed: it’s what happens on this landscape level, the carbon sequestration in a region over time that is of interest.

Kahlil Baker together with staff from the coffee producing company Arvid Nordquist that offsets the company's total CO2 emissions with Taking Root

Sometimes it is hard to see the forest for the trees, however, when it comes to carbon sequestration, the larger picture is what it’s all about.

Thank you Kahlil for a wonderful presentation and an enjoyable visit!

På grund av klimatförändringen smälter våra ca 250 glaciärer. En glaciär ska ha ett istäcke som är minst 40 m djupt för att kallas glaciär. Men nu drar sig glaciärerna tillbaka. Det gör att kartorna över fjällområdena inte längre stämmer. Därför ska Lantmäteriet rita om kartorna över ett område från Helags och norrut. Själv har jag noterat detta under många vandringar i Sarek. Vid Mikkaglaciären finns årtal på stora stenar var iskanten befann sig ett visst år. Man stannar upp i förundran över hur snabbt avståndet ökat till isen. Avsmältningen sker med 20 meter per år. Vid Pårteglaciären kunde man för 25 år sedan gå in i en istunnel som för med sig smältvatten; en sällsam upplevelse. Vid mitt senaste besök hade tunneln kollapsat. Forskarna säger att ytterligare 60-70% kommer att smälta bort av glaciären.