I veckan åker två av oss, Mårten Lind och jag, Johanna Grant, tillsammans med en delegation från Arvid Nordquist till Limay-regionen i Nicaragua för att besöka projekten och den lokala organisationen Taking Root. I en närliggande region kommer vi även besöka de kaffeproducerande bönderna som ligger bakom Arvid Nordquist bästa ”single estate”-kaffe.

Innan det bär av, tänkte jag sätta vår resa i ett större sammanhang. Läste nyligen Malin Sahlins kolumn på Supermiljöbloggen som ger en tydlig bild av hur den svenska skogen står sig i ljuset av skogens roll för klimathotet och generering av oumbärliga ekosystemtjänster. Sammanfattningsvis menar Malin ”det har aldrig funnits så många träd i Sverige som det gör idag. Riktig skog är det lite sämre ställt med”.

I de tropiska skogarna är läget det motsatta. I en forskningsrapport av Pan et al, 2011, som i somras väckte uppståndelse i Science, har man sedan 1990 mätt skogarnas årliga upptag av koldioxid och kan konstatera att det totala upptaget har hållit sig intakt, däremot finns stora skillnader i de olika sänkornas storlekar.

Kortfattat visar analyserna att kolsänkan i de tempererade skogarna ökade 17 % under 2007-2009-talet i jämförelse med 1990-1999, medan koldioxidupptaget i de tropiska skogarna, som tillsammans utgör ca 70 % av skogens globala bruttokolsänka, minskade med 23 % under samma period. Satt i ett mer begripligt sammanhang motsvarar det ca 40 % av de globala utsläppen från förbränning av fossila bränslen! Orsaken är främst kopplad till en kraftig avskogning till förmån för jordbruksland, bete och virke. Det, menar forskarna, gör de tropiska skogar nästintill neutrala vad gäller upptag av koldioxid.

Det är därför återplantering och bevaring av skog (REDD+) är så viktigt. I väntan på att framsteg skall tas på den internationella politiska arenan, gläds vi över att få arbeta med ambitiösa kunder som liksom Arvid Nordquist m.fl. går före och genom klimatkompensation tar direkt ansvar, inte bara för sin egen utan även för sina underleverantörers påverkan.

Under besöket i Nicaragua ser vi fram emot personliga möten med småbrukarna och att med egna ögon få erfara vad Arvid Nordquists klimatsatsning bidrar till. I vår blogg och sociala medier hoppas vi kunna dela med oss av våra upplevelser, så håll utkik och välkomna att hänga med!

//Johanna

No related posts.

Related posts:

1. Högt spel i Durban
2. Höna av en fjäder
3. En annorlunda koldioxidsänkning

CCS finns redan idag, och kommer med stor sannolikhet bli större, särskilt i sådana länder där det finns stora fossila reserver och där lagringsutrymmen ligger i nära anslutning till utsläppskällorna. Det är ”helt enkelt för enkelt” att borra ett hål och stoppa ner CO2 om möjligheten finns lättillgänglig. Att tekniken ska bli så stor att den kan ta hand om merparten av växthusgasutsläppen från fossila bränslen känns dock osannolikt. Tekniken är i de flesta fallen oerhört komplex, särskilt när CO2 ska avskiljas på ett ställe, transporteras en lång sträcka, blandas med andra gasströmmar för att till sist injiceras i marken, ibland off shore. Ofta finns också svåra miljömässiga avvägningar att göra där det i värsta fall kan sluta med att man byter ut ett växthusgasproblem mot ex. ett miljögiftsproblem. Behöver jag tillägga att lokalbefolkningen där tekniken testas ofta är långt ifrån förtjusta. Att svenska staten genom Vattenfall ska satsa på CCS håller jag därför inte med om. Man kan ta ansvar på andra sätt bland annat genom att satsa på förnybara alternativ där kostnadsutvecklingen ser betydligt mer positiv ut än för CCS och Kärnkraft.

Ett begrepp som jag tycker tappas bort i debatten är risk, och där skillnaden mellan de alternativ som debattörerna föreslår är stor. Redan på förhand kan säga att jag propagerar för ”lågriskalternativet” 1 à la Krüger och Henningsson. Alternativen är:

1. En investering i förnybara energialternativ innebär ofta en hög investeringskostnad per kW medan den rörliga årliga kostnaden är desto lägre så länge solen skiner, vinden viner och vågorna skvalpar. Har man tur håller anläggningen i flera decennier med näst intill obefintliga kostnader.

2. En investering i framför allt kolkraft (som anses vara mest intressant ur ett CCS-perspektiv) innebär en relativt sett låg investeringskostnad per kW, men den rörliga kostnaden år från år är väldigt hög och dessutom oförutsägbar då marknaderna för olja, gas och kol är extremt volatila.

Alternativ 1 skulle med detta resonemang och för att dra en parallell till finansmarknaden vara energiframtidens svar på ett räntepapper. Stabil och förutsägbar ekonomi. Alternativ 2 skulle vara motsatsen, en högriskaktie. Kapplöpningen om världens återstående fossila bränslen är i full gång, vilket med stor sannolikhet kommer ge högre och mer instabila priser i framtiden. Ekonomin för dessa alternativ blir därför oförutsägbar och troligen högt, trots att den initiala investeringen kan te sig låg och därför lockande för de som inte har så lång framförhållning. Kraftverk ska dock helst stå och producera i några decennier och då gäller det ju att även då ha råd att köpa bränsle till kraftverket, även då priserna skenar.

Idéerna ovan är tagna från Bazilian & Roques. De kommer, genom att applicera portfölj- och riskbegrepp från finansmarknaden på energimarknaden, fram till att man kan reducera risken i världens energiportfölj radikalt. Detta genom att investera i förnybar energi. Boken är mycket läsvärd och mitt boktips till Johnsson, Krüger och Henningsson. Jag tror att dessa begrepp och relativt nya sätt att se på saken skulle kunna låsa upp det ställningskrig med två läger som råder. Liksom Johnsson tror jag att vi i dagsläget inte kan utesluta vissa tekniker. Det ser ju inte riktigt ut som om världssamfundet idag skulle kunna enas om att lämna alla fossila bränslen kvar i marken. Mitt stalltips är dock som sagt att CCS och fossila bränslen i hög grad kommer att diskvalificera sig själva genom höga kostnader och hög risk jämfört med sol, vatten och vind och därigenom utgöra en liten del av den globala energiportföljen 2050. Den som lever får se, bland annat jag om jag har förmånen att få bli 73.

No related posts.

Läget är betydligt kärvare än vad vi har trott! På onsdagens seminarium där regeringen startade arbetet med sin ”Färdplan 2050″ presenterade Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre fem avgörande vetenskapliga rön. De fem rönen kom alla under året och de pekar på att läget för planeten och oss (vi är tyvärr inte undantagna) är mer akut och mer oroande än vad tidigare har trott.

Forskningsrönen är följande:

1. Konsekvenserna av koldioxid i atmosfären kvarstår inte i 150 år utan i 1.000 år och vi är redan intecknade för 2 grader (Susan Solomon, UN IPCC). Forskningen har tidigare visat att vi inte bör överskrida 1,5 grad för inte få för svåra klimatförändringar (red:s anm). Vidare förmedlar Solomon att hav, växter och mark har buffrat mycket mer koldioxid och värme än vad vi tidigare har förstått. Hälften av utsläppen har tagits upp av ekosystemen och 90 procent av värmen har tagits upp av haven. Denna resiliens som ekosystemen har haft, börjar ge vika (Susan Solomon, WG1, UN IPCC, Open Science Conference of the World ClimateResearch Program (WCRP) in Denver, Colorado, 24-28 October 2011).

2. Samlade forskare vid Nobelsymposiet i juni 2010 slog fast att mänskligheten har slagit i planetens gränser. Och det gäller inte bara klimatet utan även flera av de åtta andra stora globala miljöhoten. Har vi nått en absolut mättnadspunkt kan globala fördelningspolitiska åtgärder komma att krävas, konstaterar forskarna.

3. År 2010 släppte vi ut mer koldioxid än någonsin, 500 miljoner ton CO2, samtidigt som IPCCs rapport 2007 slog fast att vi måste globalt minska utsläppen senast år 2015 för att ha en 70 procents chans att klara 2 grader. Globalt måste vi sedan minska 6 procent varje år från 2015. Alltså fyra år kvar och vi fortsätter att öka, istället för att bromsa och påbörja arbetet med en minskning.

4. För första gången har forskare observerat ozonhål över Arktis. Förmodligen beroende på våra gamla synder på 80-talet och att den globala uppvärmningen av atmosfären har låst stratosfären som då blivit kallare. Sedan tidigare har forskare visat att det finns risk att vi förlorar sommarisen i Arktis och det i sig innebär en grads höjning av den globala bara utav att vi förlorar den reflektion av värme som isen innebär.

5. 90 procent av världens korallrev riskerar gå över en tröskeleffekt innan år 2050 på grund av de samlade effekterna av klimatförändringar, övergödning och utfiskning (Reefs at risk, feb 2011, WRI)

Situationen förvärras med andra ord snabbare än vad någon hade kunnat tro. Men trots att det är tuffa utsikter är det inte omöjligt att göra något. Johan Rockström betonar vikten av att gå före när fyra miljarder fattiga snabbt rör sig mot en miniminivå av välfärd och en snabbt växande medelklass som konsumerar allt mer. Det räcker inte med att minska Sveriges utsläpp med 20 procent utan det måste ske med 120 procent. Allt kan givetvis inte ske i Sverige utan en del svenska åtgärder måste även ske utanför Sverige.

Vi måste:

A. Ställa om världens energisystem. Ingenting visar att det är omöjligt att göra det här och nu.

B. Göra vår matproduktion till en sänka istället för utsläppskälla. Allt tyder på att det är realistiskt.

C. Få snabbare och bättre information om miljöutvecklingen och om dess risker. Här inrättas ESSI, Earth System Sustainability Initiative, för att bidra till detta.

Lösningen är med andra ord inte enkel men möjlig: 100% förnybar energi, ett helt annat jordbruk t.ex. med agroforestry som inspiration och plantera träd! (red:s anm)

Se Johan Rockströms föredrag: 5 vetenskapliga chocker

//Peter

Related posts:

1. Storbolag missar klimatmål
2. Viktig rapport från SMHI

No related posts.

No related posts.

I december är det dags för nya klimatförhandlingar i Durban och förväntningarna på resultatet är redan nu låga. Om världens ledare kunde visa samma handlingskraft under klimatförhandlingarna som under finanskriserna skulle det se helt annorlunda ut, men i de mäktiga Annex 1-länderna tycks den lysa med sin frånvaro.

Tillskillnad från finanskrisen, handlar klimatförhandlingarna om att rädda vår planet, det vill säga, ett stabilt klimat, en naturresursbas som skall föda en snabbt växande befolkning samt ekosystemtjänster som vår ekonomi och mänsklighet beror på. Vad är det då haken? Vänner till mig, som jobbar inom finans, förklarar det som att ekonomin är viktigast eftersom det får allt att gå runt och alla människor världen om beror på ekonomin, medan klimatfrågan är så diffus och så ”långt fram”. Jag som jobbar med klimatstrategier och hållbar affärsutveckling menar att ett välfungerande finansiellt system självklart är viktigt, men det måste rymmas inom planetens gränser. Utan en fungerande planet ingen fungerande ekonomi.

Att mänskligheten sätter ett allvarligt tryck på planeten, pratade Johan Rockström om under sitt framträdande i klimatseminariet ”Inför Durban: Sverige kan!”. Ett tryck som bevisligen påverkar ekonomin.  Australiens ekonomi har exempelvis fått känna av konsekvenserna av tolv års extrem torka följt av den största översvämningen någonsin, vilket resulterade i en BNP-minskning på fyra procent. Därtill menar Rockström att all forskning pekar på att vi redan har intecknat planeten och mänskligheten för en minst tvågradig temperaturökning. Genom det riskerar all världens korallrev att kollapsa inom endast 40 års tid, vilket i sig ger fatala ekonomiska konsekvenser för ca 265 miljoner människor som beror på dess ekosystemtjänster. Statistiken börjar bli så stadig att vi även kan koppla samman extrema väderfenomen med konflikter. Rockström menar att 2011 är året där vi inte längre kan säga att extrema väderfenomen är naturliga. Inte minst så påverkar de ekonomin. 2011 är också året då vi närmar oss brytpunkten och har ett val, den önskvärda vägen mot ett stabiliserat klimat? Eller en väg på väg mot katastrof?

Trots att det politiska läget tycks verka låst, fortsätter den globala uppvärmningen att följa de vetenskapliga modellerna till punkt och pricka. Dessvärre menar Rockström att konsekvenserna vi ser är mer överraskande och verkar te sig värre än vad vetenskapen har kunnat förutse.

Av den anledningen behövs krafttag inom klimatförhandlingarna. Men även ett krafttag som skapar långsiktigare tänk inom Wall Street. Vad tycker du?

No related posts.

Odling av kaffeplantor i anslutning till Classics klimatkompensationsprojekt i Limay, Nicaragua - Property of Taking Root / EnRacine. Reproduced with permission

Vad gör då branschen? Löfbergs gjorde igår ett tufft utspel i Miljöaktuellt om att allt kaffe ska vara certifierat om fem år, vilket känns väldigt spännande. Classic har bland annat som mål att öka andelen certifierat kaffe och har börjat klimatdeklarera och klimatkompensera hela sitt sortiment för att driva på miljöarbetet. Analysen visar att nästan 80% av klimatbelastningen ligger i odlingsledet, mycket på grund av konstgödselanvändningen vid konventionell odling. Kimatkompensationen sker i Nicaragua i en region där man också tar en del av sitt allra bästa ”single estate”-kaffe. Starbucks ser att klimatförändringen hotar hela deras värdekedja och uppvaktar nu USA:s kongressledamöter och andra makthavare för att göra något åt problemet. Allt detta är positivt, men det är svårt för de producerande bolagen att driva detta om inte också konsumenterna drar sitt strå till stacken och ex. visar på bättre miljöengagemang och betalningsvilja.

Vad kan man då göra konkret som konsument? Själv dricker jag olika kaffesorter men det ska vara certifierat. Just idag dricker jag ett kaffe från Sackeus som är ekologiskt och rättvisemärkt, Eguale mörkrostade hela bönor. Gör det någon skillnad då kan man fråga sig. Ja, certifierat kaffe är bra miljömässigt, socialt och ekonomiskt. I en ny studie från COSA där man undersökte skillnaden mellan konventionella och certifierade farmer runtom i världen visade det sig framför allt att certifierade farmer ger bättre hälsa, säkerhet och ekonomi. Vad kan man göra mer? Det man kan börja mer är att dricka färre och dyrare koppar kaffe. I Korrespondenterna häromdagen reflekterade Johan & Nyströms Johan Ekfeldt kring huruvida kaffe är ett ”drivmedel eller njutningsmedel”. Kanske har vi som Johan säger gått alldeles för långt mot det tidigare. Vi svenskar dricker nästan mest kaffe i världen och har därför ett särskilt ansvar, och mycket av det gemene man dricker är säkerligen inte någon smakupplevelse. Kanske blir det en naturlig följd av stigande priser, men varför inte föregå den utvecklingen och bestämma sig för att ex. dricka ett par riktig goda, dyra och hållbara koppar kaffe om dagen istället för att bälga i sig sunkkaffe i syfte att ta udden av abstinensbesvären. Vad och hur mycket dricker du?

Related posts:

1. God choklad & goda affärer

Fortum, Finland, 97 poäng
Tieto, Finland, 96 poäng
Novo Nordisk, Danmark, 89 poäng
Nordea Bank, Sverige, 87 poäng
Norske Skog, Norge, 87 poäng
Stora Enso, Finland, 87 poäng
Electrolux, 86 poäng
Rockwool Intl, Danmark, 86 poäng
SCA, Sverige, 86 poäng
Novozymes, Danmark, 85 poäng

Tre svenska företag bland de tio främsta, varav det första på delad fjärde plats. Guld och silver till Finland. Det kanske inte riktigt stämmer med bilden av hur duktiga vi är?

Endast ett företag placerade sig i kategori A för ’Climate Leadership Performance’ och det är finska Tieto.

Totalt sett har nordiska företag ökat utsläppen av växthusgaser med ca 1% sedan 2009, men det kan förklaras av att det var ett lågkonjunkturår och många företag reste och producerade mindre än under 2010.
I rapporten konstateras att nordiska företag ligger efter när det gäller att redovisa klimatpåverkan från leverantörsledet och från användningen av företagets produkter.

En mycket intressant upplysning, som borde få kapitalförvaltare att höja på ögonbrynen, är att den totala avkastningen för de 26 högst rankade bolagen är 151% under perioden 2005 till 2010. Avkastningen för samtliga nordiska bolag som rapporterade under denna period är endast 67%. I avkastningen inkluderas aktieutdelning såväl som annan utdelning och kapitalvinster genom höjda aktiekurser. Här bör orsak och verkan synas. Det kan vara så att de företag som går bra har resurser att bedriva ett aktivt klimatarbete och sätta av resurser för att göra en omfattande redovisning. Alltså: vinsterna driver på klimatarbetet. Men det kan också vara så att det lönar sig att jobba med klimatfrågan, eftersom det ger konkurrensfördelar, lojala kunder, nya affärsmöjligheter och lägre kostnader. Alltså: Klimatarbetet driver fram vinster. För vår del ser vi många exempel på att den senare tolkningen stämmer.

Related posts:

1. Klimatet i fokus för de största bolagen
2. Bill Gates på rätt väg

Det låter som ett djupt muller från de djupa leden, en ilska som har att göra med att de som orsakat lånebubblor löses ut av staten och kan fortsätta att ta risker och få bonusar.
Men på Wall Street är det också en miljövåg och klimatmanifestation som bland annat uttalar ett stöd till president Obama att stå emot det som kommit att kallas ”big oil”. Flera rörelser har anslutit sig, bland andra den amerikanska fackföreningsrörelsen. 350.org, Moving Planet, de som vill stoppa offshore drilling och den rörelse som vill stoppa oljesandsledningen från Canada till Texas. En stor manifestation planeras till 21 oktober. Nu är det inte bara en reaktion mot att de rika blir rikare medan de fattiga anser sig få betala för den ekonomiska krisen.
Vad är det som händer? En motsvarighet till tea party-rörelsen, fast på den andra kanten? Har inspirationen kommit från Nordafrika? Det ser ut att bli en spännande höst!

No related posts.