I filmen Beyond the Line, som vi har varit med att producera, visar vi att det inte kommer att räcka att företag sparar och energieffektiviserar, om vi ska nå de politiska klimatmål EU satt. Att minska utsläppen med 80% gör man inte genom att isolera. Eftersom vi fortsättningsvis kommer att behöva ha ett jordbruk och djuruppfödning kommer denna sektor inte att minska utsläppen utan snarare tvärtom. Kraven på minskningar på andra håll blir därför större. Det kommer att krävas en radikal omställning av näringslivet; tänka nytt, nya affärsmodeller, produktutveckling, ny design, annorlunda marknadsföring. Det är det vi menar med ”bortom linjen”. Det talas ganska lite om dessa omställningar. Förmodligen därför att de är så genomgripande att det blir enklare att fortsätta tänka BAU (business as ususal). I filmen ger vi exempel på företag som korsar ”linjen”. Nu får denna insikt stöd från auktoritativt håll. Bill Gates skriver på sin blog:
- Unfortunately, you can never insulate your way to anything close to zero.
Han förespråkar en massiv teknik- och produktutveckling och pekar särskilt ut behovet inom transport och energiområdet. Han är dock lite ensidig i att det är tekniken som ska lösa problemen. Lösningarna sitter i att samtidigt också tänka i helt nya affärstermer och att efterlikna ekologiska system, där det inte finns något avfall.
Filmen som kostar 299:- i DVD-format kan beställas från U&W [you&we] eller på hemsidan. Den kan användas av alla som vill påverka sin företagsledning.

Sista januari var dead-line för alla länder att enligt den urvattnade överenskommelsen i Köpenhamn lämna in bindande klimatmål. Det verkar inte som att särskilt många länder hållit denna tidsram. En som dock gjort det är Maldiverna. De lovar 100 % minskning av nettoutsläppen redan till 2020. Maldivernas president säger att detta löfte är ett frivilligt åtagande och inte villkorat. Han säger vidare att han tillåter internationell kontroll och verifiering av mätningar, något som till exempel Kina kraftigt motsatt sig. Törs man hoppas att andra följer i Maldivernas (klimat)fotspår?

Så här inför det nya året kan det vara intressant att spekulera i vad de positiva effekterna av Köpenhamnsmötet kan tänkas bli. Mycket är ett råttan på repet-scenario. Någon måste börja. Mitt scenario börjar med USA:

Obama får med senaten på ett bindande klimatåtagande under våren. Det öppnar för USA att ta ett internationellt ledarskap i klimatfrågan. Kanske till och med flytta fram positionerna längre, eftersom nuvarande förslag på åtagande är mycket måttligt, 17 % relaterat till 2005, men endast 4 % jämfört med 1990 års nivå. (Jämför EUs mål på minst 20% till 2020.)

Om USA gör ett åtagande kommer det att sätta press på Kina att sätta absoluta mål och inte enbart relatera utsläppsminskningen till tillväxten.

Om både USA och Kina gör detta kommer EU att behöva stå fast vid att höja sitt åtagande till 30% till 2020.

Det blir svårt för Indien, som hittills bara talat om mål i relativa termer, att stå utanför särskilt som Brasilien är med på att minska med 50% till 2050 under förutsättning att industriländerna sätter ett ambitiöst 2020-mål och också  Sydafrika som lovat 34% minskning till 2020.

Det kommer att bli press på alla länder som hittills inte angett några bindande mål att göra så, bland annat Australien.

Det blir ökat tryck på transparens i att redovisa länders reduceringar och att sättet att redovisa blir mer standardiserat och följs löpande. Det skulle göra att länder som Kanada, som åtog sig att minska utsläppen med 6% till 2012 i förhållande till 1990 men som hittills ökat med 34 %, hängs ut ordentligt. (Det finns de som redan menar att Kanada ska uteslutas ur Brittiska samväldet av detta skäl).

Det kommer att bli ett tryck underifrån på regeringar att agera. Många initiativ har tagits på stadsnivå att följa Kyotoprotokollet. I USA har över 500 städer inofficiellt undertecknat detta avtal.

I Köpenhamn besökte jag Ghost Rainforest, en installation av konstnären Angela Palmer som kopplar ihop klimatförändring och avskogning. Med 10 trädstubbar från regnskogen i Ghana vill hon visa faran med att skövla den känsliga tropiska regnskogen. En del av träden skulle nått en höjd av drygt 50 meter om de fått växa upp. Med sina rotsystem intakta ger de verkligen ett spöklikt intryck. Men ett positivt budskap är att Ghana, som förlorat 90% av sina regnskogar, som första land i Afrika tecknat ett avtal med EU om att stoppa fortsatt avverkning.

Det har varit mycket hallå om att hackare lagt ut mängder med email skrivna av klimatforskare vid University of East Anglia’s Climate Research Unit (CRU) med anknytning till IPCC och som anses vara komprometterande. Climategate har det kommit att kallas. Ordet förekommer redan 9 milj ggr på Google. Klimatskeptiker tar dokumenten som intäkt för att hela IPCC mörklägger och väljer ut rapporter som passar syftet att bevisa att jordens temperatur ökar.

Frågan är vem som skulle vilja att alla ens email blev offentliga? Efter att ha tagit del av en del av alla kommentarer blir bilden att forskarna anser en del rapporter från kollegor är otillfredsställande och det säger man. Men det var inga hemligheter att de tycker så. De uttrycker också att de är frustrerade över att bli feltolkade och att de tvingas lägga en massa tid på för dem ovidkommande media- och politiska kontakter. Inget ovanligt precis.

Det kan tyckas vara ett jätteavslöjande och klimatskeptikter reagerar på att media inte täcker denna händelse, men dessa är mer sansade.

Det som är mer intressant är vad som inte kommer fram. Skeptiker har anklagat klimatforskarna för att vara kommunister, konspiratörer, politiskt styrda, vilja skapa ett globalt kontrollsystem och jag vet inte vad. Men inget av detta kommer fram ur emailen.

Får du för mycket av skeptikernas högljudhet? Då föreslår jag läsning av Climate Progress, RealClimate liksom CRU’s egna kommentarer, där man säger att 95% av alla data varit offentliga i flera år. Det verkar dessutom som att en del av de temperaturdata som CRU saknar (Arktis) snarast visar att man underskattat den globala temperaturhöjningen!

Ellinor reagerar på före detta Sandvikenchefen PO Erikssons inlägg i DI. Det gör jag med. Erikssons återkommande tema är att mer CO2 i atmosfären är bra, för då växer det mer och att vi i stället för att göra något åt klimatet bör ta itu med att bekämpa fattigdomen i världen.
Vad han missar är ju att fattigdomern kommer att öka om vi inte hanterar klimatet. Om glaciärerna smälter kommer vattentillgången till några av de mest befolkningstäta områdena i världen (Indien, Bangladesh, Kina) att sina. Där  är man beroende av irrigation för att odla mat och andra grödor. Till det kan man nämna vad som händer om Grönlandsisarna och Västra Antarktis smälter. I en artikel i Washington Post säger Lester Brown att om glaciäravsmältningen sker, då handlar det om att matförsörjningen kollapsar och då kan vi tala om fattigdom. Att då hävda att mer CO2 i atmosfären gör att det växer bättre blir  bara pinsamt.

Efter ännu en strålande föreläsning på Världens Eko, denna gång om scenarier, blir jag beklämd av måndagens debattartikel i DI. Denna gång får P-O Eriksson komma till tals för att ge en annan vinkel på klimatfrågan och han manar till mindre miljöpanik inför COP15-mötet i Köpenhamn. Han vill att politikerna lugnar sig eftersom människan inte är en del av problemet och hänvisar till att exakta mätningar av koldioxidökning och medeltemperatur på jorden inte visar på tydliga samband. Vi får helt enkelt finna oss i att jordens medeltemperatur fortsätter att variera. Eriksson efterfrågar också den slutgiltiga förklaringen, så att vi får mer tid att anpassa oss till kommande förändringar.

För mig står Eriksson för gamla värderingar, det vi på U&W [you&we] brukar kalla för dinosaurievärderingar. Man fokuserar på en fråga i taget, är reaktiv och gör inget förrän problemet redan uppstått. Dinosaurierna dog ut och det lär människan också göra om vi lyssnar på Eriksson.

Istället bör vi som Karl Hallding berättade på Världens Eko föreläsningen igår våga se den bistra sanningen i vitögat och göra som alla som arbetare med risk management: Utgå från ”worst case scenario”. Vi behöver prata om den mycket obehagliga framtid vi går till mötes om vi inte tar oss samman och gemensamt kämpar för att komma till rätta med klimatförändringarna som också driver på andra alarmerande miljöproblem, t ex minskad biologisk mångfald och resiliens. Jag håller med på en enda punkt, låt oss inte drabbas av panik utan snarare en slags lugn effektivitet, en slags beredskap inför de hårdare tider som väntar.

Igår kablades också nyheten ut om nya toppnoteringar av växthusgaser i atmosfären via Miljöaktuellt. Rapporten från WMO (World Meteorological Organisation) visar att de uppmätta halterna av koldioxid, metan- och lustgas och andra växthusgaser uppgår till 385,2 miljondelar (ppm). Före industrialismen låg de på 280 ppm, men den ökningen har förstås inget med mänsklig påverkan att göra?! Vi har således överskridit 350 ppm och ett 4 graders scenario kanske inte ska ses som orimligt.

För egen del behöver jag inga slutgiltiga förklaringar. Alla de rapporter, bl a om Planetary Bounderies i Nature, som getts ut under hösten som visar på samma riktning räcker för att jag aldrig skulle våga chansa som Eriksson. Utan detta ger mig energi att vilja agera, att vilja göra skillnad och en gång kunna berätta för barn och barnbarn att jag gjorde allt jag kunde under min stund på jorden.

Jag undrar också vad som driver DI att ta in en dylik artikel. Är det viljan att visa på meningsskiljaktigheter eller är det för att Eriksson kan titulera sig som tidigare VD på Sandvik? Vill Sandvik överhuvudtaget förknippas med dessa åsikter? Sandvik är ett företag som har tagit ett helhetsgrepp på hållbar utveckling och som redovisar sina klimatemissioner till Carbon Disclosure Project.

U&W [you&we] utmanar och uppmanar alla, våra kunder, kollegor, läsare av bloggen, leverantörer, att ta ställning för det enda rimliga klimatmålet: 350! Vi finns idag på Naturvårdsverkets Klimatforum, Klimatsalongen och Världens Eko. Sök upp oss i våra svarta kampanjhoods med 350 tryckt på ryggen.

Sätten att driva kampanj och få fram detta budskap inför Köpenhamn är många. Det har varit 350-evenemang över hela världen under hösten. Hitlåten ”Beds are burning” av Midnight Oil har gjorts om till en kampanjlåt med Kofi Annan.

Sociala medier har visat sig vara bra när man vill driva kampanj om klimatförändringen. Här är en blog som berättar om 5 sätt att påverka. Gröna Twittrare sprider också ordet vidare. Några svenska twittrare är Saltå Kvarn, Naturskyddsföreningen, Johan Cejie på Krav och vår egen Klimatsalong.

Redan i juni skrev vi om att 350 är det enda rimliga målet här på bloggen och på vår hemsida.

Påven uttalade sig igår på ”World Food Day” med anledning av att en miljard människor går hungriga. Han riktade sig till FAO och sa: ”This crisis requires governments and the members of the international community to make determined and effective choices”. Han sa vidare
”Access to food is more than a basic need; it is a fundamental right of individuals and peoples.”

De kunder som valt att genom ZeroMission klimatkompensera med trädplantering hjälper småbönder i Afrika och Mexico till att komma ur fattigdom och svält. Det sker genom att de lär sig agroforestry och får en inkomstkälla i form av trädplantering. Under fjolåret medverkade  vi till att trädplantera en yta bred som en motorväg som sträcker sig från Stockholm till Örebro.

Agroforstry är en metod som  bekämpar både svält och klimatförändringen. Det blir allt mer uppenbart att denna form av trädplantering av dessa skäl måste ges mycket större uppmärksamhet.

Tillsammans med två kollegor från U&W [you&we] var jag i Schweiz på partnermöte hos MyClimate, dvs andra företag runt om i världen som också köper CDM Gold Standard kompensationsprojekt genom MyClimate.
Mötet hölls i Zermatt och en eftermiddag tog vi bergbanan upp till 3000 meter där vi såg den mäktiga Monte Rosa-glaciäreren.

Det storslagna intrycket grumlades lite när vi fick höra att man märker ut randen på glaciären varje år och det visar att den är på stadig tillbakagång.
I Schweiz med sin enorma turistbusiness är klimatförändringen något som verkligen innebär en stor risk för de turistföretag som lever av snö.