År 1994, alltså långt innan Kyotoprotkollet kom till, började forskare från Edinburgh och Mexiko skissa på hur man på bästa sätt skulle kunna involvera fattiga småbrukare i betalningar för ekosystemtjänster. Man drog därmed igång ett projekt i Chiapas, Mexiko (projektet heter Scolel Té) som idag är det äldsta av sitt slag där småbrukare får betalt för de träd de planterar och sköter om. Träd som i sin tur ger klimatnytta, förbättrad biologisk mångfald, ger minskad erosion etc.
Idag hade vi besök av Sandie Fournier från miljöorganisationen Ambio som idag driver projektet. Vi och våra kunder fick höra hur projektet fungerar, hur det har utvecklats fram till idag och vilka planer som finns för framtiden. Den direkta nyttan av projektet är väsentlig för klimatet, miljön och inte minst ekonomiskt för de småbrukare som deltar. Projektet når ut till de allra mest marginaliserade småbrukarna som ofta inte har någon inkomst alls utan som lever direkt av det jordbruket ger, och som iom projektet kan tjäna några hundralappar per år genom sin trädplantering. Den indirekta nyttan är också påtaglig. Många organisationer har efterapat Ambio och startat egna Plan Vivo-projekt. Idag finns 17 st i lika många länder och i olika stadier av utveckling. Ambio och Plan Vivo är också en inspiration för regeringar runtom i världen och i diskussioner kring hur man tacklar problem kring avskogning och samtidigt tar hänsyn till lokalbefolkningens behov. Ambio-representanter är själva med och utvecklar Mexikos så kallade REDD-strategi.
U&We har förmedlat klimatkompensation genom trädplantering sedan 2006 och ser med glädje på när fler och fler människor, organisationer och företag vill slå ett slag för klimat, miljö och mot fattigdom genom att ansluta sig till oss klimatkompenserare. Det senaste exemplet såg vi på nyheterna idag, tulpaner som klimatkompenserats genom Vi-skogens Plan Vivo-projekt i Tanzania. Denna trend som vi ser är som tur är oberoende av hur klimatförhandlingarna går. Skuggan från misslyckandena i Köpenhamn, Cancun och nu Durban faller långt ifrån Scolel Té och Plan Vivo som oförtrutet växer sig starkare. Sandie fick tyvärr ingen klimatkompenserad tulpanbukett idag efter vårt seminarium, men det hade hon varit väl värd.
Facebook meddelar att man går över till att köra alla sina servrar på förnybar energi. Detta efter en lång kampanj som Greepeace drivit mot Facebook. Nu går man i stället in i ett samarbete med Greenpeace. Google har sedan tidigare tagit detta steg att använda förnybart.
Media tar inte ansvar för klimatfrågan. Genom att tiga om vad vetenskapen kommit fram till kommer allmänheten att tro att det inte är någon fara på taket. Eller fara i källaren kanske man ska säga för det är där översvämningsrisken är störst.
Johan Rockström och László Szombatfalvy tar i DN upp medias roll när det gäller opinionsbildning omkring klimatfrågorna. När media tiger kan politikerna ligga lågt. Det har varit pinsamt få artiklar inför Durban. Det har inte skrivits och sagt särskilt mycket omkring det faktum att utsläppen i Sverige och världen ökar i högre takt än de scenarios som använts. Det är intressant att studera övermenyerna i de svenska stora dagstidningarnas nättidningar, de rubriker som man klickar på för att komma in på specialområden. Dessa rubriker ger en uppfattning om vad man tror folk vill läsa. Här finns utöver ledare, opinion, debatt osv, motor, resor, mat & vin och livsstil, sudoku, men inget om miljö. Själv vet jag aldrig var jag ska hitta en artikel om klimat. Engelska The Guardian däremot har en rubrik ’Environment’ där man samlar varje dags skörd av artiklar om miljö. Den har även en blog om miljön. Men det är naturligtvis precis vad man ska förvänta sig av en kvalitetstidning!
Ja, då blev det en överenskommelse till sist efter långa nattmanglingar på övertid, men det satt hårt åt. Resultatet är fyllt med kompromisser för att de motspänstiga nationerna skulle kunna gå med. Kyotoprotokollet får en förlängning. Men det ställer inte större krav utöver det som undertecknade länder redan beslutat om som nationella mål. Ett avtal som binder alla länder från 2020 kompromissades fram med där finns inga utsläppsmål angivna. Och 2020 ligger långt fram. Den gröna klimatfonden beslutades också, den fond som ska spara skogarna från att huggas ner, men där återstår frågan hur den ska finansieras.
Enligt SvD säger miljöminister Lena Ek att värdarna använde en dialogteknik hämtad från de sydafrikanska byråden, vilken gett resultat. Indaba kallas tekniken som betyder möte eller samling.
Det talas i klimatsammanhang om ”decoupling”, dvs att ekonomin växer utan att utsläppen gör det. En annan decoupling kan vi nu konstatera. Det är att det politiska klimatbeslutet på intet sätt kopplar till den vetenskapliga realiteten. Klimatvetenskapens varningar har inte fått genomslag. Durbanpaketet, som det kallas, kommer inte att göra att temperaturhöjningen på jorden hålls inom plus två grader.
Inför nationers oförmåga att inom FN-systemet fatta de nödvändiga besluten för jordens framtid kan andra träda fram? Kan näringslivet driva på? Kommer EU att bli ett föredöme? Kan enskilda stater, deltstater, städer och kommuner sätta egna nödvändiga mål? Kommer politiska partier att fånga upp medborgarnas oro? Ett önskescenario är, eftersom FN inte klarar vår framtid, att insikten nu sprids att alla på alla nivåer måste vara med att ta ansvar.
I morgon bitti får vi veta om det har blivit en förlängning av Kyotoprotokollet eller ej. Och om det kommer att finnas en färdplan med ett årtal för ett bindande avtal. Det verkar som att Ryssland, USA och Kina gör allt för att förhala ett beslut. Det är mycket som står på spel… Blir konferensen en flop?
Efter åratal av utsläppsrätter och tråkiga certifikat finns det äntligen ett enkelt och snyggt sätt att ge bort klimatkompensation. Det nystartade företaget Rippleactions har tagit fram ett snyggt designat gåvokort med utbildande och uppseendeväckande design, lagom till julhandelns slutskede.
Klimatförhandlingarna i Durban går mot sitt slutskede. Nu samlas ledande ministrar från 130 länder för att se om det går att komma överens. Mycket pekar mot att det bästa man kan hoppas på är att någon form av överenskommelse om åtaganden att minska utsläppen från 2020, men utan bindande åtaganden. Det verkar vara ett ”chicken race”, där ingen för tidigt vill säga vad man är villig att gå med på. EU, afrikanska stater, Brasilien och Indien trycker på. Deras inställning är att förlänga Kyotoavtalet. USAs inställning är avgörande. Kina gör inga medgivanden om inte USA gör det. USA verkar också vilja riva upp den gröna fond man enades om i Köpenhamn. Detta vore extremt olyckligt, eftersom det ändå vore ett litet ljus i mörkret att man enas om en form att skydda massavverkningar av världens skogar.
Det ser med andra ord inte ut att vara mycket att hoppas på. Det betyder att de vetenskapliga realiteterna inte får gehör. Vetenskapsmännens och -kvinnornas varning att vi är på väg mot en 3,5 – 4 graders höjning av temperaturen klingar ohörd. Stefan Henningsson, klimatexpert på WWF: ”En utveckling med skenande koldioxidutsläpp är katastrof både för människor och ekosystem – nu måste regeringarna ta ansvar”.
Förra veckan pratades det mycket om mat – i bloggar, i dagstidningar och på tv. Och nu menar jag inte i matlagningsprogram eller för lansering av nya kokböcker inför julen. Nej, diskussionen handlar om vår köttkonsumtion. Om att äta eller inte äta kött eller att helt enkelt äta ”lagom” med kött. ”Lagom” är enligt australiensisk forskning ungefär tio salamiskivor (80-85 gram var tredje dag) om dagen, om klimatutsläppen från köttproduktion ska stabiliseras till år 2050. I söndags gav LRF med en debattartikel i SvD ett annat perspektiv. Enligt LRF är ”köttfria måndagar inte lösningen på klimatfrågan”. I stället ska vi satsa på kött producerat i Sverige, eftersom svensk kött enligt Helena Jonsson är bland det mest klimatsmarta i världen. På Agenda i SVT gavs ännu ett annat perspektiv på hur vi kan äta. Där diskuterades menyer i form av syrsor och larver som en alternativ lösning på världens matbrist. När sju miljarder människor ska ha mat på bordet kanske köttfärslimpan måste drygas ut med proteinrika insekter? Enligt Marcel Dicke motsvarar ett kilo insekter ungefär tio varmkorvar eller sex Big Mac.
Ett annat alternativ, som personligen känns lite mer lockande än att äta insekter, är att sluta äta kött som en häst och i stället börja äta som en gorilla…
Ecologistic Award 2011 går till Sveriges första och hittills enda klimatneutrala destination, Sigtuna. Ett samarbete mellan hotell- och konferensanläggningarna, Stockholm Arlanda Airport och Destination Sigtuna. Sedan 2009 har de arbetat tillsammans för att skapa en hållbar utveckling i destinationen, men redan innan dess arbetade flertalet hotellanläggningar, var för sig, med miljö- och hållbarhetsfrågor.
Juryn för Ecologistic Award skriver bland annat i sin prismotivering att pristagarna uppfyller samtliga kriterier och att de med sitt samarbete har visat på ett nytänkande inom miljöområdet. Trots att de är konkurrenter har de genom sin samverkan fokuserat på miljöförbättringar och tillsammans nått goda resultat.
I år arrangeras också för första gången Gröna November då destinationen uppmärksammar sitt miljöarbete lite extra. Sigtunastiftelsen kör t.ex Meat free Thursday under november. Som en del av Gröna November planterar de 1000 träd i Moçambique och Uganda. Vi är stolta och glada över att vara samarbetspartner med Destination Sigtuna.
År 1994, alltså långt innan Kyotoprotkollet kom till, började forskare från Edinburgh och Mexiko skissa på hur man på bästa sätt skulle kunna involvera fattiga småbrukare i betalningar för ekosystemtjänster. Man drog därmed igång ett projekt i Chiapas, Mexiko (projektet heter Scolel Té) som idag är det äldsta av sitt slag där småbrukare får betalt för de träd de planterar och sköter om. Träd som i sin tur ger klimatnytta, förbättrad biologisk mångfald, ger minskad erosion etc.
