U&W [you and we] Blogg

Idag känns jobbet vi gör på U&W extra viktigt. Kontoret har nämligen haft besök av indianhövdingen Almir från Amazonas. Almir berättar hur man arbetar för att skydda regnskogen och att man genom klimatkompensation försöker hitta försörjningsmöjligheter för indianstammen Suruí.

Stammens område, som gränsar till Bolivias vildmark, har utstått ett hårt exploateringstryck sedan 60-talet. Landets ekonomiska utveckling har byggt på kortsiktiga intressen med förödande resultat för Amazonas skogar. Men Suruí-stammen försöker vända utvecklingen. Det sker genom att kombinera stammens uråldriga traditioner med den senaste tekniken. Sedan 2007 arbetar Suruí-stammen nämligen med Google Earth och kan genom mobiltelefoner och GPS-teknik kontrollera och dokumentera sin mark. Informationen laddas direkt upp till Google Earth och ger en exakt bild av vad som pågår. Almir berättar att det även har gett stora möjligheter att kommunicera indianstammens 50-åriga plan för ett hållbart skogsbruk där skogens värde är centralt.

Hela Almirs person visar en blandning av tradition och teknik. Idag, under sitt Stockholmsbesök är han klädd i tre lager tröjor. På huvudet sitter en krans av fjädrar och i knät håller han sin MacBook Air.

Precis som vi på U&W framhäver när vi pratar om våra trädplanteringsprojekt, menar Almir att klimathotet är ett problem som måste respekteras och att bevarandet av regnskog har en viktig roll för att bibehålla balansen. Det har att göra med att en femtedel av de globala utsläppen härrör från avskogning där högst tryck är på jordens regnskogar, liksom Amazonas.

Nu har stammen tagit initiativ till att använda skogen i klimatkompensationsprojekt. En certifieringsprocess och validering pågår och resultatet gör att stammen kan sälja utsläppskrediter för både bevarande av regnskog (inom ramen för REDD) och för återplantering av redan skövlad mark.

- Vi ber inte om tjänster eller bistånd, vi erbjuder en service till marknaden, säger Almir.

Inkomsten från kompensationen går till en gemensam fond som sedan läggs på hållbarhetssatsningar för stammen.

Att höra Almirs berättelse gör idén med klimatkompensations ännu mer verklig. Det står klart att kunder som väljer att klimatkompensera inte bara bidrar till en koldioxidbindning utan, som Suruí-folkets berättelse visar, framförallt ger förbättrade möjligheter för människorna att fortsätta leva i en långsiktig relation med naturen. U&W tackar för besöket och ser fram emot att inspireras av fortsatta diskussioner!

Vi har tidigare bloggat om tillväxtfrågan. Här och här och här. För ett par veckor sedan slängde  tre forskare från Uppsala universitet, Globala energisystem, bensin på brasan genom en artikel i DN där man hävdar att regeringen har fel som säger att vi har frikopplat klimatutsläpp och ekonomisk tillväxt, något som statsministern och miljöministern gärna vill framhålla med stöd av officiella siffror. Det som de säger är att vi ökat tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat med 10 % sedan 1990. Nu menar forskarna att det inte stämmer eftersom i utsläppen inte inräknas den konsumtion i form av varor som importeras och som orsakat utsläpp i andra länder. Det blir alltså kreativ klimatbokföring att flytta ut produktion ur Sverige, eftersom då någon annan får ta hand om utsläppen. Tvärtom, säger forskarna, har utsläppen ökat med 20 % om denna konsumtion räknas in. Därmed kan Sverige inte klappa sig för bröstet (om ett land kan göra det). Debatten fortsätter och frågan är om vi kan ha en ekonomisk tillväxt och samtidigt klara miljön och ha den energi som en fortsatt tillväxt kräver.  En nyansering av frågan om ekonomiskt tillväxt är att diskutera innehållet i tillväxten och att det ska vara miljö- och klimatsmart tillväxt. I P1 i morse diskuterades Per Bolund, mp, och Roger Tiefensee, cp, detta och var överens om att tillväxt behövs för att vi inte ska få sociala problem med bla arbetslöshet. Men om man tittar i årets budget är det inte så mycket som illustrerar att denna insikt har trängt igenom. Skatteväxling har talats om i många år, men vi ser inte så mycket av det. Så det är nog en bra bit kvar innan vi får en politik som inte har ekonomisk tillväxt som utgångspunkt, utan, precis som nu sker i allt fler företag, man balanserar ekonomiskt resultat med också socialt och miljömässigt resultat, sk triple bottom line. Alltså en ny definition på BNP.

Fackförbund har en viktig roll att driva opinion och att vara en förebild för sina medlemmar. Att visa handlingskraft när det gäller klimatförändringar kan man därför tycka vara ett naturligt steg att ta? Än är det dock endast ett fåtal fackförbund som har mätt upp sin egen klimatpåverkan och tar direkt ansvar för den. SKTF var tidigt ute med att klimatkompensera sina resor genom ZeroMission och att bli en Fair Union där man lever som man lär. Att förbundet nu bytt namn till Vision kan man tycka pekar på att man vill vara en organisation i framkant!

Naturvetarna har tagit steget längre och är först ut att göra ett klimatbokslut för sin årliga påverkan. I det ingår såväl tjänsteresor som förbrukning av el, värme och papper inklusive medlemstidningen ”Naturvetare”. Genom ZeroMissions trädplanteringsprojekt kommer nu fackförbundet att klimatkompensera hela sin påverkan. Naturvetarnas ordförande, Madelen Nilson tar sina medlemmar på allvar och resonerar i ett pressmeddelande att ”beslutet sänder en stark signal om vilken riktning vi som samhälle måste välja om vi ska få en positiv utveckling framåt”.

Jag är själv medlem i Naturvetarna och känner mig stolt över mitt förbunds satsning. Organisationer som visar framfötterna är viktiga. Förhoppningsvis ser vi fler fackförbund låta sig inspireras och ta ställning.

Nu har debatten om en ny slags tillväxt, som mest förts på internet och bloggar, flyttat in i stormedia. Det började med Anders Wijkman artikel i DN 24 aug där han menar att tillväxt är kopplad till resurser från naturen såsom fossil energi och metaller. Vi kommer inte att kunna ha fortsatt tillväxt när resurserna sinar och priserna på fossil energi stiger. Den ekonomiska krisen med ökad skuldsättning är ett tecken på ett ohållbart ekonomiskt system. Vi måste snabbt övergå till förnybar energi om tillväxt ska vara möjlig.
Till detta replikerade Martin Ådal, från tankesmedjan Fores, ett par dagar senare att det inte är högre oljepriser som leder till finanskris, att prisökningen är efterfrågestyrd och inte beror på minskat utbud. Han säger vidare att Wijkman resonerar som oljelobbyn, att höga energipriser leder till kris i ekonomin, vilket leder till slutsatsen att man ska undvika förnybar energi eftersom den är ännu dyrare. För Ådal finns inget samband mellan finanskris och oljepriser.
Men Wijkman kom igen i DN 6 september under rubriken ”Verkligheten kommer snart i kapp Martin Ådal”. Där menar Wijkman att Ådal vägrar att debattera behovet av en ny ekonomisk modell, vilket inte behövdes när oljan flödade och var billig. Hans slutsats är att vår tillväxtmodell måste omprövas av klimatskäl såväl som av resursskäl.
Nu väntar vi på Ådals svar och att också andra ger sig in i debatten! Den är efterlängtad. Allt fler undrar över hur vi ska kunna fortsätta som vi gör och hur ökad tillväxt, som egentligen stavas mer konsumtion, ska vara möjlig.

En rapport från Carbon Disclosure Project visar att det finns stora klimatvinster att hämta genom att övergå till molndrift, i stället för att ha egna serverlösningar för it-verksamheten. Elnotan för det egna serverrummet försvinner. Egna servrar utnyttjas sällan fullt utan har ledig kapacitet men drar ändå ström. I stället hyr man in sig och betalar för den tid man använder. Även för privatpersoner kan det innebära minskning av elnotan och därmed utsläpp.
Vi hjälper företag att på olika sätt att minska sin energianvändning och därmed minska sin klimatpåverkan. Då kan molndrift vara en av de åtgärder som också bör övervägas.

The interest in carbon offsetting, by preserving forests and planting trees is growing rapidly, not least because of the projects’ positive impact on the climate, the local environment and local populations’ social conditions. Today, our ZeroMission Forum was guested by the charismatic Kahlil Baker, the founder of  Taking Root, who during the seminar shared his experiences about the Plan Vivo project that they started from scratch in Nicaragua.

Kahlil Baker is from Canada and has many years of experience in forestry and reforestation project in both Costa Rica and Nicaragua. He strives to make sustainable forest management practices into a more central and integral part of sustainable development in developing countries.  The seminar was well visited, among all by Arvid Nordqvist who carbon offset all their coffee through this very Plan Vivo project.

During the seminar, Kahlil talked about the driving forces behind the project, what the conditions are like in Nicaragua and the effects it has on a global, regional and local scale.

Just as U&W, Kahlil is often asked about how much a single tree will sequester and what happens when that tree dies? With outstretched arms, sighing loudly he said, “the trees will die at some point, that’s nothing we’re trying to hide. Swedish forests for instance have been around since the ice age, even though individual trees have come and gone. The interesting thing is not what happens to the individual tree, but what happens to carbon sequestration in the whole area over time”.

By using Google Earth, Kahlil zoomed in on a single farmer’s plot in the Limay region. This farmer will plant trees, thin the area, use the trees for timber and fuel while replanting.  Then, zooming out again, displaying a larger area of Nicaragua’s landscape, he stressed: it’s what happens on this landscape level, the carbon sequestration in a region over time that is of interest.

Kahlil Baker together with staff from the coffee producing company Arvid Nordquist that offsets the company's total CO2 emissions with Taking Root

Sometimes it is hard to see the forest for the trees, however, when it comes to carbon sequestration, the larger picture is what it’s all about.

Thank you Kahlil for a wonderful presentation and an enjoyable visit!

Australien är inte känt för att ta lead i klimatfrågan. Initiativ som handlar om att byta ut glödlampor till energilampor är OK, medan införandet av en koldioxidskatt möter extremt hårt motstånd och blev tidigare premiärministern Kevin Rudds fall (som innan dess åtminstone hann skriva på Kyotoprotokollet).

Ett annat exempel är Australiens syn på klimatkompensation. För dem handlar klimatkompensation främst om att det är OK för gruvföretag att exploatera mark på ett ohållbart sätt så länge de återställer naturområden någon annanstans. Till skillnad från de svenska klimatkompenserande kunder som U&W samarbetar med, leder alltså inte denna form av klimatkompensation till den beteendeförändring eller en snabbare omställning som vi erfar här. Istället är det OK för företagen att fortsätter med ”business as usual”.

Nu har ytterligare ett snurrigt initiativ för att hantera klimatfrågan kommit fram. I tisdags den 21 juni skriver DI en artikel om att landet down under lanserar ett program där bönder eller investerare kan få utsläppsrätter om de visar nya sätt att minska landets klimatpåverkan. Ett förslag som nu granskas av myndigheterna handlar om att döda kameler. Australien huserar ca i miljon kameler i sitt ökenområde the outback som enligt initiativtagare Tim Moore på företaget Northwest Carbon, inte bara är ”klimatvidriga” då de i samband med sin idissling släpper ut metan, utan ”även förstör växtligheten och stör urinvånare”. Tanken går ut på att kamelerna ska skjutas från helikoptrar eller jeepar och skickas till slakteri och samtidigt som de tillgodoräknas som utsläppsrätter.

För ett land vars ekonomiska struktur, likt ett utvecklingsland, beror starkt på uttag av naturresurser och användning av fossila bränslen finns det betydligt bättre sätt att reducera sin klimatpåverkan på än att döda kameler. Det innebär dock en beteendeförändring och ett långsiktigare tänk som leder till omställning.

Men om man nu vill inkludera kameler i sitt tillvägagångssätt kan det göras det på betydligt fredligare sätt. U&W hjälper t.ex företag med ”Kamelanalyser” som handlar om att kartlägga företags strategiskt viktiga hållbarhetsfrågor som gör att de stärker sina affärer samtidigt som de bidrar till hållbar utveckling.  På så sätt kan företag ”sila kameler” istället för att döda dem. Visst låter det bättre?

Döda inte kamelerna- sila dem istället...

Vårens sista klimatsalong handlade om klimatkompensation och när och hur det ska användas. Mattias Goldman från Tricorona och jag själv var inledare. Vi protesterade båda emot uppfattningen att klimatkompensation används som grönmålning, dvs att man kan ta det lugnt och slippa vidta åtgärder på hemmaplan som minskar utsläppen. Tricorona och U&W [you&we] har därför gemensamt gjort en undersökning bland ett urval av kunderna som visar att hos de flesta ökar arbetet att minska utsläppen efter att man kompenserat i stället för att minska. Det är egentligen självklart, eftersom man vill slippa extrakostnaden för kompensation så snabbt som möjligt. Båda betonade vi att få och kanske inget företag kommer att kunna nollställa sina utsläpphelt även om man (felaktigt) kallar sig klimatneutrala. Därför kommer kompensation att vara en nödvändig ingrediens i klimatarbetet. Genom att satsa på projektbaserad kompensation hjälper man utvecklingen i utvecklingsländer och de bästa projekten har också socialt värde och miljönytta. Vi diskuterade också en ofta hörd tanke att man ska effektivisera först och kompensera det som blir kvar. Tvärtom, anser vi båda! Effektivisering tar lång tid och man blir aldrig klar, så på det viset bromsas ett rejält klimatansvar. Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen, var inbjuden men kunde inte komma. Mattias hade ändå en debatt med Svante genom att sätta upp ett foto av honom på en stol och på ett skickligt sätt ta upp både Svantes och sina argument. Jag avslutade med att peka på att de politiska målen med 80-90% reducering av utsläpp till 2050 kommer att innebära en spännande tid för näringslivet. Det kommer att bli stora omställningar, eftersom målet inte kan nås genom att bara spara och effektivisera. Det krävs tuffare tag!

I ett pressmeddelande skriver Öresundskraft att man kommer att betala  1 kr/kWh för småskaligt producerad solel i sina nät. Precis som andra elbolag pratar de om omställning, klimat och småskalighet. Men till skillnad från de tre stora, Vattenfall, EON och Fortum så går de före och genomför något som faktiskt leder till omställning och hjälper småskaliga solelslösningar! Bra jobbat Öresundskraft, hoppas ni får efterföljare snart.

Försöken att minska CO2-utsläppen från Värtaverket har varit lovande. Genom att elda importerade olivkärnor har andelen biobränsle i förbränningsprocessen ökat, vilket gjort att mindre mängd kol används. Nu vill Fortum och Stockholms Miljöförvaltning ta ett större steg och samtidigt engagera allmänheten i att göra Stockholm klimatsmartare. Andelen olivkärnor i energiförsörjningen ska utökas genom att inkludera oliver som konsumeras av allmänheten. I samband med medelhavsmatens stigande popularitet har importen av oliver med kärnor ökat med 125 % över en femårsperiod.
U&W [you&we] har fått uppdraget att föreslå ett insamlingssystem för olivkärnor. Troligast är att insamlingen kommer att ske genom att s.k. olivholkar som sätts upp intill de kommunala papperskorgarna. Stockholms sjundeklassare kommer att inbjudas att vara med och tävla om utformningen av holkarna. Restauranger kommer också att uppmanas att delta, vilket innebär att man vid diskning sorterar kärnorna för sig.Den årliga kvantiteten av olivkärnor som på det här viset ska insamlas räcker dock inte på långa vägar för att göra Värtaverket fossilfritt.

- I uppdraget ingår också att studera de långsiktiga förutsättningarna för en svensk olivodling, säger Ellinor Eke, VD hos U&W [you&we]. Den pågående globala temperaturhöjningen gör att nordgränsen för olivodling kommer att förskjutas långt norrut.

SLU har gjort beräkningar att det i Skåne och Gottland inom en 25-årsperiod kommer att finnas odlingsförutsättningar och båda områdena gynnas av den kalkhaltiga jorden. Eftersom det tar lång tid innan olivträd kan skördas kommer ett samarbete att inledas med staden Kalamaria i Grekland, där mark reserverats för plantering av ett 100 000 olivträd som sedan kommer att flyttas till Sverige, då temperaturen har nått en tjänlig nivå.