U&W [you and we] Blogg

Kafferesan med Arvid Nordquist tog åter vid och inleddes med ett kärt återbesök till kaffefarmen La Cumplida i norra Nicaragua. Det är här Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe av högsta kvalitet.

La Cumplida är ett riktigt paradis som innehåller så mycket mer än bara kaffe. Projektet andas miljömässig- och social hållbarhet och är unikt i sitt slag. Kan beskrivas som ett eget självförsörjande kretslopp. Kaffet odlas i skuggan av träd och i harmoni med naturen och hela farmen drivs på egenproducerad vattenkraft.

Under vårt besök pågår en febril aktivitet för att skörda kaffet, ett arbete som utförs av ca 1500 kaffeplockare varav ca 200 är fastanställda. Det är tydligt att ägarna till farmen, de två familjerna Poncon och Lagoya, bästa vänner sedan 40 år tillbaka, tar väl hand om sina anställda. Vi får exempelvis besöka ett omfattande bostadsprojekt utanför farmens gränser som de anställda familjerna har kunnat köpa in sig i genom microlån. Resterande del, ca 90 % av kostnaden, finansieras av en fond som UTZ-certifieringen gett upphov till och som Arvid Nordquist betalar en extra premie för. Genom Arvid Nordquist långsiktiga avtal med farmen har La Cumplida kunnat garanteras en långsiktig investering, en betydande faktor för att kunna möjliggöra bostadsprojektet. Resultatet är att de anställda getts möjlighet att äga sin egen bostad och har fått en bättre levnadsstandard med närhet till sjukvård och skola, även det något som familjerna Poncon och Lagoya har anlagt på området.

Under vårt besök har kaffeplockarnas barn sommarlov, men befinner sig trots det på ett ”summer camp” på farmens skola. Vi har blivit inbjudna på ett studiebesök som är väl förberett av både barnen och de sex lärarna. Vi möts av ett gäng glada leenden och barnen som stolt visar upp vad de lärt sig. Engelska, matte (som utförs på små minidatorer), traditionell dans, musik, fotboll och sport är några av ämnena som lärs ut och som vi får ta del av i form av uppträdanden och presentationer. De yngre barnen ser med beundran på och tittar nyfiket på oss besökare. Det är svårt att beskriva mötet med barnen i ord. De verkar glada och avslappnade.

Samtidigt arbetar deras föräldrar med att skörda kaffet och det i sig präglas av en hel apparatur och logistik. Vi får själva prova på att plocka kaffet med korgarna på magen. Marken är lerig och halkig. Vid fyratiden samlas alla plockare och kaffet tas om hand. Här krävs muskelkraft och samarbete. Med lastbilar fraktas kaffet till en närliggande anläggning där själva bönan separeras från fruktköttet och de dåliga bönorna rensas bort. Vi tackar makarna Osvaldo och Christine Lagoya för den fina upplevelsen och gästfriheten och åker dagen därpå vidare till Sébaco, nästa stora ”kaffehållplats” där bönorna soltorkas, kvalitetstestas, sorteras och packas. I och med det har vi fått följa kaffet från dess början.

Jag och Mårten, som båda bor nära Arvid Nordquists rosteri i Solna, kommer med all säkerhet förknippa lukten av nyrostat kaffe med våra upplevelser från den här resan. Det natursköna La Cumplida och mötet med dess ägare, barnen, kaffeplockarna och de anställda på Sébaco. Och vårt besök hos Taking Root i San Juan de Limay där vi fått se hur klimatkompensationen genom trädplanteringsprojekten utvecklas med egna ögon och fått träffat småbrukarna på landsbygden som berättat sina historier. Nu är resan nästintill över och vi hoppas att vi har lyckats förmedla våra intryck även om inget kan ersätta ett eget besök. Låt er gärna inspireras genom våra bilder på U&Wes Facebooksida, kanske till en kopp kaffe?

Tack Arvid Nordquist för en fantastiskt arrangerad resa.

//Johanna

Det har varit en händelserik dag för San Juan de Limay, då samhället gästats av ytterligare 14 svenskar. Arvid Nordquists kunder bestående av vendingföretag som Beans, Job meal, Mat på jobbet och Smiling faces med flera, kom nämligen på besök. Genom att ha presterat väl i en säljtävling har deltagarna vunnit en resa till landet där allt Arvid Nordquists kaffe klimatkompenseras.

Kahlil Baker på Taking Root och vi på U&We tog emot gästerna på Taking Roots kontor. Förmiddagen inleddes med en introduktion och genomgång av trädplanteringsprojektet, följt av ett besök hos Plan Vivo-bonden Ernesto.

-Problematiken, berättar Kahlil Baker för besökarna, är att 17 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från avskogning, alltså mer än de globala transporterna tillsammans.

Här i Nicaragua beror avskogning främst på att man vill använda marken till bete och djurhållning. Människorna har inte verktyg och maskiner för att bruka sin jord, istället planterar man någon hektar med grödor och låter djuren beta på övrig mark. Det sätter ett ständigt tryck på marken och låter inga träd växa upp på nytt.

-Taking Root behövde utforma ett system som manövrerar människornas behov av avskogning. Träden behöver ses som en del av produktionen istället för något som är i vägen för den, menar han.

Kahlil och hans tekniska medarbetare Dave och Jean-Simon på Taking Root beskriver hur man med hjälp av GPS, satellitbilder och GIS (geografiska informationssystem) har skapat en databas och metod som hjälper till att planera logistiken, mäta kolbindningen samt att följa upp trädens tillväxt. Deras arbete är avancerat och högteknologiskt. Jag överhör en kommentar från en av deltagarna: ”Oj, det är lite mer jobb än att bara gå ut och plantera träd!”.

Det är dagens insikt. Att plantera ett träd i sig är lätt och kostar inte mer än ca 50 öre. Det som däremot kostar är allt arbete runt om, vilket Taking Root beskriver för oss med ord och bilder. Att säkerställa att trädet får stå kvar. Att man kan mäta och följa upp hur det växer och sköts. Att staket sätts upp och att plantskolor startas. Att nya träd av rätt art återplanteras om plantor har dött eller gallrats bort. Att bönderna får betalt för sitt arbete. All planering och logistik och allt som bidrar till en beteendeförändring hos bönderna som gör trädplanteringen LÅNGSIKTIG. Deras arbete är imponerande!

När presentationen är över åker vi och besöker Plan Vivo-bonden Ernesto.

Ernesto är en kortvuxen äldre man, med den typiska cowboyhatten på huvudet och en machete i handen.  Han berättar att han har åtta barn, men hans fru har gått bort.

Träden han planterat är endast åtta månader gamla och de snabbväxande arterna har redan hunnit bli över en meter höga, medan ädelträden som mahogny enbart nått några decimeters höjd.

- Om ett tag, berättar Ernesto, kommer jag att plantera lök under träden för att få en extra gröda i dess skugga.

Anledningen att han ville gå med i projektet var kort och koncist:

- Jag gillar träd och när Taking Root frågade om jag vill vara med sa jag ja”.

Ernesto är nog projektets mest fotograferade bonde då deltagarna ivrigt följer honom med sina kameror. När besöket är över tackar vi Ernesto och framförallt Taking Root som har tagit fantastiskt väl hand om oss sedan vi kom till San Jose de Limay. Ytterligare 14 besökare, svenska säljare och säljchefer åker vidare med personliga intryck om vad det klimatkompenserade kaffet innebär i praktiken.

Nu övergår vår fortsätta resa till Nicaraguas kafferegioner med Arvid Nordquist som vägledare. Sebilder på vår facebooksida.

//Johanna

Efter en lång dag ute i fält gjorde vi oss i ordning för att träffa kommunledningen. Klockan 6 träffade vi dem i kommunhuset som låg intill kyrkan i byn. Kahlil inledde mötet men lämnade snabbt över till mig och jag försökte på ett lättförklarligt sätt berätta vilka vi var och varför vi kommit till Limay. Jag betonade hur mycket vi imponerats av Taking Roots projekt och organisation under dessa dagar och att vill ser detta som ett långsiktigt samarbete och åtagande. Kommunföreträdarna tog sedan vid och berättade om hur viktigt Taking Roots projekt är i kommunen och att det sammanfaller väl med kommunens ambition och 10-årsplan som i hög grad går ut på att beskoga området och därmed skydda vattentäkterna som främst finns nordost om staden, och det är just där Taking Root valt att fokusera sina insatser. Ett sätt på vilket kommunen visar sin uppskattning för projektet är att Elvin, som leder Taking Roots arbete i Limay, fått en plats i kommunens miljögrupp. Genom Taking Roots projekt ser kommunen att småbrukare börjar se skogsbruk som ett fullgott alternativ i jämförelse med annan användning av marken. Tidigare var skog bara något som var i vägen för andra aktiviteter, boskapsuppfödning, odling av grödor etc. Kommunen vill nu hjälpa Taking Root att expandera och ett sätt att göra det är att kommunen utser en miljöperson i varje by som kan tala för och väcka intresse för Taking Root. Vice borgmästaren ville veta hur Taking Root avsåg arbeta med de som hade det sämst i kommunen och vilka andra aktiviteter förutom skogsplantering man ägnade sig åt. Elvin svarade att man installerar effektiva spisar och att man i enstaka fall byggt hus åt några som hade haft det riktigt dåligt ställt. Man har även skänkt kläder och dylikt vid olika tillfällen. Man har även sökt pengar från ett statligt organ för att skala upp planteringen från 200 – 300 manzanas. Efraim, en deltagande småbrukare, fick avsluta mötet. Han var väldigt nöjd med att få delta i projektet, så nöjd att han upplåtit en del av sin mark med god vattentillgång och bra jord för en plantskola. Jag och Johanna fick varsin litet hantverk kallad Gorda i present av Kahlil. Vi fick berättat för oss hela historien om hur Luxemburg en gång stöttat ett projekt som syftade till att dels få igång produktion av konsthantverk i Limay, dels visa vägen till Limay för fler turister. Mycket fina! Vi fick också äran att hälsa på personen som gjort dem, han jobbade som vakt i kommunhuset. Middagen tillsammans med kommunledningen avnjöts på vårt hotell i byn.

Middag med kommunledningen

David från Taking Root inledde dagen med att hålla ett föredrag om hur projektet dokumenteras och kontrolleras. Man har ett egenutvecklat databasprogram där all data matas in från projektet, ex. info om deltagande bönder, om de träd som planteras, hur de växer, vilka som har dött. En stor del av all information samlas in inför den årliga kontrollen, som i sin tur ligger till grund för årsrapporteringen till Plan Vivo som i sin tur dikterar hur många klimatkompensationscertifikat som ställs ut. I databasen aggregeras data från lägsta nivåerna, ex. ”plot” och ”parcel” till högre nivåer, ”producer” och ”project”. Det är mycket data som ska samlas in från fältet. Tidigare var detta data som samlades in manuellt ute på fält, informaion som man sedan fick transkribera och föra in i datorn hemma på kontoret. I år har man Android-tablets som teknikerna för in data i direkt. På kontoret trycker teknikern på en synkroniseringsknapp och då hamnar all data på en server i Kanada.

Elvin berättar om installation av effektiva spisar

Sedan gick vi rakt över gatan till en familj där Taking Root har installerat en effektiv spis. Vi fick höra av Elvin hur spisarna tillverkas och vilken effekt de har. Ofta står det något och kokar på spisen mest hela dagen och med en konventionell spis går det åt mängder med ved eller annat bränsle. Frun i familjen kunde bekräfta att hon numer använde mindre än halva mängden ved jämfört med den gamla spisen. I början var det svårt att få människor att vilja byta spis, men nu när alla märkt att det innebär en så stor förbättring står många på tur. Inomhusmiljön förbättras radikalt, vilket främst gynnar kvinnor och barn som vistas inne en stor del av dagen, och mängden ved som släpas hem reduceras vilket männen uppskattar. Taking Root har inte brytt sig om att försöka beräkna och certifiera klimatnyttan av spisarna. Detta skulle kräva projektutveckling och användandet av ännu en standard utöver Plan Vivo, samt fler revisionsteam, rapportering och kontroller som innebär mycket administration.

Sedan var det dags för besök hos en av småbrukarna, Marcial Rodriguez Gonzalez, som gick med i projektet det första planteringsåret 2010. Faktum är att det var på den farmen Kahlil såg det första Plan Vivo-trädet planteras. Denna gång var resan väldigt lång och det tog minst en timme för Elvins stackars bil att ta sig genom flodfåror och annat. Tydligen hade vägen varit bättre förut men drabbats hårt av de senaste översvämmningarna. Väl framme fick vi träffa Marcial och hans familj. Vi visades runt farmen och tittade på olika trädarter och fick bekräftat än en gång hur glad småbrukarna är över att vara en del av projektet. Han deltog med ca. 2 hektar i projektet och hade tidigt hakat på eftersom han tycker att trädplantering är så bra samt att han uppskattade att få ett staket runt sina ägor. Många bönder går med i projektet bara på grund av staketen och är villiga att upplåta sin mark i 10 år eftersom marken blir mycket mer värd med staket. Även dessa träd som planterades för snart 2 år sedan är för små för att man ska ha upplevt den fulla bredd av ekosystemtjänster som de i inom kort kommer ge. Vi gav honom en sekatör vilket var mycket uppskattat. Vi kunde se att många träd skadats av macheten som han gick och viftade med, och Kahlil visade nu hur han med sekatören nu kan beskära träden på ett bättre och mer precist sätt.

Marciel berättar om sin plantering och sina framtidsplaner

David och Kahlil visade till sist hur man kontrollerar projektet på en s.k. ”sample plot”. Kahlil drog ut ett uppmätt rep på 7 meter och gick runt i en cirkel och tittade på vilka träd föll inom radien. Trädens omkrets och höjd mättes samt överlevnad och beskärning. Medan Kahlil mätte stod David bredvid och skrev in data direkt i sin lilla ”tablet”. I normalfallet är det den enskilde teknikern som gör detta jobb. Vi fick en särskild demonstration i hur det lilla verktyget för att mäta trädens höjd fungerar. Detta gjordes dock på ett intilliggande stort träd som inte ingår i projektet.

Johanna, Kahlil och David mäter en Leucaena

Dagen var händelserik och slutade inte här. Resten kommer i nästa inlägg. //Mårten

”Tar du ditt kaffe svart? Eller grönt.” Vid det här laget kanske en bekant paroll för de flesta? Så lyder nämligen rubriken för Arvid Nordquists stora klimatsatsning som gjort Classic kaffe till det första klimatkompenserade varumärket i kaffehyllan, men även till det första klimatkompenserade livsmedlet i hela dagligvaruhandeln. I praktiken innebär satsningen att kaffets klimatpåverkan, från odling till butik, med U&We’s inblandning har beräknats och kompenserats genom omfattande trädplantering i Nicaragua. Samtidigt arbetar Arvid Nordquist hårt med att bl.a. öka andelen certifierat kaffe som bidrar till både bättre förhållanden för kaffeproducenterna och mindre belastning på miljön.

I veckan åker två av oss, Mårten Lind och jag, Johanna Grant, tillsammans med en delegation från Arvid Nordquist till Limay-regionen i Nicaragua för att besöka projekten och den lokala organisationen Taking Root. I en närliggande region kommer vi även besöka de kaffeproducerande bönderna som ligger bakom Arvid Nordquist bästa ”single estate”-kaffe.

Innan det bär av, tänkte jag sätta vår resa i ett större sammanhang. Läste nyligen Malin Sahlins kolumn på Supermiljöbloggen som ger en tydlig bild av hur den svenska skogen står sig i ljuset av skogens roll för klimathotet och generering av oumbärliga ekosystemtjänster. Sammanfattningsvis menar Malin ”det har aldrig funnits så många träd i Sverige som det gör idag. Riktig skog är det lite sämre ställt med”.

I de tropiska skogarna är läget det motsatta. I en forskningsrapport av Pan et al, 2011, som i somras väckte uppståndelse i Science, har man sedan 1990 mätt skogarnas årliga upptag av koldioxid och kan konstatera att det totala upptaget har hållit sig intakt, däremot finns stora skillnader i de olika sänkornas storlekar.

Kortfattat visar analyserna att kolsänkan i de tempererade skogarna ökade 17 % under 2007-2009-talet i jämförelse med 1990-1999, medan koldioxidupptaget i de tropiska skogarna, som tillsammans utgör ca 70 % av skogens globala bruttokolsänka, minskade med 23 % under samma period. Satt i ett mer begripligt sammanhang motsvarar det ca 40 % av de globala utsläppen från förbränning av fossila bränslen! Orsaken är främst kopplad till en kraftig avskogning till förmån för jordbruksland, bete och virke. Det, menar forskarna, gör de tropiska skogar nästintill neutrala vad gäller upptag av koldioxid.

Det är därför återplantering och bevaring av skog (REDD+) är så viktigt. I väntan på att framsteg skall tas på den internationella politiska arenan, gläds vi över att få arbeta med ambitiösa kunder som liksom Arvid Nordquist m.fl. går före och genom klimatkompensation tar direkt ansvar, inte bara för sin egen utan även för sina underleverantörers påverkan.

Under besöket i Nicaragua ser vi fram emot personliga möten med småbrukarna och att med egna ögon få erfara vad Arvid Nordquists klimatsatsning bidrar till. I vår blogg och sociala medier hoppas vi kunna dela med oss av våra upplevelser, så håll utkik och välkomna att hänga med!

//Johanna

År 1994, alltså långt innan Kyotoprotkollet kom till, började forskare från Edinburgh och  Mexiko skissa på hur man på bästa sätt skulle kunna involvera fattiga småbrukare i betalningar för ekosystemtjänster. Man drog därmed igång ett projekt i Chiapas, Mexiko (projektet heter Scolel Té) som idag är det äldsta av sitt slag där småbrukare får betalt för de träd de planterar och sköter om. Träd som i sin tur ger klimatnytta, förbättrad biologisk mångfald, ger minskad erosion etc.

Idag hade vi besök av Sandie Fournier från miljöorganisationen Ambio som idag driver projektet. Vi och våra kunder fick höra hur projektet fungerar, hur det har utvecklats fram till idag och vilka planer som finns för framtiden. Den direkta nyttan av projektet är väsentlig för klimatet, miljön och inte minst ekonomiskt för de småbrukare som deltar. Projektet når ut till de allra mest marginaliserade småbrukarna som ofta inte har någon inkomst alls utan som lever direkt av det jordbruket ger, och som iom projektet kan tjäna några hundralappar per år genom sin trädplantering. Den indirekta nyttan är också påtaglig. Många organisationer har efterapat Ambio och startat egna Plan Vivo-projekt. Idag finns 17 st i lika många länder och i olika stadier av utveckling. Ambio och Plan Vivo är också en inspiration för regeringar runtom i världen och i diskussioner kring hur man tacklar problem kring avskogning och samtidigt tar hänsyn till lokalbefolkningens behov. Ambio-representanter är själva med och utvecklar Mexikos så kallade REDD-strategi.

U&We har förmedlat klimatkompensation genom trädplantering sedan 2006 och ser med glädje på när fler och fler människor, organisationer och företag vill slå ett slag för klimat, miljö och mot fattigdom genom att ansluta sig till oss klimatkompenserare. Det senaste exemplet såg vi på nyheterna idag, tulpaner som klimatkompenserats genom Vi-skogens Plan Vivo-projekt i Tanzania. Denna trend som vi ser är som tur är oberoende av hur klimatförhandlingarna går. Skuggan från misslyckandena i Köpenhamn, Cancun och nu Durban faller långt ifrån Scolel Té och Plan Vivo som oförtrutet växer sig starkare. Sandie fick tyvärr ingen klimatkompenserad tulpanbukett idag efter vårt seminarium, men det hade hon varit väl värd.

/Mårten

Efter åratal av utsläppsrätter och tråkiga certifikat finns det äntligen ett enkelt och snyggt sätt att ge bort klimatkompensation. Det nystartade företaget Rippleactions har tagit fram ett snyggt designat gåvokort med utbildande och uppseendeväckande design, lagom till julhandelns slutskede.

Läs mer på ZeroMission

Ecologistic Award 2011 går till Sveriges första och hittills enda klimatneutrala destination, Sigtuna. Ett samarbete mellan hotell- och konferensanläggningarna, Stockholm Arlanda Airport och Destination Sigtuna. Sedan 2009 har de arbetat tillsammans för att skapa en hållbar utveckling i destinationen, men redan innan dess arbetade flertalet hotellanläggningar, var för sig, med miljö- och hållbarhetsfrågor.

Juryn för Ecologistic Award skriver bland annat i sin prismotivering att pristagarna uppfyller samtliga kriterier och att de med sitt samarbete har visat på ett nytänkande inom miljöområdet. Trots att de är konkurrenter har de genom sin samverkan fokuserat på miljöförbättringar och tillsammans nått goda resultat.

I år arrangeras också för första gången Gröna November då destinationen uppmärksammar sitt miljöarbete lite extra. Sigtunastiftelsen kör t.ex Meat free Thursday under november. Som en del av Gröna November planterar de 1000 träd i Moçambique och Uganda. Vi är stolta och glada över att vara samarbetspartner med Destination Sigtuna.

Läget är betydligt kärvare än vad vi har trott! På onsdagens seminarium där regeringen startade arbetet med sin ”Färdplan 2050″ presenterade Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre fem avgörande vetenskapliga rön. De fem rönen kom alla under året och de pekar på att läget för planeten och oss (vi är tyvärr inte undantagna) är mer akut och mer oroande än vad tidigare har trott.

Forskningsrönen är följande:

1. Konsekvenserna av koldioxid i atmosfären kvarstår inte i 150 år utan i 1.000 år och vi är redan intecknade för 2 grader (Susan Solomon, UN IPCC). Forskningen har tidigare visat att vi inte bör överskrida 1,5 grad för inte få för svåra klimatförändringar (red:s anm). Vidare förmedlar Solomon att hav, växter och mark har buffrat mycket mer koldioxid och värme än vad vi tidigare har förstått. Hälften av utsläppen har tagits upp av ekosystemen och 90 procent av värmen har tagits upp av haven. Denna resiliens som ekosystemen har haft, börjar ge vika (Susan Solomon, WG1, UN IPCC, Open Science Conference of the World ClimateResearch Program (WCRP) in Denver, Colorado, 24-28 October 2011).

2. Samlade forskare vid Nobelsymposiet i juni 2010 slog fast att mänskligheten har slagit i planetens gränser. Och det gäller inte bara klimatet utan även flera av de åtta andra stora globala miljöhoten. Har vi nått en absolut mättnadspunkt kan globala fördelningspolitiska åtgärder komma att krävas, konstaterar forskarna.

3. År 2010 släppte vi ut mer koldioxid än någonsin, 500 miljoner ton CO2, samtidigt som IPCCs rapport 2007 slog fast att vi måste globalt minska utsläppen senast år 2015 för att ha en 70 procents chans att klara 2 grader. Globalt måste vi sedan minska 6 procent varje år från 2015. Alltså fyra år kvar och vi fortsätter att öka, istället för att bromsa och påbörja arbetet med en minskning.

4. För första gången har forskare observerat ozonhål över Arktis. Förmodligen beroende på våra gamla synder på 80-talet och att den globala uppvärmningen av atmosfären har låst stratosfären som då blivit kallare. Sedan tidigare har forskare visat att det finns risk att vi förlorar sommarisen i Arktis och det i sig innebär en grads höjning av den globala bara utav att vi förlorar den reflektion av värme som isen innebär.

5. 90 procent av världens korallrev riskerar gå över en tröskeleffekt innan år 2050 på grund av de samlade effekterna av klimatförändringar, övergödning och utfiskning (Reefs at risk, feb 2011, WRI)

Situationen förvärras med andra ord snabbare än vad någon hade kunnat tro. Men trots att det är tuffa utsikter är det inte omöjligt att göra något. Johan Rockström betonar vikten av att gå före när fyra miljarder fattiga snabbt rör sig mot en miniminivå av välfärd och en snabbt växande medelklass som konsumerar allt mer. Det räcker inte med att minska Sveriges utsläpp med 20 procent utan det måste ske med 120 procent. Allt kan givetvis inte ske i Sverige utan en del svenska åtgärder måste även ske utanför Sverige.

Vi måste:

A. Ställa om världens energisystem. Ingenting visar att det är omöjligt att göra det här och nu.

B. Göra vår matproduktion till en sänka istället för utsläppskälla. Allt tyder på att det är realistiskt.

C. Få snabbare och bättre information om miljöutvecklingen och om dess risker. Här inrättas ESSI, Earth System Sustainability Initiative, för att bidra till detta.

Lösningen är med andra ord inte enkel men möjlig: 100% förnybar energi, ett helt annat jordbruk t.ex. med agroforestry som inspiration och plantera träd! (red:s anm)

Se Johan Rockströms föredrag: 5 vetenskapliga chocker

//Peter

Det är höstlov och ganska tomt  och trist på kontoret. Tröstar mig med en kopp kaffe. Har svårt att sluta tänka på Korrespondenterna i förra veckan som målade upp en väldigt dyster bild av hur svårt många kaffeodlande bönder har det samt hur kaffet påverkas av klimatförändringen som innebär stigande temperaturer, skadeangrepp och annat. Det var inte så att jag blev överraskad. Vi har jobbat mycket med analyser av kaffeodling, inte minst för Classic under det senaste året. Det var nog bara så att när man fick se hur människor far illa i rörliga bilder så blev det mer påtagligt än att läsa om det i en rapport. Det verkar faktiskt vara så att kaffet som vi känner det är starkt hotat.

Odling av kaffeplantor i anslutning till Classics klimatkompensationsprojekt i Limay, Nicaragua - Property of Taking Root / EnRacine. Reproduced with permission

Vad gör då branschen? Löfbergs gjorde igår ett tufft utspel i Miljöaktuellt om att allt kaffe ska vara certifierat om fem år, vilket känns väldigt spännande. Classic har bland annat som mål att öka andelen certifierat kaffe och har börjat klimatdeklarera och klimatkompensera hela sitt sortiment för att driva på miljöarbetet. Analysen visar att nästan 80% av klimatbelastningen ligger i odlingsledet, mycket på grund av konstgödselanvändningen vid konventionell odling. Kimatkompensationen sker i Nicaragua i en region där man också tar en del av sitt allra bästa ”single estate”-kaffe. Starbucks ser att klimatförändringen hotar hela deras värdekedja och uppvaktar nu USA:s kongressledamöter och andra makthavare för att göra något åt problemet. Allt detta är positivt, men det är svårt för de producerande bolagen att driva detta om inte också konsumenterna drar sitt strå till stacken och ex. visar på bättre miljöengagemang och betalningsvilja.

Vad kan man då göra konkret som konsument? Själv dricker jag olika kaffesorter men det ska vara certifierat. Just idag dricker jag ett kaffe från Sackeus som är ekologiskt och rättvisemärkt, Eguale mörkrostade hela bönor. Gör det någon skillnad då kan man fråga sig. Ja, certifierat kaffe är bra miljömässigt, socialt och ekonomiskt. I en ny studie från COSA där man undersökte skillnaden mellan konventionella och certifierade farmer runtom i världen visade det sig framför allt att certifierade farmer ger bättre hälsa, säkerhet och ekonomi. Vad kan man göra mer? Det man kan börja mer är att dricka färre och dyrare koppar kaffe. I Korrespondenterna häromdagen reflekterade Johan & Nyströms Johan Ekfeldt kring huruvida kaffe är ett ”drivmedel eller njutningsmedel”. Kanske har vi som Johan säger gått alldeles för långt mot det tidigare. Vi svenskar dricker nästan mest kaffe i världen och har därför ett särskilt ansvar, och mycket av det gemene man dricker är säkerligen inte någon smakupplevelse. Kanske blir det en naturlig följd av stigande priser, men varför inte föregå den utvecklingen och bestämma sig för att ex. dricka ett par riktig goda, dyra och hållbara koppar kaffe om dagen istället för att bälga i sig sunkkaffe i syfte att ta udden av abstinensbesvären. Vad och hur mycket dricker du?