U&W [you and we] Blogg

Haven är i sämre skick än vad man tidigare har trott. En ny rapport varnar för att haven riskerar att hamna i en fas där utrotning av marina arter saknar motstycke i mänskligheten historia. Sammanfattningsvis menar man att överfiske, föroreningar och klimatförändring samverkar på ett sätt som man tidigare inte känt till.

Sammankallande för panelen, som består av experter från flera discipliner, var International Programme on the State of the Ocean (IPSO).

Rapporten kommer senare i veckan men resultaten är chockerande säger Alex Rogers, IPSO: s vetenskapliga direktör och professor i naturvårdsbiologi vid Oxford Universitet. ”När vi undersökte den kumulativa effekten av hur människan påverkar haven, blev konsekvenserna mycket värre än vad vi var för sig hade insett.”

Rapporten kommer att presenteras i FNs högkvarter i New York under veckan, när delegaterna diskuterar reformering av haven. Långsiktigt, måste utsläppen av växthusgaser minska och IPSO´s omedelbara rekommendationer inkluderar:

Stoppa exploatering av fisket, med särskild tonvikt på öppet hav där det för närvarande inte finns någon effektiv reglering.

Kartläggning och därefter minska utsläpp av förorenande ämnen, inklusive plast, jordbruks-gödselmedel och mänskligt avfall

Koldioxidnivåerna är nu så höga att olika sätt att dra ut gasen ut i atmosfären måste utredas snarast – men inte med hjälp av tekniker, såsom järn gödsling, som leder till mer CO2 kommer ut i haven.

”Vi måste minska våra CO2 utsläpp till noll inom 20 år ” säger professor Hoegh-Guldberg till BBC News. ”Om vi inte gör det, kommer vi få se en stadig försurning av haven, värmehändelser som utplånar till exempel kelpskogar och korallrev, och vi får se ett helt annat hav.

En annan av författarna, Dan Laffoley, ordförande i Världskommissionen för skyddadet av marina områden och en rådgivare till den internationella unionen för naturvårdsunionen (IUCN), fyller i.

”Till skillnad från tidigare generationer, vet vi vad som måste göras”

Vi på U&W arbetar med många duktiga företag som har insett vikten att ta sitt klimatansvar. Ofta tänker vi på Co2 som vi släpper ut i luften men vi måste inse att allt hänger ihop, att även haven påverkas.

Den 5 juli är Peter Wrenfelt moderator på Almedalsseminariet ”Akademi Änglamark hav och fiske – Coop för ett levande hav”. Plats: Briggen Tre Kronor kl 9.oo.

Dagen efter, den 6 juli har på U&W ett seminarium om hur näringslivet kan bidra till ett grönare jordklot, att bevara skog och plantera träd är en viktig förutsättning för att binda koldioxid. Plats: Sessionssalen, Science Park, Strandgatan 1, Kl 8.oo.

”Det här är sanningen: Jorden är rund. Saddam Hussein attackerade oss inte 9/11. Elvis är död. Obama föddes i USA. Och klimatkrisen är verklig. Det är dags att agera.”

Al Gore har skrivit en lång och viktig artikel i Rolling Stones, där han tar upp frånvaron av ett ”torg” där viktiga frågor kan debatteras, eftersom media är uppbundna av annonsörer och popularitetssiffror, politiker har händerna bundna, eftersom de är beroende av kampanjpengar till omval, och i fråga om klimatet vetenskapen ifrågasätts av de som har intresse i Big Oil and Coal. Han kritiserar också president Obama för att inte ta bladet från munnen och stödja vetenskapen och sanningen.

Titta också på aktuella foton som visar verkligheten.

Klimatförändringarna i Arktis är betydligt mer dramatiska och sker långt snabbare än man hittills trott. Temperaturen i dessa områden kommer att stiga med 3 till 7 grader till 2100. Konsekvensen av is- och snöavsmältningen är att havsnivån höjs med upp till 1,6 meter. Är det någon som blir förvånad?
Forskarnas rapporter blir mer och mer entydiga och samtidigt framstår en bild som är värre än många tidigare återhållsamma rapporter, som t ex menat att Grönlandsisens avsmältning nog skulle vara måttlig. Det är svårt att leva sig in i vad konsekvenserna av en sådan havsnivåhöjning blir, men bara i Bangladesh, ett av jordens fattigaste länder, kommer 16% av landytan att stå under vatten och 17 milj människor att drabbas. Vart ska dessa ta vägen? Det är dags att börja vänja oss vid uttrycket klimatflyktingar. Ordet finns redan med i Svenska Akademins ordlista.

Bara därför att media inte längre tar upp det ska vi inte förledas att tro att det inte pågår en klimatförändring. Forskarna forsätter att forska och forskningsrapporter publiceras som styrker trenden: Jorden värms upp.  Och mest vid polerna. Isar smälter i ett accelererande tempo. Om Pine Island Glacier i Antarktis säger forskarna: ”Nothing in the natural world is lost at an accelerating exponential rate like this glacier”. Med den smältningstakt som var för 15 år sedan trodde man det skulle ta 600 år innan glaciären försvann. Nu pekar det mer mot 100 år. Resultatet blir ökad havsnivåhöjning. Redan 20150 kan det röra sig om mer än 30 cm till följd av all isavsmältning från de stora ismassorna plus att ett varmare hav tar större plats. Så det gamla ordspråket att hälsan tiger still stämmer inte.

Nu är hösten på gång på allvar. Ett tecken på det är att klimatsalongerna är datumsatta och att inledare börjar spikas. Det känns roligt att Johan Rockström, professor och årets svensk 2009, är höstens första inledare.

Temat är vad som hänt med klimatfrågan efter Köpenhamnsmötet och känns viktig. Att klimatet är en icke-fråga i det svenska valet är oroväckande. När höstens första klimatsalong genomförs 21 september vet vi vem som vunnit valet och kan ana vad som blir de kommande fyra årens strategi. Då får vi höra om det stämmer överens med forskarnas bild av läget som Johan kommer att presentera.

Ethel Forsberg är en annan av höstens inledare. Hon lämnar i dagarna sin post som generaldirektör för KemI för att bli konsult hos oss. Välkommen Ethel! Hon kommer att prata om kopplingen mellan klimat och kemikalier.

De så kallade klimatförnekarna hävdar att vi antingen inte har någon global temperaturökningen eller, om det är en ökning, att den har naturliga orsaker och inte orsakad av människan. Särskilt i USA är klimatförnekarna högljudda. Vetenskapsmän har varit dåliga på att kommunicera och har hamnat i underläge. Nu har dock 255 medlemmar av National Academy of Science och bl.a. 11 nobelpristagare gått till kraftig motattack i en gemensam artikel i tidskriften Science rubricerad Climate Change and the Integrity of Science.
-We are deeply disturbed by the recent escalation of political assaults on scientists in general and on climate scientist in particular, säger man inledningsvis.
De menar att angreppen drivs av specialintressen utan alternativa teorier. Speciellt anklagar man politiker för att ställa sig på förnekarnas sida för att slippa agera.
Så här sammanfattar man sina slutstser:
(i) The planet is warming due to increased concentrations of heat-trapping gases in our atmosphere. A snowy winter in Washington does not alter this fact.
(ii) Most of the increase in the concentration of these gases over the last century is due to human activities, especially the burning of fossil fuels and deforestation.
(iii) Natural causes always play a role in changing Earth’s climate, but are now being overwhelmed by human-induced changes.
(iv) Warming the planet will cause many other climatic patterns to change at speeds unprecedented in modern times, including increasing rates of sea-level rise and alterations in the hydrologic cycle. Rising concentrations of carbon dioxide are making the oceans more acidic.
(v) The combination of these complex climate changes threatens coastal communities and cities, our food and water supplies, marine and freshwater ecosystems, forests, high mountain environments, and far more.

Forskare vi Stanford Research Institute (SRI) har funnit att sand och olja har en förmåga att binda koldioxid. Denna upptäckt gjordes i samband med att SRIs marinbiologer studerade effekterna av Valdez-katastrofen 1989, då en oljetanker gick på grund och läckte stora mängder olja som förstörde Alaskas kuststräcka.

Forskarna undersökte i vilken utsträckning oljan försvunnit från kusten och fann att ytligt var oljan borta men stora mängder hade penetrerat sanden och låg kvar under markytan. Av en tillfällighet mätte man koldoxidhalten i denna blandning av olja och sand som kallas slurry och fann osedvanligt höga halter. Halterna var så höga att det representerade mer än CO2-innehållet i det totala oljeutsläppet. Detta föranledde laboratorieexperiment som bekräftar att en blandning av olja och sand tar upp CO2 från luften.

SRIs chefsbiolog säger: ”These results have tremendous potential. Rather than burning oil and emitting CO2 we should mix it with sand and draw CO2 out of the atmosphere. What has been the big global problem can turn out to be the global solution.”

Man utesluter inte att detta kan vara ett sätt att häva och till och med reglera temperaturökningen på jorden.
En kinesisk forskargrupp bekräftar resultaten och det spekuleras nu i att Kina, som har stora politiska intressen i Afrika,  kan ha planer på använda sanden i Sahara som en jättelik CO2-infångare genom att pumpa ut olja.  Exxon, som var ägare av oljetankerna Valdez, har också visat intresse för projektet som ett alternativ till ett amerikanskt cap and trade-system och det skulle kunna vara ett sätt att reparera företagets skamfilade rykte.

Det pågår en massiv kampanj runt om i världen för att visa att vetenskapsmän ljuger som påstår att människans utsläpp av växthusgaser påverkar jordens temperatur. I en artikel i The Guardian frågar George Monbiot vad det skulle krävas för att en klimatförnekare skulle ändra ståndpunkt. Hans svar är ingenting. Dvs det går inte. Han refererar till psykologisk forskning som visar att i många fall blir man ännu mer övertygad i sin åsikt ju mer fakta på motsatsen som man tar del av. Som till exempel att IPCCs rapport kraftigt underskattar klimatfaran. Han undrar om det som pågår är ett totalkrig mot all vetenskap och vetenskapsinformation. Vetenskap har blivit så specialiserad att inte ens vetenskapsmän inom angränsande områden förstår varandra. Mycket mindre journalister. Resultatet kan bli en allmän misstro mot vetenskap och då kan man undra vad som ersätter den. Mystik? Religion? Politiska åsikter? När jag läser artikeln kommer jag att tänka på vad som pågår i USA när det gäller kreationism, dvs kravet att skapelseläran ska ingå i undervisningen på samma nivå som evolutionsläran. Inte lätt att vara vetenskapsman i dessa tider!

Det har varit mycket hallå om att hackare lagt ut mängder med email skrivna av klimatforskare vid University of East Anglia’s Climate Research Unit (CRU) med anknytning till IPCC och som anses vara komprometterande. Climategate har det kommit att kallas. Ordet förekommer redan 9 milj ggr på Google. Klimatskeptiker tar dokumenten som intäkt för att hela IPCC mörklägger och väljer ut rapporter som passar syftet att bevisa att jordens temperatur ökar.

Frågan är vem som skulle vilja att alla ens email blev offentliga? Efter att ha tagit del av en del av alla kommentarer blir bilden att forskarna anser en del rapporter från kollegor är otillfredsställande och det säger man. Men det var inga hemligheter att de tycker så. De uttrycker också att de är frustrerade över att bli feltolkade och att de tvingas lägga en massa tid på för dem ovidkommande media- och politiska kontakter. Inget ovanligt precis.

Det kan tyckas vara ett jätteavslöjande och klimatskeptikter reagerar på att media inte täcker denna händelse, men dessa är mer sansade.

Det som är mer intressant är vad som inte kommer fram. Skeptiker har anklagat klimatforskarna för att vara kommunister, konspiratörer, politiskt styrda, vilja skapa ett globalt kontrollsystem och jag vet inte vad. Men inget av detta kommer fram ur emailen.

Får du för mycket av skeptikernas högljudhet? Då föreslår jag läsning av Climate Progress, RealClimate liksom CRU‘s egna kommentarer, där man säger att 95% av alla data varit offentliga i flera år. Det verkar dessutom som att en del av de temperaturdata som CRU saknar (Arktis) snarast visar att man underskattat den globala temperaturhöjningen!

Efter ännu en strålande föreläsning på Världens Eko, denna gång om scenarier, blir jag beklämd av måndagens debattartikel i DI. Denna gång får P-O Eriksson komma till tals för att ge en annan vinkel på klimatfrågan och han manar till mindre miljöpanik inför COP15-mötet i Köpenhamn. Han vill att politikerna lugnar sig eftersom människan inte är en del av problemet och hänvisar till att exakta mätningar av koldioxidökning och medeltemperatur på jorden inte visar på tydliga samband. Vi får helt enkelt finna oss i att jordens medeltemperatur fortsätter att variera. Eriksson efterfrågar också den slutgiltiga förklaringen, så att vi får mer tid att anpassa oss till kommande förändringar.

För mig står Eriksson för gamla värderingar, det vi på U&W [you&we] brukar kalla för dinosaurievärderingar. Man fokuserar på en fråga i taget, är reaktiv och gör inget förrän problemet redan uppstått. Dinosaurierna dog ut och det lär människan också göra om vi lyssnar på Eriksson.

Istället bör vi som Karl Hallding berättade på Världens Eko föreläsningen igår våga se den bistra sanningen i vitögat och göra som alla som arbetare med risk management: Utgå från ”worst case scenario”. Vi behöver prata om den mycket obehagliga framtid vi går till mötes om vi inte tar oss samman och gemensamt kämpar för att komma till rätta med klimatförändringarna som också driver på andra alarmerande miljöproblem, t ex minskad biologisk mångfald och resiliens. Jag håller med på en enda punkt, låt oss inte drabbas av panik utan snarare en slags lugn effektivitet, en slags beredskap inför de hårdare tider som väntar.

Igår kablades också nyheten ut om nya toppnoteringar av växthusgaser i atmosfären via Miljöaktuellt. Rapporten från WMO (World Meteorological Organisation) visar att de uppmätta halterna av koldioxid, metan- och lustgas och andra växthusgaser uppgår till 385,2 miljondelar (ppm). Före industrialismen låg de på 280 ppm, men den ökningen har förstås inget med mänsklig påverkan att göra?! Vi har således överskridit 350 ppm och ett 4 graders scenario kanske inte ska ses som orimligt.

För egen del behöver jag inga slutgiltiga förklaringar. Alla de rapporter, bl a om Planetary Bounderies i Nature, som getts ut under hösten som visar på samma riktning räcker för att jag aldrig skulle våga chansa som Eriksson. Utan detta ger mig energi att vilja agera, att vilja göra skillnad och en gång kunna berätta för barn och barnbarn att jag gjorde allt jag kunde under min stund på jorden.

Jag undrar också vad som driver DI att ta in en dylik artikel. Är det viljan att visa på meningsskiljaktigheter eller är det för att Eriksson kan titulera sig som tidigare VD på Sandvik? Vill Sandvik överhuvudtaget förknippas med dessa åsikter? Sandvik är ett företag som har tagit ett helhetsgrepp på hållbar utveckling och som redovisar sina klimatemissioner till Carbon Disclosure Project.