Tillsammans med Max Hamburgare kommer vi att delta med en monter vid miljömässan Eco Now 2-4 september på Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand och berätta om klimatkompensation genom trädplantering och speciellt de projekt som Max är engagerade i som finns i Uganda och Mocambique. Välkommen att besöka oss. Vi står precis när du kommit upp för trappan till utställningsområdet.
Nu är hösten på gång på allvar. Ett tecken på det är att klimatsalongerna är datumsatta och att inledare börjar spikas. Det känns roligt att Johan Rockström, professor och årets svensk 2009, är höstens första inledare.
Temat är vad som hänt med klimatfrågan efter Köpenhamnsmötet och känns viktig. Att klimatet är en icke-fråga i det svenska valet är oroväckande. När höstens första klimatsalong genomförs 21 september vet vi vem som vunnit valet och kan ana vad som blir de kommande fyra årens strategi. Då får vi höra om det stämmer överens med forskarnas bild av läget som Johan kommer att presentera.
Ethel Forsberg är en annan av höstens inledare. Hon lämnar i dagarna sin post som generaldirektör för KemI för att bli konsult hos oss. Välkommen Ethel! Hon kommer att prata om kopplingen mellan klimat och kemikalier.
Värmeböljan i Ryssland med åtföljande bränder och rök, översvämningarna i Pakistan med 6 milj människor drabbade och jordskreden i Kina behöver inte ha med klimatförändringen att göra. Även om det verkar som att de ryska temperaturrekorden skulle kunna länkas till den globala uppvärmningen. Lägg därtill vulkanaska från Island, oljekatastrofen i Mexikanska bukten och torkan i Australien. Alla dessa händelser ger en föraning om storleksordningen på det som kommer att hända om inte rejäla insatser sätts in för att hejda klimatförändringen.
Obama hade en jättechans att efter oljeolyckan driva på för att skifta till alternativ energi i stor skala, men det verkar som han försuttit chansen. I Ryssland talar alla om klimatförändring idag men frågan är om de gör det i morgon när röken lagt sig. Putin tror i varje fall att Ryssland kommer att öka sina utsläpp med 30 % till 2020.
Om de nyligen inträffade katastroferna inte räcker till för att leda till handling vad är det då för omskakande stor katastrof som ska inträffa för att politiker ska inse att kortsiktig ekonomisk tillväxt ska komma i andra hand? Att en storbrand utbryter som gör att en kärnkraftsanläggning någonstans stryker med och radioaktivitet blandas med röken? Såsom för övrigt nästan håller på att ske i Ryssland.
Dagens U&W [you&we]-seminarium i Almedalen handlade om klimatkompensation genom att plantera träd som binder koldioxid. Medverkande var Christina Nordfeldt, Map Sverige, Pär Larshans, Max Hamburgerrestauranger och vår egen Göran Wiklund. Modererade gjorde Niclas Ihrén som bl a arbetar med Global Utmaning och Tällberg Foundation. Han konstaterade att trädplantering fungerar, träden finns på plats, de binder koldioxid. Agroforestrymetoden gör att bönderna ökar sin inkomst och att den lokala miljön förbättras. Diskussionen med åhörarna kom att handla om green wash: Kompenserar företag för att enbart förbättra sin image utan att vidta andra åtgärder? Detta gällde dock inte de medverkande företagen. Göran trodde det skulle vara svårt att få acceptans på en kompensationskostnad om den inte ingår i ett bredare miljöarbete. Vilka utsläpp bör man kompensera? Svaret på det är att det beror på vilken bransch man är i, men att det bör vara de värsta utsläppen. Ordet klimatneutral diskuterades också. Kommande riktlinjer för hur detta uttrycks ska få användas i marknadsföring innebär att man ska kompensera alla egna utsläpp men också de som uppstår hos leverantörer och kunder, något som gör att kraven ställs högt. Till sist konstaterades att trädplantering visserligen innebär att man köper kompensation men att man i själva verket bidrar till att stärka de ekosystemtjänster vi är beroende av.
Ecosecurities rapport Forest Carbon Offsetting Report 2010, som bygger på intervjuer med över 150 multinationella företag och organisationer samt 50 företag som sysslar med klimatkompensation, visar att klimatkompensation genom stöd till skogsprojekt helt har omvärderats, och detta på otroligt kort tid. I synnerhet i Europa. Så här står det bland annat:
För oss som länge insett skogsprojektens betydelse för att förhindra fortsatt avskogning, för att sprida och etablera kunskap kring hur man bedriver ett hållbart skogsbruk i utvecklingsländer samt för att inspirera och stimulera politiska åtgärder på området är detta mycket glädjande. Hela REDD-debatten under klimatförhandlingarna har säkert bidragit till detta uppsving. Jag tror också att det beror på att insikten kring begränsningarna i CDM har växt, vilket inte bara har gynnat anseendet för skogsprojekt utan också för frivilligmarknaden över lag.
Studien visar att det knappt finns några aktörer av vikt kvar som är kritiska till skogsprojekt (endast 16% i Europa). Om det ändå gör det beror det säkerligen på okunskap eller att man har särintressen. Det bör stå klart för alla att ett trovärdigt och komplett paket för att minska utsläppen av växthusgaser inte bara kan hanteras genom utsläppsminskningar i energi- och industrisektorn utan också i jord- och skogsbruket som står för 1/3 av våra växthusgasutsläpp. Tar man hänsyn även till andra miljöaspekter överskuggar jord- och skogsbruksproblemen ofta problemen med fossilbränsleanvändningen (läs nya UNEP-rapporten samt Miljöaktuellt), vilket ökar motivet än mer för att inkludera skogsprojekt i alla klimatkompensationsportföljer.
U&W [you&we] har länge uppmanat företag och organisationer som aktivt kommunicerar sitt klimatengagemang att undvika ordet ”klimatneutral”, vilket är ett mycket problematiskt begrepp. Det signalerar exempelvis att man kommit till vägs ände trots att många företag som kallar sig klimatneutrala bara påbörjat en lång resa mot hållbarhet, liksom övriga samhället. Att det är problematiskt bekräftas nu i en ny studie från Yttra där det visar sig att 6 av 10 svenskar tycker att begreppet används på ett förvirrande sätt och rent av missbrukas. Detsamma gäller tyvärr också ordet ”klimatkompenserad” vilket jag tycker är olyckligt. Klimatkompensation fungerar nämligen ofta som en katalysator som ökar medvetenheten kring klimatfrågan inom företag och organisationer samt hos kunder, och dessutom skyndar det på omställningen i och med att det fungerar som en intern skatt på deras klimatbelastning. Klimatkompenserar man genom projekt i u-länder sprider man dessutom hållbar teknik samt bidrar till utsläppsminskningar alternativt upptag av koldioxid i växande biomassa.
Det gäller dock att välja projekt med omsorg. En enkel sak man kan tänka på är att vända sig till etablerade och trovärdiga leverantörer. En annan sak är att välja projekt som är ”additionella”, det vill säga sådana som inte skulle kommit till stånd utan kompensationspengar. Till projekt som har väldigt låg grad av additionalitet, och som man därför bör undvika, hör vind- och vattenkraftsprojekt i Kina. CDM Executive Board har exempelvis under våren avslagit ansökningar till flera vindkraftprojekt i Kina med motivationen att de är kommersiellt gångbara på egen hand. Michael Wara, en expert på området från Stanford University sa nyligen till Financial Times att: “It is hard to believe that there is additionality in many of the energy projects in China right now”. I andra änden av skalan har vi trädplanteringsprojekt certifierade enligt Plan Vivo som fungerar som stöd till småskaligt jord- och skogsbruk i u-länder. Där involveras inga nya bönder och det planteras heller inga träd såvida det inte finns en ny kompensationskund. Bönder står i kö för att få delta, och pengarna går i många fall till Afrika som i hög grad står lottlös i klimatkompensationssammanhang då bara någon enstaka procent av alla CDM-projekt och utställda certifikat kommer från Afrika. Detta trots att Afrika kan komma att drabbas värst av klimatförändringarna.
Slutsats: Börja klimatkompensera, gärna i Afrika och genom projekt med hög grad av additionalitet och positiva mervärden såsom fattigdomsbekämpning. Undvik ordet klimatneutral och se upp med vindkraft och vattenkraft i Kina som inte är dåligt i sig, men som klarar sig bra på egna meriter.
I mitten på maj hölls ett seminarium om personliga utsläppskvoter i riksdagen. En idé som utvecklats i England för att driva på minskningarna av klimatutsläppen. Kanske är det den enda framkomliga vägen, även om ransoneringskort inte känns så modernt och proaktivt. Du kan läsa vad Asfaltblomman tyckte efter att ha deltagit på seminariet. Även tidningen Effekt har skrivit artiklar på ämnet. Själv undrar jag över rättvisan… och för vem?!
Både igår och idag har jag haft förmånen att lyssna till Alexa Morrisson från PlanVivo, en ideell organisation med säte i Skottland. Alexa ger en intressant vinkling av värdet av att klimatkompensera genom trädplanteringsprojekten som certifierats enligt PlanVivo standarden. Man kan helt och hållet strunta i att träd fångar in kol när de växer och istället fokusera på de andra ekosystemtjänster som levereras i dessa delar av världen. Ska vi få till en rättvis lösning så måste vi stödja dem som upplever klimatförändringarna redan nu i form av bl a högre temperaturer och sena regnperioder. Vilket har förödande effekt på matproduktion och försörjningsmöjligheter. Utöver kolet som träden binder, hjälper de bland mycket annat till att minska jorderosionen, förbättra vattenkvaliteten och ge ved att hämta på nära håll
Klimatkompensation är helt enkelt bra både på kort och lite längre sikt. Kopplar man ihop det med ett ransoneringskort så kan man sannolikt styra mer pengar till trädplanteringsprojekten i östra Afrika eftersom människor tenderar att ta lång tid på sig för att förändra sitt beteende.
Nu överger Vattenfall sin miljöprofil. Man ska inte längre kommunicera att man är ett miljöföretag. Klokt, eftersom klyftan mellan vad man påstått och och vad man är varit vid. Nu kommer man att slippa vinna tävlingen om värsta ”green wash”-företag. Men det som är bekymmersamt är att nya VDn Øysten Løseth säger att man ska inrikta sig på lönsamhet. Det är väl en självklarhet och det får inte tas som en intäkt för att fortsätta med otidsenliga kolinvesteringar
Måndagen 31 maj kl 15-17 arrangerar vi ZeroMission Forum och vi har inbjudit representanter från våra trädplanteringsprojekt i Mocambique och Uganda. Vi får även träffa bönder som själva är trädplanterare. De kommer att berätta om hur livet har förändrats sedan de började plantera ”carbon trees”. En representant från Plan Vivo som är certifieringsorganisationen kommer också att vara med. Det blir ett tillfälle att lära mer om denna form av klimatkompensation som innebär nyplantering av träd resp förhindrad avskogning.
Är du intresserad att komma? Anmäl dig genom att svara under ”Kommentar” eller till goran.wiklund@uwab.se. När vi bekräftar får du veta var i Stockholm vi ska vara.
SvD har studerat de tio största producerande svenska börsbolagen för att se hur de lyckats minska sin klimatpåverkan. Tyvärr har det inte skett någon minskning i realtion till bolagen minskade produktion till följd av finanskrisen. Detta förklaras med att energikostnader till stor del är fasta kostnader. Detta kan vara både positivt och negativt. Att frikoppla energikostnaderna från produktionsvolym skulle ínnebära att man också kan växa utan att dessa kostnader ökar i motsvarande grad. Men det kan också vara så som ofta är fallet: kostnaderna ökar vid ökad produktion men minskar inte vid minskad produktion.
Av rapporten framgår att alla dessa stora bolag inte har ett klimatmål som ligger på den nivå som politikerna beslutat om. Carbon Disclosure Project har räknat ut vad som krävs globalt av näringslivet för att det ska ta sin del av de utsläppsreduceringar som är nödvändiga för att nå det politiska målet om 80% reduktion till år 2050. Kravet är att man ska minska sina utsläpp med 4% varje år i relation till föregående års utsläpp. Beräkningarna bygger på en genomsnittlig ökning av BNP på 2,5 %. CDP har funnit vid en analys av de 100 största engelska företagen och även de 100 största amerikanska att deras mål ligger på ca 2%. Med denna ambitionsnivå kommer det politiska målet vad gäller näringslivet inte att nås 2050 utan först runt 2080. Ribban måste alltså höjas!
Senaste kommentarer