U&W [you and we] Blogg

Kafferesan med Arvid Nordquist tog åter vid och inleddes med ett kärt återbesök till kaffefarmen La Cumplida i norra Nicaragua. Det är här Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe av högsta kvalitet.

La Cumplida är ett riktigt paradis som innehåller så mycket mer än bara kaffe. Projektet andas miljömässig- och social hållbarhet och är unikt i sitt slag. Kan beskrivas som ett eget självförsörjande kretslopp. Kaffet odlas i skuggan av träd och i harmoni med naturen och hela farmen drivs på egenproducerad vattenkraft.

Under vårt besök pågår en febril aktivitet för att skörda kaffet, ett arbete som utförs av ca 1500 kaffeplockare varav ca 200 är fastanställda. Det är tydligt att ägarna till farmen, de två familjerna Poncon och Lagoya, bästa vänner sedan 40 år tillbaka, tar väl hand om sina anställda. Vi får exempelvis besöka ett omfattande bostadsprojekt utanför farmens gränser som de anställda familjerna har kunnat köpa in sig i genom microlån. Resterande del, ca 90 % av kostnaden, finansieras av en fond som UTZ-certifieringen gett upphov till och som Arvid Nordquist betalar en extra premie för. Genom Arvid Nordquist långsiktiga avtal med farmen har La Cumplida kunnat garanteras en långsiktig investering, en betydande faktor för att kunna möjliggöra bostadsprojektet. Resultatet är att de anställda getts möjlighet att äga sin egen bostad och har fått en bättre levnadsstandard med närhet till sjukvård och skola, även det något som familjerna Poncon och Lagoya har anlagt på området.

Under vårt besök har kaffeplockarnas barn sommarlov, men befinner sig trots det på ett ”summer camp” på farmens skola. Vi har blivit inbjudna på ett studiebesök som är väl förberett av både barnen och de sex lärarna. Vi möts av ett gäng glada leenden och barnen som stolt visar upp vad de lärt sig. Engelska, matte (som utförs på små minidatorer), traditionell dans, musik, fotboll och sport är några av ämnena som lärs ut och som vi får ta del av i form av uppträdanden och presentationer. De yngre barnen ser med beundran på och tittar nyfiket på oss besökare. Det är svårt att beskriva mötet med barnen i ord. De verkar glada och avslappnade.

Samtidigt arbetar deras föräldrar med att skörda kaffet och det i sig präglas av en hel apparatur och logistik. Vi får själva prova på att plocka kaffet med korgarna på magen. Marken är lerig och halkig. Vid fyratiden samlas alla plockare och kaffet tas om hand. Här krävs muskelkraft och samarbete. Med lastbilar fraktas kaffet till en närliggande anläggning där själva bönan separeras från fruktköttet och de dåliga bönorna rensas bort. Vi tackar makarna Osvaldo och Christine Lagoya för den fina upplevelsen och gästfriheten och åker dagen därpå vidare till Sébaco, nästa stora ”kaffehållplats” där bönorna soltorkas, kvalitetstestas, sorteras och packas. I och med det har vi fått följa kaffet från dess början.

Jag och Mårten, som båda bor nära Arvid Nordquists rosteri i Solna, kommer med all säkerhet förknippa lukten av nyrostat kaffe med våra upplevelser från den här resan. Det natursköna La Cumplida och mötet med dess ägare, barnen, kaffeplockarna och de anställda på Sébaco. Och vårt besök hos Taking Root i San Juan de Limay där vi fått se hur klimatkompensationen genom trädplanteringsprojekten utvecklas med egna ögon och fått träffat småbrukarna på landsbygden som berättat sina historier. Nu är resan nästintill över och vi hoppas att vi har lyckats förmedla våra intryck även om inget kan ersätta ett eget besök. Låt er gärna inspireras genom våra bilder på U&Wes Facebooksida, kanske till en kopp kaffe?

Tack Arvid Nordquist för en fantastiskt arrangerad resa.

//Johanna

Det har varit en händelserik dag för San Juan de Limay, då samhället gästats av ytterligare 14 svenskar. Arvid Nordquists kunder bestående av vendingföretag som Beans, Job meal, Mat på jobbet och Smiling faces med flera, kom nämligen på besök. Genom att ha presterat väl i en säljtävling har deltagarna vunnit en resa till landet där allt Arvid Nordquists kaffe klimatkompenseras.

Kahlil Baker på Taking Root och vi på U&We tog emot gästerna på Taking Roots kontor. Förmiddagen inleddes med en introduktion och genomgång av trädplanteringsprojektet, följt av ett besök hos Plan Vivo-bonden Ernesto.

-Problematiken, berättar Kahlil Baker för besökarna, är att 17 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från avskogning, alltså mer än de globala transporterna tillsammans.

Här i Nicaragua beror avskogning främst på att man vill använda marken till bete och djurhållning. Människorna har inte verktyg och maskiner för att bruka sin jord, istället planterar man någon hektar med grödor och låter djuren beta på övrig mark. Det sätter ett ständigt tryck på marken och låter inga träd växa upp på nytt.

-Taking Root behövde utforma ett system som manövrerar människornas behov av avskogning. Träden behöver ses som en del av produktionen istället för något som är i vägen för den, menar han.

Kahlil och hans tekniska medarbetare Dave och Jean-Simon på Taking Root beskriver hur man med hjälp av GPS, satellitbilder och GIS (geografiska informationssystem) har skapat en databas och metod som hjälper till att planera logistiken, mäta kolbindningen samt att följa upp trädens tillväxt. Deras arbete är avancerat och högteknologiskt. Jag överhör en kommentar från en av deltagarna: ”Oj, det är lite mer jobb än att bara gå ut och plantera träd!”.

Det är dagens insikt. Att plantera ett träd i sig är lätt och kostar inte mer än ca 50 öre. Det som däremot kostar är allt arbete runt om, vilket Taking Root beskriver för oss med ord och bilder. Att säkerställa att trädet får stå kvar. Att man kan mäta och följa upp hur det växer och sköts. Att staket sätts upp och att plantskolor startas. Att nya träd av rätt art återplanteras om plantor har dött eller gallrats bort. Att bönderna får betalt för sitt arbete. All planering och logistik och allt som bidrar till en beteendeförändring hos bönderna som gör trädplanteringen LÅNGSIKTIG. Deras arbete är imponerande!

När presentationen är över åker vi och besöker Plan Vivo-bonden Ernesto.

Ernesto är en kortvuxen äldre man, med den typiska cowboyhatten på huvudet och en machete i handen.  Han berättar att han har åtta barn, men hans fru har gått bort.

Träden han planterat är endast åtta månader gamla och de snabbväxande arterna har redan hunnit bli över en meter höga, medan ädelträden som mahogny enbart nått några decimeters höjd.

- Om ett tag, berättar Ernesto, kommer jag att plantera lök under träden för att få en extra gröda i dess skugga.

Anledningen att han ville gå med i projektet var kort och koncist:

- Jag gillar träd och när Taking Root frågade om jag vill vara med sa jag ja”.

Ernesto är nog projektets mest fotograferade bonde då deltagarna ivrigt följer honom med sina kameror. När besöket är över tackar vi Ernesto och framförallt Taking Root som har tagit fantastiskt väl hand om oss sedan vi kom till San Jose de Limay. Ytterligare 14 besökare, svenska säljare och säljchefer åker vidare med personliga intryck om vad det klimatkompenserade kaffet innebär i praktiken.

Nu övergår vår fortsätta resa till Nicaraguas kafferegioner med Arvid Nordquist som vägledare. Sebilder på vår facebooksida.

//Johanna

David från Taking Root inledde dagen med att hålla ett föredrag om hur projektet dokumenteras och kontrolleras. Man har ett egenutvecklat databasprogram där all data matas in från projektet, ex. info om deltagande bönder, om de träd som planteras, hur de växer, vilka som har dött. En stor del av all information samlas in inför den årliga kontrollen, som i sin tur ligger till grund för årsrapporteringen till Plan Vivo som i sin tur dikterar hur många klimatkompensationscertifikat som ställs ut. I databasen aggregeras data från lägsta nivåerna, ex. ”plot” och ”parcel” till högre nivåer, ”producer” och ”project”. Det är mycket data som ska samlas in från fältet. Tidigare var detta data som samlades in manuellt ute på fält, informaion som man sedan fick transkribera och föra in i datorn hemma på kontoret. I år har man Android-tablets som teknikerna för in data i direkt. På kontoret trycker teknikern på en synkroniseringsknapp och då hamnar all data på en server i Kanada.

Elvin berättar om installation av effektiva spisar

Sedan gick vi rakt över gatan till en familj där Taking Root har installerat en effektiv spis. Vi fick höra av Elvin hur spisarna tillverkas och vilken effekt de har. Ofta står det något och kokar på spisen mest hela dagen och med en konventionell spis går det åt mängder med ved eller annat bränsle. Frun i familjen kunde bekräfta att hon numer använde mindre än halva mängden ved jämfört med den gamla spisen. I början var det svårt att få människor att vilja byta spis, men nu när alla märkt att det innebär en så stor förbättring står många på tur. Inomhusmiljön förbättras radikalt, vilket främst gynnar kvinnor och barn som vistas inne en stor del av dagen, och mängden ved som släpas hem reduceras vilket männen uppskattar. Taking Root har inte brytt sig om att försöka beräkna och certifiera klimatnyttan av spisarna. Detta skulle kräva projektutveckling och användandet av ännu en standard utöver Plan Vivo, samt fler revisionsteam, rapportering och kontroller som innebär mycket administration.

Sedan var det dags för besök hos en av småbrukarna, Marcial Rodriguez Gonzalez, som gick med i projektet det första planteringsåret 2010. Faktum är att det var på den farmen Kahlil såg det första Plan Vivo-trädet planteras. Denna gång var resan väldigt lång och det tog minst en timme för Elvins stackars bil att ta sig genom flodfåror och annat. Tydligen hade vägen varit bättre förut men drabbats hårt av de senaste översvämmningarna. Väl framme fick vi träffa Marcial och hans familj. Vi visades runt farmen och tittade på olika trädarter och fick bekräftat än en gång hur glad småbrukarna är över att vara en del av projektet. Han deltog med ca. 2 hektar i projektet och hade tidigt hakat på eftersom han tycker att trädplantering är så bra samt att han uppskattade att få ett staket runt sina ägor. Många bönder går med i projektet bara på grund av staketen och är villiga att upplåta sin mark i 10 år eftersom marken blir mycket mer värd med staket. Även dessa träd som planterades för snart 2 år sedan är för små för att man ska ha upplevt den fulla bredd av ekosystemtjänster som de i inom kort kommer ge. Vi gav honom en sekatör vilket var mycket uppskattat. Vi kunde se att många träd skadats av macheten som han gick och viftade med, och Kahlil visade nu hur han med sekatören nu kan beskära träden på ett bättre och mer precist sätt.

Marciel berättar om sin plantering och sina framtidsplaner

David och Kahlil visade till sist hur man kontrollerar projektet på en s.k. ”sample plot”. Kahlil drog ut ett uppmätt rep på 7 meter och gick runt i en cirkel och tittade på vilka träd föll inom radien. Trädens omkrets och höjd mättes samt överlevnad och beskärning. Medan Kahlil mätte stod David bredvid och skrev in data direkt i sin lilla ”tablet”. I normalfallet är det den enskilde teknikern som gör detta jobb. Vi fick en särskild demonstration i hur det lilla verktyget för att mäta trädens höjd fungerar. Detta gjordes dock på ett intilliggande stort träd som inte ingår i projektet.

Johanna, Kahlil och David mäter en Leucaena

Dagen var händelserik och slutade inte här. Resten kommer i nästa inlägg. //Mårten

Stefan Jarls oerhört viktiga film Underkastelsen som handlar om de kemiska gifter vi får i oss via maten vi äter kan ses på nätet. Det är en av de viktigaste dokumentärerna som har gjorts.

Hur har det kunnat bli så att fossilbränsle för bilar blivit miljöriktigt, att dieselbilar blivit miljöbilar? Det är en märklig historia. Som det nu är ökar försäljningen av diselbilar mer än bilar som drivs förnybart. Och det är kanske inte så konstigt. Försäljningen av etanolbilar har i stort sett upphört på grund av etanolens dåliga rykte trots att alla större mackar måste sälja etanol. Och för gasbilar finns det inte tillräckligt med tankningsställen. Och när man kommer till de få som finns är ofta gasen slut eller får man vänta en halvtimme på att alla taxibilar ska fylla på. Jag talar av egen erfarenhet. En taxichaffis berättade att det kan ta en timme om dagen att vänta vid tankningen av gas. Visserligen finns det diesel med viss inblandning av biodiesel men det hjälper inte. Det politiska målet att göra fordonsflottan fossiloberoende verkar avlägset, eftersom utvecklingen går helt i fel riktning. Endast var sjätte bil går på förnybart. Som det nu är klarar dieselbilarna miljöbildsdefinitionen med 1 gram, 119 g/km när miljöbilsgränsen går vid 120g/km. Men den gränsen måste sänkas snarast.
Under Anders Carlgrens tid försvann i stort sett alla bidrag till riktiga miljöbilar. Rabatten på elbilar är lite teoretisk eftersom dessa har så kort körsträcka. Fråga dem som bor i glesbygd! Men det kanske vara meningen: Låter bra men kostar lite.
Anders Carlgren ansåg med krystade argument att det är bra att bilkörningen ökar. Det är svårt att tro att han verkligen menade det. Man anar Anders Borgs och finansdepartements direktiv. Vår nya miljöminister, Lena Ek, säger tvärtom, att bilkörningen måste minska om vi ska klara klimatmålen och att skattevägen kan komma att användas. Det ska bli intressant att se vad hon orkar med.  //Göran

”Tar du ditt kaffe svart? Eller grönt.” Vid det här laget kanske en bekant paroll för de flesta? Så lyder nämligen rubriken för Arvid Nordquists stora klimatsatsning som gjort Classic kaffe till det första klimatkompenserade varumärket i kaffehyllan, men även till det första klimatkompenserade livsmedlet i hela dagligvaruhandeln. I praktiken innebär satsningen att kaffets klimatpåverkan, från odling till butik, med U&We’s inblandning har beräknats och kompenserats genom omfattande trädplantering i Nicaragua. Samtidigt arbetar Arvid Nordquist hårt med att bl.a. öka andelen certifierat kaffe som bidrar till både bättre förhållanden för kaffeproducenterna och mindre belastning på miljön.

I veckan åker två av oss, Mårten Lind och jag, Johanna Grant, tillsammans med en delegation från Arvid Nordquist till Limay-regionen i Nicaragua för att besöka projekten och den lokala organisationen Taking Root. I en närliggande region kommer vi även besöka de kaffeproducerande bönderna som ligger bakom Arvid Nordquist bästa ”single estate”-kaffe.

Innan det bär av, tänkte jag sätta vår resa i ett större sammanhang. Läste nyligen Malin Sahlins kolumn på Supermiljöbloggen som ger en tydlig bild av hur den svenska skogen står sig i ljuset av skogens roll för klimathotet och generering av oumbärliga ekosystemtjänster. Sammanfattningsvis menar Malin ”det har aldrig funnits så många träd i Sverige som det gör idag. Riktig skog är det lite sämre ställt med”.

I de tropiska skogarna är läget det motsatta. I en forskningsrapport av Pan et al, 2011, som i somras väckte uppståndelse i Science, har man sedan 1990 mätt skogarnas årliga upptag av koldioxid och kan konstatera att det totala upptaget har hållit sig intakt, däremot finns stora skillnader i de olika sänkornas storlekar.

Kortfattat visar analyserna att kolsänkan i de tempererade skogarna ökade 17 % under 2007-2009-talet i jämförelse med 1990-1999, medan koldioxidupptaget i de tropiska skogarna, som tillsammans utgör ca 70 % av skogens globala bruttokolsänka, minskade med 23 % under samma period. Satt i ett mer begripligt sammanhang motsvarar det ca 40 % av de globala utsläppen från förbränning av fossila bränslen! Orsaken är främst kopplad till en kraftig avskogning till förmån för jordbruksland, bete och virke. Det, menar forskarna, gör de tropiska skogar nästintill neutrala vad gäller upptag av koldioxid.

Det är därför återplantering och bevaring av skog (REDD+) är så viktigt. I väntan på att framsteg skall tas på den internationella politiska arenan, gläds vi över att få arbeta med ambitiösa kunder som liksom Arvid Nordquist m.fl. går före och genom klimatkompensation tar direkt ansvar, inte bara för sin egen utan även för sina underleverantörers påverkan.

Under besöket i Nicaragua ser vi fram emot personliga möten med småbrukarna och att med egna ögon få erfara vad Arvid Nordquists klimatsatsning bidrar till. I vår blogg och sociala medier hoppas vi kunna dela med oss av våra upplevelser, så håll utkik och välkomna att hänga med!

//Johanna

Såg ni Sverker på teve igår när han tog upp sockerkonsumtionen och fetman? Det är ett lyft att se hur proffsigt han leder programmet och tar sig an samhällsproblem som vi tenderar att låta slippra mellan fingrarna av ren tillvänjning. Den här gången var det godis och socker i mat och dryck som skapar beroende. Och handeln som exponerar godis nära kassorna för att få merförsäljning. De handlare som var med hade inget moraliskt problem med detta. Konsumentministern Birgitta Olsson ansåg att friheten att själv välja är viktigast. Att höja skatten på socker som man gjort i våra grannländer ansåg hon vara fel. Att motionera och ha fler gymnastiktimmar var hennes lösning. Göran Greider, som själv gått ner i vikt, såg fetman och sockerkonsumtionen som ett klassproblem. Sverker undrade vad Livsmedelsverket håller på med, eftersom trots deras arbete befolkningens vikt bara ökar. Därifrån menar man att de inte har en chans att nå fram med sin kommunikation, när de har konkurrens från företagen med stora reklambudgetar.
Ur ett CSR-perspektiv kan fetmafrågan inte sopas under mattan. Att skapa tillvänjning hos unga konsumenter är i princip lika illa som att sälja tobak och sprit till ungdom. Även om det på ytan ser mer oskyldigt ut. Att ha en CSR-policy och jobba med miljön blir lite futtigt när de produkter som produceras med stort ansvar för vattenförbrukning och klimateffekt är sådana att leder till dålig hälsa och ytterst risk för förkortade liv. Vad ska det kallas; suger washing?
Jag ser fram emot Sverker nästa måndag kl 8. Då tar han sig an ekonomin, bankerna och deras avgifter. //Göran

U&W [you&we] har tillsammans med Stockholm Resilience Centre, Stockholm Stad, Malmö Stad och Folkhälsoinstitutet vunnit Vinnovas utlysning ”Utmaningsdriven Innovation”. U&W [you&we] är projektledare och till projektet har även internationella partners knutits, bl.a. Fortaleza Stad och UECE universitetet i Brasilien.

Projektet ska studera ekosystemtjänster av grönområden och grönska i staden. Det handlar om kartlägga och värdera ekosystemtjänster som t.ex. reducerad temperatur i städer, minskad energiförbrukning i byggnader, ökad isoleringen, kolbindning i vegetation, minskad belastning på avlopp, stärkt befintlig biologisk mångfald, ökad resiliens i omgivande ekosystem, lagring och rening av vatten, buffring av näringsämnen, ökad hälsa och välfärd, rening av luft, minskning av smog och marknära ozon, minskat buller och en mer tilltalande stadsmiljö.

Projektet omfattar konstellationsbyggande, omvärldsstudier av befintliga metoder för att identifiera och värdera ekosystemtjänster, produktutveckla metoderna, utbyta erfarenheter samt medverka till miljöteknik/-tjänstexport och kunskapsspridning.

Är du nyfiken på att höra mer om detta? Kom till vår sista Bortom Lagom lunch för i år, den 16 december kl 12.00 – 13.30. Peter kommer att berätta om grönytefaktorer och hur den nya storstadsdjungeln ger vita jular!

Vår blogg gick till final i tävlingen om Sveriges grönaste blogg i avdelningen för organisationer. Om du vill får du gärna lägga en röst på oss!

Förra veckan pratades det mycket om mat – i bloggar, i dagstidningar och på tv. Och nu menar jag inte i matlagningsprogram eller för lansering av nya kokböcker inför julen. Nej, diskussionen handlar om vår köttkonsumtion. Om att äta eller inte äta kött eller att helt enkelt äta ”lagom” med kött. ”Lagom” är enligt australiensisk forskning ungefär tio salamiskivor (80-85 gram var tredje dag) om dagen, om klimatutsläppen från köttproduktion ska stabiliseras till år 2050. I söndags gav LRF med en debattartikel i SvD ett annat perspektiv. Enligt LRF är ”köttfria måndagar inte lösningen på klimatfrågan”. I stället ska vi satsa på kött producerat i Sverige, eftersom svensk kött enligt Helena Jonsson är bland det mest klimatsmarta i världen. På Agenda i SVT gavs ännu ett annat perspektiv på hur vi kan äta. Där diskuterades menyer i form av syrsor och larver som en alternativ lösning på världens matbrist. När sju miljarder människor ska ha mat på bordet kanske köttfärslimpan måste drygas ut med proteinrika insekter? Enligt Marcel Dicke motsvarar ett kilo insekter ungefär tio varmkorvar eller sex Big Mac.

Ett annat alternativ, som personligen känns lite mer lockande än att äta insekter, är att sluta äta kött som en häst och i stället börja äta som en gorilla…