U&W [you and we] Blogg

Byggföretaget NCC har lanserat ett unikt projekt, kanske ett av de första i Europa. Det går ut på att när man lämnar ett bygganbud man parallellt också lämna ett Grönt anbud som innebär att man på olika sätt minskar koldioxidutsläppen under själva byggprocessen, det inkluderar byggmaterial, transporter och själva byggarbetsplatsen. Man åtar sig också att klimatkompensera alla återstående utsläpp. Det görs som en kombination att energiprojekt, trädplantering och dessutom sätter man av till en fond som kan användas för energieffektivisering på hemmaplan. Vi glädjer oss över att NCC valt att arbeta med oss för klimatkompensationen

Imorgon drar Vind 2010 igång på Svenska Mässan i Göteborg. Vi följer konferensen med spänning och hoppas den blir framgångsrik. U&W [you&we] bidrar till mötet genom att erbjuda delegaterna att klimatkompensera för sin flygresa direkt i anmälningsformuläret. Vi tackar vår samarbetspartner MCI samt Svensk Vindenergi för att delegaterna, främst de som flyger, ges denna möjlighet att ta ansvar för sin klimatpåverkan. Pengarna går till ett CDM-projekt i Karnataka, Indien som syftar till att stödja kraftproduktion från biomassa med många positiva sociala och miljömässiga effekter som följd.

Av all energikapacitet som byggdes ut i fjol i Europa är 60% förnybar och i USA drygt 50%, rapporterar Teknik360. Detta trots energikris, låga oljepriser och långsamma framsteg i klimpatpolitiken. Det som driver utvecklingen är potentialen för nya industrier och möjligheten att skapa nya arbetstillfällen. Renewable Energy Policy Network for the 21st Century, som tagit fram rapporten, tror att i år kommer förnybar energi att växa snabbare än konventionell även globalt sett.

Jag var på disputation idag på KTH. Lars Hedström som också jobbar på Direct Energy lade fram sin avhandling om bränsleceller och biogas. Två riktigt positiva intryck tar jag med mig därifrån. För det första så är det kul att det görs sådana enorma framsteg vad gäller kostnader, energidensitet och verkningsgrad. Kanske får vi snart se denna gamla relik till uppfinning i verkligheten? För det andra var det bra att disputationen hölls på svenska. Alltför ofta tycker jag man flyger in opponent och betygsnämnd från världens alla hörn i onödan. Ofta har vi den expertis vi behöver på hemmaplan. Att jag förstod precis vad som sades var en positiv bieffekt. Grattis Lars till ett bra försvar av avhandlingen och förhoppningsvis får vi nu mer tid att tala om hur vi kan få Sverige och svenska företag att i högre grad inse vikten av ny teknik såsom bränsleceller, PV och vindkraft. På dessa områden är nämligen Sverige ett u-land.

Nu överger Vattenfall sin miljöprofil. Man ska inte längre kommunicera att man är ett miljöföretag. Klokt, eftersom klyftan mellan vad man påstått och och vad man är varit vid. Nu kommer man att slippa vinna tävlingen om värsta ”green wash”-företag. Men det som är bekymmersamt är att nya VDn Øysten Løseth säger att man ska inrikta sig på lönsamhet. Det är väl en självklarhet och det får inte tas som en intäkt för att fortsätta med otidsenliga kolinvesteringar

En twittrare som uppger sig vara BPs PR-avdelning har fått mer trafik än BPs riktiga Twitter. Den är hejdlöst rolig. Twittraren kallar sig @BPGlobalPR. En del läsare trodde till en början att det var på riktigt och blev upprörda över företagets inställning. Allmänheten uppmanades till exempel att inte ta rätt på  ilandfluten olja eftersom den tillhör BP. Den som gör det riskerar stämning. Det framgår också att BP sponsrar sommarens bluesfestival i New Orleans som speciellt hyllar Muddy Waters. Eller: ”Tusental människor skadas av havsdjur varje år. Vi på BP försöker göra något åt det.” Man får också veta att sjöjungfrur finns på riktigt men att de nu är utdöda. ”Folk säger att Obama ska göra något. Sanningen är den att han har inte en aning om vad vi gör.”

Den som klagar erbjuds en T-shirt med texten BP cares.

Nu har lobbyisterna för majsodlarna fått medvind: Här har vi ett förnybart energislag som inte är lika riskabelt som oljan. Nu gäller det att öka odlingsarealerna. Men vad man samtidigt förtiger är att majsodlingen i amerikanska mellanvästern för etanolframställning leder till stora utsläpp av kväve i Mississippi (genom konstgödsling) och fått till följd att omfattande områden i Mexikanska bukten är helt döda på liv. Oljan gör att uppmärksamheten dras bort ifrån kväveutsläppen.

Norges ”månlandning” i form av avskiljning och lagring av koldioxid från kraftverk (också kallat CCS från engelskans CO2 capture and storage) som Stoltenberg och andra skrutit om i många år skjuts på framtiden. Inte förrän 2014 kommer beslut tas om huruvida gaskraftverket i Mongstad får CCS eller inte, och då kan den inte vara verklighet förrän tidigast 2018. Vad som får den norska regeringen att tveka är inte helt känt, men enligt ett statsråd handlar det om ”praktiske realiteter rundt et av tidenes største industriprosjekter”.

Ännu råder stora vetenskapliga osäkerheter kring säkerhet, kostnader, acceptans och ekonomi. Nyligen publicerades en studie av amerikanska forskare i Journal of Petroleum Science and Engineering där man visar att potentialen för CCS är gravt överskattad. De gick så långt som att kalla CCS ”a profoundly non-feasible option for the management of CO2 emissions”. Trots att studien kritiseras från många håll visar den på de många osäkerheter som råder, vilket kanske bidrar till Norges tvekan. Frågan är dock hur länge denna tvehågsenhet kan fortsätta. Som ett av de största olje- och gasexporterande länderna i världen har de ett enormt ansvar att utveckla teknik så att bränslena på sikt kan eldas på ett miljömässigt bättre sätt. Även om ett totalt stopp av utvinning av fossila bränslen är en miljömässigt mer attraktiv väg att gå verkar den inte vara politiskt gångbar. Monbiot har kallat ett sådant utvinningsstopp för ”leaving fossil fuels in the ground” och beskriver det skämtsamt som en revolutionerande teknik och säker form av CCS, där kolet olikt kol i form av CO2 inte riskerar läcka som vid vanlig CCS. Tvärtom satsar Statoil och Norge på utökad utvinning, bland annat i Kanadas tjärsand som av många anses vara den smutsigaste och mest klimatskadliga industriella aktiviteten. Norge måste bestämma sig. Ska man fortsätta ta upp kol ur marken måste CCS testas och utvecklas snarast.

Nu börjar detaljer omkringexplosionen som gjorde att en oljeplattform sjönk. Utvinningen av olja måste ske på allt större djup, eftersom mer lättillgängliga oljekällor sinar. Detta ökar riskerna. BP vars oljeplattform det gäller har inte installerat den teknik som möjliggör avstängning vid en händelse som denna. BP har också motsatt sig skärpt lagstiftning för att komma till rätta med de ökade riskerna vid offshore drilling. Elva personer har hittills dött. Styrelseordförande i BP är Carl-Henrik Svanberg. Ännu har han inte kommenterat olyckan. BP-aktien har störtdykt med 140 miljarder kr på Londonbörsen.
Man tror att läckaget kommer att fortsätta en lång tid. Varje dag läcker det ut 5000 fat olja. Det ska jämföras med att en supertanker idag fraktar 2 milj fat. Oljan har börjat nå kusten och kommer att bli mycket svårsanerad eftersom det inte är sandstränder utan sumpmarker. Ekosystem, fiske och turism drabbar ett område som för inte så länge sedan drabbades av Katrina-orkanen.
Håller vi successivt på att öka riskerna för enorma katastrofer för att kunna hänga kvar i fossilsamhället?

När USAs militärer varnar för att det kommer att bli ont om olja redan 2015 känns det på något sätt riktigt allvarligt. Det är ju inte precis den första varningen, bland andra har Kjell Aleklett från Uppsala universitet varnat för det i flera år. Peak oil kallas det och det handlar om den tidpunkt då utvinningen av olja inte längre ökar pga minskad tillgång från oljekällor.
Konsekvensen av detta, tror militären, är att svaga länder kan kollapsa, svåra problem uppstår för länder som Kina och Indien och att en ny recession inträffar i USA.
Företag gör nog klokt i att snabbt göra sig oberoende av olja antingen det används för att elda upp eller som råmaterial i produkter.