U&W [you and we] Blogg

Sigtuna kommun har i sin offentliga upphandling ställt krav på miljö och djurvälfärd, inte några dramatiska krav utan bara baskrav. Det här ogillade Servera (ett av de få företag som dominerar grossistmarknaden för kommuner) så starkt att de inledde en rättslig process mot Sigtunas inköpskrav. Servera kräver att kommunen ska bevisa att dålig djurvälfärd försämrar kvalitén på maten för att Sigtuna ska få ställa krav.  Vidare vill inte Servera att kommunen ska få köpa produkter av de bondgårdar som Sigtunas skolbarn besöker, vilket kommunen vill göra av pedagogiska skäl.

Det här kan bli ett vägledande rättsfall eftersom Sigtuna har använt sig av det delvis statliga Miljöstyrningsrådets riktlinjer i sin upphandling. Blir utfallet som Servera vill kan det starkt hämma alla krav som daghem, skolor och sjukhus behöver ställa på en rimlig miljöpåverkan och en bättre djurvälfärd!

Jag upplever det som föga affärsmässigt av Servera att försöka eliminera möjligheten att konkurrera med produkter som har en högre djurvälfärd och lägre miljöpåverkan, då blir EU:s minimikrav också maximikrav.

Servera själva agerar inte som de lär, i deras egen Uppförandekod finner man följande: ”Servera vill verka för att djurskyddsaspekterna är en naturlig del i affärerna, där möjligheten att förmedla ökad förståelse, medkänsla och respekt för djur finns genom en aktiv dialog med leverantörer och kunder.”

Den aktiva dialogen med sin kund, så att djurskyddet blir ”en naturlig del i affärerna”, har Servera valt att föra i Förvaltningsdomstolen. När domstolen kommer med sitt domslut om ett par veckor får vi verkligen hoppas att den inte lyckas misstolka EUs intentioner till korrekta upphandlingar.

Ni som har möjlighet själva välja leverantör, välj någon som inte försöker hejda stegen mot en bättre miljö och bättre djurvälfärd!

Läs även Dagens Nyheters ledare som idag ifrågasätter Serveras agerande!

Ensam på kontoret denna regniga fredag muntrar jag upp mig med godisprovning! Inför gårdagens besök från Brasilien köptes Ekorrens fyra olika godispåsar in. Igår kväll lånades lokalen av bostadrättsföreningen i huset och kvar står en skål med Eldorados gelehallon och godismix med bl.a. sega råttor.

Geléhallonen smakar mest sött, aromämnena ger ingen upplevelse av hallon… När jag därefter provar Vilda bär med smak av blåbär, lingon och havtorn blir smakskillnaden stor. Havtorn är bäst, underbart sötsyrlig orange godisbit. Smakar det så kostar det, helt enkelt.

Fler borde prova och flytta handen i hyllan. Ekorrens godis finns både på ICA & Coop, hos medvetna handlare som vill erbjuda mer än det traditionella artificiella smågodiset. Konstigt är det också att det schyssta godiset på påsen måste informera om allt den inte innehåller – ”Inga konstgjorda färg- och smakämnen. Inga syntetiska sötnings- och konserveringsmedel.” Vad innehåller vanligt godis egentligen?

Nyligen gjordes dessutom en studie om godisets klimatpåverkan av SIK, Institutet för Livsmedel & Bioteknik, på uppdrag av Livsmedelsverket som kan laddas ned här. Där framkom att skumgodiset klimatpåverkan var lika stor som en portion fläskkött!

Undrar vad en studie på ekologiskt godis, chips & läsk skulle visa för klimatutsläpp?

Äntligen agerar Lantmännen! Tillsammans med syster-företag i lantbrukskooperationen och moder-organisationen LRF uppmanar de regeringen att få till ett globalt förbud mot ett av de farligaste kemiska bekämpningsmedlen som fortfarande används, Parakvat. Lantmännen har kritiserats i flera år, för att råvaran till deras djurfoder kommer från kemikalieintensiva odlingar där Parakvat används frekvent.

Inte vet jag om Lantmännen har gjort allt vad som stått i deras makt för att få bort det farliga bekämpningsmedlet från råvaruproduktionen. De har inte varit framgångsrika på egen hand. Dominerande i Sverige, men små på världsmarknaden. Och de som sätter villkoren för odlingarna är kemiindustrin. Som för ett par decennier sedan köpte upp växtförädlingen, och nu har skräddarsytt utsäde så att odlingarna kräver intensiv användning av deras andra produkter. Deras kemiska bekämpningsmedel.

Parakvat är sedan länge väl känt för sina livsfarliga egenskaper. Trots det lyckades kemiindustrin så sent som för åtta år sedan övertyga EU-kommissionen om dess ofarlighet. Efter en strid i EG-domstolen revs tillståndet för spridning i Europa upp, och preparatet är sedan 2007 förbjudet.

Med den erfarenheten är det inte svårt att förstå att Lantmännen inte lyckas med att ställa krav på sina leverantörer. Deras motståndare är helt enkelt för starka. Ska bli spännande att följa den fortsatta kampen. Heja Regeringen!

Efterfrågan av silver minskade när fototekniken digitaliserades. Industrin utvecklar som en följd nya silverbaserade produkter. Silver är miljöfarligt, skriver Richard Arvidsson, Sverker Molander och Björn Sandén, Chalmers Tekniska Högskola, på SvD:s brännpunkt idag. Nu kan vi köpa kläder med silver som tillsats som håller tyget fritt från bakterier. Silvret sköljs ut vid tvätt och sprids vidare. Silver dödar och skadar vattenlevande organismer.

Silver är också hälsofarligt. Tungmetallen dödar bakterier. Men inte utan bekymmer. Silver skapar nämligen antibiotikaresistens hos bakterierna. Ytterligare ett skäl att använda silver med större försiktighet. Användningen av antibiotika är efter flera års arbete på väg att bli mer restriktiv. I syfte att skydda antibiotika som den kraftfulla medicin den är. Att samtidigt slentrianmässigt börja använda silver i allt från träningskläder, kylskåp till rengöringsmedel är inte förnuftigt.

Än så länge finns det inga krav på märkning av konsumentprodukter. Men genom att vara frågvis i butiken och begära svar på varans innehåll är ett sätt att öka uppmärksamheten på silverindustrins kreativa men hälso- och miljöfarliga produktutveckling.

Igår vann Fredrik Gertten en seger. Efter snart två år av skadeståndshot och rättegång gav en domstol i Los Angelos den svenske filmmakaren Fredrik Gertten rätt på alla punkter. Fruktgrossisten Dole fråntas rätten att stämma Fredrik Gertten och hans filmmakarkollegor igen och tvingas betala dem 1,4 miljoner kronor.

Filmen Bananas handlar om kemikalieanvändningen i Nicaraguas bananodlingar, och om konsekvenserna för jordbruksarbetarna och deras familjer.

I utvecklingsländer leder hanteringen av kemiska bekämpningsmedel många gånger till skador på människor. Ibland dödliga. Enligt den statistik som FN:s Världshälsoroganisation WHO ställer samman, omkommer varje år mer än 200 000 personer vid hantering av kemiska bekämpningsmedel. Statistiken visar heller inte på någon nedgång. Tvärtom närmar sig siffran 300 000. Skyddsutrustning finns inte på plats. Lantarbetarna kan inte läsa skyddsanvisningarna. Ibland därför att de står på ett främmande språk. Ibland är de som hanterar kemikalierna analfabeter. Skrupelfria kemiföretag säljer preparat som har förbjudits i västvärlden för att de är hälsofarliga. Att då välja ekologiskt odlade bananer eller kaffe, är att bry sig om. Vår konsumtion i vårt rika land får konsekvenser för lantarbetarna och deras familjer i utvecklingsländer. Vi kan påverka som konsumenter.

Maria Albin, medicine doktor, överläkare och chef för institutionen för Yrkesmedicin vid Lunds universitetsjukhus har i en artikel i Läkartidningen konstaterat att bekämpningsmedlet DBCP, 1,2-dibrom-3-klorpropan är ett ovanligt väl känt preparat. Det finns bra vetenskapligastudier som beskriver de skadliga effekterna. Effekter som Dow Chemicals, tillverkaren, känner till. De dokumenterade redan i början av 1960-talet att preparatet skadar mäns testiklar. Sädesledarna tillbakabildas, antalet spermier blir mindre och missbildas.

Bekämpningsmedlet kommer in i kroppen genom inandning. Men också via partiklar som sväljs och genom huden. I mitten 1970-talet upptäckte man att arbetare på ett kemiföretag i Kalifornien ofta drabbades av barnlöshet. På ett företag som producerade bekämpningsmedlet. Undersökningar bekräftade ett samband med preparatet. Då förbjöd USA preparatet 1977. Året därpå förbjöds det i Sverige.

Dow Chemicals hade svårt att fortsätta med sin tillverkning. Det stoppade inte Standard Fruits som Doles hette tidigare. De letade istället upp nya leverantörer. Som inte lät sig hämmas av de nya vetenskapliga studierna. Standard Fruits hittade dem i Israel och Mexico. Bekämpningsmedlet förbjöds i Costa Rica två år senare. Då såg fruktgrossisten till att lagra upp stora kvantiteter i grannlandet Honduras.

Maria Albin drar två slutsatser av detta.”Den ena är att farliga ämnen som förbjuds i rika länder ofta fortsätter att användas i fattiga länder. Den andra är att forskningsresultat är till för att användas, inte för att tystas ned av ekonomiska intressenter.”.

Fredrik Gertten och hans kollegor har bidragit till att förskjuta maktbalansen till de utsatta jordbruksarbetarnas fördel! Grattis!

Häromdagen berättade vi om konstnärer som återvann ett gammalt piano i form av smycken. Just nu är jag på Findhorn i Skottland, ett intressant ekosamhälle. Här han man återvunnit gamla whiskeyfat och gjort om dem till bostäder. Ytterligare ett exempel på att låta uttjänta produkter få en lång väg innan de går till tippen eller upp i rök. Lukten av whiskey lär ha setat kvar i väggarna i flera år.

Mats-Erik Nilsson ger en snabbkurs till vad ekologiskt betyder i SvD med hjälp av KRAVs regler. Många konsumenter har enligt samma artikel vaga uppfattningar om vad det betyder. Synd tänker jag, att inte fler av livsmedelskedjorna berättar mer i sina butikshyllor.

Redan 2005 togs det fram ett sätt att kommunicera 15 st vanliga produkter med hjälp av ett ekokvitto. Det är inga ”vanliga” kvitton, utan sätter siffror på de förbättringar som sker i lantbruket tack vare att vi väljer ekologiska livsmedel. I arbetet med att synliggöra miljöpåverkan inom dialogprojektet Framtida handel deltog Arla, Coop, ICA , Skånemejerier, Jordbruksdepartementet, Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, KRAV, Ekologiska lantbrukarna och Svensk Dagligvaruhandel. Så man var och är också överens om vad man får säga om de ekologiska mervärdena!!

Vill du veta mer hittar du Konsumentverkets broschyr om Ekokvitton här. U&W [you&we] hjälper företag att räkna fram dessa ekokvitton, t ex för kaffe, bananer och mjölk.

Andelen konsumenter som köper ekologiskt ökar. Oavsett Marit Paulsens motpropaganda. Jag har emellertid en farhåga: Det är allmänt känt att ekologiskt blir något dyrare att producera pga mindre kvantiteter. Är det så att handlarna utnyttjar detta för att ta ut högre marginaler? Jag köpte ekolgogisk socker hos COOP Forum för 18.70 per kilo. Motsvarande pris ICA-butik var över 23,50 kr. Alltså över 25% dyrare. Priserna på oekologisk var snarlika, runt 10 kr. På mig ger det intrycket att det går att ta ut rövarpriser!
Har någon annan liknande prisexempel?

Godis, barnmat och annat från våra ypperliga kunder. Ekologiskt förstås!

U&W [you&we] är givetvis på plats på livsmedelsdagarna i Tylösand eftersom vi älskar att jobba med mat, ett av livets stora glädjeämnen. Två saker gör det hela extra roligt:

1. Vi har fått tillfälle att till besökarnas stora glädje visa upp våra kunders fina produkter, bland dem Kung Markatta, Hipp, Sjölunda Gård, Saltå Kvarn, Sackeus och Änglamark. Ekorrens Ekologiska godis gick åt som smör i solsken.

2. Saltå Kvarn tog hem livsmedelspriset. Stort grattis till Johan och alla andra.

Mycket glädjande läsning i Dagens Industri om att H&M beslutat satsa helt och fullt på hållbar bomull. WWF och Världsbanken visade redan 2003 på de negativa sidorna av konventionell bomullsproduktion när det gäller markanvändning, vatteförsörjning, bekämpningsmedel och sociala aspekter och nu har alltså H&M kommit till insikt att de ”har ett ansvar” och ”en möjlighet att påverka till en positiv förändring”. Detta säger Henrik Lampa som är chef H&M:s chef för CSR till DI. Inom 10 år ska all bomull i sortimentet ha odlats under långsiktigt hållbara förhållanden. Det känns hoppfullt att Karl-Johan Persson som representant för en ung generation företagsledare inser vikten av ansvarsfull företagande: ”Att arbeta på ett ansvarsfullt sätt är en viktig förutsättning för att H&M ska fortsätta att växa med god lönsamhet”.

U&W [you&we] har bland annat uppmärksammat bomullsproblemet i filmen Beyond The Line där bland annat IKEA:s Guido Verijke intervjuas. Han beskriver hur IKEA blev vettskrämda när de analyserade värdekedjan för bomull och förstod vidden av problemet, i synnerhet när det gäller användning av bekämpningsmedel och kemikalier. Guido beskriver det som det absolut största kemikalieproblemet i världen.

H&M verkar nu ta på sig den ekologiska ledartröjan i den tuffa matchen för hållbar bomull. Vilka följer efter?

Henrik Lampa och Guido Verijke bland andra diskuterar bomull idag på världsvattenveckan för er som är intresserade!