U&W [you and we] Blogg

Filantropi kan bli den nya trenden. Bill Gates och Warren Buffet har tagit ett initiativ som heter Giving Pledge där inom bara en månad 40 dollarmiljardärer lovar att ge mer än hälften av sin förmögenhet till välgörande ändamål. I Wall Street Journal’s blog sägs det att privatjet, villa vid havet och stora segelbåtar är så 2007. Nu gäller andra statussymboler. Att vara med i Giving Pledge tillsammans med de riktigt rika kan bli ett uttryck för att man har råd att ta ett samhällsansvar. I USA är man ju inte så pigg på att betala skatt men det kanske går lättare att dela med sig på det här sättet. Filantropi har alltid varit stort där. Varje år skänks 300 miljarder dollar. Med Giving Pledge skulle beloppet kunna ökas med 600 miljarder.

SVTs Dokument inifrån har funnit att McDonalds fuskar med tidsredovisningen så att unga tvingas arbeta gratis. Det sker genom att dra bort tid från den tid som är instämplad. Vid låg beläggning ber man personal ta obetald rast eller gå hem trots överenskommen arbetstid. Man märker mat som färsk fast den inte är det. Facket känner till fusket med arbetstiden men verkar ha agerat mjäkigt. Företagets personaldirektör tog kraftigt avstånd från praxisen.
Det är svårt att tro att detta inte är något som sanktioneras uppifrån; det verkar vara ett systematiskt agerande på ett stort antal restauranger som SVTs undersökte. Motsvarande fusk tycks också finnas i USA. En förklaring verkar vara det bonussystem till restaurangchefer som bygger på att ha låga pesonalkostnader i relation till totala kostnader. Det uppnås genom att manipulera personalens tider. McDonalds är en viktig aktör när det gäller att slussa ut ungdomar till ett första job och att lära upp dem om arbetslivet. Men vad är det man lär ut, att man ska finna sig i att inte få betalt för den tid man arbetar? Att det är normalt att arbetsgivaren fuskar? Kortsiktiga vinster kommer nu att resultera i minskad efterfrågan genom att varumäket kladdats ner.

Katolska kyrkan utreder fn 4000 fall där präster utnyttjat barn sexuellt. Om man betraktar katolska kyrkan ur ett CSR-perspektiv är denna organisation inte bättre än sådana företag som utnyttjar barnarbete. Missförhållanden har varit kända men man har valt att inte göra något och man har offentligt förnekat anklagelser. Under mycket lång tid har det pågått, visar det sig. Ledningen tar inte på sig något ansvar. Men som vanligt kryper sanningen fram ju mer man blånekar. Resultatet har blivit en varumärkeskris av sällan skådat slag! Man får gå till Dow Chemical och Bhopal, Nike och barnarbete, Exxon och Valdezolyckan eller Shell och mordet på Ken Sarawivia för att hitta motsvarande skandaler.
I ett företag skulle detta tvinga fram att VD avgår. Man skulle blåsa rent för att komma till rätta med interna rutiner och rapporteringssystem och att chefer skyddar varandra. I exemplen ovan ledde skandalerna till omfattande omprövningar. Vi får se vad katolska kyrkan förmår…

Affärstidningen CSR i Praktiken har en artikel som handlar om Nike och hur de bedriver sitt hållbarhetsarbete, bla genom att involvera sina medarbetare. Tidningens reporter intervjuar en kvinna som jobbar på en avdelning som heter Sustainability & Innovation. Är inte det intressant? En organisationenhet där man har ansvar för både hållbarhet och produktutveckling. Har någon sett en sådan ansvarsfördelning i ett svenskt företag? Vanligtvis finns det hållbarhetsansvariga resp produkt/affärsutvecklare, men de medarbetarna finns på olika ställen i organistionen. Men i framtiden är det självklar att dessa omrdåden ingår under ett gemensamt ansvar.

I en DN – arikel med rubriken ”Bonusar avslöjar brist på ledarskap och kompetens” skriver Thomas Franzén och Peter Norman om bonusar till företagsledningar. De tar upp en intressant vinkling, nämligen att bonussystem egentligen innebär att styrelser och styrelseordförande abdikerar från ledarskap. Alltså, man mekaniserar ledarskapet genom att lita på vad de kallar räknesnurror. Och att man räknar med att VDn fixar bolaget bara han/hon får en möjlighet att höja sin inkomst. De väcker också en annan fråga. Litar styrelsen på sin VD? Har de anledning att göra det om man inte konstruerar morötter?
I förlängningen kan man fråga sig om den som är VD borde känna sig förolämpad om han/hon erbjuds bonus? Vad är det för VD-kandidater som söker jobbet? Om man söker ett jobb för att man tjänar mycket kommer man att lämna jobbet av samma skäl; att man tjänar mer någon annanstans?

CSR i Praktiken rapporterar om att tankesmedjan Ethisphere har gjort sin årliga lista över de hundra mest etiska företagen. Två svenska företag finns med: SCA, IKEA.
Tyvärr blir listan mindre trovärdig eftersom den helt domineras av nordamerikanska företag. Intressant är dock att de 100 företagen över åren visar en klart bättre börskursutveckling än de 500 största börsbolagen i USA och de 100 största i England.

Såg precis en enormt sorglig dokumentär kallad ”Chokladens mörka sida” om hur kakao odlas i Elfenbenskusten och andra länder i Västafrika. Barn kidnappas i bland annat Mali, säljs därefter vidare till odlingar i Elfenbenskusten och tvingas jobba utan lön och under farliga förhållanden som inkluderar exponering av farliga bekämpningsmedel. Storbolag såsom Nestlé som får sin kakao från dessa odlingar vill inte kommentera saken och pekar på det faktum att de inte äger odlingarna och därför inte kan förväntas ha någon kontroll över vad som sker. Se filmen på SVT Play och läs mer om filmen på hemsidan.

Varje år äter vi över 3 miljoner ton choklad, varav hälften i Europa. Man vågar knappt tänka på hur många barn som kommer i kläm på grund av vår glupskhet. Det är dags att alla konsumenter börjar ställa krav på tillverkarna och kräva rättvisa förhållanden på fälten. Rättvisemärkt känns självklart efter att man sett denna film. Sackeus har min favoritchoklad, den är lagom mörk 58 % och fullt ut ekoreko då kakaon bland annat kommer från Kuapa Kokoo i Ghana. Sackeus har inte bara god choklad, förpackningarna är dessutom nominerade till guldägget med sina vackra fåglar som hämtar hem råvarorna i sina näbbar.

Sackeus nominerade till Guldägget

Varje företags mardröm är att bli synat och uthängt i media. Unilever har blivit hudflängt (det gäller hudvård) av Greenpeace på ett otroligt skickligt och emotionellt påverkande sätt. Det handlar om deras tvål Dove som innehåller palmolja. Framställningen av palmolja innebär att regnskog huggs ner i stor skala. Titta på filmen! Den tar bara en och en halv minut.
Unilevers hållbarhetspolicy ligger på mycket hög nivå liksom deras kommunikation; hög tranparens, mycket substans. Men ändå har de en del kvar att göra. Och det är inte så lätt att dölja. Nya media gör att det finns ett informationsflöde som företagen inte längre styr. Ideella organisationer är dessutom lika skickliga på kommunikation som de företag de synar.

Jag har alltid undrat över fenomenet bonusar och om de verkligen har den motiverande effekt som de sägs ha. Och om de kostnader som särskilt företag inom finanssektorn har för bonusar uppvägs av ökade intäkter. Forskning inom området tycks i varje inte entydigt peka på att man arbetar hårdare eller klokare för att man får bonusar. Eller är bonusar endast ett uttryck för att företagsledningar fått en så stark maktställning att de kan plocka pengar framför näsan på ägarna?
Nu ska Första AP-fonden kräva att bolag som de äger ska utvärdera bonusprogrammen. Annars kommer man att rösta nej. Och flera andra AP-fonder följer efter i kraven. Det är väl rätt märkligt att företag hittills inte gjort det och i varje fall inte på ett sätt som är öppet för dem som äger företaget. Allt annat utvärderas ju minutiöst i syfte att spara kostnader.
Första AP-fonden kommer också med ett annat krav; att ersättningsprogram ska inkludera hållbarhetsfrågor. Annars kommer man inte att rösta för programmen vid bolagsstämmorna. Man kommer också att ta reda på hur hållbarhetsfrågorna drivs i styrelserna och vilken kompetens styrelsen har i dessa frågor. Man får bara hoppas att fler fonder och aktieägare hänger på!

Det har kommit fram att sextrakasserier är vanliga inom teater och film. Speciellt unga och kvinnliga skådespelare drabbas. Men det är tabu att tillstå det och det kan påverka karriären. Teater och film handlar ju mycket om fysisk närhet och att gestalta kärlek och att privata känslor väcks är kanske inte så konstigt. Men i rapporten kommer det fram att det också är fråga om manlig makt och att utnyttja. Nu frågar man sig om detta är toppen av ett isberg? Eftersom det inte går att tala om att man är sextrakasserad och många skäms/vågar inte att anmäla det till sin chef kan det finnas utan att finnas. Hur ser det ut inom andra branscher och hos andra företag än teatrar? Varje företag med en allvarligt menad CSR-politik bör kanske utgå från att det finns men inte syns.