CSR i Praktiken skriver om detaljhandelskedjan Marks & Spencer som gör kanske en av de tuffaste satsningarna på att nå hållbart företagande. Med 600 butiker och 75 000 anställda och 21 miljoner kunder har de har satt upp 100 ambitiösa mål som ingår i det de kallar Plan A. I den ingår att till 2015 minskat energiförbrukningen med 35%, inte ha några nettoutsläpp av koldioxid, ökad mångfald bland anställda, sälja nyttigare mat osv.
Mike Barry, chef för hållbart företagande, intervjuas i filmen Beyond the Line som vi varit med att producera och som handlar om företag som tar stort steg mot att anpassa sig till en Low Carbon Economy. Filmen kan ses på nätet. Om du inte vill se hela filmen, välj Company cases.
En finländsk konsumentorganisation fann att en tröja från Lindex innehöll för höga halter av farliga kemiska ämnen, bland annat DEHP eller Bis(2-ethylhexyl)phthalate, som också återfunnits i plastleksaker. Lindex undersökte saken och fann att tre andra tröjor från samma tillverkare också innehöll samma kemikalier. Eftersom Lindex har förbud mot användning av kemikalier i textilier har man agerat kraftfullt och sagt upp kontraktet med tillverkaren samt återkallar tröjorna som man sålt i tusental. Alla kunder som lämnar in tröjorna får pengarna tillbaka.
Föredömligt agerande, men varför ska det behöva hända? Att lägga ut produktion till underleverantörer må innebära låga konsumentpriser, men detta exempel och otaliga andra visar på en systematisk problematik, nämligen att det inte går att helt få kontroll på miljöaspekterna oavsett åtgärder och policybeslut när tillverkarna finns långt bort.
I DN hävdar Jakob Lagercrantz, ordförande i föreningen Gröna Bilister, att bilbranschen och oljebolagen känt till riskerna med att E85 till flexifuelbilar har för hög sulfathalt. Samma artikel återfinns i Aftonbladet. Den höga sulfathalten gör att många moterer har havererar. Att branschföretagen idag säger att de blivit tagna på sängen stämmer inte, enligt Lagercrantz. De har haft informationen i fyra år men tigit och heller inte gjort något åt det. Hans förslag är att båda branscherna sätter upp en fond för att betala ut kostnader till de bilägarna som inte orsakat reparationsbehovet. Låter anständigt. Tyvärr blir detta annars ett exempel på att det inte är lönt att vara föregångare inom miljöområdet.
En sensationell nyhet togs upp av Aktuellt igår som idag endast uppmärksammats av ett fåtal media. Det är en utredning gjord av Henrik Nilsson vid Umeå Universitet (Sustainable Investment Research Platform). Den visar att 90 % av svenska börsbolag har minst en styrelseledamot som dömts för brott. En del av brotten är av lindrigare slag såsom trafikförseelser, men det fanns också rattonykterhet, ofredande, våld, stöld och redovisningsbrott. Storleken på siffrorna gör att det låter som ett aprilskämt, men Henrik Nilsson säger att utredningens resultat är vetenskapligt robusta. Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att de företag som har styrelser där fler personer dömts för brott tar större risker och har sämre lönsamhet än övriga bolag. Det är även sämre kvalitet på den ekonomiska redovisningen. Henrik Nilsson tolkar resultaten som att att bakomliggande förklarande faktorer kan vara personlighetsaspekter såsom brottsbenägenhet och överdrivet självförtroende vilket leder till sämre omdöme.
Peter Lundquist, Tredje AP-fonden, intervjuades och sa att utredningen är uppseendeväckande. På frågan om detta är information som betyder något för ägare sa han att det är av yttersta vikt för framför allt större ägare. På direkt fråga om ha nu vill lägga sig i nomineringen till styrelser var svaret ja.
Henrik Nilsson ansåg att nomineringskommittéer bör fästa större avseende vid personlighetsfaktorer och inte bara erfarenhet och kunskap vid rekrytering till styrelser.
Utöver det som kommit fram finns ju också varumärkesrisker om det framkommer att någon i styrelsen har ett brottsligt förflutet.
Detta är uppgifter som borde leda till en ordentlig omprövning av kriterierna för förslag till styrelsekandidater.
Lokalodlat har blivit ett starkt säljargument för många livsmedelsprodukter. Trenden är så stark att det till och med kan vara viktigare säljargument än ekologiskt odlat. Men på ett område är lokalt tveksamt. Det gäller numera svenska bär. Svenska företag börjar bli duktiga att ställa krav när det gäller att kräva goda arbetsförhållanden hos sina underleverantörer i Asien. Men många av de arbetare som kommer från Asien för att plocka bär i Sverige har oacceptabla arbetsvillkor. Fenomenet upprepar sig varje år. Hela bärbranschen verkar ha något systemfel. Om inte livsmedelsjättarna ställer hårdare krav som en del i deras sociala ansvar är jag rädd för att tidningsrubrikerna fortsätter år efter år. Sjätte AP-fonden som äger aktier i bärgrossisten Polarica hotar att sälja sitt innehav. Strongt! Bättre att rensa i det svenska blåbärsriset än att företagen tvingas lansera ”Plockat i Polen” som säljargument.
Filantropi kan bli den nya trenden. Bill Gates och Warren Buffet har tagit ett initiativ som heter Giving Pledge där inom bara en månad 40 dollarmiljardärer lovar att ge mer än hälften av sin förmögenhet till välgörande ändamål. I Wall Street Journal’s blog sägs det att privatjet, villa vid havet och stora segelbåtar är så 2007. Nu gäller andra statussymboler. Att vara med i Giving Pledge tillsammans med de riktigt rika kan bli ett uttryck för att man har råd att ta ett samhällsansvar. I USA är man ju inte så pigg på att betala skatt men det kanske går lättare att dela med sig på det här sättet. Filantropi har alltid varit stort där. Varje år skänks 300 miljarder dollar. Med Giving Pledge skulle beloppet kunna ökas med 600 miljarder.
SVTs Dokument inifrån har funnit att McDonalds fuskar med tidsredovisningen så att unga tvingas arbeta gratis. Det sker genom att dra bort tid från den tid som är instämplad. Vid låg beläggning ber man personal ta obetald rast eller gå hem trots överenskommen arbetstid. Man märker mat som färsk fast den inte är det. Facket känner till fusket med arbetstiden men verkar ha agerat mjäkigt. Företagets personaldirektör tog kraftigt avstånd från praxisen.
Det är svårt att tro att detta inte är något som sanktioneras uppifrån; det verkar vara ett systematiskt agerande på ett stort antal restauranger som SVTs undersökte. Motsvarande fusk tycks också finnas i USA. En förklaring verkar vara det bonussystem till restaurangchefer som bygger på att ha låga pesonalkostnader i relation till totala kostnader. Det uppnås genom att manipulera personalens tider. McDonalds är en viktig aktör när det gäller att slussa ut ungdomar till ett första job och att lära upp dem om arbetslivet. Men vad är det man lär ut, att man ska finna sig i att inte få betalt för den tid man arbetar? Att det är normalt att arbetsgivaren fuskar? Kortsiktiga vinster kommer nu att resultera i minskad efterfrågan genom att varumäket kladdats ner.
Katolska kyrkan utreder fn 4000 fall där präster utnyttjat barn sexuellt. Om man betraktar katolska kyrkan ur ett CSR-perspektiv är denna organisation inte bättre än sådana företag som utnyttjar barnarbete. Missförhållanden har varit kända men man har valt att inte göra något och man har offentligt förnekat anklagelser. Under mycket lång tid har det pågått, visar det sig. Ledningen tar inte på sig något ansvar. Men som vanligt kryper sanningen fram ju mer man blånekar. Resultatet har blivit en varumärkeskris av sällan skådat slag! Man får gå till Dow Chemical och Bhopal, Nike och barnarbete, Exxon och Valdezolyckan eller Shell och mordet på Ken Sarawivia för att hitta motsvarande skandaler.
I ett företag skulle detta tvinga fram att VD avgår. Man skulle blåsa rent för att komma till rätta med interna rutiner och rapporteringssystem och att chefer skyddar varandra. I exemplen ovan ledde skandalerna till omfattande omprövningar. Vi får se vad katolska kyrkan förmår…
Affärstidningen CSR i Praktiken har en artikel som handlar om Nike och hur de bedriver sitt hållbarhetsarbete, bla genom att involvera sina medarbetare. Tidningens reporter intervjuar en kvinna som jobbar på en avdelning som heter Sustainability & Innovation. Är inte det intressant? En organisationenhet där man har ansvar för både hållbarhet och produktutveckling. Har någon sett en sådan ansvarsfördelning i ett svenskt företag? Vanligtvis finns det hållbarhetsansvariga resp produkt/affärsutvecklare, men de medarbetarna finns på olika ställen i organistionen. Men i framtiden är det självklar att dessa omrdåden ingår under ett gemensamt ansvar.
I en DN – arikel med rubriken ”Bonusar avslöjar brist på ledarskap och kompetens” skriver Thomas Franzén och Peter Norman om bonusar till företagsledningar. De tar upp en intressant vinkling, nämligen att bonussystem egentligen innebär att styrelser och styrelseordförande abdikerar från ledarskap. Alltså, man mekaniserar ledarskapet genom att lita på vad de kallar räknesnurror. Och att man räknar med att VDn fixar bolaget bara han/hon får en möjlighet att höja sin inkomst. De väcker också en annan fråga. Litar styrelsen på sin VD? Har de anledning att göra det om man inte konstruerar morötter?
I förlängningen kan man fråga sig om den som är VD borde känna sig förolämpad om han/hon erbjuds bonus? Vad är det för VD-kandidater som söker jobbet? Om man söker ett jobb för att man tjänar mycket kommer man att lämna jobbet av samma skäl; att man tjänar mer någon annanstans?
Senaste kommentarer