Jag har alltid undrat över fenomenet bonusar och om de verkligen har den motiverande effekt som de sägs ha. Och om de kostnader som särskilt företag inom finanssektorn har för bonusar uppvägs av ökade intäkter. Forskning inom området tycks i varje inte entydigt peka på att man arbetar hårdare eller klokare för att man får bonusar. Eller är bonusar endast ett uttryck för att företagsledningar fått en så stark maktställning att de kan plocka pengar framför näsan på ägarna?
Nu ska Första AP-fonden kräva att bolag som de äger ska utvärdera bonusprogrammen. Annars kommer man att rösta nej. Och flera andra AP-fonder följer efter i kraven. Det är väl rätt märkligt att företag hittills inte gjort det och i varje fall inte på ett sätt som är öppet för dem som äger företaget. Allt annat utvärderas ju minutiöst i syfte att spara kostnader.
Första AP-fonden kommer också med ett annat krav; att ersättningsprogram ska inkludera hållbarhetsfrågor. Annars kommer man inte att rösta för programmen vid bolagsstämmorna. Man kommer också att ta reda på hur hållbarhetsfrågorna drivs i styrelserna och vilken kompetens styrelsen har i dessa frågor. Man får bara hoppas att fler fonder och aktieägare hänger på!

Det har kommit fram att sextrakasserier är vanliga inom teater och film. Speciellt unga och kvinnliga skådespelare drabbas. Men det är tabu att tillstå det och det kan påverka karriären. Teater och film handlar ju mycket om fysisk närhet och att gestalta kärlek och att privata känslor väcks är kanske inte så konstigt. Men i rapporten kommer det fram att det också är fråga om manlig makt och att utnyttja. Nu frågar man sig om detta är toppen av ett isberg? Eftersom det inte går att tala om att man är sextrakasserad och många skäms/vågar inte att anmäla det till sin chef kan det finnas utan att finnas. Hur ser det ut inom andra branscher och hos andra företag än teatrar? Varje företag med en allvarligt menad CSR-politik bör kanske utgå från att det finns men inte syns.

Årets första Klimatsalong på temat klimat och mode var välbesökt. Över 30 personer kom till Ekoteket för att lyssna på Maj-La Pizzeli, HOW och Lina & Sebastian Stjern, The Fair Tailor. Några av salongens stammisar kom, men väldigt många nya bekantskaper vilket förstås är extra roligt.

Maj-La tog oss på T-shirtens resa från bomullsplanta till sopa, vilket visade sig vara en lång och energikrävande väg. Utmaningarna längs vägen är flera. Väljer man bomulls t-shirts så följer hög grad av kemikalieanvänding och besprutning på köpet. T-shirts tillverkade i ekobomull är bättre ur kemikalieperspektiv men kräver lika mycket vatten i odlingen. Andra material framhölls som alternativ, t ex lyocell, hampa, ull. Men de flesta material har baksidor, speciellt när det blir storskalig produktion och masskonsumtion och ännu har vi en bit kvar till ett vagga till vagga tänk.

Som konsument kan det vara svårt att få en överblick. Kanske kan Made Bys styrkort för modebranschen vara ett sätt att finna transparent information. Made By är en NGO baserad i Nederländerna. Under tiden på Filippa K mindes Maj-La att de ofta tyckte att konsumenten frågade för lite. Så fråga på!! Alltid finns det någon som vet och vill svara.

Därefter fick vi lyssna till den annorlunda framväxten av The Fair Tailor genom att vara nominerade i Venture Cup som årets affärsidé. The Fair Tailor gör juste skräddarsydda skjortor i Nepal. Genom ett samarbete med Child Watabaran har man fått igång produktionen och även startat social verksamhet som syftar till att ge utsatta unga utsatta kvinnor en yrkesutbildning, The Fair Tailor Academy. På mindre än ett år har de unga sociala entreprenörerna Lina & Sebastian byggt en affärsverksamhet, en utbildningsverksamhet och ger nu även företag möjlighet att stötta specifika projekt och personer på plats i Nepal genom The Fair Tailor Partner.

Under de efterföljande bordsdiskussionerna kom både ris och ros. Även om jag tycker att diskussionerna var ovanligt avmätta. Några ämnen som kom upp var hur bra det egentligen är att förlägga sin produktion i ett fattigt land som Nepal? Det är ju bara ett uttryck för att söka billigast arbetskraft. Vore det inte bättre att satsa på utbildning? Kommentaren vid bordet var att erfarenhet har visat att det är svårt, kanske näst intill omöjligt att utbilda bort fattigdom.

Själv twittrade jag under hela salongen. Tyvärr utan några kommentarer eller repliker utifrån, men det har gett nya följare. Jag upplevde ändå att jag fick många bra tips under kvällen och kommer med stor nyfikenhet följa The Fair Tailors fortsatta utveckling. Kanske såg vi embryot till ett nytt kontrakt när en representant från byggföretaget Dipart undrade om de kunde beställa juste arbetskläder av dem. Jag kommer också att med spänning följa hur Handels arbete med hållbar utveckling formas. Idag finns endast valbara kurser i hållbar utveckling och tyvärr inga bland de kurser som är obligatoriska.

Var och varannan dag står det att läsa om miljonbonusar som betalas ut både av privata och statliga företag. I något fall var bonusbeloppen större än utdelningen till aktieägare. Ordet tondöv har fått en ny innebörd, dvs. styrelser och ledningar som inte inser vilken negativ effekt dessa utbetalningar har på kunder och allmänhet och de risker det innebär för varumärket. Om denna tondövhet är så stor inom detta område kan man fråga sig hur det står till med förmågan att läsa av vad som sker inom CSR, miljö, etik, klimat, mångfald, ekosystemtjänster osv. och förstå vad som förväntas av bolagen. Är tondövheten lika utbredd här?

I ett murrigt industriområde i Göteborg ligger det företagsmässiga guldkornet Sackeus som har rättvis handel som affärsidé. Med Jens Baagöe i spetsen säljer man rättvis choklad och rättvist kaffe med mera. En unik företagskonstruktion är en av grundpelarna. Sackeus samägs nämligen av ett kaffekooperativ i Oaxaca, Mexiko. Försäljningen av rättvisa produkter kan gå bättre men kurvorna pekar uppåt. Med nya prisbelönta förpackningar och produkter i högsta klass så är framtidsutsikterna goda. Jag är själv mycket svag för den mörka chokladkakan på 58 %. Glömde jag säga att det mesta Sackeus säljer är ekologiskt?

Nya förpackningar med vackra fågelarter som kan siktas i närheten av kakaoodlingar med gott rykte

Är ombord på tåget på väg till Köpenhamn och COP 15. Ska bli intressant att på nära håll uppleva denna historiska händelse. För det är det, oavsett vad det är för avtal man kommer fram till. Det har exempelvis aldrig tidigare hänt att så många regeringschefer samlas vid ett och samma tillfälle. Det kanske förebådar en helt annan möjlighet att skapa globala överenskommelser i framtiden?
Har under dagen fått höra att Pär Larshans från Max Hamburgare ska medverka i ett seminarium med Tony Blair och Gro Harlem Brundland på söndag. Det är ingen ända på de profilpoäng detta företag höstar in till följd av sin klimat- och CSR-policy! Det är roligt att U&W [you&we] kunnat medverka till framgången.

Det var stora rubriker häromdagen om Kung Markattas gröna te. Att det skulle innehålla rester av bekämpningsmedlet azinfosmetyl. Nya tester visar att så inte är fallet. Men tyvärr är skadan redan skedd i och med den negativa mediaexponeringen.
Till alla läsare: Fortsätt i lugn och ro att dricka grönt te från ett seriöst företag som förresten klimatkompenserar sina transporter genom U&W [you&we].

Jag är i södra England och igår gjorde jag mina vanliga inköp av strumpor och kallingar hos Marks&Spencer i Chichester. M&S är ett märkligt företag. Efter att tidigare varit ett företag med starkt varumärke gick något mycket snett. För bara några år sedan var de på fallrepet. Nu är de på offensiven igen. Och de driver affärerna med CSR. I filmen Beyond the Line, som U&W [you&we] varit med att producera, får man en inblick i vad de gör. Deras satsning heter Plan A, och som man säger ”därför att det finns ingen Plan B”. Deras hemsida är mycket informativ och välgjord och Plan A kan man gå direkt till; inte gömd flera nivåer ner. Där visar de alla sina  åtaganden och de engagerar också kunderna att göra åtaganden för att förbättra miljö och hälsa. Ett mycket kreativt sätt att stödja Köpenhamnskonferensen är att låta människor sätta samman en stor virtuell pläd av foton och bilder. Det här är ett företag som har bestämt sig och vågar visa det!

Så här i kräfttider så kanske man funderar lite extra på spriten. Har man sedan en etanolbil så blir det ju ännu viktigare. Det skrivs och diskuteras mycket huruvida etanol är en långsiktigt hållbar lösning för bilar. Hur är det med konkurrens om mat, slavarbete, att mer koldioxid släpps ut än vad som sparas mm?

OKQ8 veriferat hållbar etanol

Jag tycker att etanol är bättre än bensin, men det är skillnad på hur den produceras. En kedja – OKQ8 - har tagit fram hållbarhetskriterier och säljer sedan ett år tillbaka endast etanol som uppfyller dessa krav. Så om du har en etanoldriven bil, fråga den mack du tankar på vad dom gör för att säkra att etanolen producerats hållbart. Om du inte är nöjd med svaret – byt till OKQ8 och glöm inte att tala om det för din före detta kedja.

Svenska filmare har dokumenterat en advokat som representant för 12.000 bananarbetare från Nicaragua driver ett historiskt rättsfall mot det multinationella bananföretaget Dole Food och bekämpningsmedelsföretaget Dow Chemicals. Det unika är inte att odlare får allvarliga skador av bekämpningsmedel. Ej heller att företag som Dole hävdar att det inte är farligt. Utan det unika är att de fattiga bananarbetarna gått till domstol mot ett av världens största företag.

Men Dole är inte att leka med, i filmen Bananas!* går Doles juridiska ombud hårt åt både bananarbetare och deras advokat, Juan Dominguez. Bland annat påstår Dole att bananarbetarna var skadade redan innan de började arbeta med bananer. Vidare misstänkliggör de bananarbetarnas advokat Juan Dominguez och slår ner på alla som rapporterar om rättegången, t.ex. fick SVT:s lilla Sydnytt redaktion snabbt påhälsning från Doles PR byrå när de gjorde ett reportage om filmen.

Nu har Dole genom att hota stämma filmfestivalen Los Angeles Film Festival lyckats stoppa filmen Bananas!* medverkan. Filmfestivalen hade valt ut Bananas!* som en av världens sex bästa dokumentärfilmer. Den svenska filmaren Fredrik Gertten går därmed miste om chansen att vinna 50.000 dollar i dokumentärkategorin.

Hur kan Dole bete sig så okänsligt åt? För att inte säga både klumpigt och omodernt… Eller vad tycker ni?

Filmen får svensk premiär i september, se den då! Så länge kan ni kika på filmen Bananas!* egna hemsida.

Jag slutar härmed med att köpa Dole produkter, är nån med mig?

Det har ju förstås bildats en stödgrupp på Facebook.

Varför inte gå med du också?