U&W [you and we] Blogg

Vår första dag i Fortaleza kan man mint sagt kalla en bra start. Eftersom det är karneval i Brasilien just nu är många lediga och väljer att spendera sina lediga dagar vid havet. På förmiddagen igår blev vi hämtade av Fortalezas miljöborgarråd Deodato Ramalho och tillsammans med Janice Maniero, en miljöengagerad journalist, åkte vi iväg till Deodatos strandhus cirka 4 mil utanför Fortaleza. Där spenderade vi stora delar av tisdagen, blev bjudna på mat (den svenska grillsäsongen kan slänga sig i väggen), tog det första doppet i havet och fick uppleva en karneval ”light”. På en strand utanför Fortaleza hade tusentals ungdomar samlats för att dansa och festa till solnedgången. Även om vår karnevalvistelse inte riktigt varade så länge fick vi uppleva ett av de miljöproblem som Deodato arbetar med. Ljudanläggningar. Det kanske inte låter så farligt, men när du passerar den typen av ljudanläggningar som används vid karnevalen vet du inte om det är ditt hjärta som håller på att hoppa ur kroppen eller om det är själva kroppen som hoppar. När vi pratar om miljöproblem är det inte bara utsläpp till vatten och luft utan även den här typen av ”föroreningar”. Det har de senaste åren blivit bättre med höga ljudnivåer i Fortaleza, men Deodato kämpar vidare med att bötfälla invånare som envisas med att ha överdimensionerade ljudanläggningar. De i sin tur betalar sina böter och står sedan redo att ösa ut musik i karnevalstider. Deodato står bakom flera stora miljöprojekt i Fortaleza, bland annat när det gäller att restauration av känsliga områden, något vi kommer att få lära oss mer av senare i veckan. Vi fick även höra av en vän till Deodato att han var nära att bli arresterad när han nekade en byggherre tillstånd för ett nybygge i ett stort skyddat område, Coco Río Ecological Park, i centrala Fortaleza – det kallar jag miljöhjälte.

I måndags påbörjade Nils Göransson från Stockholms stad och jag, Anna Larsson, vår resa till Brasilien och Fortaleza. Fortaleza ligger i nordöstra Brasilien och har flera spännande miljöprojekt på gång. Ett av dessa är ett Vinnova-projekt där U&We tillsammans med bland annat Stockholms stad arbetar med gröna ytor (grönytefaktorn) i städer och hur man kan kvantifiera ekosystemtjänster. Under veckan kommer jag att skriva mer om vår resa, så häng med!

En artikel i DN idag fick mig att haja(!) till. Tolv döda av hajattacker förra året. Låter hemskt och för de som drabbats var det nog verkligen hemskt. Normalt är det 2-3 som dödas i hajattacker varje år.

Möjligen kan det vara intressant att sätta det i relation till hur många hajar som dödas av människor varje år. Enligt en artikel i United Airlines tidning från januari som jag fick av kollegan Mårten så är det 73 varje år – miljoner alltså. För mer kött på benen – hajkött – så finns det gott om videofilmer på temat.

Intressant fakta från nämnda artikeln är att i Palau så står  ekoturism för 8 procent av BNP och varje levande haj förväntas inbringa 1,9 miljoner dollar i turistinkomster under sin livstid medans en död haj inbringar 108 dollar. Hajar ni?

Kafferesan med Arvid Nordquist tog åter vid och inleddes med ett kärt återbesök till kaffefarmen La Cumplida i norra Nicaragua. Det är här Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe av högsta kvalitet.

La Cumplida är ett riktigt paradis som innehåller så mycket mer än bara kaffe. Projektet andas miljömässig- och social hållbarhet och är unikt i sitt slag. Kan beskrivas som ett eget självförsörjande kretslopp. Kaffet odlas i skuggan av träd och i harmoni med naturen och hela farmen drivs på egenproducerad vattenkraft.

Under vårt besök pågår en febril aktivitet för att skörda kaffet, ett arbete som utförs av ca 1500 kaffeplockare varav ca 200 är fastanställda. Det är tydligt att ägarna till farmen, de två familjerna Poncon och Lagoya, bästa vänner sedan 40 år tillbaka, tar väl hand om sina anställda. Vi får exempelvis besöka ett omfattande bostadsprojekt utanför farmens gränser som de anställda familjerna har kunnat köpa in sig i genom microlån. Resterande del, ca 90 % av kostnaden, finansieras av en fond som UTZ-certifieringen gett upphov till och som Arvid Nordquist betalar en extra premie för. Genom Arvid Nordquist långsiktiga avtal med farmen har La Cumplida kunnat garanteras en långsiktig investering, en betydande faktor för att kunna möjliggöra bostadsprojektet. Resultatet är att de anställda getts möjlighet att äga sin egen bostad och har fått en bättre levnadsstandard med närhet till sjukvård och skola, även det något som familjerna Poncon och Lagoya har anlagt på området.

Under vårt besök har kaffeplockarnas barn sommarlov, men befinner sig trots det på ett ”summer camp” på farmens skola. Vi har blivit inbjudna på ett studiebesök som är väl förberett av både barnen och de sex lärarna. Vi möts av ett gäng glada leenden och barnen som stolt visar upp vad de lärt sig. Engelska, matte (som utförs på små minidatorer), traditionell dans, musik, fotboll och sport är några av ämnena som lärs ut och som vi får ta del av i form av uppträdanden och presentationer. De yngre barnen ser med beundran på och tittar nyfiket på oss besökare. Det är svårt att beskriva mötet med barnen i ord. De verkar glada och avslappnade.

Samtidigt arbetar deras föräldrar med att skörda kaffet och det i sig präglas av en hel apparatur och logistik. Vi får själva prova på att plocka kaffet med korgarna på magen. Marken är lerig och halkig. Vid fyratiden samlas alla plockare och kaffet tas om hand. Här krävs muskelkraft och samarbete. Med lastbilar fraktas kaffet till en närliggande anläggning där själva bönan separeras från fruktköttet och de dåliga bönorna rensas bort. Vi tackar makarna Osvaldo och Christine Lagoya för den fina upplevelsen och gästfriheten och åker dagen därpå vidare till Sébaco, nästa stora ”kaffehållplats” där bönorna soltorkas, kvalitetstestas, sorteras och packas. I och med det har vi fått följa kaffet från dess början.

Jag och Mårten, som båda bor nära Arvid Nordquists rosteri i Solna, kommer med all säkerhet förknippa lukten av nyrostat kaffe med våra upplevelser från den här resan. Det natursköna La Cumplida och mötet med dess ägare, barnen, kaffeplockarna och de anställda på Sébaco. Och vårt besök hos Taking Root i San Juan de Limay där vi fått se hur klimatkompensationen genom trädplanteringsprojekten utvecklas med egna ögon och fått träffat småbrukarna på landsbygden som berättat sina historier. Nu är resan nästintill över och vi hoppas att vi har lyckats förmedla våra intryck även om inget kan ersätta ett eget besök. Låt er gärna inspireras genom våra bilder på U&Wes Facebooksida, kanske till en kopp kaffe?

Tack Arvid Nordquist för en fantastiskt arrangerad resa.

//Johanna

”Tar du ditt kaffe svart? Eller grönt.” Vid det här laget kanske en bekant paroll för de flesta? Så lyder nämligen rubriken för Arvid Nordquists stora klimatsatsning som gjort Classic kaffe till det första klimatkompenserade varumärket i kaffehyllan, men även till det första klimatkompenserade livsmedlet i hela dagligvaruhandeln. I praktiken innebär satsningen att kaffets klimatpåverkan, från odling till butik, med U&We’s inblandning har beräknats och kompenserats genom omfattande trädplantering i Nicaragua. Samtidigt arbetar Arvid Nordquist hårt med att bl.a. öka andelen certifierat kaffe som bidrar till både bättre förhållanden för kaffeproducenterna och mindre belastning på miljön.

I veckan åker två av oss, Mårten Lind och jag, Johanna Grant, tillsammans med en delegation från Arvid Nordquist till Limay-regionen i Nicaragua för att besöka projekten och den lokala organisationen Taking Root. I en närliggande region kommer vi även besöka de kaffeproducerande bönderna som ligger bakom Arvid Nordquist bästa ”single estate”-kaffe.

Innan det bär av, tänkte jag sätta vår resa i ett större sammanhang. Läste nyligen Malin Sahlins kolumn på Supermiljöbloggen som ger en tydlig bild av hur den svenska skogen står sig i ljuset av skogens roll för klimathotet och generering av oumbärliga ekosystemtjänster. Sammanfattningsvis menar Malin ”det har aldrig funnits så många träd i Sverige som det gör idag. Riktig skog är det lite sämre ställt med”.

I de tropiska skogarna är läget det motsatta. I en forskningsrapport av Pan et al, 2011, som i somras väckte uppståndelse i Science, har man sedan 1990 mätt skogarnas årliga upptag av koldioxid och kan konstatera att det totala upptaget har hållit sig intakt, däremot finns stora skillnader i de olika sänkornas storlekar.

Kortfattat visar analyserna att kolsänkan i de tempererade skogarna ökade 17 % under 2007-2009-talet i jämförelse med 1990-1999, medan koldioxidupptaget i de tropiska skogarna, som tillsammans utgör ca 70 % av skogens globala bruttokolsänka, minskade med 23 % under samma period. Satt i ett mer begripligt sammanhang motsvarar det ca 40 % av de globala utsläppen från förbränning av fossila bränslen! Orsaken är främst kopplad till en kraftig avskogning till förmån för jordbruksland, bete och virke. Det, menar forskarna, gör de tropiska skogar nästintill neutrala vad gäller upptag av koldioxid.

Det är därför återplantering och bevaring av skog (REDD+) är så viktigt. I väntan på att framsteg skall tas på den internationella politiska arenan, gläds vi över att få arbeta med ambitiösa kunder som liksom Arvid Nordquist m.fl. går före och genom klimatkompensation tar direkt ansvar, inte bara för sin egen utan även för sina underleverantörers påverkan.

Under besöket i Nicaragua ser vi fram emot personliga möten med småbrukarna och att med egna ögon få erfara vad Arvid Nordquists klimatsatsning bidrar till. I vår blogg och sociala medier hoppas vi kunna dela med oss av våra upplevelser, så håll utkik och välkomna att hänga med!

//Johanna

U&W [you&we] har tillsammans med Stockholm Resilience Centre, Stockholm Stad, Malmö Stad och Folkhälsoinstitutet vunnit Vinnovas utlysning ”Utmaningsdriven Innovation”. U&W [you&we] är projektledare och till projektet har även internationella partners knutits, bl.a. Fortaleza Stad och UECE universitetet i Brasilien.

Projektet ska studera ekosystemtjänster av grönområden och grönska i staden. Det handlar om kartlägga och värdera ekosystemtjänster som t.ex. reducerad temperatur i städer, minskad energiförbrukning i byggnader, ökad isoleringen, kolbindning i vegetation, minskad belastning på avlopp, stärkt befintlig biologisk mångfald, ökad resiliens i omgivande ekosystem, lagring och rening av vatten, buffring av näringsämnen, ökad hälsa och välfärd, rening av luft, minskning av smog och marknära ozon, minskat buller och en mer tilltalande stadsmiljö.

Projektet omfattar konstellationsbyggande, omvärldsstudier av befintliga metoder för att identifiera och värdera ekosystemtjänster, produktutveckla metoderna, utbyta erfarenheter samt medverka till miljöteknik/-tjänstexport och kunskapsspridning.

Är du nyfiken på att höra mer om detta? Kom till vår sista Bortom Lagom lunch för i år, den 16 december kl 12.00 – 13.30. Peter kommer att berätta om grönytefaktorer och hur den nya storstadsdjungeln ger vita jular!

Det kan inte vara många som har missat att efter en månads kamp har eken fallit!

Vadå, är faran över nu? Själv har jag inte direkt uppfattat mig särskilt hotad av träd. Det var, tro det eller ej, en bil som höll på att köra över mig och min häst i onsdags morse. Det var igen, en bil som höll på att klippa mig på cykeln igår kväll. Återigen har den föredetta miljöhuvudstaden prioriterat trafiken före naturen & människan. Men ”gjort är gjort och kommer aldrig igen”. Frågan är vad som händer med eken nu? Vi var flera som såg Jonas Wahlström ifrån Skansenterrariet smyga runt kring eken för några veckor sedan. Tydligen suktar babianer eller lemurer på Skansen efter en flera hundraårig ek, säger Jonas i DN.

-”Jonas, om du kan vänta till på söndag så ska jag fixa fram andra grenar så kan eken få somna in Nationalstadsparken med den lilla värdighet som finns kvar”. 

Jenny Blomberg

Jag har tidigare skrivit om Radioeken (TV-eken). Den står till min glädje fortfarande kvar trots trafikkontorets uttalanden om att den är ”helt död” och ”ramlar när som helst”. Ett flertal arborister har engagerat sig – läs mer här. En hemsida med uppdaterad information finns här. Ett upprop för att rädda eken finns här.

Förklaringen till att Ulla Hamilton inte tidigare har hunnit engagera sig i frågan har nu kommit. Vi hoppas att hon nu har mer tid för träd och mindre för jordekorrar som ju inte är en art som varken hör hemma i svensk natur eller på Stureplan. Frågan om ekens fällning eller bevarande däremot är en fråga för politiker och inte bara för tjänstemän!

Med ett snygg och kreativt förslag i Dagens Nyheter idag föreslår Geir ­Hansteen Jörgensen och Johan Lind att Radioeken ska räddas och dessutom göras till turistattraktion. Flera har kommenterat vårt tidigare inlägg och gemensamt för dessa är att de framhåller att om bara viljan finns går eken att rädda. Låt oss hoppas att tjänstemännen är modiga nog att se andra lösningar än motorsågen och att politikerna kliver in på banan. Var är borgarråden? Är Ulla Hamilton på långsemester?

 Man upphör aldrig att förvånas. På FN-dagen den 24 oktober (måndag) detta Skogens år tänker Stockholms Stad fälla denna gamla ek utanför Radio/TV huset som stått där sedan åtminstone Gustav Vasas tid. Man skyller på svampangrepp och risker för trafiken. Inget politiskt beslut har fattats után några tjänstemän har själva beslutat att utföra detta oåterkalleliga dåd.

Att den före detta miljöhuvudstaden agerar på detta sätt är odemokratiskt och historielöst. Tankarna går till almstriden. Facebooksidan Radioekens vänner samlar de som försöker stoppa detta.

Idag känns jobbet vi gör på U&W extra viktigt. Kontoret har nämligen haft besök av indianhövdingen Almir från Amazonas. Almir berättar hur man arbetar för att skydda regnskogen och att man genom klimatkompensation försöker hitta försörjningsmöjligheter för indianstammen Suruí.

Stammens område, som gränsar till Bolivias vildmark, har utstått ett hårt exploateringstryck sedan 60-talet. Landets ekonomiska utveckling har byggt på kortsiktiga intressen med förödande resultat för Amazonas skogar. Men Suruí-stammen försöker vända utvecklingen. Det sker genom att kombinera stammens uråldriga traditioner med den senaste tekniken. Sedan 2007 arbetar Suruí-stammen nämligen med Google Earth och kan genom mobiltelefoner och GPS-teknik kontrollera och dokumentera sin mark. Informationen laddas direkt upp till Google Earth och ger en exakt bild av vad som pågår. Almir berättar att det även har gett stora möjligheter att kommunicera indianstammens 50-åriga plan för ett hållbart skogsbruk där skogens värde är centralt.

Hela Almirs person visar en blandning av tradition och teknik. Idag, under sitt Stockholmsbesök är han klädd i tre lager tröjor. På huvudet sitter en krans av fjädrar och i knät håller han sin MacBook Air.

Precis som vi på U&W framhäver när vi pratar om våra trädplanteringsprojekt, menar Almir att klimathotet är ett problem som måste respekteras och att bevarandet av regnskog har en viktig roll för att bibehålla balansen. Det har att göra med att en femtedel av de globala utsläppen härrör från avskogning där högst tryck är på jordens regnskogar, liksom Amazonas.

Nu har stammen tagit initiativ till att använda skogen i klimatkompensationsprojekt. En certifieringsprocess och validering pågår och resultatet gör att stammen kan sälja utsläppskrediter för både bevarande av regnskog (inom ramen för REDD) och för återplantering av redan skövlad mark.

- Vi ber inte om tjänster eller bistånd, vi erbjuder en service till marknaden, säger Almir.

Inkomsten från kompensationen går till en gemensam fond som sedan läggs på hållbarhetssatsningar för stammen.

Att höra Almirs berättelse gör idén med klimatkompensations ännu mer verklig. Det står klart att kunder som väljer att klimatkompensera inte bara bidrar till en koldioxidbindning utan, som Suruí-folkets berättelse visar, framförallt ger förbättrade möjligheter för människorna att fortsätta leva i en långsiktig relation med naturen. U&W tackar för besöket och ser fram emot att inspireras av fortsatta diskussioner!