U&W [you and we] Blogg

Stefan Jarls oerhört viktiga film Underkastelsen som handlar om de kemiska gifter vi får i oss via maten vi äter kan ses på nätet. Det är en av de viktigaste dokumentärerna som har gjorts.

”Tar du ditt kaffe svart? Eller grönt.” Vid det här laget kanske en bekant paroll för de flesta? Så lyder nämligen rubriken för Arvid Nordquists stora klimatsatsning som gjort Classic kaffe till det första klimatkompenserade varumärket i kaffehyllan, men även till det första klimatkompenserade livsmedlet i hela dagligvaruhandeln. I praktiken innebär satsningen att kaffets klimatpåverkan, från odling till butik, med U&We’s inblandning har beräknats och kompenserats genom omfattande trädplantering i Nicaragua. Samtidigt arbetar Arvid Nordquist hårt med att bl.a. öka andelen certifierat kaffe som bidrar till både bättre förhållanden för kaffeproducenterna och mindre belastning på miljön.

I veckan åker två av oss, Mårten Lind och jag, Johanna Grant, tillsammans med en delegation från Arvid Nordquist till Limay-regionen i Nicaragua för att besöka projekten och den lokala organisationen Taking Root. I en närliggande region kommer vi även besöka de kaffeproducerande bönderna som ligger bakom Arvid Nordquist bästa ”single estate”-kaffe.

Innan det bär av, tänkte jag sätta vår resa i ett större sammanhang. Läste nyligen Malin Sahlins kolumn på Supermiljöbloggen som ger en tydlig bild av hur den svenska skogen står sig i ljuset av skogens roll för klimathotet och generering av oumbärliga ekosystemtjänster. Sammanfattningsvis menar Malin ”det har aldrig funnits så många träd i Sverige som det gör idag. Riktig skog är det lite sämre ställt med”.

I de tropiska skogarna är läget det motsatta. I en forskningsrapport av Pan et al, 2011, som i somras väckte uppståndelse i Science, har man sedan 1990 mätt skogarnas årliga upptag av koldioxid och kan konstatera att det totala upptaget har hållit sig intakt, däremot finns stora skillnader i de olika sänkornas storlekar.

Kortfattat visar analyserna att kolsänkan i de tempererade skogarna ökade 17 % under 2007-2009-talet i jämförelse med 1990-1999, medan koldioxidupptaget i de tropiska skogarna, som tillsammans utgör ca 70 % av skogens globala bruttokolsänka, minskade med 23 % under samma period. Satt i ett mer begripligt sammanhang motsvarar det ca 40 % av de globala utsläppen från förbränning av fossila bränslen! Orsaken är främst kopplad till en kraftig avskogning till förmån för jordbruksland, bete och virke. Det, menar forskarna, gör de tropiska skogar nästintill neutrala vad gäller upptag av koldioxid.

Det är därför återplantering och bevaring av skog (REDD+) är så viktigt. I väntan på att framsteg skall tas på den internationella politiska arenan, gläds vi över att få arbeta med ambitiösa kunder som liksom Arvid Nordquist m.fl. går före och genom klimatkompensation tar direkt ansvar, inte bara för sin egen utan även för sina underleverantörers påverkan.

Under besöket i Nicaragua ser vi fram emot personliga möten med småbrukarna och att med egna ögon få erfara vad Arvid Nordquists klimatsatsning bidrar till. I vår blogg och sociala medier hoppas vi kunna dela med oss av våra upplevelser, så håll utkik och välkomna att hänga med!

//Johanna

Vi vårt Almedalsseminarium igår behandlas de stora kemiska risker vi alla men mest barn utsätts för. Barn vistas på låg höjd och på golvet ansamlas kemiskt avfall från textilier, byggmaterial, elektronik i form av damm. Barnens leksaker är fyllda med kemikalier som ingen egentligen vet vad de innehåller. Hormonsystemet byggs hos växande barn och är därför särskilt känsligt. Likaså äter barn mer än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt. Men vid kemiska riskbedömningar tar man inte upp barnen särskilt. Det är lite av den bakgrund som gavs av U&W [you&we]s Ethel Forsberg. Författaren Katarina Johansson som skrivit boken Badskumt tog upp alla riskerna med hygienprodukter och att kemikalier från dessa tränger in genom huden. Hon rekommenderade att man är sparsam med sådana produkter på barn. Från Pia Thorpe, miljöchef på HSB, och Daneille Freilich, miljöchef från Sveriges Byggindustri, fick vi veta vilket arbete som görs när det gäller att i byggnation få bort farliga kemikalier men att de för en ojämn kamp, eftersom det hela tiden kommer till nya kemikalier i byggmaterial. I sjukhus finns också mycket kemikalierisker. Charlotta Brask från Stockholms landsting berättade om det ledande arbete som man där utför för att katalogisera kemikalier som används och ersätts de som är farliga. Bland annat har de stränga upphandlingskrav.

Giftiga kemikalier slår mot våra reproduktiva system. Ett exempel som nämndes är en dansk gosskör där pojkarna måste sluta vid allt lägre ålder därför de kommit i målbrottet.

Läste Du Svenska Dagbladets artikel om miljödrivna innovativa entreprenörer och världens första kollektion av komposterbara kläder? Blev Du intresserad av Michael Braungart, den tyske kemisten som utvecklade konceptet C2C, Cradle to cradle? I september kommer han till Sverige. Ta gärna vara på tillfället att lyssna och diskutera med honom på The Chemical Summit 2011! Det kommer jag att göra.

Äntligen agerar Lantmännen! Tillsammans med syster-företag i lantbrukskooperationen och moder-organisationen LRF uppmanar de regeringen att få till ett globalt förbud mot ett av de farligaste kemiska bekämpningsmedlen som fortfarande används, Parakvat. Lantmännen har kritiserats i flera år, för att råvaran till deras djurfoder kommer från kemikalieintensiva odlingar där Parakvat används frekvent.

Inte vet jag om Lantmännen har gjort allt vad som stått i deras makt för att få bort det farliga bekämpningsmedlet från råvaruproduktionen. De har inte varit framgångsrika på egen hand. Dominerande i Sverige, men små på världsmarknaden. Och de som sätter villkoren för odlingarna är kemiindustrin. Som för ett par decennier sedan köpte upp växtförädlingen, och nu har skräddarsytt utsäde så att odlingarna kräver intensiv användning av deras andra produkter. Deras kemiska bekämpningsmedel.

Parakvat är sedan länge väl känt för sina livsfarliga egenskaper. Trots det lyckades kemiindustrin så sent som för åtta år sedan övertyga EU-kommissionen om dess ofarlighet. Efter en strid i EG-domstolen revs tillståndet för spridning i Europa upp, och preparatet är sedan 2007 förbjudet.

Med den erfarenheten är det inte svårt att förstå att Lantmännen inte lyckas med att ställa krav på sina leverantörer. Deras motståndare är helt enkelt för starka. Ska bli spännande att följa den fortsatta kampen. Heja Regeringen!

Binas pollinering är värd 200 miljarder kr för jordbrukarna inom EU. Men bidöden har slagit ut 25 procent av bisamhällena i Europa inklusive Sverige. Nu vill EU-kommissionen göra något åt detta och startar ett referenslaboratorium för att komma fram till vad det är som orsakar bidöden.

Själv är jag angelägen att få veta mer vad det är som pågår och håller tummarna för att invånarna i våra fem bikupor, som nu ligger vackert inbäddade i ett tjockt isolerande snötäcke, ska klara sig över vintern som är den kritiska perioden.

Igår vann Fredrik Gertten en seger. Efter snart två år av skadeståndshot och rättegång gav en domstol i Los Angelos den svenske filmmakaren Fredrik Gertten rätt på alla punkter. Fruktgrossisten Dole fråntas rätten att stämma Fredrik Gertten och hans filmmakarkollegor igen och tvingas betala dem 1,4 miljoner kronor.

Filmen Bananas handlar om kemikalieanvändningen i Nicaraguas bananodlingar, och om konsekvenserna för jordbruksarbetarna och deras familjer.

I utvecklingsländer leder hanteringen av kemiska bekämpningsmedel många gånger till skador på människor. Ibland dödliga. Enligt den statistik som FN:s Världshälsoroganisation WHO ställer samman, omkommer varje år mer än 200 000 personer vid hantering av kemiska bekämpningsmedel. Statistiken visar heller inte på någon nedgång. Tvärtom närmar sig siffran 300 000. Skyddsutrustning finns inte på plats. Lantarbetarna kan inte läsa skyddsanvisningarna. Ibland därför att de står på ett främmande språk. Ibland är de som hanterar kemikalierna analfabeter. Skrupelfria kemiföretag säljer preparat som har förbjudits i västvärlden för att de är hälsofarliga. Att då välja ekologiskt odlade bananer eller kaffe, är att bry sig om. Vår konsumtion i vårt rika land får konsekvenser för lantarbetarna och deras familjer i utvecklingsländer. Vi kan påverka som konsumenter.

Maria Albin, medicine doktor, överläkare och chef för institutionen för Yrkesmedicin vid Lunds universitetsjukhus har i en artikel i Läkartidningen konstaterat att bekämpningsmedlet DBCP, 1,2-dibrom-3-klorpropan är ett ovanligt väl känt preparat. Det finns bra vetenskapligastudier som beskriver de skadliga effekterna. Effekter som Dow Chemicals, tillverkaren, känner till. De dokumenterade redan i början av 1960-talet att preparatet skadar mäns testiklar. Sädesledarna tillbakabildas, antalet spermier blir mindre och missbildas.

Bekämpningsmedlet kommer in i kroppen genom inandning. Men också via partiklar som sväljs och genom huden. I mitten 1970-talet upptäckte man att arbetare på ett kemiföretag i Kalifornien ofta drabbades av barnlöshet. På ett företag som producerade bekämpningsmedlet. Undersökningar bekräftade ett samband med preparatet. Då förbjöd USA preparatet 1977. Året därpå förbjöds det i Sverige.

Dow Chemicals hade svårt att fortsätta med sin tillverkning. Det stoppade inte Standard Fruits som Doles hette tidigare. De letade istället upp nya leverantörer. Som inte lät sig hämmas av de nya vetenskapliga studierna. Standard Fruits hittade dem i Israel och Mexico. Bekämpningsmedlet förbjöds i Costa Rica två år senare. Då såg fruktgrossisten till att lagra upp stora kvantiteter i grannlandet Honduras.

Maria Albin drar två slutsatser av detta.”Den ena är att farliga ämnen som förbjuds i rika länder ofta fortsätter att användas i fattiga länder. Den andra är att forskningsresultat är till för att användas, inte för att tystas ned av ekonomiska intressenter.”.

Fredrik Gertten och hans kollegor har bidragit till att förskjuta maktbalansen till de utsatta jordbruksarbetarnas fördel! Grattis!

I bloggposten här under tipsar Mårten om Ethels artikel i SvD om kemiföretagen och att genmodifierade grödor inte minskar kemikalieanvändningen, trots alla löften. Som en bekräftelse på detta läser jag att Monsanto nu rekommenderar bönder, som är deras kunder,  att använda bekämpningsmedel från konkurrenterna.
Roundup, företagets mirakelmedel, skulle effektivt döda allt ogräs men inte den odlade grödan. Men som vetenskapsmän varnade för redan för 15 år sedan blir ogräset resistent. Bönderna har ökat doserna av Rundup men det hjälper inte. Så då rekommenderas de att använda ogräsmedel från andra tillverkare. Bönderna får till och med betalt för att göra det. De får $6 av Monsanto för varje hektar de sprutar med minst två andra medel. Undrar vad som händer med huvudgrödan? Att jorden får ökade doser med kemikalier är ju uppenbart. Det är ett skrämmande perspektiv, särskilt som Monsantos Roundup Ready-utsäde täcker 90% av sojaodlingarna i USA och 70% av bomulls- och majsodlingarna. Ytterligare skäl att sälja Monsanto-aktier som jag föreslog häromdagen.

Häromdagen kunde man läsa i DN att amerikanska forskare hade kommit fram till att den omfattande kollapsen av bisamhällen orsakas av en kombination av svamp- och virusangrepp. Underlaget till artikeln kommer från New York Times. Det visar sig dock att de slutsatser som NYT och DN dragit är förhastade. För det första är inte den rapport de åberopar så tydlig i sina slutsatser som tidningarna gör gällande. För det andra är det många forskare som hävdar att den komboeffekt av svamp och virus i själva verket inte är en orsak utan en verkan. Det vill säga orsaken är en annan och det man bör titta på är fortfarande bekämpningsmedel. Bin flyger igenom moln av bekämpningsmedel och dör eller tar med sig av medlet när de flyger tillbaka till kupan och där sprids det. Rubriken i DN var ”Mysteriet med massdöden av bin löst”. Jag som först trodde det var sant…