U&W [you and we] Blogg

My "sweet spot"

Rework the World dag 1: En strålande morgon som började med frukost invid Siljans strand med en ny bekantskap från Malawi följdes upp av en inspirerande och avslappnande tur i skogen med en naturguide. Alla sinnen är nu kalibrerade för att ta in viktiga budskap från ex. Elinor Ostrom och andra under dagen. Vi själva deltar med våra besökare från Envirotrade, Ecotrust och Plan Vivo samt vår kund Max i ett seminarium om hållbar mat. För er som är i Leksand så äger seminariet rum i Svea PK klockan 16.30. Jag påminns efter samtal med människor från hela världen att den är liten och att vi på många sätt sitter i samma båt. Dessutom, även om utmaningarna vi står inför på hållbarhetsområdet är komplexa är lösningarna ofta enkla (något omformulerat citat från Mohan Munasinghe under morgonens Plenary Session). Plantera träd är ett sådant exempel.

Idag har vi haft två aktiviteter med våra afrikanska gäster. Dels ett möte med Map Sverige och deras kunder (som erbjuds klimatkompenserade pappersprodukter) och dels ZeroMission Forum för vårt eget nätverk.
Det som blir tydligt är att de bönder som deltar i projekten i Uganda och Mocambique får det bättre ekonomiskt. Man kan köpa djur och förbättra sina hus. Vår bonde från Mocambique använde sin första betalning av ”Carbon money ” att betala hemgift, så att han kunde gifta sig. De visade bilder på skolor som byggs, skolbarn fått datorer. Dessutom levererar projekten viktiga ekosystemtjänster utöver klimatkompensationen såsom vattenrening, vattenhållning, minskad erosion, biologisk mångfald, mindre slitage på skyddsvärda naturskogar. Det var tydligt att många som lyssnade fastnade för att trädplantering är ett sätt att betala tillbaka för de resursuttag vi gör från skog och mark. Genom att plantera träd ger man tillbaka och på så vis sluts cirkeln. Samtidigt som man tillgodoräknar sig den kolbinding som träden åstadkommer. Att höra böndernas berättelser ger oss ännu mer energi att skapa affärsrelationer med dessa lokalsamhällen och bönder.

U&W [you&we] har besök av bönder från Afrika som deltar i trädplanteringsprojekten som binder koldioxid. Vår kund Arla Foods, som klimatkompenserar Yoggi Yalla-dryckerna, arrangerade igår ett besökt hos en svensk bonde, tillika ekologisk, Elin Rydström på Lövö Prästgård. Att en svensk ko producerar 40 l mjölk om dagen förvånade, när en ko i Uganda ger 2 liter. Hållbarhet blev ett tema i samtalen. I Afrika är hållbart jordbruk en nödvändighet för att överleva. Vi har inte fått kniven på strupen ännu. Där är kemikalier alltför dyra. Insekter och sjukdomar måste hanteras med mångfald, ”companion planting” och biologiska metoder. Kväve måste tillföras genom träd och växter. I våra projekt tillämpas inte längre ”slach and burn”. I stället får bönderna hjälp att inkludera trädplantering i jordbruket, vilket ger ved till matlagning, timmer och brädor och medicin från bark, liksom honung. Och också ”carbon money”.

”Så här mjölkar vi.”

Elin Rydström med långväga besökare.

Här följer det fjärde blogginlägget om Jens Johanssons besök i vårt trädplanteringsprojekt i Chiapas, Mexiko.

Jag frågade Nico om han märkte någon skillnad på antal djur och fåglar. Själv såg jag en hel del fåglar, en rovfågel som cirklade ovanför, fjärilar och ett getingbo i ett av träden. Nico sa att det kommer mycket fåglar till hans skog för att söka skugga under den varma(re) årstiden. Området har också två bäckar som flyter igenom vilket gör området rikt på olika arter. För mig verkade det också som om de som är med i Plan Vivo tänkt efter kring miljöfrågor vilket smittar av sig på övrigt beteende. Dock är ju varje enskilt område enbart på några hektar, vilket vart och ett är för lite för att skapa yta för större djur. Så det är viktigt att inse att Plan Vivo inte handlar om återskapande av regnskog utan att göra odlingar mer diversifierade och resilienta. Genom att blanda in skog får folk flera inkomstkällor och blir mindre känsliga för prisförändringar på t.ex. kaffe.

Efter att ha ätit lite med Nicolas och fått en förevisning av spisen som spar 50% av bränslet och gör att de slipper få in röken i köket, åkte vi ca 30 minuter på delvis mycket skumpiga vägar till nästa bonde – Gaspar. Gaspar bor i en liten by med sin familj på 8 barn. De provar ett nytt koncept för Ambio. Han har fruktträdsodling med apelsiner och carambole och har sedan 1,5 år planterat träd in emellan för att i framtiden få virke. På sitt mycket backiga område har han också planterat majs där det förut var degraderad jord efter ranchhållning. Runt om majsodling har han planterat träd på ett sätt som kallas ”Circo de Vivo”.

När vi var på väg att lämna Gaspar och hans familj kom några killar i 20-årsåldern springande. De var i byn för att bygga en skola och hade spelat fotboll på kvällen. En av killarna hade precis brutit benet och hade mycket ont. Vi körde honom till sjukhuset i Palenque liggandes bak på pick-upen, ingen rolig upplevelse på den vägen, varje gupp gjorde att han skrek av smärta. Jag hann träffa honom i alla fall dagen efter och han mådde bättre och var på väg hem till Tuxtla med buss, hoppandes på kryckor.

De tidigare blogginläggen finner du på länkarna, vägen till Chiapas, samtal med personal på Ambio och besök i Arroyos Palenque.

Jens Johanssons reseberättelse går vidare. Tidigare blogginlägg nr 1 och 2 finns att läsa längre ned.

Nicolas Hernandez Lopez, Ulysses Ramirez, Elsa Esquivel och jag möttes redan kl 7 för att börja resan till byn Arroyos Palenque. Färden tog 5 timmar, en sträcka på mindre än 20 mil.

Först besokte vi Nicolas Rodriguez Lopez som varit med från starten och nu är regional tekniker, dvs driver projekten lokalt. I Arroyos Palenque deltar 27 av 95 bönder i Plan Vivo. Nicolas visade hur dom går tillväga när de har utbildning och introduktion för nya bönder. En mycket viktig del i projektet eftersom det är då man bygger upp kunskap och stämmer av värderingar. Att få in rätt personer i projekten är avgörande för om det ska lyckas eller inte. Man vill inte få personer som bara är ute efter ersättningen för kol utan som vill mer. Nicolas lägger hellre mer tid i början med fler diskussioner och besök, som kan ta timmar att gå till, än att folk hoppar av när arbetet börjar. Han beskriver också vad det innebär att plantera och sköta plantorna utifrån sin egen erfarenhet. Teknikerna trycker också på att de som planterar måste ha tillräckligt med mark för att kunna odla vad de behöver för mat och försäljning, annars kommer man bara att röja bort träd när det kniper.

Det som är underligt är att varken han eller andra tidigare planterat alls och inte ens kommit på idén. Bönder har alltid röjt och tagit ned träd, att plantera har inte funnits på kartan.

Nicolas tog med oss till sin mark som låg ca 10 minuter från byn där han hade tre områden, 0,5 ha med kaffe, 0,5 med majs och 1 ha för boskap. Dessutom har han mark som inte är en del av Plan Vivo. Desas områden planterades 2001 och visar på en häpnadsväckande spännvidd. En del träd är tjocka som 80-åriga svenska träd, medan andra är smala. Vilket helt beror på vilka arter som planterats. Plantorna sköttes och ansades så att de skulle ta sig och växa rakt och högt.

Kaffeområdet har höga träd som skuggar, minskar skörden men ger anda utbyten. Majsområdet kan de ha majs på under de första 4 åren, därefter skuggar träden för mycket och nu är det bara träd. Boskapsområdet betas av djur som helst inte ska skrapa hornen mot stammarna. Så djuren kom först efter några år då trädplantorna vuxit på sig.

Fortsättning följer…

Vår kollega Jens befinner sig just nu hos vårt trädplanteringsprojekt i Chiapas, Mexiko. Vägen dit var lång!

Kom fram hit till San Cristobal de Las Casas igår vid 5 efter att ha lämnat Miami tidigt på morgonen och mellanlandat i Mexico City. Jag hade glömt vilken smutsig luft den staden har – helt fruktansvärt! Landade sedan i Tuxtla och tog bussen upp till denna vackra stad i bergen. Det såg väldigt torrt ut på vägen hit, många fält med torkad majs.

Det regnade när jag kom fram så jag tog mig till hotellet. Gick runt lite på stan och insöp atmosfären.  Nu på morgonen ska jag gå till Ambios kontor och jag hoppas någon är där. Fick inte tag på min kontaktperson igårkväll – men det brukar lösa sig.

Jag kommer genom Jens att berätta mer om besöket i Chiapas så snart han hör av sig igen.