U&W [you and we] Blogg

Nobelpriset i ekonomi har för första gången någonsin gått till en kvinna!

Lika unikt är det att nobelpriset i Ekonomi går till forskning om miljöresurser. Professor Elinor Ostrom på Indiana University, USA, har forskat kring hur människor förvalta gemensamma naturresurser och hur ekosystem kan kollapsa på grund av vanvård. Elinor Ostrom sitter också i Stockholm Resilience Centers styrelse.

Det är kunskap som vi är i mycket stort på behov av när vi nu förvaltar vår planet på ett sätt som hotar vår framtid. Elinor Ostrom har bland annat forskat om överfiske och dess bakomliggande mekanismer. Hennes resultat är förhoppningsfulla – det finns sätt och former att förvalta gemensamma resurser utan att förstöra dem. Vad Elinor Ostrom betonar är att lokalbefolkningens organisation är av stor vikt för att förvaltningen ska bli framgångsrik. Hennes nobelpris visar också att priskommittén har börjat förstå att vår förvaltning av ekosystemen är basen för alla ekonomiska värden i vårt samhälle.

Läs också på Stockholm Resilience Centers hemsida, där är även en intressant film med Ostrom!

Se också GöteborgsPosten som har en utförlig artikel om Ostrom. Där nämns även forskningsprojektet med räkfiskare i Gullmarsfjorden som med en Ostroms metodik förvaltar räkfisket i fjorden. Tack vare detta kunde jag i somras för första gången äta hållbart, närfiskade Gullmarsräkor. Jag måste säga att de smakade mycket godare än de andra ”ful-räkorna”!

Se även Sverker Sörlins artikel i DN och artikeln i Vetenskapsrådet!

I juli bloggade vi om filmen Bananas!* och reaktionerna den väckte när den visades i USA. Igår kunde man i DN läsa om att vår kund Max slänger ut Dole som leverantör. Jag gissar att spännande fortsättning följer, vilket t ex Mickey J. Barczyks blogginlägg till DN artikeln vittnar om.

I väntan på den fortsatta stormen tipsar jag om att filmen går upp på biograferna BioRio och Zita i Stockholm nu på fredag, den 9 oktober. Gå och se den och bilda dig din egen uppfattning!

Goda nyheter om Coop! Kul tycker vi som haft förmånen att arbeta med dem sedan mitten på 90-talet. Läs hela artikeln och historien hos Veckans affärer. Visste  ni förresten att Coop öppnar en ny Coop Extra i SF bios gamla lokaler på Medborgarplatsen i Stockholm? 20 augusti är det invigning.

Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten stäms nu av tillverkaren av bekämpningsmedel Dow Chemicals och bananföretaget Dole. Gertten har i filmen ”Bananas” dokumenterat nicaguranska bananarbetares kamp för upprättelse när de har skadats av växtgiftet DCBP. Dow och Dole har tidigare försökt stoppa visningen av filmen, nu stämmer de dokumentärfilmaren och filmbolaget. Tappar du som jag smaken för Dole bananer…

Läs mer i vårt tidigare blogginlägg, i DN och på Bananas!* egen hemsida!

Och gå med i Bananas!*-facebookgrupp!

Behovet att dela med mig av inspirerande evenemang håller i sig! Fick precis nys om att Rune Kalf-Hansen kör sin Live-Mat show på Kulturhusets tak även detta år med start i augusti. Skynda att boka biljetter redan nu till detta alldeles egna uttryck, smak på mat och prat om mat och bra musik. Denna show med olika gäster ges bara vid fyra tillfällen,

• 25 augusti med Cecilia Malmström som inviger och Renata Chlumska som gäst
• 1 september utan namngiven gäst samt
• 10 och 17 september, då man flyttar ned i Ekoteket på våning 2.

Du får som sagt något för smaklökarna, samtal som ofta engagerar och tar oväntade vägar samt lyssna till musik som passar ihop med gäst och mat. Nathan Hammelberg är DJ som har en speciell förmåga att koppla ihop musik till sammanhang.

Med sommaren för dörren och semester som hägrar passar jag på att tipsa om en magisk upplevelse i skogen utanför Åkersberga. Huldrans natt är skymningsspel och bjuder deltagarna på ett nattligt möte med urskogens väsen i den ännu ljusa juninatten. Upplevelsen är magisk och att få vara en del av den gamla skogens och dess historia är väldigt speciellt. Jag varken bör eller vill berätta mer, avslutar istället med att varmt rekommendera er att boka biljetter genast till en av de fyra föreställningarna nästa vecka 24-27 juni.

Svenska filmare har dokumenterat en advokat som representant för 12.000 bananarbetare från Nicaragua driver ett historiskt rättsfall mot det multinationella bananföretaget Dole Food och bekämpningsmedelsföretaget Dow Chemicals. Det unika är inte att odlare får allvarliga skador av bekämpningsmedel. Ej heller att företag som Dole hävdar att det inte är farligt. Utan det unika är att de fattiga bananarbetarna gått till domstol mot ett av världens största företag.

Men Dole är inte att leka med, i filmen Bananas!* går Doles juridiska ombud hårt åt både bananarbetare och deras advokat, Juan Dominguez. Bland annat påstår Dole att bananarbetarna var skadade redan innan de började arbeta med bananer. Vidare misstänkliggör de bananarbetarnas advokat Juan Dominguez och slår ner på alla som rapporterar om rättegången, t.ex. fick SVT:s lilla Sydnytt redaktion snabbt påhälsning från Doles PR byrå när de gjorde ett reportage om filmen.

Nu har Dole genom att hota stämma filmfestivalen Los Angeles Film Festival lyckats stoppa filmen Bananas!* medverkan. Filmfestivalen hade valt ut Bananas!* som en av världens sex bästa dokumentärfilmer. Den svenska filmaren Fredrik Gertten går därmed miste om chansen att vinna 50.000 dollar i dokumentärkategorin.

Hur kan Dole bete sig så okänsligt åt? För att inte säga både klumpigt och omodernt… Eller vad tycker ni?

Filmen får svensk premiär i september, se den då! Så länge kan ni kika på filmen Bananas!* egna hemsida.

Jag slutar härmed med att köpa Dole produkter, är nån med mig?

Det har ju förstås bildats en stödgrupp på Facebook.

Varför inte gå med du också?

Igår var jag på filmpremiär – Beyond the Line – som det kommer att bloggas mycket om. Imorgon har ytterligare en film premiär. En av världens främsta fotografer Yann Arthus-Bertrand har gjort en vacker och viktig film om jordens tillstånd. Preview finns här

”June 5th 2009, World Environment Day has been chosen as the highly symbolic date for this simultaneous, and free of charge, release on every format: movie theatre, TV, DVD and Internet.”

När Scandic och MCI idag bjöd in till evenemanget Less Talk More Action angående praktiska lösningar för grönare möten så var det riktigt kul att se den stora uppslutningen. 107 personer är mycket med tanke på alla evenemang som pågår runt om i stan. Vi höll till på hotell Malmen på Södermalm och själv höll jag ett föredrag där jag försökte avmystifiera det här med klimatkompensation. Lars Andersen från SAS pratade om klimatkompensation och flyg. Amy Spatrisano från USA blev dock den stora behållningen då hon med tårar i ögonen talade om vikten av åtgärder och om arvet vi lämnar efter oss. Många var överens om att det finns många goda exempel ute i landet när det gäller initiativ för gröna möten, men att dessa måste kommuniceras på ett bättre sätt. Flygresornas roll är stor när det gäller mötens klimatbelastning och frågan om hur mötesindustrin och flyget ska tackla det problemet lämnades i viss mån obesvarad. De flesta verkade tycka att det alltid kommer att finnas ett behov av möten och därmed flygresor, och virtuella möten kan därför bara bli ett bra komplement. Jag försökte bland annat visa på hur enkelt det är att klimatkompensera, vad det kostar, och hur det kan engagera mötesdeltagare samt driva på förändring i positiv riktning. Efter presentationerna så följde en intressant paneldebatt med bland andra Anders Berntell från SIWI, Bengt Littorin från Regeringskansliet och Inger Mattsson från Scandic.

Fängslade mötesdeltagare lyssnar till Lars Andersen från SAS

Michael Luehrs (MCI) och Jan Peter Bergkvist ska ha en stor eloge för att ha fått ihop detta välordnade möte som jag tror kommer ge många ringar på vattnet för hållbarhet inom mötesindustrin.

Här står vi samlade vid Ilulisatglaciärens rand.

Det är tidig morgonotta när Greenland Airs äldsta helikopter sakta lyfter från Ilulisat för att ta oss till glaciärens framkant. Hade det varit för drygt 150 år sedan hade vi bara behövt flyga 5 minuter till fjordens mynning i havet.

Men från industrialiseringens början började glaciären att ”backa” eftersom det blev långsamt, långsamt varmare. Det som är högst oroväckande är den efterföljande exponentiella utvecklingen:

Från medeltiden till 1850 backade glaciären 25 km 0,05 km/år
Mellan 1850- 1950 backade den 25 km 0,25 km/år
Mellan 1950 -1985 backade den 70 km 2,00 km/år
Mellan 2001-2009 10 – 15     km/år

Idag följer vår helikopter strömmen av isberg uppför hela fjorden ända fram till fjordens begynnelse där den smältande glaciären sedan föregående år står på fast mark. För att ge en bild av storleken av glaciären som är ett världsarv, så ryms hela Danmark innanför dess gränser (Danmarks vatten exkluderat). Ililusat glaciären är en belysande mätinstrument av klimatförändringens alarmerande utveckling.

Frans Stokman, Universitetet i Gröningen, Nederländerna och Johan Rockström, Sth Resilience C/SEI, Sth Universitet i ivrig diskussion.

Johan Rockström, Stockholms Resilience Center resp Stockholm Environmental Institute berättar sedan vid randen av glaciären att denna oväntade acceleration av avsmältningen är inte beaktad av FNs klimatpanel eller dess modeller och rapporter. – IPCC is history, säger Johan, Grönlands inlandsis öde är inte med i de kommande förhandlingarna i Köpenhamn.

Det är ett fascinerande vackert glaciärlandskap vi har framför våra fötter. Det är samtidigt tungt konstatera att klimatförhandlarna inte har dessa fakta på bordet utan utgår från IPCC:s uppgifter från år 2006. Gamla data och linjära stelbenta modeller som inte tar hänsyn till tipping points/plötsliga systemskiften samt att det har funnits en bromsande effekt i oceanernas upptag av koldioxid. En effekt som kan vara på väg att bli mättad. Sveriges klimatförhandlare, Anders Turesson, har medgett att de inte kan utgå från något annat än IPCC. Han säger vidare att de inte har tid att lyfta upp nya data på bordet, de är fullt upptagna med de gamla.

Visst låter det lite märkligt? De har inte tid att ta hänsyn till att situationens allvar har skärpts. Av de olika förslagen som finns på bordet säger det tuffaste 50% nedskärning av växthusgaserna till år 2050, men med de nya rönen är att 100% minskning är vad som krävs.

//Peter på glaciären i Grönland