Har ni märkt hur tyst det blivit? Före Köpenhamn när Sverige var EU-ordförande var regeringen extremt aktiv i klimatfrågan. Men sedan verkar det som att luften går ur dem. Det hörs väldigt lite. Menade man allvar?
President Obama har baxat igenom en sjukvårdsreform, något som ingen annan amerikansk president lyckats med. Nu uppfattas han plötslig som kraftfull. Men den reformen var ett testcase. Nu är det dags att ta sig an det verkliga kraftprovet. En reform som gör att USA minskar sina utsläpp av växthusgaser. Som gör att USA blir ett föredöme i det globala klimatarbetet. Så att andra länder inte kan ducka därför att USA inte gör något.
Det pågår en massiv kampanj runt om i världen för att visa att vetenskapsmän ljuger som påstår att människans utsläpp av växthusgaser påverkar jordens temperatur. I en artikel i The Guardian frågar George Monbiot vad det skulle krävas för att en klimatförnekare skulle ändra ståndpunkt. Hans svar är ingenting. Dvs det går inte. Han refererar till psykologisk forskning som visar att i många fall blir man ännu mer övertygad i sin åsikt ju mer fakta på motsatsen som man tar del av. Som till exempel att IPCCs rapport kraftigt underskattar klimatfaran. Han undrar om det som pågår är ett totalkrig mot all vetenskap och vetenskapsinformation. Vetenskap har blivit så specialiserad att inte ens vetenskapsmän inom angränsande områden förstår varandra. Mycket mindre journalister. Resultatet kan bli en allmän misstro mot vetenskap och då kan man undra vad som ersätter den. Mystik? Religion? Politiska åsikter? När jag läser artikeln kommer jag att tänka på vad som pågår i USA när det gäller kreationism, dvs kravet att skapelseläran ska ingå i undervisningen på samma nivå som evolutionsläran. Inte lätt att vara vetenskapsman i dessa tider!
Papper är något alla företag behöver. De som förbrukar stora mängder börjar allt mer bekymra sig över hur mycket man gör av med. Storbolag har slutat att automatiskt skicka ut bokslut och periodrapporter till aktieägare. Allt mer brev och information läggs ut på nätet i stället för att läggas i lådor. På så vis spar man både kol och kulor. I fråga om koldioxid är en grov måttstock 1 à 2 kg CO2 per kg papper.
U&W [you&we] har nu ett avtal med Map Sverige, den största pappersgrossisten, som innebär att tryckerier kan erbjuda kunderna papper som klimatkompeseras av oss genom vårt initiativ ZeroMission. Det sker genom att träd planteras i Moçambique i samarbete med småbönder under strikt kontrollerade former. Så nästa gång du nödvändigtvis måste lägga en beställning av kataloger eller broschyrer kräv att de ska vara klimatkompenserade!
Tällberg Foundations Bo Ekman skrev häromdagen en artikel i DN med rubriken ”Ny världsordning ett måste efter debaclet i Köpenhamn”. Där problematiserar han det faktum att världen är ett sammanflätat och gränsöverskridande system medan makten fortfarande är organiserad styckevis genom att nationer hela tiden hävdar sina egna snäva intressen. Han säger: ”Världen förfogar inte över de mekanismer som krävs för att lösa dagens problem”. Nog blev Köpenhamn ett bra exempel på detta. Artikel har fått mängder av kommentarer, över 300 st, så den har engagerat läsarna. Man slås av att kommentarerna inte alls handlar om denna obalans utan om risken för diktatur. Men nog är det viktigt att diskutera hur en ny världsordning ska se ut för att hitta en form som speglar de ödesfrågor jorden står inför. Med FN i sin nuvarande form är knappast sista ordet sagt. Kanske ett scenario är att världen delas upp i politiskt/ekonomiska system typ EU med rätt att stifta lagar och att dessa system sedan förhandlar med varandra? Men frågan är hur minoritetsskydd byggs in, dvs hur sådana länder som Maldiverna, som löper risken att drunkna, hanteras?
Den som vill veta hur det gick till minut för minut, när det sista mötet ägde rum som resulterade i Copenhagen Accord kan ta del av bloggen Climate Progress som Joe Romm skriver. Den bloggen är en suverän källa för klimatinfo. Joe är för övrigt en av de personer som vi intervjuar i filmen Beyond the Line.
Så här inför det nya året kan det vara intressant att spekulera i vad de positiva effekterna av Köpenhamnsmötet kan tänkas bli. Mycket är ett råttan på repet-scenario. Någon måste börja. Mitt scenario börjar med USA:
Obama får med senaten på ett bindande klimatåtagande under våren. Det öppnar för USA att ta ett internationellt ledarskap i klimatfrågan. Kanske till och med flytta fram positionerna längre, eftersom nuvarande förslag på åtagande är mycket måttligt, 17 % relaterat till 2005, men endast 4 % jämfört med 1990 års nivå. (Jämför EUs mål på minst 20% till 2020.)
Om USA gör ett åtagande kommer det att sätta press på Kina att sätta absoluta mål och inte enbart relatera utsläppsminskningen till tillväxten.
Om både USA och Kina gör detta kommer EU att behöva stå fast vid att höja sitt åtagande till 30% till 2020.
Det blir svårt för Indien, som hittills bara talat om mål i relativa termer, att stå utanför särskilt som Brasilien är med på att minska med 50% till 2050 under förutsättning att industriländerna sätter ett ambitiöst 2020-mål och också Sydafrika som lovat 34% minskning till 2020.
Det kommer att bli press på alla länder som hittills inte angett några bindande mål att göra så, bland annat Australien.
Det blir ökat tryck på transparens i att redovisa länders reduceringar och att sättet att redovisa blir mer standardiserat och följs löpande. Det skulle göra att länder som Kanada, som åtog sig att minska utsläppen med 6% till 2012 i förhållande till 1990 men som hittills ökat med 34 %, hängs ut ordentligt. (Det finns de som redan menar att Kanada ska uteslutas ur Brittiska samväldet av detta skäl).
Det kommer att bli ett tryck underifrån på regeringar att agera. Många initiativ har tagits på stadsnivå att följa Kyotoprotokollet. I USA har över 500 städer inofficiellt undertecknat detta avtal.
Har precis träffat Ulla Hamilton och signerat Stockholms Stads klimatsamarbete med och för företagare, Klimatpakten. Syftet med samarbetet är att vi som lever och verkar i Stockholmsområdet kraftsamlar kring klimatfrågan och alla företag som deltar ska minska sina utsläpp med 10% till 2011. Idag har över 100 företag anslutit sig till Klimatpakten, där samarbete och utbyte mellan företag uppmuntras. Gå med du också!
Men det här räcker tyvärr inte. Vi måste bortom energieffektivisering, minskning av pappersanvändning och försöka se vad som behövs för att nå det fossilfria samhället 2050. Fossilfritt 2050 är ett utmanande mål, minst sagt. Men det kan ju delas upp och vi företagare kan ställa upp bakom EUs mer utmanande bud om 30% till 2020, på hemmaplan, som Greenpeace ber våra ledare om på Dagens Industris debattsida. Gör vi det påbörjar vi också resan bortom lagom och gör det vi så länge pratat om. Vilket Jan-Peter Bergkvist på Sleepwell så vist nämnde under Klimatpakten idag, vi måste börja leva som vi lär – ”Walk the Talk” – helt enkelt. Det räcker inte som Bo Albertsson skriver i en krönika i Dagens Media – att kommunicera sina åtaganden mer. Om kommunikationen kommer utan handling är risken att hållbarhetsfrågorna bara blir tomma ord.
Passar därför på att tipsa om två möjligheter till utveckling i rätt riktning som stora och små företagare har under 2010. Grönsamma affärer är ett program i hållbar affärsutveckling för små- och medelstora företag som U&W [you&we] genomför tillsammans med ESAM inom ramen för ett EU-finansierat projekt som drivs av Entrepreneur Sthlm.
För större företag rekommenderar jag filmen Beyond the Line. I filmen kommer både vetenskapen och de goda exemplen till tals samt att man får verktyg för att arbeta med hållbar affärsutveckling. Vill man veta mer om filmen som utvecklings seminarium är Göran Wiklund rätt person att prata med!
Vid ett seminarium vid COP 15 var Pär Larshans, hållbarhetsansvarig på Max Hamburgerrestauranger, inbjuden att i fint sällskap berätta om företaget. Bland lyssnarna fanns kronprinsessan Victoria, Tony Blair, Gro Harlem Brundtland och Maria Wetterstrand.
Pär berättade om Max ambitiösa klimatarbete. Att erbjuda 100% nötkött är lika med 0% miljömedvetenhet, sa han erättade med stolthet att Max bara har 82% nöttkött i sina hamburgare, att Paul McCartney i ett tal till EU-parlamentet rekommenderat delegaterna att besöka Max i Sverige för att studera klimatmärkningen av menyerna och att Max klimatkompenserar alla sina emissioner inkl utsläppen från sina leverantörer. Beträffande den sista punkten uppmanade han seminariedeltagarna att medverka till att trädplantering i samarbete med lokala småbrukare görs till ett inslag i det avtal som kommer ut ur Köpenhamnsförhandlingarna, eftersom det samtidigt med klimatkompensation innebär fattigdomsbekämpning.
Klimatdemonstrationen igår samlade enligt arrangörerna 100 000 deltagare. Det är svårt att uppskatta en så stor mängd, men vi var MÅNGA som gick från centrala Köpenhamns ca 6 km till Bella Center, där förhandlingarna pågår. Jag såg inget bråk, utan det var en trevlig stämning, mycket musik, festligt utklädda deltagare, många jultomatar och många familjer med småbarn. Det tema som många av talarna tog upp var klimaträttvisa, Climate Justice, dvs att de fattigaste länderna kommer att drabbas hårdast. Parollerna i tåget var underfundiga: There is no Planet B och Bla, bla, bla – Act now. Väl framme hade det hunnit bli kväll och frågan var hur man skulle ta sig tillbaka med tunnelbanan in till stan. Det var horder som skulle med. Men genom att först åka i motsatt riktning och sedan byta gick det bra.
