U&W [you and we] Blogg

Ja, då blev det en överenskommelse till sist efter långa nattmanglingar på övertid, men det satt hårt åt. Resultatet är fyllt med kompromisser för att de motspänstiga nationerna skulle kunna gå med. Kyotoprotokollet får en förlängning. Men det ställer inte större krav utöver det som undertecknade länder redan beslutat om som nationella mål. Ett avtal som binder alla länder från 2020 kompromissades fram med där finns inga utsläppsmål angivna. Och 2020 ligger långt fram. Den gröna klimatfonden beslutades också, den fond som ska spara skogarna från att huggas ner, men där återstår frågan hur den ska finansieras.

Lyssna på EUs presskonferens från Durban efter att beslutet fattats.

Enligt SvD säger miljöminister Lena Ek att  värdarna använde en dialogteknik hämtad från de sydafrikanska byråden, vilken gett resultat. Indaba kallas tekniken som betyder möte eller samling.

Det talas i klimatsammanhang om ”decoupling”, dvs att ekonomin växer utan att utsläppen gör det. En annan decoupling kan vi nu konstatera. Det är att det politiska klimatbeslutet på intet sätt kopplar till den vetenskapliga realiteten. Klimatvetenskapens varningar har inte fått genomslag. Durbanpaketet, som det kallas, kommer inte att göra att temperaturhöjningen på jorden hålls inom plus två grader.
Inför nationers oförmåga att inom FN-systemet fatta de nödvändiga besluten för jordens framtid kan andra träda fram? Kan näringslivet driva på? Kommer EU att bli ett föredöme? Kan enskilda stater, deltstater, städer och kommuner sätta egna nödvändiga mål? Kommer politiska partier att fånga upp medborgarnas oro? Ett önskescenario är, eftersom FN inte klarar vår framtid, att insikten nu sprids att alla på alla nivåer måste vara med att ta ansvar.

//Göran

I morgon bitti får vi veta om det har blivit en förlängning av Kyotoprotokollet eller ej. Och om det kommer att finnas en färdplan med ett årtal för ett bindande avtal. Det verkar som att Ryssland, USA och Kina gör allt för att förhala ett beslut. Det är mycket som står på spel… Blir konferensen en flop?

Klimatförhandlingarna i Durban går mot sitt slutskede. Nu samlas ledande ministrar från 130 länder för att se om det går att komma överens. Mycket pekar mot att det bästa man kan hoppas på är att någon form av överenskommelse om åtaganden att minska utsläppen från 2020, men utan bindande åtaganden. Det verkar vara ett ”chicken race”, där ingen för tidigt vill säga vad man är villig att gå med på. EU, afrikanska stater, Brasilien och Indien trycker på. Deras inställning är att förlänga Kyotoavtalet. USAs inställning är avgörande. Kina gör inga medgivanden om inte USA gör det. USA verkar också vilja riva upp den gröna fond man enades om i Köpenhamn. Detta vore extremt olyckligt, eftersom det ändå vore ett litet ljus i mörkret att man enas om en form att skydda massavverkningar av världens skogar.
Det ser med andra ord inte ut att vara mycket att hoppas på. Det betyder att de vetenskapliga realiteterna inte får gehör. Vetenskapsmännens och -kvinnornas varning att vi är på väg mot en 3,5 – 4 graders höjning av temperaturen klingar ohörd.
Stefan Henningsson, klimatexpert på WWF: ”En utveckling med skenande koldioxidutsläpp är katastrof både för människor och ekosystem – nu måste regeringarna ta ansvar”.

Klimatförhandlingarna i Durban börjar idag, men hotas av ockupation. Det är ett antal utvecklingsländer i Afrika och Asien som tröttnat på att resa till konferens efter konferens, där det pratas men inget beslutas och inget händer. Ockupera klimatförhandlingarna innebär att bojkotta förhandlingarna och anordna “sit-ins”. Det skulle vara en demonstration att nu är det dags att ta på allvar de länder som kommer att drabbas värst, men som inte orsakat klimatförändringarna. Bangladeshs premiärminister säger att klimatförändringen tog 300 0000 liv i hans land under 2010. Frustrationen från utvecklingsländerna har accentuerats sedan USA backat från ett förslag till finansiering av en  Green Fund, som skulle hjälpa dessa länder att anpassa sig till de nya klimatförutsättningarna. Ytterligare bränsle på brasan kom när USAs förhandlare säger att det är fråga om ett politiskt val, snarare än ett baserat på vetenskap. Irritationen är stor över att politiska partier cyniskt använder klimatfrågan för att positionera sig själva, när den handlar om mänsklig överlevnad. Hur ska den djupa klyftan mellan u- och iländer kunna överbryggas?

Nedräkningen mot klimatkonferensen i Durban i Sydafrika pågår. 28 november är det dags. Det handlar om att besluta om en efterföljare till Kyotoprotokollet. FN vill att den fond, Green Climate Fund, om 6500 miljarder kronor årligen, som beslutades om i Köpenhamn 2009, förverkligas. Med ekonomiska kriser som tornar upp sig runt om i världen blir det inte lätt att få till en sådan fond. Flera stora länder, bl a Japan, Kanada, USA och Ryssland har signalerat att de inte kommer att stödja en förlängning av Kyoto-överenskommelsen. Kina och EU däremot, liksom ett stort antal utvecklingsländer, vill att en ny avtalsperiod ska beslutas. Storleken på fonden, vilka som ska betala och hur pengarna ska distribueras är några av stötestenarna. Dessutom står frågan om nationella utsläppsrestriktioner på agendan. Det ser dyster ut. Men det är mycket i vågskålen. Bland annat riskerar hela det etablerade systemet med utsläppsrätter att haverera. Och skyddet mot avverkning av regnskogar likaså. Och då ska man veta att klimatfrågan är endast en av flera frågor som rör planetens begränsningar.
Kan man säga att mänskligheten står vid ett vägskäl? Finns förmågan och mognaden att fatta de nödvändiga besluten?

Det blev ett avtal i Cancún, men det satt långt inne och det är långt ifrån 2°-målet. Bolivia och några andra länder krävde längre gående åtaganden men blev i slutrundan överkörda. Japan, Ryssland och Kanada gav med sig när det gällde kraven att inte förnya Kyotoprotokollet efter 2012. Kina gick med på att tillåta inspektion av deras klimatåtgärder, vilket var ett krav främst från USA. Här har Kina mjukat upp sedan Köpenhamn. Överenskommelser betyder att den FN-ledda processen inte är död.
Miljöorganisationer var dock bekymrade. Friends of the Earth menar att överenskommelsen bäddar för en temperaturökning av 5°.

Ett resultat är att näringslivet kan utgå från att det kommer att vara ett politiskt tryck att minska utsläppen. Det går alltså inte längre att använda metoden vänta och se.

Något som vi glädjer oss åt är att man nådde en överenskommelse när det gäller skogen. Avskogning står för 20 procent av utsläppen. Länder som undviker emissioner genom förhindrad avskogning i tropikerna ska få betalt för denna insats. Åtgärder för att minska avskogning och plantera ny skog, är bland de mest kostnadseffektiva investeringarna för att minska utsläppen. Genom att dessa åtgärder räknas som carbon ceredits kommer näringslivet att kunna tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i form av klimatkompensation.

I Cancùn presenteras idéer om vad som snabbt och till rimlig kostnad skulle kunna minska de globala utsläppen. En åtgärd är att få bort matlagning på öppen eld. Skulle dessa eldar  försvinna och ersättas av moderna spisar eller spisar med sluten förbränning skulle sotutsläpp minska. Sotet innehåller partiklar som absorberar solstrålningen och värmer upp luften. Den värmande effekten från sotet kan vara upp till 60 procent av koldioxidens. Det skulle också ge omedelbar effekt. Sot försvinner ur atmosfären på ett par veckor.

Bland våra projekt för klimatkompensation har vi flera som går ut på att minska utsläpp i samband med matlagning, bl a ett projekt med solspisar i Kina. SEB stödjer detta projekt som innebär att landsbygdsbefolkning byter koleldade ineffektiva spisar mot solenergidrivna.

En annan åtgärd är att byta ut alla gamla glödlampor mot lågenergilampor i alla länder som ännu inte tagit det beslutet. El för belysning svarar för 8 procent av växthusgaserna. Ett sådant byte skulle ta bort 2 procent av utsläppen. Då uppstår naturligtvis problemet med återvinning, eftersom de nya lamporna innehåller farliga kemikalier, främst kvicksilver. I Sverige återvinns ca hälften av alla lysrör. Det betyder att mycket kvicksilver sprids. Jag undrar om man beaktat den aspekten.

Dessa åtgärder som innebär byte av teknik, bedöms lättare att acceptera för länder som Indien och Indonesien än att ålägga dem utsläppsrestriktioner.

Under andra dagens förhandlingar i Cancùn meddelade plötsligt Japans delegat att Japan under inga omständigheter kommer att acceptera en förlängning av Kyotoavtalet (som ingicks i Japan). Eftersom Indien och Kina inte binds av avtalet vill man inte vara med. Detta riskerar att reta upp G77-länderna, dvs utvecklingsländerna. USA kommer också, säger man, att inta en tuff hållning för att få en balanserad uppgörelse, vilket på diplomatspråk betyder att Kina och Indien måste göra åtaganden. Risken är att USA lämnar förhandlingsbordet.
Det är mycket som står på spel

Nu har klimatkonferensen i Cancùn i Mexico börjat. Förväntningarna på resultat är inte högt ställda när det gäller att uppnå globala mål där alla länder är delaktiga. Ett annat sätt att säga det är att man startar på en mer realistisk nivå än som fallet var i Köpenhamn, där debaclet kom som en kalldusch. Inget tyder på att USA och Kina ännu är villiga att sätta bindande utsläppsmål, så den vägen att nå ett avtal är nog stängd tills vidare. Mer hoppfullt är det när det gäller att hitta former för att begränsa skogsskövlingen och att sätta ett pris på den ekosystemtjänst som de tropiska skogarna utgör. EU avser att fortsätta med handelssystemet för  utsläppsrätter och det är viktigt för näringslivet att få besked om vilka spelregler som kommer att gälla här. En fråga som blir intressant att följa är om den ökade mängden kunskap om effekterna av en global temperaturhöjning, de positiva feedback-looparna och speciellt effekterna på ekosystem, matförsörjning och befolkningsökning kommer att tas på allvar. Eller om klimatförnekarnas PR- och lobbykampanjer fortsättningsvis är framgångsrika. Det står och väger…

De så kallade klimatförnekarna hävdar att vi antingen inte har någon global temperaturökningen eller, om det är en ökning, att den har naturliga orsaker och inte orsakad av människan. Särskilt i USA är klimatförnekarna högljudda. Vetenskapsmän har varit dåliga på att kommunicera och har hamnat i underläge. Nu har dock 255 medlemmar av National Academy of Science och bl.a. 11 nobelpristagare gått till kraftig motattack i en gemensam artikel i tidskriften Science rubricerad Climate Change and the Integrity of Science.
-We are deeply disturbed by the recent escalation of political assaults on scientists in general and on climate scientist in particular, säger man inledningsvis.
De menar att angreppen drivs av specialintressen utan alternativa teorier. Speciellt anklagar man politiker för att ställa sig på förnekarnas sida för att slippa agera.
Så här sammanfattar man sina slutstser:
(i) The planet is warming due to increased concentrations of heat-trapping gases in our atmosphere. A snowy winter in Washington does not alter this fact.
(ii) Most of the increase in the concentration of these gases over the last century is due to human activities, especially the burning of fossil fuels and deforestation.
(iii) Natural causes always play a role in changing Earth’s climate, but are now being overwhelmed by human-induced changes.
(iv) Warming the planet will cause many other climatic patterns to change at speeds unprecedented in modern times, including increasing rates of sea-level rise and alterations in the hydrologic cycle. Rising concentrations of carbon dioxide are making the oceans more acidic.
(v) The combination of these complex climate changes threatens coastal communities and cities, our food and water supplies, marine and freshwater ecosystems, forests, high mountain environments, and far more.