Tällberg Foundations Bo Ekman skrev häromdagen en artikel i DN med rubriken ”Ny världsordning ett måste efter debaclet i Köpenhamn”. Där problematiserar han det faktum att världen är ett sammanflätat och gränsöverskridande system medan makten fortfarande är organiserad styckevis genom att nationer hela tiden hävdar sina egna snäva intressen. Han säger: ”Världen förfogar inte över de mekanismer som krävs för att lösa dagens problem”. Nog blev Köpenhamn ett bra exempel på detta. Artikel har fått mängder av kommentarer, över 300 st, så den har engagerat läsarna. Man slås av att kommentarerna inte alls handlar om denna obalans utan om risken för diktatur. Men nog är det viktigt att diskutera hur en ny världsordning ska se ut för att hitta en form som speglar de ödesfrågor jorden står inför. Med FN i sin nuvarande form är knappast sista ordet sagt. Kanske ett scenario är att världen delas upp i politiskt/ekonomiska system typ EU med rätt att stifta lagar och att dessa system sedan förhandlar med varandra? Men frågan är hur minoritetsskydd byggs in, dvs hur sådana länder som Maldiverna, som löper risken att drunkna, hanteras?

I filmen Beyond the Line, som vi har varit med att producera, visar vi att det inte kommer att räcka att företag sparar och energieffektiviserar, om vi ska nå de politiska klimatmål EU satt. Att minska utsläppen med 80% gör man inte genom att isolera. Eftersom vi fortsättningsvis kommer att behöva ha ett jordbruk och djuruppfödning kommer denna sektor inte att minska utsläppen utan snarare tvärtom. Kraven på minskningar på andra håll blir därför större. Det kommer att krävas en radikal omställning av näringslivet; tänka nytt, nya affärsmodeller, produktutveckling, ny design, annorlunda marknadsföring. Det är det vi menar med ”bortom linjen”. Det talas ganska lite om dessa omställningar. Förmodligen därför att de är så genomgripande att det blir enklare att fortsätta tänka BAU (business as ususal). I filmen ger vi exempel på företag som korsar ”linjen”. Nu får denna insikt stöd från auktoritativt håll. Bill Gates skriver på sin blog:
- Unfortunately, you can never insulate your way to anything close to zero.
Han förespråkar en massiv teknik- och produktutveckling och pekar särskilt ut behovet inom transport och energiområdet. Han är dock lite ensidig i att det är tekniken som ska lösa problemen. Lösningarna sitter i att samtidigt också tänka i helt nya affärstermer och att efterlikna ekologiska system, där det inte finns något avfall.
Filmen som kostar 299:- i DVD-format kan beställas från U&W [you&we] eller på hemsidan. Den kan användas av alla som vill påverka sin företagsledning.

Max miljöarbete fortsätter sitt triumftåg världen över! Här är ett reportage från det lite mer närliggande grannlandet Danmark.

Se denna länk: Max dansk TV

Så till sist Jens tankar och reflektioner om projekten.

Att driva projekt genom Plan Vivo i Chiapas är en fantastisk utmaning, fattigdom, hög nativitet, låg utbildningsnivå, korruption, zapatister och militärer, långa avstånd och misstänksamhet från folk att bli lurade på sin mark. ”Utlänningarna kommer att ta vår mark.” Det finns ingen tradition av att plantera träd, tidigare har det funnits tillräckligt med mark för att röja nytt när det behövts.

Det är ett jättestort tryck på naturen av alla människor och folk börjar märka att de tär på resurserna. Det börjar bli svårare att hitta ved till bränsle och en del får till och med köpa ved. De börjar också se att det blivit varmare och att regnperioderna är mer oregelbundna vilket försvårar odlingen.

Trädkramare i Mexiko

För mig var det intressant att höra Nicos funderingar kring detta. Att hans pappa inte hade behövt plantera, alltid hade kunnat så samma tid på året och att det fanns utrymme för hans söner att få mark. Nu tänker Nico på hur det ska bli för hans barn. Var ska de få plats, hur ska de få ved och virke? Det mina föräldrar gjort, kommer inte fungera för mina barn, förutsättningarna har ändrats. Det är sådana reflektioner som kan ge ett ändrat beteende och som Plan Vivo kan kanalisera på ett positivt sätt.

Vad gäller den sociala sidan så har jag ingen grund för jämförelse egentligen. Det jag såg var att de barn och vuxna jag mötte i båda byarna vi besökte såg friska och hälsosamma ut. Husen var i bra skick och det verkade ganska välordnat under omständigheterna. Det man ser när man åker förbi andra byar längs med vägarna visar på ett mycket sämre hälsoläge och sämre infrastruktur. Svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Kanske går folk in i Plan Vivo för att man är företagssam och vill göra något? Kanske ger Plan Vivo den där lilla extra inkomsten? Oavsett så behövs projekten, behoven är oändliga och Plan Vivo är mycket bättre än bistånd och bidrag.

Det enda tvivlet jag har och som jag tog upp är att sista utbetalningen och kontrollen är efter 8 år medan 25 år är den tid som behövs för att binda tillräckligt med CO2 enligt modellen. Även om det känns som om folk kommer att fortsätta och projekten får positiva bieffekter så vore det klokt att ha uppföljning eller annat i ett senare skede. Kanske också ett ekonomiskt incitament mot slutet.

Det finns effekter som är svåra att mäta men som jag tror är positiva. Träden växer jättesnabbt vilket ger snabba resultat och exemplets makt är stark. Jag tror det kommer att göra att fler vill plantera när de sett effekterna. Barnen får se och lära av sina föräldrar, hur planterar man träd, hur sköter man plantor, vad heter de olika träden och hur snabbt växer de. Kunskap som kommer att smitta av sig mellan generationer och skapa goda cirklar. Dessutom är det lite spännande med utlänningar och folk från San Cristobal som kommer och tittar och frågar – det ger status och stolthet.

Den engelska tidningen Independent berättar idag att övertid orsakar mer koldioxidutsläpp. Man har analyserat regeringens elförbrukning som ökat kraftigt senaste året. Orsaken är att många jobbar över och att flitens lampor lyser sent. Man kan väl tänka sig att många därefter tar taxi hem i stället för tunnelbanan. Känns det igen?

I Köpenhamn besökte jag Ghost Rainforest, en installation av konstnären Angela Palmer som kopplar ihop klimatförändring och avskogning. Med 10 trädstubbar från regnskogen i Ghana vill hon visa faran med att skövla den känsliga tropiska regnskogen. En del av träden skulle nått en höjd av drygt 50 meter om de fått växa upp. Med sina rotsystem intakta ger de verkligen ett spöklikt intryck. Men ett positivt budskap är att Ghana, som förlorat 90% av sina regnskogar, som första land i Afrika tecknat ett avtal med EU om att stoppa fortsatt avverkning.

Det har varit mycket hallå om att hackare lagt ut mängder med email skrivna av klimatforskare vid University of East Anglia’s Climate Research Unit (CRU) med anknytning till IPCC och som anses vara komprometterande. Climategate har det kommit att kallas. Ordet förekommer redan 9 milj ggr på Google. Klimatskeptiker tar dokumenten som intäkt för att hela IPCC mörklägger och väljer ut rapporter som passar syftet att bevisa att jordens temperatur ökar.

Frågan är vem som skulle vilja att alla ens email blev offentliga? Efter att ha tagit del av en del av alla kommentarer blir bilden att forskarna anser en del rapporter från kollegor är otillfredsställande och det säger man. Men det var inga hemligheter att de tycker så. De uttrycker också att de är frustrerade över att bli feltolkade och att de tvingas lägga en massa tid på för dem ovidkommande media- och politiska kontakter. Inget ovanligt precis.

Det kan tyckas vara ett jätteavslöjande och klimatskeptikter reagerar på att media inte täcker denna händelse, men dessa är mer sansade.

Det som är mer intressant är vad som inte kommer fram. Skeptiker har anklagat klimatforskarna för att vara kommunister, konspiratörer, politiskt styrda, vilja skapa ett globalt kontrollsystem och jag vet inte vad. Men inget av detta kommer fram ur emailen.

Får du för mycket av skeptikernas högljudhet? Då föreslår jag läsning av Climate Progress, RealClimate liksom CRU’s egna kommentarer, där man säger att 95% av alla data varit offentliga i flera år. Det verkar dessutom som att en del av de temperaturdata som CRU saknar (Arktis) snarast visar att man underskattat den globala temperaturhöjningen!

Att miljö är viktigt för affärerna har allt fler börjat förstå, men att det är en framgångsfaktor för varumärket vill inte alla erkänna. Ett konkret bevis på vilken effekt miljösatsningar kan ha, är Max 9:e placering bland de 435 varumärken med mest lojala kunder (se Resumé.se). Max varumärke har dessutom ökat med 27% i en tid när i stort sett alla andra varumärken tappat i lojalitet. Det är riktigt imponerande!

Varför har Max lyckats så bra? Jag tror att det är en kombination av ambitiösa miljösatsningar med klimatredovisning av sina hamburgare, en ansvarsfull klimatkompensation av alltifrån restauranger till rapande kossor, klimatsmarta alternativ på menyn mm och en mycket konsekvent, orädd kommunikation av detta. Max HR chef, Pär Larshans och marknadschef Anders Forsten är två driftiga nyckelpersoner bakom framgången. Sedan har det nog en stor betydelse att det är ett familjeföretag. De ser per definition till nästa generation, emedan andra företag bara fokuserar på det kommande kvartalet. Max leds av Richard och Christoffer Bergfors som jag nu har erfarit använder både hjärta och hjärna på ett mycket framgångsrikt sätt.

I vår film Beyond-the-Line som vi har producerat tillsammans med Crossroads Media och Serious Nature visar på just hur miljö kan användas som en strategisk framgångsfaktor i företaget. Där har vi intervjuat en rad experter och företag i Sverige, Storbritannien och USA för att visa på både möjligheter med miljö som en viktig del i affärsstrategin och risker med att inte kraftfullt hantera miljöfrågorna. Vi berättar där mer om Max, Ikea, Marriott, Marks & Spencer och andra föregångare. Se den och kom gärna med synpunkter, för vi vill gärna fortsätta att utveckla filmprojektet!

Se också om Max imponerande utmärkelse Green Award och filmen i BBC.

Pär Larshans, Max och Kaj Török, Det Naturliga Steget med Green Awards 2009

Max Hamburger vann den ärofyllda engelska Green Awards 2009! Det är ett pris i ”kreativ hållbarhet” och Max har utsetts som det bästa globala exemplet på kommunikation av hållbarhet! Det är stora ord.

Det känns fantastiskt kul när vi på U&W [you&we] har jobbat så hårt och så länge med allt ifrån redovisning av Max alla produkters klimatpåverkan till att klimatkompensera alla Max restauranger, hamburgare, leverantörer, rapande kor och tomater. Det har varit ett mycket intensivt arbete, men väldigt stimulerande! Inte minst på grund av det kreativa samarbetet med de två på bilden intill: Pär Larshans, Max mycket driftiga HR-chef samt Kaj Török, Det Naturliga Stegets mycket nytänkande och kloka kommunikatör!

Se även en annan bekräftelse på miljöarbetets genomslag för Max affärer, här beskriver BBC World News vårt klimatkompensationsprojekt i Moçambique, ZeroMission, och Max koppling till det.

Vi skickar ett enormt stort grattis till Pär och Kaj i London där de tar emot the Green Award 2009! Och ett stort tack för ett mycket stimulerande samarbete!

Att nå ut med sitt budskap kan vara svårt i dagens mediabrus. Greenpeace har hittat ett bra sätt att nå ut med att solceller är en del av lösningen.

Se på denna video hur dom installerar solpaneler på taket till President Obamas farmors tak.