U&W [you and we] Blogg » gifter

Olämpligt att ge barn gröt

Goran Wiklund — Sun, 02 Oct 2011 09:44:07 +0000

Den oförtröttliga bevakaren av kemiska gifter i livsmedel, Gunnar Lindgren, tipsar om en artikel i Göteborgsposten som handlar om höga halter av kadmium i mjöl. Analyser har gjorts på Kungsörnens mjöl och tre andra mjölsorter. Det visade sig att Kungsörnens fullkornsmjöl har 64 mikrogram kadmium per kg. Vitt vetemjöl från Kungsörnen har 31 mikrogram. Övriga ligger på 11-14 mikrogram. Det vill säga Kungsörnens ligger mellan två och fyra gånger högre än övriga testade. Övre gränsen för barnmat är 50 mikrogram, vilket gör Kungsörnens fullkornsmjöl olämpligt att använda för gröt till de små.
En orsak till Kungsörnens höga halter kan vara att spridningen av slam på våra åkrar börjar visa sig i kretsloppet. Lantmännen, som äger Kungsörnen, tillåter slamspridning på åkrar, något som kraftigt ifrågasatts, bl a på denna blogg, eftersom få ämnen i slammet är analyserade och att kadmium från slam har 10 gånger högre halt än konstgödsel.
Artikeln som skrivits av Lena Järlöv från organisationen Ren Åker Ren Mat säger att svenska myndigheter är okoordinerade i denna fråga; Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket är negativa till slamspridningen medan Naturvårdsverket är för. Hon menar att det är dags för ansvariga myndigheter att agera samfällt i konsumenternas intresse och stoppa slamspridningen.

Barnen utsätts för störst risk

Goran Wiklund — Wed, 06 Jul 2011 04:43:39 +0000

Vi vårt Almedalsseminarium igår behandlas de stora kemiska risker vi alla men mest barn utsätts för. Barn vistas på låg höjd och på golvet ansamlas kemiskt avfall från textilier, byggmaterial, elektronik i form av damm. Barnens leksaker är fyllda med kemikalier som ingen egentligen vet vad de innehåller. Hormonsystemet byggs hos växande barn och är därför särskilt känsligt. Likaså äter barn mer än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt. Men vid kemiska riskbedömningar tar man inte upp barnen särskilt. Det är lite av den bakgrund som gavs av U&W [you&we]s Ethel Forsberg. Författaren Katarina Johansson som skrivit boken Badskumt tog upp alla riskerna med hygienprodukter och att kemikalier från dessa tränger in genom huden. Hon rekommenderade att man är sparsam med sådana produkter på barn. Från Pia Thorpe, miljöchef på HSB, och Daneille Freilich, miljöchef från Sveriges Byggindustri, fick vi veta vilket arbete som görs när det gäller att i byggnation få bort farliga kemikalier men att de för en ojämn kamp, eftersom det hela tiden kommer till nya kemikalier i byggmaterial. I sjukhus finns också mycket kemikalierisker. Charlotta Brask från Stockholms landsting berättade om det ledande arbete som man där utför för att katalogisera kemikalier som används och ersätts de som är farliga. Bland annat har de stränga upphandlingskrav.

Giftiga kemikalier slår mot våra reproduktiva system. Ett exempel som nämndes är en dansk gosskör där pojkarna måste sluta vid allt lägre ålder därför de kommit i målbrottet.

No related posts.

Tillväxt som överordnad princip

Goran Wiklund — Sun, 28 Nov 2010 06:36:29 +0000

Bo Ekman från Tällberg Foundation skriver i DN om samhällsutvecklingen där han förespråkar tillväxt som lösning på de stora frågorna om ekonomi, energi och miljö. Utan tillväxt inga resurser att fördela till människorna, hävdar han.

För att få upp miljö och energi på dagordningen krävs tillväxt så att människor får det bättre och tillväxt kommer ur ny teknik, menar Bo Ekman. Det är på det viset man får med sig den växande medelklassen. Jobb, trygghet, familj, hälsa måste tillgodoses. Realpolitiskt ligger det mycket i detta.

Men om tillväxt är den överordnade principen väcks några frågor. Är det inte det som gällt de senaste femtio åren? Är tillväxt verkligen en skiljelinje inom politiken? Köpenhamnsdebaclet orsakades inte av att oförmåga att se att tillväxt behövs utan snarare av att en del stora länder inte var villiga att kompromissa bort tillväxten. Blir man inte omvald som politiker är det för man har misslyckas med ekonomi och tillväxt, aldrig för att man misslyckats med miljön.

Det väller fram teknik, säger Bo Ekman, och det är naturligtvis bra. Det ska inte stoppas utan stimuleras. Det jag dock saknar i artikeln är funderingar omkring hur tillväxten ska regleras utifrån både naturens och människans villkor eller hur en ofarlig tillväxt ska stimuleras. Vi utarmar ekosystem och biologisk mångfald. Vi tömmar jordens resurser. Vi öser ut bekämpningsmedel och andra kemikalier som ingen tar ansvar för. Nanoteknik som vi inte vet något om. Här finns idag inget självreglerande system som är dämpande. Problemet med ny teknik är generellt att eventuell farlighet uppdagas först efter hand när den redan är introducerad och så att säga finns i modersmjölken. Och då måste internationella överenskommelser till. Men de kommer alltid först när katastrofen är där. Jag skulle vilja veta hur Bo Ekman tänker omkring näringslivets externaliseringar på miljön bekostnad, alltså i princip utsläpp och negativa effekter som man inte betalar för. Hur ska detta åsättas en kostnad som inte hämmar ekonomi och tillväxt?
Ett intressant tema som tas upp är att politik måste tillgodose människors verkliga självintresse. Här finns en politiskt pedagogisk uppgift. Självintresset definieras idag, vilket syntes i senaste valrörelsen, på ett allför snävt sätt. Det har blivit lika med ”jag ska ha mer” och detta synsätt har politikerna inte bara köpt utan stimulerar. Verkligt självintresse är mer än egoistiska dagsbehov. Utan fungerande samhälle, utan solidaritet klarar sig inte individen. Detta måste förklaras och försvaras. Jag håller med Bo Ekman när han säger att miljö- och energipolitik måste definieras utifrån människans grundläggande livsvillkor.

Syftet med artikeln är att diskutera tillväxt ur teknisk/ekonomisk aspekt. Men det finns en tillväxt som inte nämns som också har med människans relation till den fysiska begänsning som ett jordklot innebär. Det är befolkningstillväxten. Om alla ska få det ekonomisk bättre och vi hela tiden blir fler, vad får det för konsekvenser?

Minskad tillväxt är ohållbar, enligt Bo Ekman. Men om även ökad tillväxt är ohållbar blir frågan: finns hållbar tillväxt?

Höns, kemikalier och förenklingar

Ethel Forsberg — Thu, 18 Nov 2010 13:03:00 +0000

Gunnela Ståhle ger U&W [you&we] både ris och ros för vårt arbete med djuromsorg på uppdrag av Coop. Ros för grundlighet och redlighet. Men ris för förenklingar. Jens Johansson och de andra som har anledning att ta hand om rosorna har kommenterat varför förenklingar är nödvändiga i kommunikation.

Gunnela hävdar att riskbedömning av kemiska bekämpningsmedel är enkelt. Det är inte bara en förenkling utan en fullständig missuppfattning.

Kemiska bekämpningsmedel har alltid miljöskadliga egenskaper. De används för att döda växter, insekter och svamp. Och de sprids ut i miljön utan möjlighet att binda dem till en begränsad yta. Med vind och vatten rör de sig vidare. Att bedöma huruvida skadan som uppstår uppvägs av nyttan för odlingarna är knivig. Bedömningen kräver gedigen kunskap om hur ekosystem fungerar. Om olika kemiska ämnens inneboende egenskaper och om hur de kan påverka ekosystemen. Många gånger saknas kunskap, som behöver tas fram i nya forskningsstudier.

Riskbedömarna måste också ta reda på hur mycket av kemikalierna som kan stanna kvar i livsmedlen som skördas. Och om de kemikalieresterna är farliga eller acceptabla.

Dessutom får inte de som hanterar de kemiska bekämpningsmedlen heller skadas. Faktorer som arbetsmiljö, livsmedelskvalitet, skador på mark, biologisk mångfald, yt- och grundvatten ska riskbedömarna behärska vid sidan om sin kunskap om kemikalierna. Enkelt, nej det är inte min erfarenhet. Och även om svenska Kemikalieinspektionen har tillgång till de kunnigaste human- och eko-toxikologerna, så kompliceras bedömningarna av att kartbilden över kemiska ämnens egenskaper har många vita fält. Under de nio år som jag ledde arbetet på Kemikalieinspektionen lyckades vi fylla i några. Som att kemiska bekämpningsmedel kan vara hormonstörande. I den nya växtskyddsmedelsförordningen finns nu regler som stoppar några av dem. Men mycket återstår att göra. Kemikalieberoendet är fortfarande stort i svenskt jordbruk.

Olämpligt att ge barn gröt

Slam är varumärkesrisk

Goran Wiklund — Sun, 23 May 2010 08:25:15 +0000

Det sker en spridning av gifter, läkemedelsrester och tungmetaller på vår jordbruksmark. Det slam från reningsverken som tillförs kan innehålla 100 000 olika substanser. Ingen vet. Ingen vet heller vilka nya ämnen som bildas i den kemikaliecoctail som rinner genom avloppsrören.
Genom ett certifieringssystem garanteras innehållet i slammet, men man mäter endast ett fåtal ingående substanser, så där finns ett stort mörkertal. LRF säger ja till denna spridning. Miljödepartement och Naturvårdsverket likaså.

Idag är lokalproducerat ett starkt profileringskoncept när det gäller mat. Det skapar en trygghet i form av att man vet att det man stoppar i sig kommer från Sverige (alltså ren mat) och man vet till och med ibland vilken bonde som odlat eller fött upp. Livsmedelsföretagen har ansvar för sin leverantörskedja. Det kommer aldrig att fungera om Semper eller Findus barnmat säger att vi inte vet vad bönderna gör och det är inte vårt bord. Tvärtom, om det blir en giftskandal, som slås upp stort i media och som har sin orsak i slamanvändningen på svenska åkrar kommer det att drabba svenska matvarumärken. Då kommer konkurrensstyrkan i lokalodlat att försvinna. De bönder som har slamjordar kommer naturligtvis att bojkottas. Då gäller det att snabbt skaffa råvaror från andra länder med strängare regler för kemitillförsel till jordar. Svensk mat blir detsamma som mat som är farlig för hälsan. Positivt är att efterfrågan på ekologiskt odlat kommer att öka.

Ett argument för att tillåta slamspridning är att fosfor från gruvor är en ändlig resurs och att vi måste vara försiktiga så att den inte tar slut. Men fosfor tar inte slut, den finns hela tiden kvar, till skillnad mot oljan. Slammet innehåller dessutom endast 3% fosfor. 97% är onödigt och farligt. Det finns också tekniker för att utvinna fosfor ur slam som används i andra länder. Mitt intryck är att vi hjälper reningsverken att hålla nere driftskostnaderna genom att lagra upp de gifter i våra kroppar som skulle separerats ut eller aldrig kommit ut på jordarna. Här har vi ett kretslopp som inte är av godo utan som bör stoppas!

Den som vill sätta sig in i denna systematiska giftlagring kan läsa vad initiativet Ren Åker Ren Mat säger.

No related posts.

Nu har det hänt…

Goran Wiklund — Sun, 28 Mar 2010 12:57:30 +0000

Det som inte kunde hända. Monsantos GMO utsäde ”BT” innehåller ett toxin som gör att insekterna dör när de äter på plantan. Trots varningar från forskare, som inte betalas av Monsanto, har företaget hävdat att produkten inte ger några resistensproblem. Men nu har Monsanto tillstått att detta inte stämmer. I bomullsodlingar i Indien har en larv (pink bollworm) överlevt och blivit resistent. Resistens har också påvisats i majs i Nordamerika.

Evolutionen är smartare än Monsanto!

Men inte nog med detta. I Manila har Greenpeace ockuperat jordbruksdepartementet och hävdar att BT majs inte fungerar som utlovat. Det skulle ge högre avkastning och kräva mindre konstgödsel. I själva verket ger det lika skördar men kräver med gödsel. Dessutom är det dyrare än alternativt utsäde. Så bönderna får ökade kostnader utan att kunna skörda mer

Grön Revolution 2.0

Ekologiskt ökar

Goran Wiklund — Mon, 08 Feb 2010 20:50:29 +0000

Försäljningen av ekologiska produkter ökar kraftigt. I sin marknadsrapport 2010 berättar KRAV att ökningen var 18% i fjol. Samtidigt är det ett stort antal bönder som vill börja producera ekologiskt. Ökningen av mark i karens har ökat med över 70%. Totalt är det nu 3 600 bönder som odlar ekologiskt. Roligt att notera detta samtidigt som ett antal professorer och forskare på SLU dömer ut det ekologiska jordbruket och anser att industrijordbruk med ökade kemiska tillsatser varje år är att föredra.

KRAV kommer att introducera en ny logga, vilket naturligtvis inte alla företag som har KRAV-märket på sina förpackningar gillar. Saltå Kvarn till exempel säger att det kommer att kosta dem flera hundra tusen kronor att ändra.

Stoppa spridning av kadmium

Goran Wiklund — Tue, 03 Nov 2009 07:17:32 +0000

Det finns starka krafter i rörelse för att slam från reningsverk ska få spridas på åkermarken. Det är Svenskt Vatten som uppmanar reningsverken att certifiera sig så att man under ”kontrollerade” former kan återföra växtnäring till åkermarken.
Sker detta blir det sanktionerat att sprida ett antal mycket farliga gifter, såsom kadmium, arsenik, antibiotika etc och dessa kommer att hamna i maten.
Protesterna mot certifieringen är många. Bland annat uppropet Ren Åker – Ren Mat. Om du också är orolig, skriv under uppropet.

Se Bananas!* och bilda dig din egen uppfattning

Ellinor Eke — Tue, 06 Oct 2009 09:10:32 +0000

I juli bloggade vi om filmen Bananas!* och reaktionerna den väckte när den visades i USA. Igår kunde man i DN läsa om att vår kund Max slänger ut Dole som leverantör. Jag gissar att spännande fortsättning följer, vilket t ex Mickey J. Barczyks blogginlägg till DN artikeln vittnar om.

I väntan på den fortsatta stormen tipsar jag om att filmen går upp på biograferna BioRio och Zita i Stockholm nu på fredag, den 9 oktober. Gå och se den och bilda dig din egen uppfattning!

Nu stämmer Dow och Dole den svenska filmaren!

Peter Wrenfelt — Fri, 10 Jul 2009 08:11:01 +0000

Dokumentärfilmaren Fredrik Gertten stäms nu av tillverkaren av bekämpningsmedel Dow Chemicals och bananföretaget Dole. Gertten har i filmen ”Bananas” dokumenterat nicaguranska bananarbetares kamp för upprättelse när de har skadats av växtgiftet DCBP. Dow och Dole har tidigare försökt stoppa visningen av filmen, nu stämmer de dokumentärfilmaren och filmbolaget. Tappar du som jag smaken för Dole bananer…

Läs mer i vårt tidigare blogginlägg, i DN och på Bananas!* egen hemsida!

Och gå med i Bananas!*-facebookgrupp!