U&W [you and we] Blogg

Vi har hört på nyheterna att under sommarperioderna de senaste åren både nordostpassagen och nordvästpassagen varit öppen för sjöfart utan att isbrytare behövts. Men vad är det ett tecken på? Jo, att de arktiska isarna drar sig tillbaka. Klimatforskarna har skapat modeller som mäter tjocklek och utbredning, dvs volymen av de arktiska isarna. Medelsiffran för augusti 2011 visar en minskning med 62 % jämfört med mätdata under tiden 1979 – 2010. Isarnas volym är en god indikator på klimatförändringen. Siffrorna är dramatiska. Jorden befinner sig på tunna is. Vad mer är, när istäcket försvinner minskar jordens förmåga att reflektera tillbaka inkommande solstrålning vilket ytterligare accelererar  temperaturökningen på jorden.

Som biodlare är jag extra intresserad av att följa vad forskningen kommer fram till när det gäller BCC (bee colony collaps). Nu har forskare i Schweiz kommit fram till ytterligare en anledning, nämligen signaler från mobiltelefoner som gör att bina tappar orienteringsförmågan. I en artikel i Fast Company rapporteras om de senaste rönen. Där framgår också att av 100 grödor som svarar för födan till 90% av jordens befolkning pollineras 70 av bin. Snacka om att vi är beroende av ekosystemservicen!

Vår tisdagsmorgon startade med ett frukostseminarium på kontoret. André Gonçalves, forskare från Brasilien, berättade om många års arbete med agroforestry i samarbete med småbrukare i södra och centrala Brasilien. Mot bakgrund av avskogning för monokulturer och köttdjursuppfödning, som är skrämmande både i takt och i omfattning, presenterade André en hoppingivande bild av ett av alternativen.

Forskningsstudier som jämför agroforestrygårdar med skolexempel på de bästa konventionella gårdarna i regionen visar att agroforestrysystemen ger en ökad resiliens både ekologiskt och ekonomiskt. Lantbrukare vittnar om att de klarar extrema väderfenomen som orkaner bättre. Om vissa grödor drabbas av sjukdomar eller angrepp gör den biologiska mångfalden i systemet att den ekonomiska effekten på den enskilde lantbrukarens ekonomi blir mindre än i en konventionell odling.

Medan konventionell monokultur i princip endast producerar den gröda som skördas och säljs, så närmar sig agroforestrygårdarna de naturliga ekosystemen och producerar, utöver de grödor som ger lantbrukaren en inkomst och oss andra föda på bordet, en rad viktiga ekosystemtjänster. Dessa ekosystemtjänster, som pollinering, reglering av vattenflöden, rening av luft, reglering av klimatet, reglering av sjukdomar, skadedjur m.m., är i grunden basen för vår välfärd. Energibalansen i agroforestrysystemen är också betydligt bättre, med ett en energioutput på drygt 18 gånger input (mot drygt 4 i de konventionella systemen).

Våra Plan Vivo-certifierade klimatkompenserande trädplanteringsprojekt i Mexiko, Uganda, Moçambique och Nicaragua är agroforestryprojekt. Morgonens seminarium förstärkte ytterligare vår övertygelse om de ekologiska och sociala mervärdena i sådana satsningar. Vi ser fram emot att kunna bistå Centro Ecológico med partners att kunna erbjuda klimatkompensation.

Nu har klimatkonferensen i Cancùn i Mexico börjat. Förväntningarna på resultat är inte högt ställda när det gäller att uppnå globala mål där alla länder är delaktiga. Ett annat sätt att säga det är att man startar på en mer realistisk nivå än som fallet var i Köpenhamn, där debaclet kom som en kalldusch. Inget tyder på att USA och Kina ännu är villiga att sätta bindande utsläppsmål, så den vägen att nå ett avtal är nog stängd tills vidare. Mer hoppfullt är det när det gäller att hitta former för att begränsa skogsskövlingen och att sätta ett pris på den ekosystemtjänst som de tropiska skogarna utgör. EU avser att fortsätta med handelssystemet för  utsläppsrätter och det är viktigt för näringslivet att få besked om vilka spelregler som kommer att gälla här. En fråga som blir intressant att följa är om den ökade mängden kunskap om effekterna av en global temperaturhöjning, de positiva feedback-looparna och speciellt effekterna på ekosystem, matförsörjning och befolkningsökning kommer att tas på allvar. Eller om klimatförnekarnas PR- och lobbykampanjer fortsättningsvis är framgångsrika. Det står och väger…

Häromdagen kunde man läsa i DN att amerikanska forskare hade kommit fram till att den omfattande kollapsen av bisamhällen orsakas av en kombination av svamp- och virusangrepp. Underlaget till artikeln kommer från New York Times. Det visar sig dock att de slutsatser som NYT och DN dragit är förhastade. För det första är inte den rapport de åberopar så tydlig i sina slutsatser som tidningarna gör gällande. För det andra är det många forskare som hävdar att den komboeffekt av svamp och virus i själva verket inte är en orsak utan en verkan. Det vill säga orsaken är en annan och det man bör titta på är fortfarande bekämpningsmedel. Bin flyger igenom moln av bekämpningsmedel och dör eller tar med sig av medlet när de flyger tillbaka till kupan och där sprids det. Rubriken i DN var ”Mysteriet med massdöden av bin löst”. Jag som först trodde det var sant…

Den kontroversielle statistikern Bjørn Lomberg har ändrat uppfattning när det gäller klimatförändringen. Han har tidigare med emfas hävdat att åtgärder för att bekämpa klimatförändringen inte behövs och att det är för dyrt. Han har attackerat vetenskapsmän och media och inte skrätt orden. Det har gjort honom till en av klimatskeptikernas stora hjälte som alltid citeras, han har anlitats av konservativa tankesmedjor och uppträtt på konferenser där målet varit att förminska klimatproblemen. Men hör och häpna, nu har han ändrat ståndpunkt: Klimatförändringen är: “One of the chief concerns facing the world today”. Så nu är det väl slut på talararvodena från sådana konferenser. Han menar att åtgärder nu måste priorioteras och föreslår en fond som årligen får 100 miljarder kr för forskning. Tyvärr kommer hans omvändelse lite i senaste laget för att vara riktigt trovärdig och tyvärr dras han åt geo-engineering som lösning, till exempel att färga moln vita, så att de reflekterar inkommande solljus mer.

Positiv feedback är något som väl de flesta vill ha. Men osäkra revolvern när ni hör de orden eller läser dem; de pekar mot katastrofens brant. Vid klimatsalongen igår tog prof Johan Rockström upp riskerna med att så många av jordens biosystem klarat av att buffra effekterna av människans ohållbara verksamhet. Men till sist nås gränsen. Skogarnas och havens förmåga att lagra koldioxid har gjort att temperaturhöjningen dolts. Men det finns en gräns där dessa system inte klarar av att lagra mer. Då får vi en positiv feedback innebärande att den negativa utvecklingen accelererar. Detsamma händer när de stora isfälten vid polerna smälter. Då blir vitt svart, jordens reflekterande förmåga försvinner och temperaturökningen kommer att skena till följd av positiv feedback.
Negativ feedback är vad jorden behöver. Det är system som inte skenar utan klarar av att ta en törn men att sedan återhållande krafter bringar dem tillbaka i balans. Negativ feedback är ungefär som när man cyklar: Man håller hela tiden på att ramla men återvinner alltid balansen och kommer fram dit man vill.

Ett argument som klimatskeptiker ofta framför, bland andra tidigare Sandvikchefen Per-Olof Eriksson, är att det är bara bra med mer koldioxid i luften för då gynnas växtligheten. På norra halvklotet kan det stämma i och med att växtsäsongen blir längre. På andra ställen leder klimatförändringen till vattenstress (t.ex. minskad nederbörd) och det begränsar växtlighetens förmåga att ta upp koldioxiden. Forskaren Steven Running vid universitetet i Montana har nu visat att den globala nettoeffekten alltså inte är positiv. Så där faller ytterligare ett av klimatskeptikernas argument. I Australien har tidigare gröna områden nu blivit öken. Och i delar av Afrika, där monsunregnen inte kommer när de ska, minskar skördar. I Ryssland gör värmen att jordbruket drabbas. För mycket regn torde också slå mot växtligheten såsom i Pakistan. Den pågående avskogningen minskar också den bevuxna ytan.
Vad kan man göra? Tänker man klimatkompensera kan man lämpligen göra det genom att stödja småbönder att plantera träd och hindra avskogning. Kontakta oss så berättar vi mer.

Vår miljöminister kan tänka sig att Sverige röstar för att en begränsad valjakt ska få förekomma. Anledningen är att Norge, Island och Japan inte följer det förbud som finns utan fångar valar men kallar det forskning. Är det rätt att internationella samfundet sanktionerar att dessa länder struntar i överenskommelser och valfuskar? Carlgren själv tror att på detta sätt valjakten ska minska. Men vad säger att de tre länder som bedriver tjyvjakt inte kommer att fortsätta med sin ”forskning” utöver den kvot som de nu med det här förslaget kommer att tilldelas? Vore det inte bättre att i kraftigare tonläge fördöma det som pågår? Och kräva att de tre länderna redovisar sin forskning?  Jag hoppas att det internationella samfundet går emot Sveriges förslag!

Nu har lobbyisterna för majsodlarna fått medvind: Här har vi ett förnybart energislag som inte är lika riskabelt som oljan. Nu gäller det att öka odlingsarealerna. Men vad man samtidigt förtiger är att majsodlingen i amerikanska mellanvästern för etanolframställning leder till stora utsläpp av kväve i Mississippi (genom konstgödsling) och fått till följd att omfattande områden i Mexikanska bukten är helt döda på liv. Oljan gör att uppmärksamheten dras bort ifrån kväveutsläppen.