U&W [you and we] Blogg

Vad händer på Wall Street?
För ett par veckor sedan började aktionen Occupy Wall Street. Och den har fortsatt. Nu har 5000 människor deltagit i en demonstration i New York. Aktionen har spritt sig till flera amerikanska städer och även utomlands. I Grekland strejkas det.
En förklaring kanske tabellen nedan ger som visar skillnader i lön mellan genomsnittsarbetaren och företagsledare i olika länder.

Det låter som ett djupt muller från de djupa leden, en ilska som har att göra med att de som orsakat lånebubblor löses ut av staten och kan fortsätta att ta risker och få bonusar.
Men på Wall Street är det också en miljövåg och klimatmanifestation som bland annat uttalar ett stöd till president Obama att stå emot det som kommit att kallas ”big oil”. Flera rörelser har anslutit sig, bland andra den amerikanska fackföreningsrörelsen. 350.org, Moving Planet, de som vill stoppa offshore drilling och den rörelse som vill stoppa oljesandsledningen från Canada till Texas. En stor manifestation planeras till 21 oktober. Nu är det inte bara en reaktion mot att de rika blir rikare medan de fattiga anser sig få betala för den ekonomiska krisen.
Vad är det som händer? En motsvarighet till tea party-rörelsen, fast på den andra kanten? Har inspirationen kommit från Nordafrika? Det ser ut att bli en spännande höst!

Vi har tidigare bloggat om tillväxtfrågan. Här och här och här. För ett par veckor sedan slängde  tre forskare från Uppsala universitet, Globala energisystem, bensin på brasan genom en artikel i DN där man hävdar att regeringen har fel som säger att vi har frikopplat klimatutsläpp och ekonomisk tillväxt, något som statsministern och miljöministern gärna vill framhålla med stöd av officiella siffror. Det som de säger är att vi ökat tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat med 10 % sedan 1990. Nu menar forskarna att det inte stämmer eftersom i utsläppen inte inräknas den konsumtion i form av varor som importeras och som orsakat utsläpp i andra länder. Det blir alltså kreativ klimatbokföring att flytta ut produktion ur Sverige, eftersom då någon annan får ta hand om utsläppen. Tvärtom, säger forskarna, har utsläppen ökat med 20 % om denna konsumtion räknas in. Därmed kan Sverige inte klappa sig för bröstet (om ett land kan göra det). Debatten fortsätter och frågan är om vi kan ha en ekonomisk tillväxt och samtidigt klara miljön och ha den energi som en fortsatt tillväxt kräver.  En nyansering av frågan om ekonomiskt tillväxt är att diskutera innehållet i tillväxten och att det ska vara miljö- och klimatsmart tillväxt. I P1 i morse diskuterades Per Bolund, mp, och Roger Tiefensee, cp, detta och var överens om att tillväxt behövs för att vi inte ska få sociala problem med bla arbetslöshet. Men om man tittar i årets budget är det inte så mycket som illustrerar att denna insikt har trängt igenom. Skatteväxling har talats om i många år, men vi ser inte så mycket av det. Så det är nog en bra bit kvar innan vi får en politik som inte har ekonomisk tillväxt som utgångspunkt, utan, precis som nu sker i allt fler företag, man balanserar ekonomiskt resultat med också socialt och miljömässigt resultat, sk triple bottom line. Alltså en ny definition på BNP.

Nu har debatten om en ny slags tillväxt, som mest förts på internet och bloggar, flyttat in i stormedia. Det började med Anders Wijkman artikel i DN 24 aug där han menar att tillväxt är kopplad till resurser från naturen såsom fossil energi och metaller. Vi kommer inte att kunna ha fortsatt tillväxt när resurserna sinar och priserna på fossil energi stiger. Den ekonomiska krisen med ökad skuldsättning är ett tecken på ett ohållbart ekonomiskt system. Vi måste snabbt övergå till förnybar energi om tillväxt ska vara möjlig.
Till detta replikerade Martin Ådal, från tankesmedjan Fores, ett par dagar senare att det inte är högre oljepriser som leder till finanskris, att prisökningen är efterfrågestyrd och inte beror på minskat utbud. Han säger vidare att Wijkman resonerar som oljelobbyn, att höga energipriser leder till kris i ekonomin, vilket leder till slutsatsen att man ska undvika förnybar energi eftersom den är ännu dyrare. För Ådal finns inget samband mellan finanskris och oljepriser.
Men Wijkman kom igen i DN 6 september under rubriken ”Verkligheten kommer snart i kapp Martin Ådal”. Där menar Wijkman att Ådal vägrar att debattera behovet av en ny ekonomisk modell, vilket inte behövdes när oljan flödade och var billig. Hans slutsats är att vår tillväxtmodell måste omprövas av klimatskäl såväl som av resursskäl.
Nu väntar vi på Ådals svar och att också andra ger sig in i debatten! Den är efterlängtad. Allt fler undrar över hur vi ska kunna fortsätta som vi gör och hur ökad tillväxt, som egentligen stavas mer konsumtion, ska vara möjlig.

I sitt tal i Almedalen målade Fredrik Reinfeldt upp en framtidsbild där allt håller på att bli bättre, fler demokratier, minskat barnfödande, ökat frihet för fler. Han tog fram sin statsmanspersona. Han menade att vi ska undvika att jaga ändliga resurser, men hur det ska gå till nämnde han inte. Att fortsatt ekonomisk tillväxt är nödvändig för att säkra sysselsättningen. I hans värld var det ingen konflikt mellan resursuttag och tillväxt. Hållbarhet ska vi ha och han använde uttrycket inkluderande hållbarhet, men han undvek att beröra ett antal av de orosmoln som ändå finns: miljö, klimat, kemiska risker, biologisk mångfald till exempel. Den stora utmaningen att klara är hur vi ska upprätthålla välfärden för det ökade antalet pensionärer. För att göra detta ska en framtidskommission inrättas. Han avslutade med att han vill in i framtiden och inte tillbaka. Tillbakagång var svartvit tv och Domusvaruhus. Det var oklart vem han kämpar emot som vill ha sådant.
Min reflektion är att behövs det en välfärdskommission så behövs det en kommission för hur vi ska tackla tillväxten och samtidigt hantera de stora ekologiska resursfrågorna och den globala temperaturhöjningen. Hur skulle det vara om Reinfeldt verkligen tar på sig hela statsmannarollen och inte bara låter som en? Sverige har tidigare i olika frågor varit ett internationellt föregångsland. Här har han chansen att göra det i en verklig ödesfråga.

Den schweiziska banken UBS var en av de banker som dabbade sig värst under finanskrisen. I samband med att bolånemarknaden kollapsade gjorde banken stora förluster och tappade kundernas förtroende. Nu försöker man reparera det skadade varumärket på ett originellt sätt. Det sker med hjälp av medarbetarna. Banken har med schweizisk noggranhet tagit fram en 43-sidig klädkod för medarbetarna. Man ska ha en slipsknut som passar ansiktsformen. Herrar ska ha mörka strumpor upp till knäna, så att inte vaderna syns, och får inte färga håret. Inga korta kjolar eller bara armar på kvinnor. Ingen får lukta lök eller cigaretter, framgår det, och man bör ha kalsonger av god kvalitet. Men de får inte synas.

Är inte detta en sorts ”social washing” (jämför med green washing)? Ska medarbetarnas yttre verkligen kunna reparera ett förtroende som har sin grund i katastrofala affärsprinciper? Det låter som att man skjuter vid sidan om målet.

Bo Ekman från Tällberg Foundation skriver i DN om samhällsutvecklingen där han förespråkar tillväxt som lösning på de stora frågorna om ekonomi, energi och miljö. Utan tillväxt inga resurser att fördela till människorna, hävdar han.

För att få upp miljö och energi på dagordningen krävs tillväxt så att människor får det bättre och tillväxt kommer ur ny teknik, menar Bo Ekman. Det är på det viset man får med sig den växande medelklassen. Jobb, trygghet, familj, hälsa måste tillgodoses. Realpolitiskt ligger det mycket i detta.

Men om tillväxt är den överordnade principen väcks några frågor. Är det inte det som gällt de senaste femtio åren? Är tillväxt verkligen en skiljelinje inom politiken? Köpenhamnsdebaclet orsakades inte av att oförmåga att se att tillväxt behövs utan snarare av att en del stora länder inte var villiga att kompromissa bort tillväxten. Blir man inte omvald som politiker är det för man har misslyckas med ekonomi och tillväxt, aldrig för att man misslyckats med miljön.

Det väller fram teknik, säger Bo Ekman, och det är naturligtvis bra. Det ska inte stoppas utan stimuleras. Det jag dock saknar i artikeln är funderingar omkring hur tillväxten ska regleras utifrån både naturens och människans villkor eller hur en ofarlig tillväxt ska stimuleras. Vi utarmar ekosystem och biologisk mångfald. Vi tömmar jordens resurser. Vi öser ut bekämpningsmedel och andra kemikalier som ingen tar ansvar för. Nanoteknik som vi inte vet något om. Här finns idag inget självreglerande system som är dämpande. Problemet med ny teknik är generellt att eventuell farlighet uppdagas först efter hand när den redan är introducerad och så att säga finns i modersmjölken. Och då måste internationella överenskommelser till. Men de kommer alltid först när katastrofen är där. Jag skulle vilja veta hur Bo Ekman tänker omkring näringslivets externaliseringar på miljön bekostnad, alltså i princip utsläpp och negativa effekter som man inte betalar för. Hur ska detta åsättas en kostnad som inte hämmar ekonomi och tillväxt?
Ett intressant tema som tas upp är att politik måste tillgodose människors verkliga självintresse. Här finns en politiskt pedagogisk uppgift. Självintresset definieras idag, vilket syntes i senaste valrörelsen, på ett allför snävt sätt. Det har blivit lika med ”jag ska ha mer” och detta synsätt har politikerna inte bara köpt utan stimulerar. Verkligt självintresse är mer än egoistiska dagsbehov. Utan fungerande samhälle, utan solidaritet klarar sig inte individen. Detta måste förklaras och försvaras. Jag håller med Bo Ekman när han säger att miljö- och energipolitik måste definieras utifrån människans grundläggande livsvillkor.

Syftet med artikeln är att diskutera tillväxt ur teknisk/ekonomisk aspekt. Men det finns en tillväxt som inte nämns som också har med människans relation till den fysiska begänsning som ett  jordklot innebär. Det är befolkningstillväxten. Om alla ska få det ekonomisk bättre och vi hela tiden blir fler, vad får det för konsekvenser?

Minskad tillväxt är ohållbar, enligt Bo Ekman. Men om även ökad tillväxt är ohållbar blir frågan: finns hållbar tillväxt?

En sensationell nyhet togs upp av Aktuellt igår som idag endast uppmärksammats av ett fåtal media. Det är en utredning gjord av Henrik Nilsson vid Umeå Universitet (Sustainable Investment Research Platform). Den visar att 90 % av svenska börsbolag har minst en styrelseledamot som dömts för brott. En del av brotten är av lindrigare slag såsom trafikförseelser, men det fanns också rattonykterhet, ofredande, våld, stöld och redovisningsbrott. Storleken på siffrorna gör att det låter som ett aprilskämt, men Henrik Nilsson säger att utredningens resultat är vetenskapligt robusta. Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att de företag som har styrelser där fler personer dömts för brott tar större risker och har sämre lönsamhet än övriga bolag. Det är även sämre kvalitet på den ekonomiska redovisningen. Henrik Nilsson tolkar resultaten som att att bakomliggande förklarande faktorer kan vara personlighetsaspekter såsom brottsbenägenhet och överdrivet självförtroende vilket leder till sämre omdöme.
Peter Lundquist, Tredje AP-fonden, intervjuades och sa att utredningen är uppseendeväckande. På frågan om detta är information som betyder något för ägare sa han att det är av yttersta vikt för framför allt större ägare. På direkt fråga om ha nu vill lägga sig i nomineringen till styrelser var svaret ja.
Henrik Nilsson ansåg att nomineringskommittéer bör fästa större avseende vid personlighetsfaktorer och inte bara erfarenhet och kunskap vid rekrytering till styrelser.
Utöver det som kommit fram finns ju också varumärkesrisker om det framkommer att någon i styrelsen har ett brottsligt förflutet.
Detta är uppgifter som borde leda till en ordentlig omprövning av kriterierna för förslag till styrelsekandidater.

Filantropi kan bli den nya trenden. Bill Gates och Warren Buffet har tagit ett initiativ som heter Giving Pledge där inom bara en månad 40 dollarmiljardärer lovar att ge mer än hälften av sin förmögenhet till välgörande ändamål. I Wall Street Journal’s blog sägs det att privatjet, villa vid havet och stora segelbåtar är så 2007. Nu gäller andra statussymboler. Att vara med i Giving Pledge tillsammans med de riktigt rika kan bli ett uttryck för att man har råd att ta ett samhällsansvar. I USA är man ju inte så pigg på att betala skatt men det kanske går lättare att dela med sig på det här sättet. Filantropi har alltid varit stort där. Varje år skänks 300 miljarder dollar. Med Giving Pledge skulle beloppet kunna ökas med 600 miljarder.

Financial Times skrev igår om en FN-rapport från UN Office on Drugs and Crime som handlar om den globala kriminella affärsverksamheten som bara växer. Handel med narkotika, människor, vapen, stöldgods, piratverksamhet, falska varumärkesprodukter och läkemede etc omsätter årligen 910 miljarder kr. Störst omsättning har narkotika och då främst kokain och heroin, 735  miljarder kr.
Människohandel, i första hand sexuellt utnyttjande av kvinnor, är också en stor affärsektor och omsätter 21 miljarder kr. Totalt berörs 140 000 kvinnor vid varje given tidpunkt. Smuggling av invandrare är likaså en lukrativ bransch där årligen 3 milj latinamerikaner smugglas in i USA och 55 000 afrikaner kommer in i Europa. Import av illegala träprodukter från Asien kommer upp i 17,5 miljarder kr.
Rapporten fastslår att denna kriminella verksamhet är ett hot mot fred och utveckling och även nationers självständighet och vill att de stora länderna ska börja ta problemet på allvar, något som rapporten hävdar ännu inte görs.

Installation av elmätare för att minska hushållens förbrukning har inte gett önskat resultat. Det har inte gett något resultat alls, trots en investering av 12 miljarder. En rapport visar att ingen minskning av förbrukningen skett.
Jag undrar om inte en förklaring är att människor måste koppla ihop att mätaren faktiskt kan användas för att hålla koll på elkonsumtionen och inte bara för att kolla att elräkningen stämmer. Liksom att alla förstår det bakomliggande syftet med att spara på elen, dvs miljöaspekten. Sedan skulle det väl inte skada om taxorna sätts så att minskning av förbrukningen återverkar på elräkningen. Men då måste man göra som telebolagen; ge möjlighet att välja bort fasta kostnaden och betala mer för förbrukningen.