U&W [you and we] Blogg

I dagarna har de skrivits och pratats om duvorna som åker tunnelbana mellan Farsta Strand och Farsta. Många är roligheterna om plankning, tåg istället för flyg och så vidare. Jag är själv uppvuxen i Farsta så jag vet att duvorna där är företagsamma. Dessutom hade jag en papegoja som hette Alex under min uppväxt. I andra nyhetsinslag har det rapporterats om att EU-beslutet om förbud mot att hålla hönor i oinredda burar nu ska genomföras till årsskiftet. Detta efter 12 års dispens…

Inslagen får mig att fundera kring djuromsorg och vad djur uppfattar och om de kan känna lidande.

Glädjande i allafall att EU äntligen genomför sitt beslut. Nu väntar vi bara på att barnen i våra skolor ska kunna få bestämma att deras pannkakor inte kommer från ägg från hönor som sitter i bur (någon annanstans i världen där det inte är förbjudet).

I slutet av förra veckan kom utslaget från Uppsala förvaltningsdomstol rörande Serveras överklagande av de krav som Sigtuna Kommun ställt kring djuromsorg. Vi har skrivit om detta i två tidigare blogginlägg.

Domstolen går på Serveras linje och underkänner upphandlingen. Beklämmande att de tycks gå enbart på Serveras information. Miljöstyrningsrådet har låtit en jurist undersöka frågan kring djuromsorgskrav och det konstateras i rättsutlåtandet att krav kring djuromsorg bör vara tillåtna.

Låt oss hoppas att domen överklagas till kammarrätten och att Servera ändrar inställning. Att våra skolbarn, äldre och sjuka som får mat finansierad av det offentliga inte ska kunna få mat som producerats på ett värdigt sätt är en skam.

Gunnela Ståhle ger U&W [you&we] både ris och ros för vårt arbete med djuromsorg på uppdrag av Coop.  Ros för grundlighet och redlighet. Men ris för förenklingar. Jens Johansson och de andra som har anledning att ta hand om rosorna har kommenterat varför förenklingar är nödvändiga i kommunikation.

Gunnela hävdar att riskbedömning av kemiska bekämpningsmedel är enkelt. Det är inte bara en förenkling utan en fullständig missuppfattning.

Kemiska bekämpningsmedel har alltid miljöskadliga egenskaper. De används för att döda växter, insekter och svamp. Och de sprids ut i miljön utan möjlighet att binda dem till en begränsad yta. Med vind och vatten rör de sig vidare. Att bedöma huruvida skadan som uppstår uppvägs av nyttan för odlingarna är knivig. Bedömningen kräver gedigen kunskap om hur ekosystem fungerar. Om olika kemiska ämnens inneboende egenskaper och om hur de kan påverka ekosystemen. Många gånger saknas kunskap, som behöver tas fram i nya forskningsstudier.

Riskbedömarna måste också ta reda på hur mycket av kemikalierna som kan stanna kvar i livsmedlen som skördas. Och om de kemikalieresterna är farliga eller acceptabla.

Dessutom får inte de som hanterar de kemiska bekämpningsmedlen heller skadas. Faktorer som arbetsmiljö, livsmedelskvalitet, skador på mark, biologisk mångfald, yt- och grundvatten ska riskbedömarna behärska vid sidan om sin kunskap om kemikalierna. Enkelt, nej det är inte min erfarenhet. Och även om svenska Kemikalieinspektionen har tillgång till de kunnigaste human- och eko-toxikologerna, så kompliceras bedömningarna av att kartbilden över kemiska ämnens egenskaper har många vita fält. Under de nio år som jag ledde arbetet på Kemikalieinspektionen lyckades vi fylla i några. Som att kemiska bekämpningsmedel kan vara hormonstörande. I den nya växtskyddsmedelsförordningen finns nu regler som stoppar några av dem. Men mycket återstår att göra. Kemikalieberoendet är fortfarande stort i svenskt jordbruk.

Tack Gunnela Ståhle för att du så uthålligt driver debatten för en god djurvälfärd. Du och andra behövs som pådrivare så att de djur som ger oss vår mat får ett värdigt liv innan de hamnar på våra tallrikar.

Tack också för dina ord vad gäller ”ett berömvärt ambitiöst arbete med att bjuda in till seminarier och genomföra studiebesök” även om berömmet nog ska ges till Coop för deras ambitioner inom djurvälfärdsområdet. Som en av de inbjudna föreläsarna så vet du som sagt att vi inte är experter inom djuromsorgsområdet. Vi anser oss däremot vara experter på hållbarhetsdrivna affärer och de processer som leder dit.

Det var därför vi bjöd in 14 kunniga inom området för att ge ett gediget underlag för framtida beslut. De 4 studiebesök på konventionella och ekologiska gårdar för gris, nöt, hönor och kycklingar bidrog också. Att olika intressenter har olika syn på vad som ska göras och inte göras blev tydligt exempelvis när Bo Algers, SLU, Annika Bergman Sveriges Grisföretagare och Maria Alarik, Ekokött deltog vid samma tillfälle.

Att förenkla i kommunikationen anser vi vara nödvändigt för att göra stora frågor förståeliga och möjliga att hantera – det innebär förvisso en viss risk att man kan missförstå – men det är en risk man får ta om man vill nå utanför den ganska snäva krets som till vardags diskuterar djurvälfärd. Att förenkla kommunikationen innebär inte automatiskt att man tar till förenklade lösningar.

”Det finns inga medelhönor” och att ”Djur är enskilda kännande individer och djuromsorg går inte alltid att inordna under det traditionella hållbarhetsperspektivet” är ett synsätt. Om man jämför med FN’s Milleniemål så skulle nog detta synsätt förhindra mycket av deras värdefulla arbete. Trots att det inte finns några medelbarn så mäts barnadödlighet och kommuniceras inom programmet – det ger ingen heltäckande bild av hur varje enskilt barn har det men anses vara en viktig indikator.

Dina motioner önskar vi dig all lycka med – det låter som goda förslag.

Jag ser också fram emot att jobba med dig för en förbättrad djurvälfärd i framtiden, inte minst inom den offentliga konsumtionen. De siffror som du tog upp vad gäller hönors utrymme för svensk konsumtion speglar ju att den mat vi får i skolor, på sjukhus och på restauranger inte uppfyller de minimikrav som finns på svensk matproduktion. Och det måste vi ju ändra – eller hur?

Vad gäller komplexitet/enkelhet vid kemikalieanvändning så överlåter jag åt min kollega Ethel Forsberg att kommentera detta i separat blogginlägg.

Så avslutar Christien Meindertsma sitt TED föredrag om hur grisens olika delar används i alla produkter man kan tänka sig. Resultaten både överraskar och (o)roar. I vårt arbete med Coop kring djurvälfärd har vi sett att grisarna inte alltid får den kungliga behandling de förtjänar men att goda krafter kan göra skillnad.

I morse genomförde vi tillsammans med Djurskyddet vårt seminarie i Almedalen.

Redan före kl. 8 anlände folk och lät sig smaka av den goda ekologiska frukosten som Coop stod för. Totalt var vi runt 60 personer som lyssnade på Ilse Hallgren och Mikael Robertsson och den efterföljande debatten som modererades av Louise Ungerth på ett utmärkt sätt. Helena Leander (MP), Sofia Jöngren, politiskt sakkunnig för jordbruksministern, Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige och Anders Täljebäck, PRO deltog förutom talarna i panelen. Läs gärna mer på Djurskyddets hemsida. 

Imorgon bitti bjuder vi återigen på god frukost, ämnet är då klimatkompensation. Kl 08-10 på Folkets Bio, Adelsgatan.

Nedan lite bilder från dagens evenemang:

Idag var det tävling i Almedalen kring Djuromsorg

Fyra olika frågor, ganska svåra skulle det visa sig, skulle besvaras. Imorgon på seminariet 8-10 på Folkets Bio, Adelsgatan presenteras de rätta svaren samt vinnaren. Kanske du vill försöka?

Para ihop Bild med Bacon

1. Eko
2. Svenskt
3. Import

Para ihop Vätska med Värde

1. Mjölk
2. Äppeljuice
3. Vatten

A – 12,00 kr, B – 10,90 kr, C- 7,30 kr

Hur stor andel av de svenska grisarna är ekologiska?

1. 1%
2. 5%
3. 10%

Hur stor andel av de svenska hönorna sitter i bur?

1. 10%
2. 40%
3. 90%

Nu är jag på plats på Gotland inför Almedalen. Gotland, denna vackra magiska plats där älvorna dansar på fälten och det känns nästan som om man kan få kontakt med andra makter.

Kanske kommer Astrid Lindgren till vårt seminarium på tisdag kring djuromsorg, det var ju en av hennes hjärtefrågor och det var Astrid som fick den nya djuromsorgslagen i 80-årspresent av dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Hon betackade sig dock för den presenten när hon synat innehållet lite i sömmarna.

Kanske kommer Astrid på tisdag, kanske fungerar den gotländska magin – det skulle inte minst djuren uppskatta. Kanske kommer du?

Imorgon klockan 15.30 delas Änglamarkspriset ut i Kungträdgården på temat Djuromsorg.

Finalisterna i Änglamarkspriset 2010 är:
• Bo Algers, veterinär och professor i husdjurshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.
• Claes och Birgitta Alwén, uppfödare av ekologisk slaktkyckling vid Bosarps gård.
• Lennart E Bengtsson, lantbrukare och mejeriföretagare vid Wapnö gård.
• Rickard Björklund, köttbonde vid Järinge gård och delägare i Skebo Kött.
• Anders och Maria Engvall, grisbönder vid Forsa gård.
• Eva Mattsson, opinionsbildare för ekologisk djurhållning och djuromsorg.
• Åsa Odelros, husdjursagronom och drivande bakom KRAV-uppfödning av värphöns.
• Malin Olofsson och Daniel Öhman, reportrar vid Sveriges Radio som uppmärksammat djurhållningen i flera program och inslag.
• Gun och Martin Ragnarsson, uppfödare av så kallade sprättgrisar vid Kärragärde gård.
• Maria och Göran Roman, lantbrukare vid Säby gård som säljer ekologiskt naturbeteskött.
• Gunnela Ståhle, opinionsbildare för en bättre djuromsorg, anställd på Svenskt Sigill.
• Lotta Wiringe, mjölkbonde och aktiv i LRF Värmlands djuromsorgsgrupp

I Almedalen den 6 juli kommer U&W[you&we] anordna ett frukostseminarium tillsammans med Djurskyddet på temat ”Ett anständigt liv, är det värt nåt? Kan god djuromsorg vara en konkurrensfördel?” Kom dit och lyssna och var med i diskussionerna.

I en artikel i gårdagens DN stod det att skattepengar går i sjön pga dåligt skötta upphandlingar. Som exempel togs Rättviks kommun upp som ställt krav i sin upphandling på att det kött som inhandlas ska uppnå svensk djurskyddslag och därmed så stängs vissa leverantörer ute och på så sätt så hamnar alltså pengarna i sjön. Antar att DN menar Siljan.

För mig känns hela artikeln mycket underligt vinklad. Om jag var skolbarn i Rättvik skulle jag inte tycka att det var pengar i sjön om det kött jag åt kom från grisar vars svansar inte blivit avklippta eller ägg från hönor som inte behövt tillbringa sitt strävsamma liv i oinredda burar. Tvärtom – det vore väl använda skattepengar som bidrog till ett bättre samhälle.

Om upphandlingen var helt rätt formulerad är en annan och mindre viktig fråga. Att inte se denna relation och lyfta fram den i artikeln tycker jag är dålig journalistik som gynnar en syn på mat som något som ska vara billigt, billiggare, billigast. Initiativet Dyraremat.nu tar upp dessa frågeställningar.