Nu är hösten på gång på allvar. Ett tecken på det är att klimatsalongerna är datumsatta och att inledare börjar spikas. Det känns roligt att Johan Rockström, professor och årets svensk 2009, är höstens första inledare.
Temat är vad som hänt med klimatfrågan efter Köpenhamnsmötet och känns viktig. Att klimatet är en icke-fråga i det svenska valet är oroväckande. När höstens första klimatsalong genomförs 21 september vet vi vem som vunnit valet och kan ana vad som blir de kommande fyra årens strategi. Då får vi höra om det stämmer överens med forskarnas bild av läget som Johan kommer att presentera.
Ethel Forsberg är en annan av höstens inledare. Hon lämnar i dagarna sin post som generaldirektör för KemI för att bli konsult hos oss. Välkommen Ethel! Hon kommer att prata om kopplingen mellan klimat och kemikalier.
COP15 i Köpenhamn var för många ett misslyckande men på vissa sätt var mötet en framgång. Inte minst kan det komma att bli en milstolpe på vägen mot riktigt hållbara möten. Det var bland annat det första FN-mötet som levde upp till den brittiska hållbarhetsstandarden för möten som kallas BS8901. Glädjande för oss är att det bland annat är en samarbetspartner, nämligen MCI, som har avrapporterat hållbarhetsarbetet. Du hittar rapporterna här. Läs och låt dig inspireras. Besök även MCI:s blog och läs mer.
Sista januari var dead-line för alla länder att enligt den urvattnade överenskommelsen i Köpenhamn lämna in bindande klimatmål. Det verkar inte som att särskilt många länder hållit denna tidsram. En som dock gjort det är Maldiverna. De lovar 100 % minskning av nettoutsläppen redan till 2020. Maldivernas president säger att detta löfte är ett frivilligt åtagande och inte villkorat. Han säger vidare att han tillåter internationell kontroll och verifiering av mätningar, något som till exempel Kina kraftigt motsatt sig. Törs man hoppas att andra följer i Maldivernas (klimat)fotspår?
Så här inför det nya året kan det vara intressant att spekulera i vad de positiva effekterna av Köpenhamnsmötet kan tänkas bli. Mycket är ett råttan på repet-scenario. Någon måste börja. Mitt scenario börjar med USA:
Obama får med senaten på ett bindande klimatåtagande under våren. Det öppnar för USA att ta ett internationellt ledarskap i klimatfrågan. Kanske till och med flytta fram positionerna längre, eftersom nuvarande förslag på åtagande är mycket måttligt, 17 % relaterat till 2005, men endast 4 % jämfört med 1990 års nivå. (Jämför EUs mål på minst 20% till 2020.)
Om USA gör ett åtagande kommer det att sätta press på Kina att sätta absoluta mål och inte enbart relatera utsläppsminskningen till tillväxten.
Om både USA och Kina gör detta kommer EU att behöva stå fast vid att höja sitt åtagande till 30% till 2020.
Det blir svårt för Indien, som hittills bara talat om mål i relativa termer, att stå utanför särskilt som Brasilien är med på att minska med 50% till 2050 under förutsättning att industriländerna sätter ett ambitiöst 2020-mål och också Sydafrika som lovat 34% minskning till 2020.
Det kommer att bli press på alla länder som hittills inte angett några bindande mål att göra så, bland annat Australien.
Det blir ökat tryck på transparens i att redovisa länders reduceringar och att sättet att redovisa blir mer standardiserat och följs löpande. Det skulle göra att länder som Kanada, som åtog sig att minska utsläppen med 6% till 2012 i förhållande till 1990 men som hittills ökat med 34 %, hängs ut ordentligt. (Det finns de som redan menar att Kanada ska uteslutas ur Brittiska samväldet av detta skäl).
Det kommer att bli ett tryck underifrån på regeringar att agera. Många initiativ har tagits på stadsnivå att följa Kyotoprotokollet. I USA har över 500 städer inofficiellt undertecknat detta avtal.
Har precis träffat Ulla Hamilton och signerat Stockholms Stads klimatsamarbete med och för företagare, Klimatpakten. Syftet med samarbetet är att vi som lever och verkar i Stockholmsområdet kraftsamlar kring klimatfrågan och alla företag som deltar ska minska sina utsläpp med 10% till 2011. Idag har över 100 företag anslutit sig till Klimatpakten, där samarbete och utbyte mellan företag uppmuntras. Gå med du också!
Men det här räcker tyvärr inte. Vi måste bortom energieffektivisering, minskning av pappersanvändning och försöka se vad som behövs för att nå det fossilfria samhället 2050. Fossilfritt 2050 är ett utmanande mål, minst sagt. Men det kan ju delas upp och vi företagare kan ställa upp bakom EUs mer utmanande bud om 30% till 2020, på hemmaplan, som Greenpeace ber våra ledare om på Dagens Industris debattsida. Gör vi det påbörjar vi också resan bortom lagom och gör det vi så länge pratat om. Vilket Jan-Peter Bergkvist på Sleepwell så vist nämnde under Klimatpakten idag, vi måste börja leva som vi lär – ”Walk the Talk” – helt enkelt. Det räcker inte som Bo Albertsson skriver i en krönika i Dagens Media – att kommunicera sina åtaganden mer. Om kommunikationen kommer utan handling är risken att hållbarhetsfrågorna bara blir tomma ord.
Passar därför på att tipsa om två möjligheter till utveckling i rätt riktning som stora och små företagare har under 2010. Grönsamma affärer är ett program i hållbar affärsutveckling för små- och medelstora företag som U&W [you&we] genomför tillsammans med ESAM inom ramen för ett EU-finansierat projekt som drivs av Entrepreneur Sthlm.
För större företag rekommenderar jag filmen Beyond the Line. I filmen kommer både vetenskapen och de goda exemplen till tals samt att man får verktyg för att arbeta med hållbar affärsutveckling. Vill man veta mer om filmen som utvecklings seminarium är Göran Wiklund rätt person att prata med!
Vid ett seminarium vid COP 15 var Pär Larshans, hållbarhetsansvarig på Max Hamburgerrestauranger, inbjuden att i fint sällskap berätta om företaget. Bland lyssnarna fanns kronprinsessan Victoria, Tony Blair, Gro Harlem Brundtland och Maria Wetterstrand.
Pär berättade om Max ambitiösa klimatarbete. Att erbjuda 100% nötkött är lika med 0% miljömedvetenhet, sa han erättade med stolthet att Max bara har 82% nöttkött i sina hamburgare, att Paul McCartney i ett tal till EU-parlamentet rekommenderat delegaterna att besöka Max i Sverige för att studera klimatmärkningen av menyerna och att Max klimatkompenserar alla sina emissioner inkl utsläppen från sina leverantörer. Beträffande den sista punkten uppmanade han seminariedeltagarna att medverka till att trädplantering i samarbete med lokala småbrukare görs till ett inslag i det avtal som kommer ut ur Köpenhamnsförhandlingarna, eftersom det samtidigt med klimatkompensation innebär fattigdomsbekämpning.
Är ombord på tåget på väg till Köpenhamn och COP 15. Ska bli intressant att på nära håll uppleva denna historiska händelse. För det är det, oavsett vad det är för avtal man kommer fram till. Det har exempelvis aldrig tidigare hänt att så många regeringschefer samlas vid ett och samma tillfälle. Det kanske förebådar en helt annan möjlighet att skapa globala överenskommelser i framtiden?
Har under dagen fått höra att Pär Larshans från Max Hamburgare ska medverka i ett seminarium med Tony Blair och Gro Harlem Brundland på söndag. Det är ingen ända på de profilpoäng detta företag höstar in till följd av sin klimat- och CSR-policy! Det är roligt att U&W [you&we] kunnat medverka till framgången.
Efter ännu en strålande föreläsning på Världens Eko, denna gång om scenarier, blir jag beklämd av måndagens debattartikel i DI. Denna gång får P-O Eriksson komma till tals för att ge en annan vinkel på klimatfrågan och han manar till mindre miljöpanik inför COP15-mötet i Köpenhamn. Han vill att politikerna lugnar sig eftersom människan inte är en del av problemet och hänvisar till att exakta mätningar av koldioxidökning och medeltemperatur på jorden inte visar på tydliga samband. Vi får helt enkelt finna oss i att jordens medeltemperatur fortsätter att variera. Eriksson efterfrågar också den slutgiltiga förklaringen, så att vi får mer tid att anpassa oss till kommande förändringar.
För mig står Eriksson för gamla värderingar, det vi på U&W [you&we] brukar kalla för dinosaurievärderingar. Man fokuserar på en fråga i taget, är reaktiv och gör inget förrän problemet redan uppstått. Dinosaurierna dog ut och det lär människan också göra om vi lyssnar på Eriksson.
Istället bör vi som Karl Hallding berättade på Världens Eko föreläsningen igår våga se den bistra sanningen i vitögat och göra som alla som arbetare med risk management: Utgå från ”worst case scenario”. Vi behöver prata om den mycket obehagliga framtid vi går till mötes om vi inte tar oss samman och gemensamt kämpar för att komma till rätta med klimatförändringarna som också driver på andra alarmerande miljöproblem, t ex minskad biologisk mångfald och resiliens. Jag håller med på en enda punkt, låt oss inte drabbas av panik utan snarare en slags lugn effektivitet, en slags beredskap inför de hårdare tider som väntar.
Igår kablades också nyheten ut om nya toppnoteringar av växthusgaser i atmosfären via Miljöaktuellt. Rapporten från WMO (World Meteorological Organisation) visar att de uppmätta halterna av koldioxid, metan- och lustgas och andra växthusgaser uppgår till 385,2 miljondelar (ppm). Före industrialismen låg de på 280 ppm, men den ökningen har förstås inget med mänsklig påverkan att göra?! Vi har således överskridit 350 ppm och ett 4 graders scenario kanske inte ska ses som orimligt.
För egen del behöver jag inga slutgiltiga förklaringar. Alla de rapporter, bl a om Planetary Bounderies i Nature, som getts ut under hösten som visar på samma riktning räcker för att jag aldrig skulle våga chansa som Eriksson. Utan detta ger mig energi att vilja agera, att vilja göra skillnad och en gång kunna berätta för barn och barnbarn att jag gjorde allt jag kunde under min stund på jorden.
Jag undrar också vad som driver DI att ta in en dylik artikel. Är det viljan att visa på meningsskiljaktigheter eller är det för att Eriksson kan titulera sig som tidigare VD på Sandvik? Vill Sandvik överhuvudtaget förknippas med dessa åsikter? Sandvik är ett företag som har tagit ett helhetsgrepp på hållbar utveckling och som redovisar sina klimatemissioner till Carbon Disclosure Project.
U&W [you&we] utmanar och uppmanar alla, våra kunder, kollegor, läsare av bloggen, leverantörer, att ta ställning för det enda rimliga klimatmålet: 350! Vi finns idag på Naturvårdsverkets Klimatforum, Klimatsalongen och Världens Eko. Sök upp oss i våra svarta kampanjhoods med 350 tryckt på ryggen.
Sätten att driva kampanj och få fram detta budskap inför Köpenhamn är många. Det har varit 350-evenemang över hela världen under hösten. Hitlåten ”Beds are burning” av Midnight Oil har gjorts om till en kampanjlåt med Kofi Annan.
Sociala medier har visat sig vara bra när man vill driva kampanj om klimatförändringen. Här är en blog som berättar om 5 sätt att påverka. Gröna Twittrare sprider också ordet vidare. Några svenska twittrare är Saltå Kvarn, Naturskyddsföreningen, Johan Cejie på Krav och vår egen Klimatsalong.
Redan i juni skrev vi om att 350 är det enda rimliga målet här på bloggen och på vår hemsida.
Att nå ut med sitt budskap kan vara svårt i dagens mediabrus. Greenpeace har hittat ett bra sätt att nå ut med att solceller är en del av lösningen.
Se på denna video hur dom installerar solpaneler på taket till President Obamas farmors tak.
Senaste kommentarer