U&W [you and we] Blogg

En stor demonstration som pågått i två veckor avslutas idag utanför Vita Huset i Washington. Målet är att förmå president Obama att säga nej till det planerade oljesandsprojektet i Alberta, Kanada, som innebär att en oljeledning ska dras hela vägen från Kanada till Texas. Över tolvhundra personer har arresterats i det som beskrivs som är en av miljörörelsen största civil olydnadsdemonstrationerna. Bland annat har Bill McKibben grundare av 350.org tagits av polisen. Även NASA klimatexpert Jim Hansen och författaren Naomi Klein riskerar böter. Över 600 000 människor runt om i världen har undertecknat en petition till Obama att stoppa projektet. Det som är intressant är att det är möjligt för presidenten att själv säga ja eller nej till projektet. Han ska lämna besked i november. Projektet blir dyrare än annan utvinning, men de ökade oljepriserna har gjort att det anses lönsamt. Den amerikanska miljörörelsen är enad när det gäller att USA i stället för oljesand, som släpper ut mer koldioxid än annan oljeutvinning och som också förorenar stora mängder vatten som måste lagras i speciella sjöar, ska satsa på förnybar energi. Även fackföreningsrörelsen i USA vill stoppa projektet, men frågan är om Obama vågar ta en match mot energilobbyn och de republikanska presidentkandidaterna. Starkt stöd har projektet från oljeindustrin eftersom Albertafältet rymmer stora mängder olja, nästa lika mycket som Saudarabiens oljereserver. Bland annat Statoil, som berömmer sig för att ha en progressiv miljöpolitik, har investerat i utvinningen. Detta har gjort att Robur har sålt ut sitt innehav av Statoilaktier.

”Det här är sanningen: Jorden är rund. Saddam Hussein attackerade oss inte 9/11. Elvis är död. Obama föddes i USA. Och klimatkrisen är verklig. Det är dags att agera.”

Al Gore har skrivit en lång och viktig artikel i Rolling Stones, där han tar upp frånvaron av ett ”torg” där viktiga frågor kan debatteras, eftersom media är uppbundna av annonsörer och popularitetssiffror, politiker har händerna bundna, eftersom de är beroende av kampanjpengar till omval, och i fråga om klimatet vetenskapen ifrågasätts av de som har intresse i Big Oil and Coal. Han kritiserar också president Obama för att inte ta bladet från munnen och stödja vetenskapen och sanningen.

Titta också på aktuella foton som visar verkligheten.

Nu har även Fortum öppnat upp för att tillåta och faktiskt uppmuntra att man skapar egen förnybar el hemma. Nu kan man han ha solceller eller vindkraftverk hemma och leverera överskottet in i Fortums nät och få rimligt betalt, och utan att få betala avskräckande avgifter. Nu väntar vi bara på EON och Vattenfall

Överraskande positivt från Fortum som tidigare mest utmärkt sig för att skryta om att de eldar olivkärnor och annat mindre relevant. Om de bara slutar elda kol i Värtaverket så börjar det likna något. Med tanke på att Värtaverket släppte ut när 900 000 ton fossilt CO2 under 2010 så skulle det vara ett stort steg i rätt riktning.

Den 10 mars kl 8.30-10 kan du äta frukost hos oss och få veta mer om  Our Impacts, det kraftfulla webverktyget Our Impacts som kalkylerar utsläpp av växthusgaser. Du får veta mer om hur det funkar och hur det underlättar arbetet att kalkylera klimatpåverkan. Anmälan till uwab@uwab.se senast 8 mars.
Välkommen!

Nu har Zeromission glädjen att få arbeta med ett nytt kompensationsprojekt i Nicaragua.
Projektet fokuserar på återplantering av skog och skogsjordbruk för att skapa ekonomisk utveckling i Nicaragua samtidigt som man bekämpar klimatförändringar och förbättrar den biologiska mångfalden. Genom sammanslagning av brukarnas småskaliga mark ansluter projektet dem till en internationell marknad. Trädplantering skapar nya ekonomiska möjligheter genom diversifiering av inkomst och ett motståndskraftigare jordbruk.

Nicaragua är det näst fattigaste landet på västra halvklotet och har upplevt en av den värsta avskogningen i regionen. Årtionden av destruktiv markanvändning och överexploatering har lett till improduktiva jordar för traditionella jordbruksmetoder och djurhållning. San Juan de Limay, Esteli ligger i norra Nicaragua nära gränsen mot Honduras.

Till skillnad ifrån många andra fattiga områden med hög avskogningen, har Nicaragua en relativt låg befolkningstäthet och en hel del av marken är underutnyttjade Dessutom skapar den låga höjden och närheten till ekvatorn goda villkor för träd som växer upp till tio gånger snabbare än i de nordliga länderna.
Genom fotosyntesen är träd ett av det mest effektiva sätt att undanröja koldioxid från atmosfären. Hållbart förvaltade skogar förbättrar dessutom vatten- och jordkvaliteten, djurs naturliga livsmiljöer och livet för människor som lever omkring dem.

Idag var det äntligen dags för vår första ”Bortom Lagom” lunch. Det är vårt sätt att utmana oss själva, våra kunder och vårt nätverk att gå bortom det vanliga, bortom det som andra gör, bortom lagom.
Det var full lokal med en massa duktiga företag och människor som ville höra mer om hur Our Impacts kan användas. Göran gav presentationen i takt med tuggandet på mumsiga, ekologiska mackor ifrån Kaffeverket/Bakery & Spice.

Our Impacts passar både små och stora organisationer. Utsläppen beräknas utifrån intern data som matas i ett fågelformulär som vi skräddarsyr efter varje kund.
Verktyget minimerar felräkningar och säkrar att samma utsläppsfaktorer används konsekvent över tid. Utsläppsfaktorer och rapporter är transparenta och överskådliga och blir därför lätta att verifiera av tredje part.

I Cancùn presenteras idéer om vad som snabbt och till rimlig kostnad skulle kunna minska de globala utsläppen. En åtgärd är att få bort matlagning på öppen eld. Skulle dessa eldar  försvinna och ersättas av moderna spisar eller spisar med sluten förbränning skulle sotutsläpp minska. Sotet innehåller partiklar som absorberar solstrålningen och värmer upp luften. Den värmande effekten från sotet kan vara upp till 60 procent av koldioxidens. Det skulle också ge omedelbar effekt. Sot försvinner ur atmosfären på ett par veckor.

Bland våra projekt för klimatkompensation har vi flera som går ut på att minska utsläpp i samband med matlagning, bl a ett projekt med solspisar i Kina. SEB stödjer detta projekt som innebär att landsbygdsbefolkning byter koleldade ineffektiva spisar mot solenergidrivna.

En annan åtgärd är att byta ut alla gamla glödlampor mot lågenergilampor i alla länder som ännu inte tagit det beslutet. El för belysning svarar för 8 procent av växthusgaserna. Ett sådant byte skulle ta bort 2 procent av utsläppen. Då uppstår naturligtvis problemet med återvinning, eftersom de nya lamporna innehåller farliga kemikalier, främst kvicksilver. I Sverige återvinns ca hälften av alla lysrör. Det betyder att mycket kvicksilver sprids. Jag undrar om man beaktat den aspekten.

Dessa åtgärder som innebär byte av teknik, bedöms lättare att acceptera för länder som Indien och Indonesien än att ålägga dem utsläppsrestriktioner.

CDM (Clean Development Mechanism) är en av FN framtagen metod för kompensation som är ett alternativ till handel med utsläppsrätter men som också används på frivilligmarknaden. Det är naturligtvis bra att det finns en sådan metod, men det finns en baksida: Det har uppstått en ”sanning” som lyder: Enbart FN-sanktionerade projekt är seriösa och har hög kvalitet.
Detta måste synas i sömmarna. Till att börja med kräver FN-projekten en omfattande byråkratisk process för att bli registrerade. Detta gör att företrädesvis stora projekt krävs och kostnaden för att köpa ”carbon credits” blir hög. CDM-projekt har vidare framför allt kommit att lokaliseras till länder där det finns en industriell infrastruktur. Effekten är att andra länder, t.ex. i Afrika, uteslutits.
Det finns en okritisk övertro på CDM-projekt. Additionalitet är en kvalitetsaspekt på kompensationsprojekt som innebär att kundens investerade pengar ska göra skillnad. Det går inte att hävda att man klimatkompenserat om projektet ända skulle kommit till stånd. Okritiskt accepterande av CDM-projekt kan göra att man tror man kompenserar när ens pengar i själva verket inte får den effekten. Detta är en viktig faktor att ha ögonen på. Carbon credits ställs ut när ett CDM-projekt registrerats, det vill säga är godkänt. Då uppstår en intressant fråga: Projektet har redan finansierats i sitt första stadium och det är hög sannolikhet att de ”carbon credits” som projektet genererar kommer att säljas. Kommer våra pengar då att vara avgörande? Svaret är många gånger nej och då blir alltså additionaliteten låg. Hur ska man då göra? Till att börja med – kolla in det projekt ni vill investera i. Kräv att få läsa igenom de tekniska specifikationerna för att tränga in i frågan om additionalitet.
Ett sätt att säkra additionaliteten är att medverka i ett projekts tillkomst. Det innebär att köpa sk. ”futures”. Kompensation köps idag men ”carbon credits” ställs inte ut förrän projektet realiserats, oftast efter ett par år. Då gör pengarna verklig nytta. Men å andra sidan ökar risken att projektet inte blir av. Själva lovar vi alltid kunden att pengarna går till ett annat projekt om detta skulle inträffa.
Okritiskt accepterande av projekt bara därför att de är CDM kan också innebära att man missar andra möjligheter. CDM innebär egentligen främst ett löfte att ett projekt genererar en viss reduktion av användning av fossil energi. Det säger inte nödvändigtvis att det är bra för lokalsamhälle och miljö. Dessa aspekter kan säkerställas genom att projekt är certifierade med Gold Standard. Vi anser att dessa bieffekter är viktiga när man kompenserar frivilligt. Om projektet är CDM är mindre viktigt. Andra projekt än CDM är s.k. VER (Verified Emission Reduction) och om dessa har Gold Standard har de både hög kompensationskvalitet och garanterat positiva bieffekter. Då bortfaller FN-byråkratin som gör klimatkompensationen onödigt dyr.
Att CDM-projekt blivit rikslikare är som att säga att man inte kan acceptera KRAV-odlade grönsaker för de är inte FN-godkända. Vad jag vill säga med det är att projekt med annan certifiering än CDM kan vara nog så bra för att inte säga bättre. Vi har en hel portfölj med sådana projekt och de inkluderar även trädplantering och bevarande av skog.

Det multinationella företaget Nestlé har fått utstå mycket kritik för att deras produkter innebär att regnskog skövlas i Indonesien för tillverkning palmolja. Det är framför allt Greenpeace som attackerat företaget.
Attacken har varit välplanerad. Greenpeace har producerat en rapport där kritiken framförs.
Man har demonstrerat utanför Nestlés huvudkontor utklädda till orangutanger. Kampanjen har omfattat 24 länder. Greenpeace har producerat flera filmer som ligger ute på Youtube som fått hundratusentals besökare. Bland annat har förpackningen för produkten Kitkat förvanskats till Killer.

Greenpeace har också producerat en suggestiv film om tvålen Dove som mäter sig med vilken reklambyråproduktion som helst.
Det som också hänt är att Nestlés Facebook-sida haft besök av 90 000 “vänner” som uttryckt sitt missnöje. Nestlé har försökt bemöta kritiken på Facebook men det har inte gått att stoppa inflödet av kritik. Man har också övervägt att stänga ner sin Facebooksida.

Idag har Nestlé meddelat att man kommer att ändra sin policy när det gäller leverantörskontrakt i Indonesien. Inga av deras produkter ska ha några “deforestation footprints”. Med tanke på att Indonesien är den största utsläpparen av koldioxid efter Kina och USA regnskogen skövlas i snabb takt (trehundra fotbollsplaner försvinner varje timme) är detta ett välkommet besked.

SvD har studerat de tio största producerande svenska börsbolagen för att se hur de lyckats minska sin klimatpåverkan. Tyvärr har det inte skett någon minskning i realtion till bolagen minskade produktion till följd av finanskrisen. Detta förklaras med att energikostnader till stor del är fasta kostnader. Detta kan vara både positivt och negativt. Att frikoppla energikostnaderna från produktionsvolym skulle ínnebära att man också kan växa utan att dessa kostnader ökar i motsvarande grad. Men det kan också vara så som ofta är fallet: kostnaderna ökar vid ökad produktion men minskar inte vid minskad produktion.
Av rapporten framgår att alla dessa stora bolag inte har ett klimatmål som ligger på den nivå som politikerna beslutat om. Carbon Disclosure Project har räknat ut vad som krävs globalt av näringslivet för att det ska ta sin del av de utsläppsreduceringar som är nödvändiga för att nå det politiska målet om 80% reduktion till år 2050. Kravet är att man ska minska sina utsläpp med 4% varje år i relation till föregående års utsläpp. Beräkningarna bygger på en genomsnittlig ökning av BNP på 2,5 %. CDP har funnit vid en analys av de 100 största engelska företagen och även de 100 största amerikanska att deras mål ligger på ca 2%. Med denna ambitionsnivå kommer det politiska målet vad gäller näringslivet inte att nås 2050 utan först runt 2080. Ribban måste alltså höjas!