U&W [you and we] Blogg

En artikel i DN idag fick mig att haja(!) till. Tolv döda av hajattacker förra året. Låter hemskt och för de som drabbats var det nog verkligen hemskt. Normalt är det 2-3 som dödas i hajattacker varje år.

Möjligen kan det vara intressant att sätta det i relation till hur många hajar som dödas av människor varje år. Enligt en artikel i United Airlines tidning från januari som jag fick av kollegan Mårten så är det 73 varje år – miljoner alltså. För mer kött på benen – hajkött – så finns det gott om videofilmer på temat.

Intressant fakta från nämnda artikeln är att i Palau så står  ekoturism för 8 procent av BNP och varje levande haj förväntas inbringa 1,9 miljoner dollar i turistinkomster under sin livstid medans en död haj inbringar 108 dollar. Hajar ni?

Det har varit en händelserik dag för San Juan de Limay, då samhället gästats av ytterligare 14 svenskar. Arvid Nordquists kunder bestående av vendingföretag som Beans, Job meal, Mat på jobbet och Smiling faces med flera, kom nämligen på besök. Genom att ha presterat väl i en säljtävling har deltagarna vunnit en resa till landet där allt Arvid Nordquists kaffe klimatkompenseras.

Kahlil Baker på Taking Root och vi på U&We tog emot gästerna på Taking Roots kontor. Förmiddagen inleddes med en introduktion och genomgång av trädplanteringsprojektet, följt av ett besök hos Plan Vivo-bonden Ernesto.

-Problematiken, berättar Kahlil Baker för besökarna, är att 17 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från avskogning, alltså mer än de globala transporterna tillsammans.

Här i Nicaragua beror avskogning främst på att man vill använda marken till bete och djurhållning. Människorna har inte verktyg och maskiner för att bruka sin jord, istället planterar man någon hektar med grödor och låter djuren beta på övrig mark. Det sätter ett ständigt tryck på marken och låter inga träd växa upp på nytt.

-Taking Root behövde utforma ett system som manövrerar människornas behov av avskogning. Träden behöver ses som en del av produktionen istället för något som är i vägen för den, menar han.

Kahlil och hans tekniska medarbetare Dave och Jean-Simon på Taking Root beskriver hur man med hjälp av GPS, satellitbilder och GIS (geografiska informationssystem) har skapat en databas och metod som hjälper till att planera logistiken, mäta kolbindningen samt att följa upp trädens tillväxt. Deras arbete är avancerat och högteknologiskt. Jag överhör en kommentar från en av deltagarna: ”Oj, det är lite mer jobb än att bara gå ut och plantera träd!”.

Det är dagens insikt. Att plantera ett träd i sig är lätt och kostar inte mer än ca 50 öre. Det som däremot kostar är allt arbete runt om, vilket Taking Root beskriver för oss med ord och bilder. Att säkerställa att trädet får stå kvar. Att man kan mäta och följa upp hur det växer och sköts. Att staket sätts upp och att plantskolor startas. Att nya träd av rätt art återplanteras om plantor har dött eller gallrats bort. Att bönderna får betalt för sitt arbete. All planering och logistik och allt som bidrar till en beteendeförändring hos bönderna som gör trädplanteringen LÅNGSIKTIG. Deras arbete är imponerande!

När presentationen är över åker vi och besöker Plan Vivo-bonden Ernesto.

Ernesto är en kortvuxen äldre man, med den typiska cowboyhatten på huvudet och en machete i handen.  Han berättar att han har åtta barn, men hans fru har gått bort.

Träden han planterat är endast åtta månader gamla och de snabbväxande arterna har redan hunnit bli över en meter höga, medan ädelträden som mahogny enbart nått några decimeters höjd.

- Om ett tag, berättar Ernesto, kommer jag att plantera lök under träden för att få en extra gröda i dess skugga.

Anledningen att han ville gå med i projektet var kort och koncist:

- Jag gillar träd och när Taking Root frågade om jag vill vara med sa jag ja”.

Ernesto är nog projektets mest fotograferade bonde då deltagarna ivrigt följer honom med sina kameror. När besöket är över tackar vi Ernesto och framförallt Taking Root som har tagit fantastiskt väl hand om oss sedan vi kom till San Jose de Limay. Ytterligare 14 besökare, svenska säljare och säljchefer åker vidare med personliga intryck om vad det klimatkompenserade kaffet innebär i praktiken.

Nu övergår vår fortsätta resa till Nicaraguas kafferegioner med Arvid Nordquist som vägledare. Sebilder på vår facebooksida.

//Johanna

Med anledning av Johannas och Mårtens pågående besök hos vårt trädplanteringsprojekt i Nicaragua finns det anledning att tala om trädplantering som vi inte gillar.

Allt mer aktualiseras frågan om ’land grabbing’, dvs att avtal skrivs med lokalsamhällen om att få tillgång till deras mark. Motivet är att använda marken för livsmedelsproduktion, majs, soja etc, eller trädplantering, där träden ska användas till pappersmassa eller säljas ’carbon credits’.
Det är företag, investerare och även NGOs som ligger bakom. Det som händer är att man röjer av den mark man kontrakterat, vanligtvis stora arealer. Många problem uppstår i samband med detta som motiverar uttrycket ’land grabbing’. Den lokala motparten kan inte avtalsjuridik och förstår inte vad de skriver på. Det finns exempel på att avtal skrivs på engelska eller spanska som motparten inte talar. Ett annat är att det erbjuds arbetstillfällen, men det visar sig i många fall att detta gäller endast inledningsvis. Andra problem är att man kontrakterat bort mark man använt för lokal livsmedelsförsörjning. Om det sedan visar sig att löftet inte stämmer att man ska få det gott ställt och inte behöver odla sin egen mat utan kan köpa den blir det katastrof. Anläggningen av trädplantager, vanligtvis monikulturer med eucalyptus eller andra snabbväxande arter, minskar biologisk mångfald. Eucalyptus är också vattenkrävande vilket leder till vattenbrist.
En film har gjorts från Mozambique som visar hur illa det kan gå. Det är en investeringsfond som heter Global Solidarity Forest Fund som tråkigt nog även  Svenska Lutherhjälpen, dvs Svenska kyrkan, investerat i, som anlagt en eucalyptursplantage som är den sort av trädplantering vi ogillar.
Våra Plan Vivo-projekt, som också finns i Mozambique, görs i samarbete med bönderna och på deras villkor. Där tillåts inte Eucalyptus utan endast lokala trädsorter. //Göran

Jag har tidigare skrivit om Radioeken (TV-eken). Den står till min glädje fortfarande kvar trots trafikkontorets uttalanden om att den är ”helt död” och ”ramlar när som helst”. Ett flertal arborister har engagerat sig – läs mer här. En hemsida med uppdaterad information finns här. Ett upprop för att rädda eken finns här.

Förklaringen till att Ulla Hamilton inte tidigare har hunnit engagera sig i frågan har nu kommit. Vi hoppas att hon nu har mer tid för träd och mindre för jordekorrar som ju inte är en art som varken hör hemma i svensk natur eller på Stureplan. Frågan om ekens fällning eller bevarande däremot är en fråga för politiker och inte bara för tjänstemän!

Biodling har varit olagligt i New York. Men nu under hösten har hälsomyndigheterna tagit bort bina från den lista av farliga eller obehagliga insekter som ska hållas efter. Tidigare riskerade man böter på upp till 12 000 kr om myndigheterna kom på en. Så nu har de biodlare som tidigare haft bin kommit ut ur garderoben, de som haft kupor gömda på tak, kupor som hängt utanför fönster förklädda till luftkonditioneringssystem och som till och med haft kupor inne i lägenheter där de haft ett plaströr som gått till fönstret så att bina kunde komma ut för att samla honung. Man rapporterar ett starkt intresse att ha bin, nu när det är lagligt.

Bolivia kommer som första land att instifta en lag som ger naturen samma rättigheter som människan. Den ska leda till att skydda råvarutillgångar och ekosystem från att bli plundrade och minska nedsmutsning och exploatering genom infrastrukturingrepp.
”It makes world history. Earth is the mother of all”, säger Vice-President Alvaro García Linera. ”It establishes a new relationship between man and nature, the harmony of which must be preserved as a guarantee of its regeneration.”

Häftigt! Och Ecuador verkar vara inne på samma linje.

Försöken att minska CO2-utsläppen från Värtaverket har varit lovande. Genom att elda importerade olivkärnor har andelen biobränsle i förbränningsprocessen ökat, vilket gjort att mindre mängd kol används. Nu vill Fortum och Stockholms Miljöförvaltning ta ett större steg och samtidigt engagera allmänheten i att göra Stockholm klimatsmartare. Andelen olivkärnor i energiförsörjningen ska utökas genom att inkludera oliver som konsumeras av allmänheten. I samband med medelhavsmatens stigande popularitet har importen av oliver med kärnor ökat med 125 % över en femårsperiod.
U&W [you&we] har fått uppdraget att föreslå ett insamlingssystem för olivkärnor. Troligast är att insamlingen kommer att ske genom att s.k. olivholkar som sätts upp intill de kommunala papperskorgarna. Stockholms sjundeklassare kommer att inbjudas att vara med och tävla om utformningen av holkarna. Restauranger kommer också att uppmanas att delta, vilket innebär att man vid diskning sorterar kärnorna för sig.Den årliga kvantiteten av olivkärnor som på det här viset ska insamlas räcker dock inte på långa vägar för att göra Värtaverket fossilfritt.

- I uppdraget ingår också att studera de långsiktiga förutsättningarna för en svensk olivodling, säger Ellinor Eke, VD hos U&W [you&we]. Den pågående globala temperaturhöjningen gör att nordgränsen för olivodling kommer att förskjutas långt norrut.

SLU har gjort beräkningar att det i Skåne och Gottland inom en 25-årsperiod kommer att finnas odlingsförutsättningar och båda områdena gynnas av den kalkhaltiga jorden. Eftersom det tar lång tid innan olivträd kan skördas kommer ett samarbete att inledas med staden Kalamaria i Grekland, där mark reserverats för plantering av ett 100 000 olivträd som sedan kommer att flyttas till Sverige, då temperaturen har nått en tjänlig nivå.

Vår tisdagsmorgon startade med ett frukostseminarium på kontoret. André Gonçalves, forskare från Brasilien, berättade om många års arbete med agroforestry i samarbete med småbrukare i södra och centrala Brasilien. Mot bakgrund av avskogning för monokulturer och köttdjursuppfödning, som är skrämmande både i takt och i omfattning, presenterade André en hoppingivande bild av ett av alternativen.

Forskningsstudier som jämför agroforestrygårdar med skolexempel på de bästa konventionella gårdarna i regionen visar att agroforestrysystemen ger en ökad resiliens både ekologiskt och ekonomiskt. Lantbrukare vittnar om att de klarar extrema väderfenomen som orkaner bättre. Om vissa grödor drabbas av sjukdomar eller angrepp gör den biologiska mångfalden i systemet att den ekonomiska effekten på den enskilde lantbrukarens ekonomi blir mindre än i en konventionell odling.

Medan konventionell monokultur i princip endast producerar den gröda som skördas och säljs, så närmar sig agroforestrygårdarna de naturliga ekosystemen och producerar, utöver de grödor som ger lantbrukaren en inkomst och oss andra föda på bordet, en rad viktiga ekosystemtjänster. Dessa ekosystemtjänster, som pollinering, reglering av vattenflöden, rening av luft, reglering av klimatet, reglering av sjukdomar, skadedjur m.m., är i grunden basen för vår välfärd. Energibalansen i agroforestrysystemen är också betydligt bättre, med ett en energioutput på drygt 18 gånger input (mot drygt 4 i de konventionella systemen).

Våra Plan Vivo-certifierade klimatkompenserande trädplanteringsprojekt i Mexiko, Uganda, Moçambique och Nicaragua är agroforestryprojekt. Morgonens seminarium förstärkte ytterligare vår övertygelse om de ekologiska och sociala mervärdena i sådana satsningar. Vi ser fram emot att kunna bistå Centro Ecológico med partners att kunna erbjuda klimatkompensation.

Nu har Zeromission glädjen att få arbeta med ett nytt kompensationsprojekt i Nicaragua.
Projektet fokuserar på återplantering av skog och skogsjordbruk för att skapa ekonomisk utveckling i Nicaragua samtidigt som man bekämpar klimatförändringar och förbättrar den biologiska mångfalden. Genom sammanslagning av brukarnas småskaliga mark ansluter projektet dem till en internationell marknad. Trädplantering skapar nya ekonomiska möjligheter genom diversifiering av inkomst och ett motståndskraftigare jordbruk.

Nicaragua är det näst fattigaste landet på västra halvklotet och har upplevt en av den värsta avskogningen i regionen. Årtionden av destruktiv markanvändning och överexploatering har lett till improduktiva jordar för traditionella jordbruksmetoder och djurhållning. San Juan de Limay, Esteli ligger i norra Nicaragua nära gränsen mot Honduras.

Till skillnad ifrån många andra fattiga områden med hög avskogningen, har Nicaragua en relativt låg befolkningstäthet och en hel del av marken är underutnyttjade Dessutom skapar den låga höjden och närheten till ekvatorn goda villkor för träd som växer upp till tio gånger snabbare än i de nordliga länderna.
Genom fotosyntesen är träd ett av det mest effektiva sätt att undanröja koldioxid från atmosfären. Hållbart förvaltade skogar förbättrar dessutom vatten- och jordkvaliteten, djurs naturliga livsmiljöer och livet för människor som lever omkring dem.

Samtidigt som FN gör 2011 till det Internationella Skogsåret uppmärksammar Conservation International, CI, att skogsekosystemen är nära en kollaps. CI understryker vikten av att öka skyddet av skogar på grund av deras oerhörda betydelse för bevarandet av biologisk mångfald, klimatstabilisering och ekonomisk utveckling

CI som arbetar i över 30 länder pekar ut de tio mest hotade skogbeklädda områdena. Dessa skogar har redan förlorat 90 % eller mer av sina  ursprungliga livsmiljöer och alla hyser minst 1500 endemiska värden (arter som inte finns någon annanstans i världen). Dessutom stödjer dessa skogar potentiellt nära en miljard människor med de naturresurser som skogsekosystemen producerar.
Två av de tio mest hotade områdena finns i kustskogarna och i Afromontane, Östafrika. Afromontane omfattar flera vitt spridda men biogeografiskt liknande bergskedjor från Saudiarabien och Jemen i norr till Zimbabwe i söder. Kustskogarna finns längs kusten från Somalia ner till Mocambique.
Här finns också två av våra kompensationsprojekt som förutom att verka för en förbättrad livssituationen för fattiga småbönder dessutom stöttar återplantering av skog som förbättrar den biologiska mångfalden.

Afromontane
Afromontane hyser några av världens mest extraordinära sjöar som tillsammans är hem till 617 endemiska fiskarter. I området finns Bushenyi, Uganda, där vi har ett kompensationsprojekt. Som i många andra tropiska områden hotas Ugandas skogar av avskogning på grund av jordbrukets expansion. Projektets främsta mål är därför att, genom de pengar som genereras via klimatkompensation, förbättra inkomstsituationen för fattiga småbönder. Målet är också att bidra till den biologiska mångfalden genom användandet av inhemska arter, öka kunskapen om klimatrelaterade frågor samt bidra med assistans och teknisk support för att bönderna ska komma in på marknader för exempelvis timmer, biobränslen, frukt och djurfoder.

Kustskogarna i Östra Afrika
På grund av dålig jordkvalitet och ökad befolkning som livnär sig på jordbruk och kommersiella jordbruk tas mer och mer av regionens skogar i anspråk. I dagsläget finns endast 10 procent av den ursprungliga skogen kvar. Trots att det bara är fragment kvar av den ursprungliga skogen återfinns dock anmärkningsvärda nivåer av biologisk mångfald.
Här finns Nationalparken Gorongosa i Mozambique. Området har länge varit utsatt för avskogning och skövling på grund av de flyktingströmmar och bosättningar som orsakades av inbördeskriget. Vårt kompensationsprojekt har som mål att vända den negativa trenden. Tillsammans med lokalinvånarna som lever intill nationalparken, utvecklas och implementeras en affärsmodell för ett hållbart skogsbruk. Skogsjordbruk är en kombination jord-och skogsbruk, det vill säga odling av grödor med träd och buskar. Denna teknik skapar bättre produktiva jordar och främjar den biologisk mångfald.