President Obama har baxat igenom en sjukvårdsreform, något som ingen annan amerikansk president lyckats med. Nu uppfattas han plötslig som kraftfull. Men den reformen var ett testcase. Nu är det dags att ta sig an det verkliga kraftprovet. En reform som gör att USA minskar sina utsläpp av växthusgaser. Som gör att USA blir ett föredöme i det globala klimatarbetet. Så att andra länder inte kan ducka därför att USA inte gör något.
Vid årsskiftet slopades skatten på handelsgödsel som ett sätt att kompensera bönderna för den ökade dieselskatten. Flera bedömare, bl a Naturskyddsföreningen, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket, är rädda för att det kommer att leda till högre halter av tungmetallen kadmium i importgödsel och därmed i jordarna och därmed i maten. Man menar att skatten verkligen fungerade så att halten av kadmium hölls nere.
Samtidigt pågår en debatt om slamspridning på våra åkrar. Reningsverken vill kunna göra sig av med slam genom att kostnadsfritt erbjuda det till bönderna att lägga på åkrarna. Man anser sig göra en miljögärning genom att fosfor som finns i slammet återförs till åkrarna. Branschorganisationen Svenskt Vatten har tagit fram ett certifieringssystem REVAC, som röner mycken kritik, eftersom det sätter gränsvärden för endast vissa av de gifter tusentals gifter som slammet innehåller. LRF har efter mycket motstånd gett med sig och tillåter nu slamspridning. För att dölja sin kovändning säger de sig nu vara en av initiativtagarna till REVAC. Slam innehåller även kadmium som är ett starkt gift som inte bryts ner i naturen. Halterna i jorden ökar alltså. Antingen det kommer från handelsgödsel eller slam.
Nu oroar sig läkare för vad kadmium gör med människokroppen. Det är känt att det kan orsaka njurskador, cancer bl a livmodercancer, och skelettskörhet. I en artikel i DN igår säger professor Björn Fagerberg vid Sahlgrenska: ”Kadmium är mycket farligare än vad vi trott.”
Kritiker mot slamspridning menar att det utomlands finns exempel på att slam hanteras på ett säkrare sätt genom att bränna det och sedan återvinna fosfor ur askan som sedan kan gödslas.
På World Water Day skrev Annie Leonard om flaskvatten i The Huffington Post. För att göra det hela tydligt har hon gjort en ny liten film, The Story of Bottled Water. Se den! Artikeln är också läsvärd och ger insikt i marknadsföringsstrategier. I detta fall delvis byggd på rädsla! För vanligt kranvatten.
Flaskvattenfilmen är en fortsättning på hennes tidigare inlägg kring alla våra prylar som till sist leder till ökade sopberg… om vi inte tänker smart från början. Den filmen heter The Story of Stuff och har några år på nacken men är fortfarande högaktuell och väl värd att titta på. Jag tipsade om filmen i maj förra året eftersom den även lär oss mycket om systemet planeten och ekologiska principer. På projektets hemsida finns fler filmer upplagda och en blogg att följa.
Tips om detta fick jag via Nanok Bies dagliga internet notis med rubriken Varför man inte ska köpa flaskvatten. Läs även vårt tidigare inlägg om Vattenbovar.
Idag är det Världsvattendagen. Det är en dag som bör stämma till en stunds eftertanke. 1,8 milj barn under fem år dör varje år till följd av förorenat vatten. I många områden har brunnar torkat ut. Klimatförändringen driver på vattenproblemet. Förorenat vatten som släpps ut lämnar efter sig döda zoner som gör att fisk och annat maritimt liv dör.
Vi har redan kommit farligt långt när det gäller att tära på denna nödvändiga ekosystemtjänst.
För företag kommer det att vara förenat med stor risk att ha produkter och tillverkning som kräver stora mängder vatten. Särskilt om produktionen sker i områden där vatten är en knapp resurs. Vi kan lugnt räkna med att inom några år är vattenfrågan lika stor som klimatfrågan är idag. Om det finns företag som är klimatbovar idag kommer det att utses vattenbovar imorgon. Och de kommer att få stora rubriker!
Bonus till pappor att vara pappaledig med småbarn funkar inte, har det visat sig. Inte fler pappor stannar hemma än före bonussystemet. Nyamko Sabuni håller i en TV-intervju med om Försäkringskassans analys att det beror på att det är för lite pengar (12 000 kr) och att pengarna betalas ut först året efter.
Tänk om det i stället är så att bonusen inte fungerar därför att de som berörs inte låter sig påverkas av dessa pengar. Min teori är att de pappor som väljer att inte stanna hemma gör det av andra skäl: Att de tycker deras arbete är det viktigaste, att de är lata, att de tycker det är kvinnan som ska vårda barnet etc etc. Starka åsikter. De som däremot stannar hemma gör det därför att de vill det: De vill vara med barnet, de tycker jämlikhet är viktigt etc. Men de gör det inte av ekonomiska skäl. Tvärtom gör de det trots att de sannolikt förlorar ekonomiskt på det. Om någon pappa skulle stanna hemma pga bonusen vore det nog bättre för barnet att han inte gjorde det. Det sker nämligen inte av övertygelse.
Är detta ytterligare ett exempel på slentriantänkande och att man tror att alla motiveras av pengar? Och att bonusar tränger in på det ena området efter det andra.
Det pågår en massiv kampanj runt om i världen för att visa att vetenskapsmän ljuger som påstår att människans utsläpp av växthusgaser påverkar jordens temperatur. I en artikel i The Guardian frågar George Monbiot vad det skulle krävas för att en klimatförnekare skulle ändra ståndpunkt. Hans svar är ingenting. Dvs det går inte. Han refererar till psykologisk forskning som visar att i många fall blir man ännu mer övertygad i sin åsikt ju mer fakta på motsatsen som man tar del av. Som till exempel att IPCCs rapport kraftigt underskattar klimatfaran. Han undrar om det som pågår är ett totalkrig mot all vetenskap och vetenskapsinformation. Vetenskap har blivit så specialiserad att inte ens vetenskapsmän inom angränsande områden förstår varandra. Mycket mindre journalister. Resultatet kan bli en allmän misstro mot vetenskap och då kan man undra vad som ersätter den. Mystik? Religion? Politiska åsikter? När jag läser artikeln kommer jag att tänka på vad som pågår i USA när det gäller kreationism, dvs kravet att skapelseläran ska ingå i undervisningen på samma nivå som evolutionsläran. Inte lätt att vara vetenskapsman i dessa tider!
Det är med sorg i hjärtat man läser om att FN’s organisation mot handel av utrotningshotade djur (CITES) inte kunnat besluta om att stoppa all handel av blåfenad tonfisk.
Anledningen är att det skulle drabba fisket för hårt? Har vi hört det förut? Nationer som Japan och Kanada stoppade det beslut som forskare rekommenderar för att se till sina egna kortsiktiga intressen.
Lite fakta om tonfisk från Wikipedia som kanske stämmer till eftertanke nu när vi verkar bli den sista generationen som lever samtidigt som tonfisk. För våra barnbarn riskerar den att bli ännu en dront.
Tonfisken var vanlig längs svenska västkusten på 1940-50 talet och besökte på 1960 talet fortfarande Skagerrak och Kattegatt regelbundet under juli-september men har under senare år inte påträffats i svenska vatten.
Den är en av de största havsfiskarna och uppges kunna nå en längd på upp till 3 meter, samt en vikt på upp till 600 kilogram.
Vi hade en av våra Kuldagar häromdagen. Det ska vara något roligt, lärorikt och hemligt. Denna gång startade vi på Tehuset Chaikhana 
på Svartmangatan i Gamla Stan, där vi var med om en teprovning och fick smaka olika sorter, bl a vitt te med ett kilopris som slår guld.
Tehusets ägare är en fantastisk kunnig och inspirerande person som tog oss med på en teresa genom smaker, historia och geografi. Han berättade att te är ett område där inte bara ekologiskt utan biodynamiskt odlat te är vanligt därför att det ger så stor smakkvalitet. Vi bestämde oss samfällt för att upphöra med påsteblaskandet, gjorde kollektivt inköp av ett antal burkar med olika spännande smaker, en liten tekanna (te ska bryggas för ett par koppar och inte stå och dra för länge) samt utsåg två personer, som dagligen färdas genom Gamla Stan till jobbet, till införskaffare när teförråden sinar. För nu duger inte dagligvaruhandeln. Vi fick också klart för oss att kaffe kan man dricka vid sitt skrivbord på jobbet, men inte te. Det ska intas tillsammans.
På Chaikhanas hemsida framgår det att ”A murderer can possibly be forgiven, but never unpoliteness while drinking tea”.
Eftersom jag själv numera är biodlare klappar mitt hjärta för dessa våra viktiga vänner. Det verkar som att antalet bin minskar på många håll. Jag har tidigare bloggat om situationen i Tyskland. I England har antalet minskat med 20-30%. Där har livsmedelskedjan Sainsbury kommit med ett kreativt grepp. I Dursley, Gloustershire, har man ställt ut 8 bikupor för att hjälpa till med pollineringen av fält och trädgårdar runt deras butik. Ett gott exempel på lokal produktion. Man kan förmoda att de kommer att sälja sin egen honung också.
Box för 5 fotoböcker om Hunger
Till sist kom Göran in på kontoret och min nyfikenhet fick stillas. Jag sitter här med del ett av
Beskuren bild av bok 1
fem i Jens Assurs och LRFs bokserie om Hunger, If you love global warming – honk!
LRF gör detta för att söka ”helhetsperspektiv, långsiktigt tänkande och ansvarstagande från politiker, forskare, beslutsfattare, organisarioner, allmänhet och oss i näringslivet”. Jens Assur har fått stor konstnärlig frihet och ger med sina fotografier i första boken en skrämmande bild av den värld och tid vi lever i. Omskakande foton på temat konsumtion och energiförbrukning.
Vill du följa kampanjen innan böckerna finns i handeln och utställningen på Kulturhuset öppnar i maj, gå in på LRFs kampanjsida.
Det jag fortfarande är intresserad av att veta är hur Göran blev utvald? Jag är så glad, stolt och tacksam… bara lite avundsjuk.