U&W [you and we] Blogg

Vår kollega Jens har nu träffat Elsa Esquivel och Nicolas Hernandez Lopez på Ambio. Här följer hans reseskildring från trädplanteringsprojektet i Mexiko.

Idag har jag träffat Elsa som är ansvarig för projektet och Nicolas som är teknisk rådgivare och ansvarig för teknikerna på Ambio. De berättar att trädplanteringsprojektet i Mexiko uppkom ur ett projekt för kaffeproducenter redan 1997.  Ambio som startade året efter gör också andra saker förutom planteringsprojekt, t ex skogsbrandsförebyggande och -begränsande projekt, naturvårdsprojekt. Alla projekt bygger på småskalighet och samverkan med lokala grupper.

Projekten ligger i områden med hög biodiversitet. Idag pågår ca 50 projekt med 700 lokala små producenter som omfattar runt 3000 familjer, eftersom en del projekt drivs av kollektiv. Under 2010 räknar man med att ca 100 producenter tillkommer. En långsam tillväxt är och har varit viktigt för dem. På Ambio arbetar 15 personer. Sju av dem är regionala tekniker som ofta är ute i projekten och ger stöd, gör s.k Plan Vivos och verifierar att projekten utvecklas enligt planerna. Teknikerna kan de lokala förhållandena väl och pratar de lokala språken (manga).

Jag frågade vad det är som gör projekten uthålliga och vilka drivkrafter som finns för att få igång projekten. Elsa berättar att det måste finnas eldsjälar som vill vara med oavsett klimatpengarna. Klimatpengar är dock avgörande för att få med tveksamma och för att verkligen dra igång. En annan mycket viktig del av projekten är den utbildning som ges i början av projekten till de medverkande producenterna och familjerna, detta ger en förståelse för miljö, klimat och resursfrågor. Det svåraste i alla projekt är den sociala delen, att få grupperna att fungera till exempel. Om det finns en bra etablerad grupp blir projekten alltid lyckade. Om det inte finns blir det ofta problem. Dock är det samtidigt så att projekten i sig bygger upp starkare grupper och en social struktur.

Vi pratade också om möjligheterna att få till en starkare koppling mellan projekten och våra kunder. Ett sätt skulle kunna vara försäljning av produkter från projekten till våra kunder. Det bästa från Mexiko är kanske kaffe? I Sierra Madre finns projekt med högklassigt kaffe.
Ambio har planer att dra igång ett eller två REDD projekt och har sökt finansiering för detta. Det ena ligger i norra Chiapas och det andra skulle vara mot gränsen till Guatemala, där finns ett område som är utsatt för tryck från bl.a biobränsleprojekt och palmoljeplantering som subventioneras av delstatsregeringen.

Imorgon åker Elisa, Nick och jag  ca 4 timmar till Palenque och besöker några olika producenter.

Jag hoppas att Jens har med sig fotografier när han kommer hem igen!

Vår kollega Jens befinner sig just nu hos vårt trädplanteringsprojekt i Chiapas, Mexiko. Vägen dit var lång!

Kom fram hit till San Cristobal de Las Casas igår vid 5 efter att ha lämnat Miami tidigt på morgonen och mellanlandat i Mexico City. Jag hade glömt vilken smutsig luft den staden har – helt fruktansvärt! Landade sedan i Tuxtla och tog bussen upp till denna vackra stad i bergen. Det såg väldigt torrt ut på vägen hit, många fält med torkad majs.

Det regnade när jag kom fram så jag tog mig till hotellet. Gick runt lite på stan och insöp atmosfären.  Nu på morgonen ska jag gå till Ambios kontor och jag hoppas någon är där. Fick inte tag på min kontaktperson igårkväll – men det brukar lösa sig.

Jag kommer genom Jens att berätta mer om besöket i Chiapas så snart han hör av sig igen.

Häromdagen medverkade jag vid ett seminarium för designers på Kulturhuset. Det handlade om design och hur man kan tjäna pengar på hållbarhet. Det arrangerades av Sveriges Designer. Designers har varit en grupp det varit lite tyst omkring, även om det finns många som verkar inom de mest hållbarhetsorienterade företagen. Men deras roll är kanske underskattad: Den lägger ju grunden till graden av hållbarhet hos en produkt. Resurssnålt material, lite energiåtgång i tillverkning/montering, låg energiförbrukning hos användaren, lång livslängd, små fotavtryck, lätt att demontera och återvinna – allt startar med designen. Helst ska produkten baseras på material som är någon annans restprodukt och när den är slutanvänd ska den inte eldas upp eller dumpas utan gå in i en ny produktionscykel hos ett annat företag (cradle to cradle). Allt detta lägger designern grunden till.

I ett murrigt industriområde i Göteborg ligger det företagsmässiga guldkornet Sackeus som har rättvis handel som affärsidé. Med Jens Baagöe i spetsen säljer man rättvis choklad och rättvist kaffe med mera. En unik företagskonstruktion är en av grundpelarna. Sackeus samägs nämligen av ett kaffekooperativ i Oaxaca, Mexiko. Försäljningen av rättvisa produkter kan gå bättre men kurvorna pekar uppåt. Med nya prisbelönta förpackningar och produkter i högsta klass så är framtidsutsikterna goda. Jag är själv mycket svag för den mörka chokladkakan på 58 %. Glömde jag säga att det mesta Sackeus säljer är ekologiskt?

Nya förpackningar med vackra fågelarter som kan siktas i närheten av kakaoodlingar med gott rykte

Vid ett seminarium vid COP 15 var Pär Larshans, hållbarhetsansvarig på Max Hamburgerrestauranger, inbjuden att i fint sällskap berätta om företaget. Bland lyssnarna fanns kronprinsessan Victoria, Tony Blair, Gro Harlem Brundtland och Maria Wetterstrand.
Pär berättade om Max ambitiösa klimatarbete. Att erbjuda 100% nötkött är lika med 0% miljömedvetenhet, sa han erättade med stolthet att Max bara har 82% nöttkött i sina hamburgare, att Paul McCartney i ett tal till EU-parlamentet rekommenderat delegaterna att besöka Max i Sverige för att studera klimatmärkningen av menyerna och att Max klimatkompenserar alla sina emissioner inkl utsläppen från sina leverantörer. Beträffande den sista punkten uppmanade han seminariedeltagarna att medverka till att trädplantering i samarbete med lokala småbrukare görs till ett inslag i det avtal som kommer ut ur Köpenhamnsförhandlingarna, eftersom det samtidigt med klimatkompensation innebär fattigdomsbekämpning.

Klimatdemonstrationen igår samlade enligt arrangörerna 100 000 deltagare. Det är svårt att uppskatta en så stor mängd, men vi var MÅNGA som gick från centrala Köpenhamns ca 6 km till Bella Center, där förhandlingarna pågår. Jag såg inget bråk, utan det var en trevlig stämning, mycket musik, festligt utklädda deltagare, många jultomatar och många familjer med småbarn. Det tema som många av talarna tog upp var klimaträttvisa, Climate Justice, dvs att de fattigaste länderna kommer att drabbas hårdast. Parollerna i tåget var underfundiga: There is no Planet B och Bla, bla, bla – Act now. Väl framme hade det hunnit bli kväll och frågan var hur man skulle ta sig tillbaka med tunnelbanan in till stan. Det var horder som skulle med. Men genom att först åka i motsatt riktning och sedan byta gick det bra.

Är ombord på tåget på väg till Köpenhamn och COP 15. Ska bli intressant att på nära håll uppleva denna historiska händelse. För det är det, oavsett vad det är för avtal man kommer fram till. Det har exempelvis aldrig tidigare hänt att så många regeringschefer samlas vid ett och samma tillfälle. Det kanske förebådar en helt annan möjlighet att skapa globala överenskommelser i framtiden?
Har under dagen fått höra att Pär Larshans från Max Hamburgare ska medverka i ett seminarium med Tony Blair och Gro Harlem Brundland på söndag. Det är ingen ända på de profilpoäng detta företag höstar in till följd av sin klimat- och CSR-policy! Det är roligt att U&W [you&we] kunnat medverka till framgången.

Gårdagens Uppdrag Granskning om dyra vägbyggen var intressant på ett principiellt plan. Politiker har motiverat projektet med att de får positiva miljöeffekter. Kritiker har sagt att det ökar biltrafik och att pengarna skulle satsas på kollektivtrafik i stället. I teveprogrammet kom det fram att forskare, bilbranschen själv och flera statliga verk, Vägverket, Naturvårdsverket bl.a, menar att investeringarna inte kommer att minska CO2 utsläppen. Man säger också att en minskning inte går att åstadkomma med tekniklösningar (nya biltyper, nya bränslen) utan att en minskning av resandet är nödvändigt för att få ner utsläppen. Men när Andreas Carlgren intervjuades trodde han benhårt på att tekniken ska fixa det. Han var av en helt annan uppfattning än de statliga specialisterna. Utan att skjuta på Carlgren illustrerar detta ett dilemma. Carlgren vet naturligtvis väldigt väl att han har fel. Men han kan inte säga det där för att det är politiskt självmord: Att inkräkta på den personliga friheten är helt enkelt inte politiskt gångbart om man ska fortsätta att regera. Därför blir det så att som EUs klimatledare presenterar han ambitiösa planer för framtiden. Men när dessa planer ska omsättas i praktisk politik, då blir det den gamla vanliga politiken som man känner igen från tiden före klimatkrisen. Och då väljs lösningar som direkt motverkar det som krävs. Men eftersom det inte går att erkänna detta gäller det att skapa nya argument och en ny verklighet. Och då framstår politikern och politiken som falsk.

The Fair Tailor drar snart igång försäljning av skräddarsydda och rättvisemärkta skjortor på nätet. Skjortorna kan fås i ekologisk bomull. Innan försäljningen drar igång på allvar kan man köpa presentkort i form av miniskjortor. Eller vad sägs om manschettknappar av återvunna kretskort? Klockrena julklappar! Skjortorna sys upp i Nepal i samarbete med Child Watabaran Center Nepal som med stöd av Göteborgsbaserade XDIN syftar till att ge fattiga gatubarn i Kathmandu en bättre framtid.

Skräddarsydda ekorekoskjortor på nätet

Jag deltog på mötet Eurocities i slutet på förra veckan där Borgmästare från Europa och i viss mån USA samlades för att diskutera utmaningar och lösningar på hållbarhetsfrågor. Tillsammans skickade man bland annat ett tydligt budskap till COP15 i Köpenhamn om att vi måste få till ambitiösa klimatmål. De visade också tydligt hur städer ofta ligger före regeringar i dessa frågor, inte minst i USA. Jag intervjuade ett tiotal personer angående mötets och stadens hållbarhetsprofil och kom fram till att vi har mycket att vara stolta över. De flesta deltagarna verkade mycket imponerade av Stockholms energiförsörjning, sophantering, vattenrening och dylikt. Själv fick jag en mycket intressant genomgång av stadens och Fortums satsning på elbilar som äntligen börjar ta fart, bland annat i ett väldigt bra föredrag av Eva Sunnerstedt. Jag fick dessutom provköra en elbil och blev mycket imponerad. Tragiskt bara att det finns så få alternativ på marknaden.

Tesla, kanske världens tuffaste elbil

Tack Stockholms stad och Eurocities för ett väl arrangerat och genomfört möte som säkerligen kommer att sprida ringar på vattnet när det gäller hållbara lösningar för städer.