U&W [you and we] Blogg

Ellinor reagerar på före detta Sandvikenchefen PO Erikssons inlägg i DI. Det gör jag med. Erikssons återkommande tema är att mer CO2 i atmosfären är bra, för då växer det mer och att vi i stället för att göra något åt klimatet bör ta itu med att bekämpa fattigdomen i världen.
Vad han missar är ju att fattigdomern kommer att öka om vi inte hanterar klimatet. Om glaciärerna smälter kommer vattentillgången till några av de mest befolkningstäta områdena i världen (Indien, Bangladesh, Kina) att sina. Där  är man beroende av irrigation för att odla mat och andra grödor. Till det kan man nämna vad som händer om Grönlandsisarna och Västra Antarktis smälter. I en artikel i Washington Post säger Lester Brown att om glaciäravsmältningen sker, då handlar det om att matförsörjningen kollapsar och då kan vi tala om fattigdom. Att då hävda att mer CO2 i atmosfären gör att det växer bättre blir  bara pinsamt.

Under hösten har vi testat att twittra live från Klimatsalongerna på Ekoteket. Inte så svårt och framförallt väldigt roligt när interaktionen med andra twittrare kom igång. På höstens sista salong pratade vi om vad var och en av oss kan göra för att dra ned på sin energiförbrukning och därigenom sänka sin klimatbelastning.

En svensk släpper i genomsnitt ut 10 ton CO2e/år. Då är även vår konsumtion inräknad. I det första diagrammet till vänster ser man hur utsläppen fördelar sig på att bo, äta, resa och shoppa. Det andra diagrammet visar fördelningen av kostnaderna för hushållen. Källa: NV.

För att nå en hållbar nivå bör vi ligga på ca 1-1,5 ton CO2e och år. Den nivån hittar man enbart bland länder i Afrika idag, där somliga ligger så lågt som på 600 kg CO2e per person och år.

Den kollektiva känslan både bland de fysiskt närvarande på salongen och våra vänner på Twitter var att det kändes rätt hopplöst. Vad kan man göra då? Susanna Elfors på Asfaltblomman tyckte det var viktigt att fokusera på de stora frågorna, resorna, och inte fastna i detaljer, som vilken mat som var bäst. Avstår du en långresa så sänker du dina utsläpp långt mer än maten. Några av oss hade dock snöat in på maten och ekonomin. Diskussionerna handlade bl a om pengar, potatis och ris! Kalla fakta är att potatis är bättre för klimatet än ris. Men potatis som inte är ekologisk påverkar Östersjön och övergödningen. Ny kunskap för många av oss var att det finns klimatsmart ris. Sumpris som är vanligt i våra butiker, släpper ut massor av metan. Bergsris däremot är fin-fint för klimatet. Är tyvärr inte så vanligt i Sverige.

Vi pratade också om att det är fråga om värderingar, inte bara pengar. Hade vi suttit här på 70-talet hade många av oss rökt runt bordet. Det gör vi inte idag. En förändring som har gått väldigt fort. Kommentarer från Twitterflödet var bl a mindre produkter, mer tjänster. För vi vill ju hålla ekonomin igång, trots allt.

Idéer kom upp att klimatsalongerna framöver skulle bli mer av samtalssalonger där vi i grupp kan prata av oss om vår klimatångest. Låt oss se vad vi hittar på till våren när Klimatsalongerna drar igång igen i samarbete med SVN på Ekoteket.

Efter ännu en strålande föreläsning på Världens Eko, denna gång om scenarier, blir jag beklämd av måndagens debattartikel i DI. Denna gång får P-O Eriksson komma till tals för att ge en annan vinkel på klimatfrågan och han manar till mindre miljöpanik inför COP15-mötet i Köpenhamn. Han vill att politikerna lugnar sig eftersom människan inte är en del av problemet och hänvisar till att exakta mätningar av koldioxidökning och medeltemperatur på jorden inte visar på tydliga samband. Vi får helt enkelt finna oss i att jordens medeltemperatur fortsätter att variera. Eriksson efterfrågar också den slutgiltiga förklaringen, så att vi får mer tid att anpassa oss till kommande förändringar.

För mig står Eriksson för gamla värderingar, det vi på U&W [you&we] brukar kalla för dinosaurievärderingar. Man fokuserar på en fråga i taget, är reaktiv och gör inget förrän problemet redan uppstått. Dinosaurierna dog ut och det lär människan också göra om vi lyssnar på Eriksson.

Istället bör vi som Karl Hallding berättade på Världens Eko föreläsningen igår våga se den bistra sanningen i vitögat och göra som alla som arbetare med risk management: Utgå från ”worst case scenario”. Vi behöver prata om den mycket obehagliga framtid vi går till mötes om vi inte tar oss samman och gemensamt kämpar för att komma till rätta med klimatförändringarna som också driver på andra alarmerande miljöproblem, t ex minskad biologisk mångfald och resiliens. Jag håller med på en enda punkt, låt oss inte drabbas av panik utan snarare en slags lugn effektivitet, en slags beredskap inför de hårdare tider som väntar.

Igår kablades också nyheten ut om nya toppnoteringar av växthusgaser i atmosfären via Miljöaktuellt. Rapporten från WMO (World Meteorological Organisation) visar att de uppmätta halterna av koldioxid, metan- och lustgas och andra växthusgaser uppgår till 385,2 miljondelar (ppm). Före industrialismen låg de på 280 ppm, men den ökningen har förstås inget med mänsklig påverkan att göra?! Vi har således överskridit 350 ppm och ett 4 graders scenario kanske inte ska ses som orimligt.

För egen del behöver jag inga slutgiltiga förklaringar. Alla de rapporter, bl a om Planetary Bounderies i Nature, som getts ut under hösten som visar på samma riktning räcker för att jag aldrig skulle våga chansa som Eriksson. Utan detta ger mig energi att vilja agera, att vilja göra skillnad och en gång kunna berätta för barn och barnbarn att jag gjorde allt jag kunde under min stund på jorden.

Jag undrar också vad som driver DI att ta in en dylik artikel. Är det viljan att visa på meningsskiljaktigheter eller är det för att Eriksson kan titulera sig som tidigare VD på Sandvik? Vill Sandvik överhuvudtaget förknippas med dessa åsikter? Sandvik är ett företag som har tagit ett helhetsgrepp på hållbar utveckling och som redovisar sina klimatemissioner till Carbon Disclosure Project.

Att miljö är viktigt för affärerna har allt fler börjat förstå, men att det är en framgångsfaktor för varumärket vill inte alla erkänna. Ett konkret bevis på vilken effekt miljösatsningar kan ha, är Max 9:e placering bland de 435 varumärken med mest lojala kunder (se Resumé.se). Max varumärke har dessutom ökat med 27% i en tid när i stort sett alla andra varumärken tappat i lojalitet. Det är riktigt imponerande!

Varför har Max lyckats så bra? Jag tror att det är en kombination av ambitiösa miljösatsningar med klimatredovisning av sina hamburgare, en ansvarsfull klimatkompensation av alltifrån restauranger till rapande kossor, klimatsmarta alternativ på menyn mm och en mycket konsekvent, orädd kommunikation av detta. Max HR chef, Pär Larshans och marknadschef Anders Forsten är två driftiga nyckelpersoner bakom framgången. Sedan har det nog en stor betydelse att det är ett familjeföretag. De ser per definition till nästa generation, emedan andra företag bara fokuserar på det kommande kvartalet. Max leds av Richard och Christoffer Bergfors som jag nu har erfarit använder både hjärta och hjärna på ett mycket framgångsrikt sätt.

I vår film Beyond-the-Line som vi har producerat tillsammans med Crossroads Media och Serious Nature visar på just hur miljö kan användas som en strategisk framgångsfaktor i företaget. Där har vi intervjuat en rad experter och företag i Sverige, Storbritannien och USA för att visa på både möjligheter med miljö som en viktig del i affärsstrategin och risker med att inte kraftfullt hantera miljöfrågorna. Vi berättar där mer om Max, Ikea, Marriott, Marks & Spencer och andra föregångare. Se den och kom gärna med synpunkter, för vi vill gärna fortsätta att utveckla filmprojektet!

Se också om Max imponerande utmärkelse Green Award och filmen i BBC.

Pär Larshans, Max och Kaj Török, Det Naturliga Steget med Green Awards 2009

Max Hamburger vann den ärofyllda engelska Green Awards 2009! Det är ett pris i ”kreativ hållbarhet” och Max har utsetts som det bästa globala exemplet på kommunikation av hållbarhet! Det är stora ord.

Det känns fantastiskt kul när vi på U&W [you&we] har jobbat så hårt och så länge med allt ifrån redovisning av Max alla produkters klimatpåverkan till att klimatkompensera alla Max restauranger, hamburgare, leverantörer, rapande kor och tomater. Det har varit ett mycket intensivt arbete, men väldigt stimulerande! Inte minst på grund av det kreativa samarbetet med de två på bilden intill: Pär Larshans, Max mycket driftiga HR-chef samt Kaj Török, Det Naturliga Stegets mycket nytänkande och kloka kommunikatör!

Se även en annan bekräftelse på miljöarbetets genomslag för Max affärer, här beskriver BBC World News vårt klimatkompensationsprojekt i Moçambique, ZeroMission, och Max koppling till det.

Vi skickar ett enormt stort grattis till Pär och Kaj i London där de tar emot the Green Award 2009! Och ett stort tack för ett mycket stimulerande samarbete!

Scientific American har låtit två forskare presentera ett förslag inför Köpenhamnsmötet på hur världens energiförsörjning kan göras hållbar på 20-30 år. De två forskarna heter Mark Z Jacobson, professor i miljöteknik vid Stanforduniversitetet, och Mark A Delucchi, forskare i transportteknik vid University of California i Davis. Tekniken är inget problem hävdar dom, det går om bara viljan finns. Läs mer i Ny Teknik

I ett meddelande från Göteborgs kommun framgår det att man ska klimatkompensera flyg och bilåkning för sina tjänstemän, något som Karlstads redan gör. Man tar ut en avgift för de kolioxidutsläpp som resandet ger upphov till och pengarna ska användas för att reducera kommunens klimatpåverkan, tex genom att sätta upp cykelställ för att underlätta cyklandet.
Det låter bra. Men finns det någon hake? Ja, det man borde ta sig en funderare på är om de pengar man på detta sätt kan använda för investeringar gör största möjliga klimatnytta. Det är naturligtvis svårt att säkra klimatnyttan av ett cykelställ, men även om det var möjligt skulle det nog vara så att pengarna skulle åstadkomma mycket mer CO2-reducering om de investeras i ett utvecklingsland med ett annat kostnadsläge än vårt. Precis samma skäl som gör att företag flyttar ut sin tillverkning till lågprisländer. Man får ut mer för pengarna. Dessutom, om man ska se på frågan globalt, måste vi i Nord vara beredda att medverka till att länder i Syd får finansiering av klimatreducerande åtgärder, eftersom de annars kommer att riskera att hamna ytterligare på efterkälken.

Om allt fler kommuner väljer att gå denna väg ställer de sig för det första utanför Kyotoprotokollet och för det andra minskas kraften i det svenska klimatarbetet.

Det är förresten lite komiskt att det exempel Göteborg nämner i sitt pressmeddelade är just cykelställ. Detta gör att man kommer att tänka på ”cykelställsfrågor”, alltså frågor som man ältar i det oändliga men som egentligen är oväsentliga!

U&W [you&we] utmanar och uppmanar alla, våra kunder, kollegor, läsare av bloggen, leverantörer, att ta ställning för det enda rimliga klimatmålet: 350! Vi finns idag på Naturvårdsverkets Klimatforum, Klimatsalongen och Världens Eko. Sök upp oss i våra svarta kampanjhoods med 350 tryckt på ryggen.

Sätten att driva kampanj och få fram detta budskap inför Köpenhamn är många. Det har varit 350-evenemang över hela världen under hösten. Hitlåten ”Beds are burning” av Midnight Oil har gjorts om till en kampanjlåt med Kofi Annan.

Sociala medier har visat sig vara bra när man vill driva kampanj om klimatförändringen. Här är en blog som berättar om 5 sätt att påverka. Gröna Twittrare sprider också ordet vidare. Några svenska twittrare är Saltå Kvarn, Naturskyddsföreningen, Johan Cejie på Krav och vår egen Klimatsalong.

Redan i juni skrev vi om att 350 är det enda rimliga målet här på bloggen och på vår hemsida.

En miljard människor lider av kronisk hunger. FAO har lanserat ett anti-hungerupprop och alla uppmanas att underteckna det. Gör det.

Jag har i ett flertal bloginlägg resonerat kring vad man egentligen får säga i sin marknadsföring? Bilförsäljare som marknadsför  bilarna som miljövänliga har dömts av KO då det anses strida mot marknadsföringslagen. Undrar nu hur man förhåller sig till public service och SVT när de använder samma benämning i ett Rapportinslag igår. Journalisten återkommer vid ett flertal tillfällen om kommunernas miljövänliga bilar, när det egentligen handlar om att de har miljöbilar som sina tjänstebilar.

Naturvårdsverket använder samma benämning i sitt nyhetsbrev idag. Miljöfordon Syd som gjort undersökningen av kommunernas användning av miljöbilar skriver inte alls om miljövänliga bilar. Vad har då hänt på vägen? Är journalisterna och Naturvårdsverkets skribenter så okunniga om ordens betydelse?