U&W [you and we] Blogg

Jag befinner mig på Island. Jag vet inte, men efter första dagen som bland annat inkluderat ett besök på universitetet där vi fick lyssna till vad som pågår på området geotermisk energi så tycker jag mig ana en macho-kultur när det kommer till fiske- och miljöfrågor. Den första person jag träffade sade att Greenpeace-människor inte är välkomna på Island. Gapskrattandes sade han också att han nyligen skjutit en delfin på skoj när han var ute och sköt sjöfågel och att han sen hade fullt sjå att gömma den döda delfinen från patrullerande fartyg i hamnen. Det var inte så svårt att hålla sig för skratt. När vi sen gick ut och åt fanns det fullt av rödlistade arter på menyn överallt inklusive diverse valar och hajar. ”Färskur fiskur” i all ära, eftersmaken är inte den bästa. Hoppas på bättre intryck av Island imorgon från hästryggen.

Min kollega från KTH, Johannes Person som jobbar med lågenergihus

Ungdomar från olika länder har varit aktiva vid klimatförhandlingarna i Bonn för att påverka politikerna att inse att de förhandlar om de ungas framtid.
Den sista dagen möttes delegaterna av två kameler och ett antal ton sand utanför kongresshallen. Det symboliserade den ökade ökenspridningen och mer torka i redan torra områden. Från läktaren framförde grupp ungdomar en rap – How old will you be in the year 2050? vilket applåderades av delegaterna.
En svensk ungdomsrepresentant intervjuade Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson som på frågan – Har det gått bra på mötet? – svarade: ”Ja, egentligen har vi nog kommit dit vi trodde. Har fått ett underlag och fört mycket samtal, men har som sagt inte kommit någonstans i de svåra frågorna. Så glädjen här i rummet beror nog mest på att alla är glada att snart få åka hem och inte på att vi kommit så värst mycket närmare en överenskommelse länderna emellan”.
Så var det med det….

The latest round of UN negotiations on climate change concluded in Bonn, Germany last Friday. The pace of negotiations has been slow over the past two weeks, despite a deadline for agreement when the 182 nations meet in Copenhagen in December.Japan unveiled its plans to cut greenhouse gas emissions. They will god down to roughly 8% below 1990 levels by 2020.

That is only 2% deeper than the cuts the nation is currently responsible for under the Kyoto protocol. Referring to Japan’s target, which is far below the 25%-40% cuts suggested by climate scientists for the year 2020. U.N. climate chief Yvo de Boer said he was speechless. ”For the first time in two and a half years in this job I don’t know what to say,” he told reporters. de Boer also said he doesn’t think negotiations will lead to 80% global reductions by 2050 as recommended by IPCC.

I think this is really bad news. If Japan as a developed nation is so unwilling to participate in a global attempt to curb emissions, it will be a perfect reason for a lot of other countries to do the same. For both China and the US it would serve as a benchmark.

En av världens största ekonomer, Jeffrey D Sachs, hävdar att finanskrisens allvar är klart överdriven och att det istället är försvagningen av planetens ekosystem som är det stora hotet mot vårt samhälle och välstånd. Jeffrey säger bland annat: ”Men den riktigt akuta krisen, den är en helt annan, enligt Sachs. Att världen får flera nya kolkraftverk i veckan och att vi inom kanske bara några decennier står inför en reell katastrof med tanke på befolkningsutvecklingen och bristen på vatten, bland annat. Men kriserna hänger samtidigt ihop.

– Om vi inte snart lyckas ställa om mot nya och rena energisystem, och i grunden förändra vad vi kör våra bilar på så kommer vi inte att få se den återhämtning i investeringar som världen så väl behöver.” säger Jeffrey D Sachs.

Han har varit rådgivare åt FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon och är verksam i Earth Institute på Columbia University i USA. Eftersom han av Time Magazine (både år 2004 och 2005) räknades som en de 100 mest inflytelserika personerna i världen så får vi hoppas att några lyssnar.

Svenska filmare har dokumenterat en advokat som representant för 12.000 bananarbetare från Nicaragua driver ett historiskt rättsfall mot det multinationella bananföretaget Dole Food och bekämpningsmedelsföretaget Dow Chemicals. Det unika är inte att odlare får allvarliga skador av bekämpningsmedel. Ej heller att företag som Dole hävdar att det inte är farligt. Utan det unika är att de fattiga bananarbetarna gått till domstol mot ett av världens största företag.

Men Dole är inte att leka med, i filmen Bananas!* går Doles juridiska ombud hårt åt både bananarbetare och deras advokat, Juan Dominguez. Bland annat påstår Dole att bananarbetarna var skadade redan innan de började arbeta med bananer. Vidare misstänkliggör de bananarbetarnas advokat Juan Dominguez och slår ner på alla som rapporterar om rättegången, t.ex. fick SVT:s lilla Sydnytt redaktion snabbt påhälsning från Doles PR byrå när de gjorde ett reportage om filmen.

Nu har Dole genom att hota stämma filmfestivalen Los Angeles Film Festival lyckats stoppa filmen Bananas!* medverkan. Filmfestivalen hade valt ut Bananas!* som en av världens sex bästa dokumentärfilmer. Den svenska filmaren Fredrik Gertten går därmed miste om chansen att vinna 50.000 dollar i dokumentärkategorin.

Hur kan Dole bete sig så okänsligt åt? För att inte säga både klumpigt och omodernt… Eller vad tycker ni?

Filmen får svensk premiär i september, se den då! Så länge kan ni kika på filmen Bananas!* egna hemsida.

Jag slutar härmed med att köpa Dole produkter, är nån med mig?

Det har ju förstås bildats en stödgrupp på Facebook.

Varför inte gå med du också?

• Kul och lärorik bloggkurs med Brit Stakston från JMW Kommunikation! Rekommenderas! http://www.jmw.se #

Powered by Twitter Tools.

Efter en heldags kurs i bloggandets ädla konst, med de underbara föredragshållarna Brit Stakston och Niclas Strandh, är jag än mer övertygad om att vår nystartade blog och våra Twitterkonton kommer att hjälpa oss i kontakten med vår omvärld.

Under våren har det framkommit önskemål om att kunna fortsätta diskussionerna som startar på Klimatsalongen i något slags forum. Jag hoppas och tror att vi nu har funnit formen, här på bloggen eller kanske ännu bättre på Twitter.

Jag ser fram mot en spännande höst med ännu en serier klimatsalonger på aktuella ämnen. Har du några önskemål på teman? Hör av dig!

Nu pågår förhandlingarna inför klimatkonferensen i Köpenhamn som bäst. Sverige har föreslagit att alla EU-länder ska införa en CO2-skatt. Vi har ett starkt argument här, nämligen att vi kan visa att vi haft en kraftig ekonomisk tillväxt sedan denna skatt infördes samtidigt som vår klimatpåverkan stadigt gått ner. Dock inte så mycket som regeringen berömmer sig för, eftersom vi flyttat ut så mycket produktion utomlands och då får andra länder redovisa de utsläppen.
Nu utvärderas också CDM-systemet, dvs. att investera i utvecklingsländer och få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar där. Tyvärr framträder en obalans som måste rättas till. Av alla projekt hamnar 95 % i fyra länder (Kina, Indien, Sydkorea och Brasilien in nämnd ordning). Här finns ett inbyggt systemfel: Fattiga länder saknar den infrastruktur som gör att det går att starta CDM-projekt (har man inga fabriker finns det ingen smutsig fossilbaserad tillverkning att effektivisera). Sådana länder har just inga utsläpp, men ska de bestraffas för detta genom att inte få utvecklingshjälp?
I USA pågår de politiska turerna omkring att införa ett handelsystem med utsläppsrätter och om vilka åtaganden internationellt USA ska göra. Konservativa vill inte att USA ska göra åtaganden om inte Kina gör det. Och det verkar som att Kina passerat USA som största utsläppare. Men USA har en ganska stor skuldbörda att betala av: 29 % av alla utsläpp under senaste 150 åren kommer från USA. Det är tre gånger mer än vad Kina medverkat till. Och det ju den totala utsläppsmängden som orsakat klimatproblemen.
Det är ju samma sak med alla företag som hävdar att de är klimatneutrala. Det låter förrädiskt enkelt och bra. Men neutral blir man först när man betalt av sina gamla klimatskulder. Att man ett visst år kompenserar för lika mycket som man släpper ut innebär att man inte amorterar av utan bibehåller skulden.

Istället för att satsa en massa pengar på avskiljning av koldioxid från kraftverk och efterföljande geologisk lagring så uppmanar nu UNEP världen att satsa på en lösning som bevisligen fungerat bra under årtusenden. Lösningen är att lagra koldioxid i biosfären. Achim Steiner som är chef för UNEP säger: ”Tiotals miljarder dollar öronmärks för koldioxidavskiljning vid kraftverk, men jordens levande system kan kanske klara av att ta upp mer än 50 miljarder ton över de kommande årtiondena, givet de rätta marknadssignalerna.”

Denna koldioxidbesparing förväntas kunna uppstå genom skydd och återställandet av tre esentiella ekosystem: skogar, torvmarker och jordbrukslandskap. Olika vinster utöver klimatnytta förväntas vara enorma, bland annat i form av förhöjd levnadskvalitet, biologisk mångfald samt resiliens. Millenniemålen förväntas dessutom bli lättare att uppnå.

Vad väntar vi på?

Idag synas Vattenfalls miljöprofil i Dagens Nyheter över två sidor. Det är ett klassiskt exempel på green wash, dvs det saknas substans bakom orden. Vdn Lars Josefsson profilerar Vattenfall internationellt som ett företag som satsar på miljö och som ska bli klimatneutralt. Men investeringarna i förnybar energi har gått tillbaka – inte framåt – och uppgick i fjol till 54 miljoner kronor, nålpengar för ett företag av den storleken. Nyligen köpte man holländska Nuon som bara har 3,5 % förnybar energiproduktion. Ett tveksamt förvärv om man menar allvar med miljösatsningen. Deras green wash har också uppmärksammats på annat sätt. I veckan erövrade Vattenfall med överlägsen marginal det föga hedrande första priset Greenwash Awards 2009 över företag som BP och Shell.

Lars Josefsson försvarar sig med att man måste anpassa sig till den rådande verkligheten. Det är just det man inte måste. Titta på General Electric som startade en helt ny division, Ecomagination, öste in forskningspengar i denna och nu skördar frukterna. Ecoimagination presenteras förresten i filmen Beyond the Line som U&W [you&we] varit med att producera. Kännetecknande för företag som går Beyond the Line är att man inte anpassar sig genom att spara och effektivisera utan att man tar fram nya produkter, byter affärsmodell, går in på nya marknader, skapar nya behov. Kort sagt flyttar sin omsättning från fossilintensiv till fossilsnål.
Tillbaka till Vattenfall: Menar man inte allvar med en miljösatsning är det enligt vår erfarenhet bättre att hålla tyst. Det skadar varumärket mindre.