Vi har skrivit en bok om träd där vi går igenom hur det går till när man klimatkompenserar genom trädplantering och återbeskogning. I boken beskrivs alla de plusvärden som uppstår när man klimatkompenserar på detta sätt i form av ekosystemtjänster, fattigdomsbekämpning, biologisk mångfald för att nämna några. Bokens titel är Roten till det goda. Fredagen 27 april kl 12 har vi boksläpp i våra lokaler på Stora Nygatan 45.
Jag gick tillbaka till den 30 minuter långa youtube-filmen om krigsherren Joseph Kony och de osynliga barnsoldaterna i Uganda som det skrivits så mycket om. Idag har filmen efter 15 dagar 84 miljoner besökare. Vad säger det här egentligen? Hur har det kunnat ske? Filmen är bra gjord, men den handlar egentligen om något som ligger tillbaka i tiden. Nu är det ganska lugnt i norra Uganda där rebellerna tidigare huserade. Kony finns i Kongo, så det gäller att fånga in honom och ställa honom inför rätta. Men filmkonceptet och projektet är unikt och kreativt, det har byggts upp av bidrag från barn i många länder för att göra de osynliga barnen synliga.
80 miljoner besökare är något att reflektera över. Vad är inte möjligt att göra med en sådan uppbackning från engagerade medborgare. Man säger i filmen: Vi börjar med Kony, gör honom känd (snarare ökänd). Man engagerar kända personer och får dem att uttala sitt stöd. Sedan när uppmärksamhet nåtts kontaktar man policy makers. Enkelt men innovativt. Det är Facebook World. Det ger framtidshopp! Men internet kan också användas för andra syften och sprida lögner innan sanningen hinner ikapp //Göran
Snart är det dags för Rio +20 Earth Summit. Närmare bestämt i juni i år. Konferensen heter så därför att det var 20 år sedan den viktiga miljökonferensen i Rio de Janeiro hölls. Det är inte utan att det som känns ödesmättat. Ska vi lyckas styra om utveckling så att den slår in på en väg mot hållbarhet? Kan man nå enighet om ett globalt ”vi”? Det vilar ett enormt ansvar på politikerna att bortse från särintressen, vilket de hittills inte gjort, och i stället tänka på jordens framtid, vilket är temat för konferensen: ”The Future We Want”. Det är uppenbart att den framtiden kommer att se helt annorlunda ut än den situation vi är vana vid. Vad som behöver förhandlas fram är ett antal Sustainable Development Goals och som vissa också anser det vara möjligt att göra. På det sättet skulle de bli ett komplement till Milleniummålen som sätter ambitiösa mål för fattigdomsbekämpning men som inte gjort mycket åt sitt sjunde mål dvs hållbarhet trots att fattigdom och svält är så intimt kopplade till hållbarhet.
Några av de svåra frågor man måste hantera: Är det hållbart att anlägga stora dammar för att klara vattenförsörjning till Indiens växande befolkning? Betyder REDD (Reduced Emissions from Deforestation and Degradation) att ”land grabbing” påskyndas eller ska dt nås genam att lokala bönder involveras?
En förövning hålls om någon vecka i London, konferensen ”Planet Under Pressure” som samlar 3000 forskare och experter som ska utvärdera tillståndet på jorden och komma med förslag. Bland annat kommer de att föreslå att nya globala institutioner etableras i FNs regi för att hållbarhet ska få ett kraftfullt forum.
Intressant är att Pär Larshans från vår kund Max Hamburgare inbjudits att tala vid konferensen. Det är ett tecken på förståelsen för att näringslivet måste involveras.
Vi menar att företag måste omdefiniera mycket av sitt CSR-arbete, så att det skjuter in sig på de stora globala problemen. Själva känner vi att vår klimatkompensation ligger helt rätt. Vi kopplar ihop våra kunder med lokala, fattiga bönder, så att dessa levererar en ekosystemtjänst – kolbindning i träd – som de får betalt för och som gör att deras tillvaro förbättras.
Sverige är drivande ifråga om vapenexport. Nu gäller det att inte bli halsdarrig och backa ur ifråga om att bygga en vapenfabrik åt Saudarabien. Ingångna avtal ska ju hållas. Men vore det inte fantastiskt om vi kunde ta steget fullt ut och demonstrera hur en riktigt bra vapenfabrik ska se ut. Det jag tänker på är att den bör certifieras utifrån ISO 9000, 14000 liksom 26000, så att man har kvalitetssystem, miljöledningssystem och klarar högt ställda krav på arbetsmiljö och sociala frågor. Särskilt måste nog regeringen driva att diskriminering på grund av kön vid anställning och chefstillsättningar inte sker. Eftersträvansvärt vore naturligtvis också om man kan få fairtrade-märkning för att demonstrera att man betalar skäliga löner och att man tillåter fackföreningar. Transparens behövs naturligtvis om man vill att fabriken ska vara ett föredöme och det gäller att man inte rutinmässigt hävdar sekretessargument.
För att verkligen öka attraktiviteten i affärsidén att sälja vapenfabriker bör man tänka igenom hela konceptet för här finns stora affärsmöjligheter att profilera sig i den hårda konkurrensen på vapenmarknaden. Många leverantörer har större resurser än svenska att betala mutor, så därför skulle vårt råd vara att också miljösäkra inte bara produktionen utan också produkterna och att de görs klimatsmarta. Det gäller naturligtvis också ammunitionen, dvs granaterna, som bör vara komposterbara när de hamnar i naturen efter att de exploderat. Ett ännu större steg som skulle ta konkurrenterna på sängen vore naturligtvis om man tar fullt produktansvar och också skapar en insamlingsfunktion efter användningen av produkterna. Det kan ju vålla problem just när krig pågår men i vissa krigszoner vore det kanske möjligt att använda barn för att samla in granatskärvor för återvinning under förutsättning att man betalar bra och att de fortfarande kan gå i skolan. Man bör också skriva exklusivavtal med sjukhus i olika diktaturstater, så att man kan samla in produktdelar som hamnar där. Om sådan återvinning kan inkludera de stridsvagnar som vapnen nerkämpar skulle kommunikationspotentialen vara oslagbar. Tänk att återvinna både granatskärvor och stridsvagnar som därefter blir nya vapen och ny ammunition! Cradle to cradle.
En annan aspekt är att ljudnivån vid granatexplosioner bör dras ner till en acceptabel decibelnivå så att speciellt civilas hörsel inte skadas och här står svensk ingenjörskonst inför en viktig utmaning, eftersom man knappast kan distribuera hörselskydd i förväg. Klimatfrågan kan bli svårare att hantera men till att börja med ska man naturligtvis klimatkompensera både tillverkning och användning av vapen. Om minister Tolgfors tänder på alla stubiner hjälper vi gärna till med projektförslag. //Göran
I dagarna har Sveriges nya biståndspolitik som ska satsa mer på företagande debatterats på TV i Aktuellt. Bland annat ger SIDA bistånd till företagare som uppmanar fattiga bönder i Afrika att köpa och använda mer kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det är tragiskt att så många politiker fortfarande är kvar i den gamla paradigmen att jordbruksutveckling endast kan ske genom konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel och att detta är enda sättet att mätta fler munnar. I västvärden kämpar vi febrilt med att fasa ut de farligaste bekämpningsmedlen som då tyvärr alltför ofta hittar nya marknader i fattiga utvecklingsländer. Bättre ekologiska jordbruksmetoder, urban odling, agroforestry och småskaliga Plan Vivo Certifierade klimatkompensationsprojekt genom trädplantering som vi erbjuder inom ramen för ZeroMission är mycket effektiva och skonsamma för människor och miljö. Vi skall främja hållbart företagande och goda livsvillkor genom bistånd inte skapa kortsiktiga vinster på bekostnad av människors hälsa och förgiftad natur.
Jag håller med Naturskyddsföreningen i dess uttalande: ”Att exportera våra misstag till Afrika är INTE utveckling”.
//Karin Strömqvist Bååthe
Energiutblick 2012 i Göteborg. Nordens största energikonferens som samlar branschfolk av alla dess slag: lobbyister, energibolag, forskare, politiker, myndigheter, hållbarhetskonsulter, företag och organisationer. Så här på tåget åter till östkustens Stockholm från västkustens Göteborg, landskapet flackt och vidderna öppna, finns så tid för en stunds eftertanke.
Årets upplaga var den fjärde för min del och på många sätt ett kärt återseende. Detta återkommande (v)årliga event liknar i mångt och mycket en klassåterträff med tusen möjligheter att ta igen förlorad tid med gamla arbetskamrater, vänner och branschkollegor.
Stämningen, nu som under tidigare år, går inte att ta miste på. Människor möts och introduceras för varandra, klokheter utbyts, perspektiv vidgas (och ifrågasätts). Det bubblar och spritter och känslan är: det finns en enastående potential att ställa om energisystemet så vad väntar vi på? Nu kör vi!
Samtidigt finns både utmaningar och en hel del frågetecken kring hur vi ska klara framtidens energiförsörjning och samtidigt ställa om till förnybart. Här har företag och industri en nyckelroll och goda exempel på framsynt energiomställningsarbete inom det privata är inte svåra att finna.
Dock kan inte marknaden klara omställningen helt på egen hand. Även politisk vilja och handling behövs.
För den som vill läsa mer om Energiutblick kan jag varmt rekommendera Leifs inlägg nedan.
//Maria
Energiutblick 2012 samlar många intressanta seminarier och diskussioner. Ett av de mer intressanta anordnades av delegationen för hållbara städer. Marco Steinberg från the Finnish Innovation Fund höll ett inlägg där han lyfte fram vikten av att se energieffektivitet ur ett systemperspektiv. Det är idag inte så svårt att bygga ett passivhus eller hus med egen elproduktion, men om alla som bor i husen sedan åker egen bil till arbetsplatser i andra sidan av staden så har man inte byggt energieffektivt.
Lösningen är att integrera funktioner i stadsbyggandet. Se till att service finns tillgängligt, att arbetsplatser integreras bland bostäder, eller annorlunda uttryckt ”low carbon mobility”. Detta är ett område där hållbart byggande i Sverige kan utvecklas, allt för ofta tänker man energieffektivitet i husen, men man tänker inte på hur energieffektiv människornas livsstil är. Arbetsresorna är för många en mycket stor del av deras klimatpåverkan.
Ett annat exempel från Finland var att istället för att utrusta lägenheterna med egen bastu, bygger man en offentlig bastu. Dels sparas stora mängder energi, men framförallt bygger man socialt kapital genom att bejaka den traditionella bastukulturen.
Under Energiutblicks tre dagar debatteras även avfallsbehandling, framtidens belysning och elbilar, tekniska frågor som är avgörande i staden. Men frågan är ändå om inte det viktigaste är att bygga för hållbara livsstilar. Där möjligheterna för människorna till hållbara val visualiseras och förenklas. Det är en avgörande pusselbit för att bygga den hållbara staden
//Leif
Energieffektivisering står högt på den politiska dagordningen med anledning av förhandlingar kring ett EU-direktiv på området. Därför är det också många av seminarierna på Energiutblick 2012 som fokuserar på energieffektivisering.
Det handlar om allt från presentationerna om hur effektiviteten i solenergianläggningar fortsätter att öka, att blivit i storleksordningen 10 gånger så effektiva på 20 år. I Italien är nu kostnaden för solkraft densamma som elpriset från det vanliga nätet. Solel i Sverige kommer bli nästa väg efter utbyggnaden av vindkraften.
En annan bild är Jernkontoret och Svenskt Näringsliv som tar strid om att EU är på väg att mot mål att energieffektiviseringen ska leda till att energianvändningen ska minska i absoluta tal, de vill att man ska fokusera på energiintensitet istället.
Frågan är dock om de ser ett verkligt problem och om deras syn kvalar in som hållbar. När Elektrolux presenterar sitt arbete med energieffektivisering har de på sju år klarat ett mål att minska energiförbrukningen med 30%, i absoluta tal och utan att minska företagets storlek De visar hur ett storföretag med strukturerat metodiskt arbete, där ledningen är med och driver, kan spara miljontals kronor och minska såväl energianvändning och växthusgasutsläpp.
Europa är beroende av en stor mängd import av fossila energikällor. De flesta forskare är ense om att all energiproduktion har en miljöpåverkan. I takt med att jordens befolkning växer ökar dessutom konflikten om den växande biomassan, ska användas till energi eller matproduktion? Alltså är det ett självändamål att minska energianvändningen. Vi hoppas att näringslivets intresseorganisationer snart kommer till insikt om hållbarhet i energianvändningen och planetens gränser, precis som många företag visar i sitt praktiska arbete.
//Leif
Staden som själva sinnesbilden för slit- och slängsamhället med allt vad överkonsumtion, snabbmat och taxiresor heter? Glöm det. DN gjorde nyligen ett reportage om en trend kallad ”Rurbanism”. Själva ordet är en sammansättning av orden rural, det vill säga lantlig, och urban och går ut på att återskapa lantlivet i statsmiljö. I artikeln ges en annan bild av Stockholm än den gängse. En urban miljö med stadsodlingar, marknader med närproducerad mat och hembygdsgårdar- mitt i stan.
Som en intressant parallell visar studier det som egentligen torde vara självklart. Närhet till naturen är av stor betydelse för människans förståelse för dess betingelser. Eller omvänt: att tillbringa tid i och nära naturen ökar förståelsen för de naturliga sambanden och gör oss i förlängningen mer benägna att skydda och bevara den. Dessutom gör det oss friskare.
Nybakade innerstadsbönder som odlar sin egen mat på balkongen som en del av lösningen. Varför inte? Om inte du kan ta dig till landet, ta då landet till dig.
På tal om odling och städer vill vi även passa på att tipsa om nästa Planetsalong som äger rum måndagen 19 mars 18-20 i Studiefrämjandets lokaler på Norrtullsgatan 12. Temat är passande: ekosystemtjänster i stadsmiljö: Läs mer här
//Maria
Att köpa och sälja begagnat på nätet har blivit en etablerad form som de flesta väl prövat på. Och Blocket har redan blivit en institution. Att hyra via nätet ökar också. Kanske en trend att slippa äga och behöva ta hand om prylar? Bilpool är ett exempel. Men det går att hyra också: grävmaskiner, möbler, husvagnar och till och med duvor till bröllop. På hyra hyra finns 78 000 annonser. Att byta tjänster via nätet är också något som växer. På siten rostig spik kan man se hur prylar kan bytas mot tjänster och tvärtom.
Själva har vi, när vi flyttat till vårt nya kontor, gått in för att köpa begagnat. Skrivbord, kontorsstolar, köksstolar och bord, lampor har på det viset fått ett liv till innan de omvandlas till energi genom förbränning. Det känns bra! //Göran