U&W [you and we] Blogg

Kafferesan med Arvid Nordquist tog åter vid och inleddes med ett kärt återbesök till kaffefarmen La Cumplida i norra Nicaragua. Det är här Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe av högsta kvalitet.

La Cumplida är ett riktigt paradis som innehåller så mycket mer än bara kaffe. Projektet andas miljömässig- och social hållbarhet och är unikt i sitt slag. Kan beskrivas som ett eget självförsörjande kretslopp. Kaffet odlas i skuggan av träd och i harmoni med naturen och hela farmen drivs på egenproducerad vattenkraft.

Under vårt besök pågår en febril aktivitet för att skörda kaffet, ett arbete som utförs av ca 1500 kaffeplockare varav ca 200 är fastanställda. Det är tydligt att ägarna till farmen, de två familjerna Poncon och Lagoya, bästa vänner sedan 40 år tillbaka, tar väl hand om sina anställda. Vi får exempelvis besöka ett omfattande bostadsprojekt utanför farmens gränser som de anställda familjerna har kunnat köpa in sig i genom microlån. Resterande del, ca 90 % av kostnaden, finansieras av en fond som UTZ-certifieringen gett upphov till genom den extra premien som slutkonsumenten betalar. Genom Arvid Nordquist långsiktiga avtal med farmen har La Cumplida kunnat garanteras en långsiktig investering, en betydande faktor för att kunna möjliggöra bostadsprojektet. Resultatet är att de anställda getts möjlighet att äga sin egen bostad och har fått en bättre levnadsstandard med närhet till sjukvård och skola, även det något som familjerna Poncon och Lagoya har anlagt på området.

Under vårt besök har kaffeplockarnas barn sommarlov, men befinner sig trots det på ett ”summer camp” på farmens skola. Vi har blivit inbjudna på ett studiebesök som är väl förberett av både barnen och de sex lärarna. Vi möts av ett gäng glada leenden och barnen som stolt visar upp vad de lärt sig. Engelska, matte (som utförs på små minidatorer), traditionell dans, musik, fotboll och sport är några av ämnena som lärs ut och som vi får ta del av i form av uppträdanden och presentationer. De yngre barnen ser med beundran på och tittar nyfiket på oss besökare. Det är svårt att beskriva mötet med barnen i ord. De verkar glada och avslappnade.

Samtidigt arbetar deras föräldrar med att skörda kaffet och det i sig präglas av en hel apparatur och logistik. Vi får själva prova på att plocka kaffet med korgarna på magen. Marken är lerig och halkig. Vid fyratiden samlas alla plockare och kaffet tas om hand. Här krävs muskelkraft och samarbete. Med lastbilar fraktas kaffet till en närliggande anläggning där själva bönan separeras från fruktköttet och de dåliga bönorna rensas bort. Vi tackar makarna Osvaldo och Christine Lagoya för den fina upplevelsen och gästfriheten och åker dagen därpå vidare till Sébaco, nästa stora ”kaffehållplats” där bönorna soltorkas, kvalitetstestas, sorteras och packas. I och med det har vi fått följa kaffet från dess början.

Jag och Mårten, som båda bor nära Arvid Nordquists rosteri i Solna, kommer med all säkerhet förknippa lukten av nyrostat kaffe med våra upplevelser från den här resan. Det natursköna La Cumplida och mötet med dess ägare, barnen, kaffeplockarna och de anställda på Sébaco. Och vårt besök hos Taking Root i San Juan de Limay där vi fått se hur klimatkompensationen genom trädplanteringsprojekten utvecklas med egna ögon och fått träffat småbrukarna på landsbygden som berättat sina historier. Nu är resan nästintill över och vi hoppas att vi har lyckats förmedla våra intryck även om inget kan ersätta ett eget besök. Låt er gärna inspireras genom våra bilder på U&Wes Facebooksida, kanske till en kopp kaffe?

Tack Arvid Nordquist för en fantastiskt arrangerad resa.

//Johanna

Det har varit en händelserik dag för San Juan de Limay, då samhället gästats av ytterligare 14 svenskar. Arvid Nordquists kunder bestående av vendingföretag som Beans, Job meal, Mat på jobbet och Smiling faces med flera, kom nämligen på besök. Genom att ha presterat väl i en säljtävling har deltagarna vunnit en resa till landet där allt Arvid Nordquists kaffe klimatkompenseras.

Kahlil Baker på Taking Root och vi på U&We tog emot gästerna på Taking Roots kontor. Förmiddagen inleddes med en introduktion och genomgång av trädplanteringsprojektet, följt av ett besök hos Plan Vivo-bonden Ernesto.

-Problematiken, berättar Kahlil Baker för besökarna, är att 17 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från avskogning, alltså mer än de globala transporterna tillsammans.

Här i Nicaragua beror avskogning främst på att man vill använda marken till bete och djurhållning. Människorna har inte verktyg och maskiner för att bruka sin jord, istället planterar man någon hektar med grödor och låter djuren beta på övrig mark. Det sätter ett ständigt tryck på marken och låter inga träd växa upp på nytt.

-Taking Root behövde utforma ett system som manövrerar människornas behov av avskogning. Träden behöver ses som en del av produktionen istället för något som är i vägen för den, menar han.

Kahlil och hans tekniska medarbetare Dave och Jean-Simon på Taking Root beskriver hur man med hjälp av GPS, satellitbilder och GIS (geografiska informationssystem) har skapat en databas och metod som hjälper till att planera logistiken, mäta kolbindningen samt att följa upp trädens tillväxt. Deras arbete är avancerat och högteknologiskt. Jag överhör en kommentar från en av deltagarna: ”Oj, det är lite mer jobb än att bara gå ut och plantera träd!”.

Det är dagens insikt. Att plantera ett träd i sig är lätt och kostar inte mer än ca 50 öre. Det som däremot kostar är allt arbete runt om, vilket Taking Root beskriver för oss med ord och bilder. Att säkerställa att trädet får stå kvar. Att man kan mäta och följa upp hur det växer och sköts. Att staket sätts upp och att plantskolor startas. Att nya träd av rätt art återplanteras om plantor har dött eller gallrats bort. Att bönderna får betalt för sitt arbete. All planering och logistik och allt som bidrar till en beteendeförändring hos bönderna som gör trädplanteringen LÅNGSIKTIG. Deras arbete är imponerande!

När presentationen är över åker vi och besöker Plan Vivo-bonden Ernesto.

Ernesto är en kortvuxen äldre man, med den typiska cowboyhatten på huvudet och en machete i handen.  Han berättar att han har åtta barn, men hans fru har gått bort.

Träden han planterat är endast åtta månader gamla och de snabbväxande arterna har redan hunnit bli över en meter höga, medan ädelträden som mahogny enbart nått några decimeters höjd.

- Om ett tag, berättar Ernesto, kommer jag att plantera lök under träden för att få en extra gröda i dess skugga.

Anledningen att han ville gå med i projektet var kort och koncist:

- Jag gillar träd och när Taking Root frågade om jag vill vara med sa jag ja”.

Ernesto är nog projektets mest fotograferade bonde då deltagarna ivrigt följer honom med sina kameror. När besöket är över tackar vi Ernesto och framförallt Taking Root som har tagit fantastiskt väl hand om oss sedan vi kom till San Jose de Limay. Ytterligare 14 besökare, svenska säljare och säljchefer åker vidare med personliga intryck om vad det klimatkompenserade kaffet innebär i praktiken.

Nu övergår vår fortsätta resa till Nicaraguas kafferegioner med Arvid Nordquist som vägledare. Sebilder på vår facebooksida.

//Johanna

Efter en lång dag ute i fält gjorde vi oss i ordning för att träffa kommunledningen. Klockan 6 träffade vi dem i kommunhuset som låg intill kyrkan i byn. Kahlil inledde mötet men lämnade snabbt över till mig och jag försökte på ett lättförklarligt sätt berätta vilka vi var och varför vi kommit till Limay. Jag betonade hur mycket vi imponerats av Taking Roots projekt och organisation under dessa dagar och att vill ser detta som ett långsiktigt samarbete och åtagande. Kommunföreträdarna tog sedan vid och berättade om hur viktigt Taking Roots projekt är i kommunen och att det sammanfaller väl med kommunens ambition och 10-årsplan som i hög grad går ut på att beskoga området och därmed skydda vattentäkterna som främst finns nordost om staden, och det är just där Taking Root valt att fokusera sina insatser. Ett sätt på vilket kommunen visar sin uppskattning för projektet är att Elvin, som leder Taking Roots arbete i Limay, fått en plats i kommunens miljögrupp. Genom Taking Roots projekt ser kommunen att småbrukare börjar se skogsbruk som ett fullgott alternativ i jämförelse med annan användning av marken. Tidigare var skog bara något som var i vägen för andra aktiviteter, boskapsuppfödning, odling av grödor etc. Kommunen vill nu hjälpa Taking Root att expandera och ett sätt att göra det är att kommunen utser en miljöperson i varje by som kan tala för och väcka intresse för Taking Root. Vice borgmästaren ville veta hur Taking Root avsåg arbeta med de som hade det sämst i kommunen och vilka andra aktiviteter förutom skogsplantering man ägnade sig åt. Elvin svarade att man installerar effektiva spisar och att man i enstaka fall byggt hus åt några som hade haft det riktigt dåligt ställt. Man har även skänkt kläder och dylikt vid olika tillfällen. Man har även sökt pengar från ett statligt organ för att skala upp planteringen från 200 – 300 manzanas. Efraim, en deltagande småbrukare, fick avsluta mötet. Han var väldigt nöjd med att få delta i projektet, så nöjd att han upplåtit en del av sin mark med god vattentillgång och bra jord för en plantskola. Jag och Johanna fick varsin litet hantverk kallad Gorda i present av Kahlil. Vi fick berättat för oss hela historien om hur Luxemburg en gång stöttat ett projekt som syftade till att dels få igång produktion av konsthantverk i Limay, dels visa vägen till Limay för fler turister. Mycket fina! Vi fick också äran att hälsa på personen som gjort dem, han jobbade som vakt i kommunhuset. Middagen tillsammans med kommunledningen avnjöts på vårt hotell i byn.

Middag med kommunledningen

Med anledning av Johannas och Mårtens pågående besök hos vårt trädplanteringsprojekt i Nicaragua finns det anledning att tala om trädplantering som vi inte gillar.

Allt mer aktualiseras frågan om ’land grabbing’, dvs att avtal skrivs med lokalsamhällen om att få tillgång till deras mark. Motivet är att använda marken för livsmedelsproduktion, majs, soja etc, eller trädplantering, där träden ska användas till pappersmassa eller säljas ’carbon credits’.
Det är företag, investerare och även NGOs som ligger bakom. Det som händer är att man röjer av den mark man kontrakterat, vanligtvis stora arealer. Många problem uppstår i samband med detta som motiverar uttrycket ’land grabbing’. Den lokala motparten kan inte avtalsjuridik och förstår inte vad de skriver på. Det finns exempel på att avtal skrivs på engelska eller spanska som motparten inte talar. Ett annat är att det erbjuds arbetstillfällen, men det visar sig i många fall att detta gäller endast inledningsvis. Andra problem är att man kontrakterat bort mark man använt för lokal livsmedelsförsörjning. Om det sedan visar sig att löftet inte stämmer att man ska få det gott ställt och inte behöver odla sin egen mat utan kan köpa den blir det katastrof. Anläggningen av trädplantager, vanligtvis monikulturer med eucalyptus eller andra snabbväxande arter, minskar biologisk mångfald. Eucalyptus är också vattenkrävande vilket leder till vattenbrist.
En film har gjorts från Mozambique som visar hur illa det kan gå. Det är en investeringsfond som heter Global Solidarity Forest Fund som tråkigt nog även  Svenska Lutherhjälpen, dvs Svenska kyrkan, investerat i, som anlagt en eucalyptursplantage som är den sort av trädplantering vi ogillar.
Våra Plan Vivo-projekt, som också finns i Mozambique, görs i samarbete med bönderna och på deras villkor. Där tillåts inte Eucalyptus utan endast lokala trädsorter. //Göran

David från Taking Root inledde dagen med att hålla ett föredrag om hur projektet dokumenteras och kontrolleras. Man har ett egenutvecklat databasprogram där all data matas in från projektet, ex. info om deltagande bönder, om de träd som planteras, hur de växer, vilka som har dött. En stor del av all information samlas in inför den årliga kontrollen, som i sin tur ligger till grund för årsrapporteringen till Plan Vivo som i sin tur dikterar hur många klimatkompensationscertifikat som ställs ut. I databasen aggregeras data från lägsta nivåerna, ex. ”plot” och ”parcel” till högre nivåer, ”producer” och ”project”. Det är mycket data som ska samlas in från fältet. Tidigare var detta data som samlades in manuellt ute på fält, informaion som man sedan fick transkribera och föra in i datorn hemma på kontoret. I år har man Android-tablets som teknikerna för in data i direkt. På kontoret trycker teknikern på en synkroniseringsknapp och då hamnar all data på en server i Kanada.

Elvin berättar om installation av effektiva spisar

Sedan gick vi rakt över gatan till en familj där Taking Root har installerat en effektiv spis. Vi fick höra av Elvin hur spisarna tillverkas och vilken effekt de har. Ofta står det något och kokar på spisen mest hela dagen och med en konventionell spis går det åt mängder med ved eller annat bränsle. Frun i familjen kunde bekräfta att hon numer använde mindre än halva mängden ved jämfört med den gamla spisen. I början var det svårt att få människor att vilja byta spis, men nu när alla märkt att det innebär en så stor förbättring står många på tur. Inomhusmiljön förbättras radikalt, vilket främst gynnar kvinnor och barn som vistas inne en stor del av dagen, och mängden ved som släpas hem reduceras vilket männen uppskattar. Taking Root har inte brytt sig om att försöka beräkna och certifiera klimatnyttan av spisarna. Detta skulle kräva projektutveckling och användandet av ännu en standard utöver Plan Vivo, samt fler revisionsteam, rapportering och kontroller som innebär mycket administration.

Sedan var det dags för besök hos en av småbrukarna, Marcial Rodriguez Gonzalez, som gick med i projektet det första planteringsåret 2010. Faktum är att det var på den farmen Kahlil såg det första Plan Vivo-trädet planteras. Denna gång var resan väldigt lång och det tog minst en timme för Elvins stackars bil att ta sig genom flodfåror och annat. Tydligen hade vägen varit bättre förut men drabbats hårt av de senaste översvämmningarna. Väl framme fick vi träffa Marcial och hans familj. Vi visades runt farmen och tittade på olika trädarter och fick bekräftat än en gång hur glad småbrukarna är över att vara en del av projektet. Han deltog med ca. 2 hektar i projektet och hade tidigt hakat på eftersom han tycker att trädplantering är så bra samt att han uppskattade att få ett staket runt sina ägor. Många bönder går med i projektet bara på grund av staketen och är villiga att upplåta sin mark i 10 år eftersom marken blir mycket mer värd med staket. Även dessa träd som planterades för snart 2 år sedan är för små för att man ska ha upplevt den fulla bredd av ekosystemtjänster som de i inom kort kommer ge. Vi gav honom en sekatör vilket var mycket uppskattat. Vi kunde se att många träd skadats av macheten som han gick och viftade med, och Kahlil visade nu hur han med sekatören nu kan beskära träden på ett bättre och mer precist sätt.

Marciel berättar om sin plantering och sina framtidsplaner

David och Kahlil visade till sist hur man kontrollerar projektet på en s.k. ”sample plot”. Kahlil drog ut ett uppmätt rep på 7 meter och gick runt i en cirkel och tittade på vilka träd föll inom radien. Trädens omkrets och höjd mättes samt överlevnad och beskärning. Medan Kahlil mätte stod David bredvid och skrev in data direkt i sin lilla ”tablet”. I normalfallet är det den enskilde teknikern som gör detta jobb. Vi fick en särskild demonstration i hur det lilla verktyget för att mäta trädens höjd fungerar. Detta gjordes dock på ett intilliggande stort träd som inte ingår i projektet.

Johanna, Kahlil och David mäter en Leucaena

Dagen var händelserik och slutade inte här. Resten kommer i nästa inlägg. //Mårten

Dag 2:
Trädplanteringsprojektet i Limay är det yngsta Plan Vivo-projektet som blev certifierat 2010, men har sedan dess växt snabbt från ett 20-tal involverade bönder till ca 90.

Limay är en charmig men fattigt lokalsamhälle med dåliga vägar. Hästryggen är det bästa transportmedlet och oxryggen det bästa för att frakta tyngre varor. Torrperioden har just inletts och det märks på landskapet som är torrt och gulnat. Till skillnad från vårt besök i kaffelandskapet La Complida, är bergen här kala och avskogade. På väg till projekten åker vi förbi ett rutnät av landskap som vittnar om de traditionella jordbruksmetoderna. Viss mark är i träda, ett annat består av torkad majs och på nästa betar boskap. Oxar tränas tidigt till att bli dragdjur vilket märks på att kalvarna redan som små bär en grenklyka runt halsen.

Under dagen vill Kahlil, grundare av Taking Root, introducera oss för involverade bönder och visa oss hur snabbt träden växer.

Första bonden, Noel, är ansvarig för en av många plantskolor och är i full färd med att förbereda för plantering. Jorden blandas med kalk och sand för att få ett bra pH-värde och konsistens. Hela familjen är involverad med att packa jorden i plastbehållare som systematiskt radas upp för att underlätta för den kommande frösättningen. Noel berättar för oss att många i samhället till en början var skeptiska till Plan Vivo-projektet, då man trodde att man skulle bli fråntagen sin mark. Noel å andra sidan var den första att anmäla sig helt enkelt för att han “gillade träd” och redan innan hade en bekantskap med Elvin, från Taking Roots Nicaragua-team. För sin första betalning berättade han att han anställt folk för att hjälpa honom med planteringarna.  Mårten gav barnen en fotboll och det blev genast aktivitet under det stora mangoträdet.

Den andra bonden vi besökte hete Carlos och visade sig vara en mångsysslare med mycket mark och en passion för biodling. Träden såg han som en investering för sina barns framtid. Han hade flera marker, s.k. “plots” varav en ingick i Plan Vivo. Den första vi besökte var ett annat projekt som startas för staten och där träden nu var 12 år gamla och gav en blick in i framtiden. Kahlil höll en liten lektion i hur man mäter koldioxidupptag och poängterade att det handlar inte om koldioxidupptag per enskilt träd utan koldioxiden som binds per hektar. Man mäter diameter och längd. Det framgick klart att träd som var av samma sort och lika gamla skilde sig stort i storlek p.g.a konkurrens om solljus.

Därefter besökte vi Plan Vivo-projektet som kunde vara Arvid Nordquists träd. Det första som kännetecknar ett Plan Vivo-projekt är att området är inhägnat med staket, en vara som är mycket eftertraktat av bönderna och en starkt anledning att delta i Plan Vivo-projektet.  Här fick vi se systematiken bakom det som kallas för “mixed species forest plantation”, där Carlos använt fem olika sorters träd. Några snabbväxande som blir till värdefull ved inom ett par år och några mer långsamt växande ädelträarter blir en stor framtida inkomstkälla. Ett exempel på en art är den så kallade Pochoten eller ”Spiny Cedar” som ser ogästvänlig ut på ytan pga dess taggar, men den ger den deltagande småbrukaren ett värdefullt, hårt och rödbrunt timmer efter ca. 20 år. Då är trädet ca. 30 meter högt.

Både Carlos och Noel var väl införstådda med trädens roll för att förbättra marken, miljön och luften och var mycket positivt inställda till projektet. Se vår Facebook-sida för fler bilder! //Johanna

Stefan Jarls oerhört viktiga film Underkastelsen som handlar om de kemiska gifter vi får i oss via maten vi äter kan ses på nätet. Det är en av de viktigaste dokumentärerna som har gjorts.

Den första dagen på vår långa resa runt Nicaragua bar det av till La Cumplida. Med på resan var jag, Mårten Lind från U&We, Johanna också från U&We, Erica Bertilsson från Arvid Nordquist samt Philippe Barreca från Arvid Nordquist. Först hade vi bara tänkt äta lunch för vidare färd mot klimatkompensationsprojektet i Limay, men lunchen blev förlängd. La Cumplida är kaffefarmen där Arvid Nordquist hämtar sitt ”single estate”-kaffe med samma namn. Farmen ligger inte långt från Matagalpa, Nicaraguas andra största stad, och resan dit från Managua var inte så lång. Sista biten var väldigt skumpig och den avslutades med en färd genom en lång allé med palmer och vid slutet av allén låg den. Man slogs direkt av den otroliga grönskan samt mångfalden i växtlighet och djurliv. La Cumplida är certifierad enligt UTZ och Rainforest Alliance och även om det inte innebär att kaffet är ekologiskt är miljö och hållbarhet första prioritet. Under lunchen njöt vi av de blommande träden, orkidéernana och fåglar. Höjdpunkten var Tucanen som flög fram och tillbaka. Tyvärr var den snabb som en pil och finns därför inte med på bild.

När vi sedan visades runt på farmen såg vi bland annat hur kaffet tvättas och behandlas för att sedan transporteras iväg till anläggningen där det torkas. Sedan åkte vi med bil rakt ut i den enorma odlingen (Nicaraguas största) och framåt klockan tre började alla plockare komma ut ur skogen och planteringarna med sina tunga säckar som vägdes och lastades upp på lastbilsflak för transport till tvättningen. Bönderna jobbar långa dagar som börjar med gemensam frukost runt klockan 5. Sedan går det ut i fält och är där hela dagen. Inkomsten för plockarna beror på hur mycket de plockar men i genomsnitt rör det sig om $10 per dag. Eftersom det är minst 1000 plockare som arbetar i ett par månader per år är skörden en stor apparat att administrera och en stor kostnad för farmen.

La Cumplida har också omfattande trädplantering. 300 hektar har beskogats med ca. 10 olika trädarter, främst inhemska ädelträarter som är FSC-certifierade. Liksom våra Plan Vivo-projekt bidrar de till klimatnytta, men här är man främst ute efter timmer samt att de ska ge skugga åt kaffet. Skuggkaffe ger ofta en bättre kvalitet berättade Philippe då den gör att kaffebönan mognar lite långsammare och i en stabil temperatur. På farmen är man dock noga med att det inte får vara för mycket skugga. Vi stannade vi en plantering där man precis gallrat och fått ner skuggan, vilken mäts i procent, från ca. 80% till 40% vilket är lagom för kaffet (se bild). Förutom att ge skugga är träden viktiga för att binda jorden och förhindra erosion i de branta sluttningarna.

Besöket vid La Cumplida avslutades med en flygtur i Clementes lilla Cessna. Det var bokstavligen talat en höjdare. Från höjd såg man hela farmen och kunde framför allt se att den jämfört med omkringliggande farmer fokuserat på miljö och träd. Omkringliggande farmer hade stora områden av monokulturer vilket La Cumplida in har. Väl nere på fast mark bar det av mot Limay.

Bilresan till Limay var otroligt lång. Den sista biten körde vi på vägar eller snarare stigar som var näst intill oframkomliga. Vi kom fram vid 9 istället för 5 som planerat och möttes av Kahlil som tog oss direkt till hotellet för middag och välförtjänt sömn. Kahlil hade dåligt samvete att hotellet hade dålig standard, men faktum är att det var väldigt charmigt. Jag sov gott under myggnätet men man vaknade tidigt av galande tuppar, vedhuggning, hästar som travade förbi, fåglar som sjöng och kor som råmade. Underbart!

/Mårten

Hur har det kunnat bli så att fossilbränsle för bilar blivit miljöriktigt, att dieselbilar blivit miljöbilar? Det är en märklig historia. Som det nu är ökar försäljningen av diselbilar mer än bilar som drivs förnybart. Och det är kanske inte så konstigt. Försäljningen av etanolbilar har i stort sett upphört på grund av etanolens dåliga rykte trots att alla större mackar måste sälja etanol. Och för gasbilar finns det inte tillräckligt med tankningsställen. Och när man kommer till de få som finns är ofta gasen slut eller får man vänta en halvtimme på att alla taxibilar ska fylla på. Jag talar av egen erfarenhet. En taxichaffis berättade att det kan ta en timme om dagen att vänta vid tankningen av gas. Visserligen finns det diesel med viss inblandning av biodiesel men det hjälper inte. Det politiska målet att göra fordonsflottan fossiloberoende verkar avlägset, eftersom utvecklingen går helt i fel riktning. Endast var sjätte bil går på förnybart. Som det nu är klarar dieselbilarna miljöbildsdefinitionen med 1 gram, 119 g/km när miljöbilsgränsen går vid 120g/km. Men den gränsen måste sänkas snarast.
Under Anders Carlgrens tid försvann i stort sett alla bidrag till riktiga miljöbilar. Rabatten på elbilar är lite teoretisk eftersom dessa har så kort körsträcka. Fråga dem som bor i glesbygd! Men det kanske vara meningen: Låter bra men kostar lite.
Anders Carlgren ansåg med krystade argument att det är bra att bilkörningen ökar. Det är svårt att tro att han verkligen menade det. Man anar Anders Borgs och finansdepartements direktiv. Vår nya miljöminister, Lena Ek, säger tvärtom, att bilkörningen måste minska om vi ska klara klimatmålen och att skattevägen kan komma att användas. Det ska bli intressant att se vad hon orkar med.  //Göran

Vi på U&W vill gratulera Petra till en 16:e plats som miljömäktigaste 2012. Vårt eget exemplar av Solvatten är just nu på resande fot i Nicaragua med Johanna och Mårten.